Claes Grundsten är främst förknippad med sina storskaliga landskapsfotografier. I Sarek – en biografi lyser dock de glättiga panoramabilderna med sin frånvaro – vilket i sig är en befrielse. Istället möts läsaren av en textmassa som centreras kring Grundstens egna vandringar. Grundsten saknar formell fotografisk och konstnärlig utbildning, men har genom ett ihärdigt bokproducerande lyckats etablera sig som en kommersiell fjällguru. Hans publika bana började med STF:s små vandringsguider, där han hävdade att han själv gått varenda meter. Det är påståenden som i efterhand har visat sig vara falska.

 Kanske ett ovant, rentav obekant panorama över fjällen i Mårma taget ifrån toppen på Pussåstjåkka i mars, år 1992. Man ser från vänster till höger: Bogitjåkka, Vassatjårrå, Mårmatjåkka, Höktopparna, Vierratjåkka. Namn som betyder något när vi kan känna igen topparna.

NormenRuoutesvagge. 2013

Fjällmassiven har olika personligheter, olika typer av karaktärer, ungefär som om dom har något av obekanta sällsamma egenskaper vi vill locka ur dom.  Vissa tilltalar oss, andra inte. Vissa känns trygga, andra definitivt inte. En del skrämmer. Vissa har namn som: ’Sjuodji’, ett väsen som både ser och hör allt, särskilt när någon skryter eller talar illa om någon. ’Äpar’ ungefär vid samma plats, som kanske många vet, är namn på en myling, ett dött barn som skriker. Längre in i Sarek vid Sarvesvagge finns fjället ’Kalme’, en plats där nån legat obegravd. Vissa namn är fortfarande besjälade med mystik och undanhåller det outsagda.