Så här skrev jag på min facebook efteråt. Jag har justerat det lite.
Det hände något i tv i går som jag tänkte att jag lämnar direkt och bara går vidare. Men nu när jag har sovit på saken så tycker jag att det är ett viktigt problem att lyfta fram.
Jag har inget betalt för att vara med i ett sånt här program. Min betalning får bli att jag får möjlighet att lyfta fram något jag tycker är viktigt.
Jag hade ett krav som handlade om ramar för samtalet. Det var att vi inte skulle fokusera på problemen utan på vägen tillbaka. Jag krävde att vi skulle börja att prata om vad jag gör i bergen. Vitsen med det är att jag vill att tittarna ska få det som ett första intryck. Sedan går vi in på det trasiga men inte mer än vad som behövs för att positionera utgångsläget inför att jag sedan börjar min väg tillbaka, och det är där fokus ligger. Att jag berättar om hur jag tänkte och hur det tog mig framåt.
Programmet har många daglediga tittare och många av dem är säkert arbetslösa eller sjukskrivna. Då blir det något positivt för tittaren. De får med sig verktyg att förändra sin egen situation, osv. Att bara prata elände är inget som ger något konstruktivt eller positivt för tittaren.
Dessutom vill jag inte prata om de trasiga åren som om jag är ett offer. Jag vill göra det på ett konstruktivt sätt som kan leda till förändring. Jag kan t.ex. tänka mig att prata om brister i sjukvården och vad som behöver förändras men Efter tio är inte rätt forum för satt prata om det på ett seriöst sätt.
Etiketter:
Januari, Februari, Juni
2015:
Januari, Februari, Mars, Maj, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober
2013:
Februari, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Augusti, September, Oktober, November
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
Årets Äventyrare blir socialporr
Malou von Sivers gör socialporr av Anneli Wester i Efter Tio.
Dödslavin på Manaslu och vännerna fucking dör
Högt ovan molnen. Där själens vingar kan flyga fritt. Där tankarna är lättänkta. Där man kan rocka med livet. Där är det så förfärligt farligt.
Tidigt igår morse svepte en lavin in över camp tre på ca 7 000 meters höjd på 8156 meter höga Manaslu i Nepal. Många dog. Två av dem var mina vänner.
The Skycamper har landat!
Hallå, Anneli här, hemma från Pakistan! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, vilken sommar, vilken sjuheslikes jäkla sommar!!! Den roligaste sommaren i hela mitt liv, och aldrig har en resa förändrat mig som människa så mycket som den här. Detta trots att jag inte kom en endaste meter över baslägerhöjd. Utan tvekan, den som har roligast vinner!
Min 8000 metersutrustning #1
Okeeeej då!!! Jag är ju inte så förtjust i att skriva om utrustning. Anledningen till det är att det finns lite negativa bitar med att skriva om utrustning. En är att man kan få för sig att om man har de där grejerna så fixar man det här, man köper grejerna och tror att man är redo. Så attans galet.
För det första är utrustningsvalen helt anpassade efter mina förutsättningar, dvs. att jag har amputerat sex fingrar och bara har två små stumpar på ena handen. Jag har t.ex. ytterst få isyxor att välja mellan som jag kan hålla om huvudet med min lilla hand, jag måste ju välja en av de jag kan hålla. Har man fler fingrar har man fler isyxor att välja på.
Foto Nicke Johansson
Tre veckor innan avfärd till 8000 m
Jag försöker ju skriva om det här med att äventyr ur ett lite bredare perspektiv. Om min resa att bli äventyrare på heltid. Vad det innebär, ur ett back stage-perspektiv. Dessutom vill jag vara mig själv i det här. Ni vet, man ska ha en välputsad och glad och ja, som vi säger i Göteborg, käck, yta utåt publiken. Och hurtig och fräsch. Piggelin och Duracell. Ord för dagen.
Ibland är jag som en flipperboll som studsar runt i livet och har störtkul. Ibland i lite mer sans och balans i tempot och ibland i stilla meditation. Behagligt. Men inte jämt. Och jag vill skriva om hela äventyrsresan. För att ge er en verklig bild. Hur jag är. Vem jag är. Extremtältaren som tältar alldeles ensam uppe i himlen.
