Ibland knorras det lite, bakom kulisserna i mejl och sånt, att jag inte ska skriva om negativa saker jag gör, att jag måste tänka lite mer på att jag är en förebild osv. Jag har funderat på det där och har bestämt mig för att förebilden får kliva lite åt sidan för att ge företräde för verkligheten. Jag har en väldigt speciell historia och jag är också lite annorlunda som människa och jag gör udda grejer så jag tänkte att det faktiskt kan vara intressant att följa mig ocensurerad.

Bank Muscat är Omans ledande bank och mitt uppdrag var att hålla en presentation som handlade om inre ledarskap och som skulle vara rejält inspirerande och sen skulle vi ut en sväng i öknen med bankens hikingklubb och där skulle jag kort berätta vem jag var, vad jag sysslar med och sen ge gruppen möjlighet att ställa frågor. Det var mitt uppdrag. Naturligtvis ingår det att vara social med de som har bjudit in en osv, men det kan ju knappast kallas arbete.

Allt utom visum till Kina hade jag tänkt köpa av ett företag. Det finns ett företag som säljer just det här, plus transport från Katmandu till baslägret t.o.r.  



Sedan finns de till hands i baslägret för att diskutera säkerhet osv, men jag sköter mig själv, lagar min egen mat osv. På berget är jag min egen. När jag är på berget kan jag kommunicera med företaget nere baslägret via radio för att få väderprognoser osv. men jag avser att klara mig själv. Företaget har massa personer som bestiger berget och har guider och hela köret men man kan alltså även köpa ett sånt här baspaket av dem.

Företaget som jag hade tänkt åka med vill dock inte ha med mig, eller vad man ska kalla det.

Först skrev jag ett mejl och förklarade ärligt vad jag ville göra, dvs. att jag vill tälta på toppen, att jag vill gå solo, att jag inte vill ha någon utrustning eller annat på berget i förväg och att jag inte tänker ha med mig någon syrgas.


En del kör extra allt. Jag kör utan allt - utan utrustning på berget i förväg, utan bärare, utan polare, utan syrgas. Dessutom tälta på toppen. Anneli-stil som Janne Corax kallar det. Världens högsta topptältning utan hjälp, 7546 m. Det var svårt att fota i den tunna luften och det starka ljuset på toppen av Muztagh Ata, men det är ännu svårare att fixa allt innan.

Jag kan vara vass som tusan på när det blir galet. Galet blev det förra året på Fjällfesten på Storulvåns fjällstation. Jag åkte dit för att testa skidutrustning och blev minst sagt snopen när det inte fanns ett enda par pjäxor i storlek som passade damfötter. När jag hade hyrt pjäxor fanns det sedan bara ett enda par skidor som hade en binding där pjäxorna passade. Jag har inga undantagsfötter, helt vanliga damfötter i storlek 38½-39.

Jag tänkte att jag ska försöka slimma ner vikterna lite eftersom bergen börjar bli lite höga. Jag bär hellre lite mer mat istället så jag kan vara ute längre, eller nåt. Så jag hade shoppat en ny ryggsäck, en Mountain Hardwear South Col. 75 liter och mer än 1 kg lättare än min vanliga ryggsäck, - som i och för sig är väldigt bra men tung.