Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.
Nu finns chansen att se fotografier av Tore Abrahamsson.
Inför en kommande utställning uppe på Västerbottens Museum i Umeå visas här i stan under ett par dagar ett urval av detta material på ett galleri nära Rålambshovsparken på Kungsholmen.
‘Galleri Puls & Träning’
Rålambshovsleden 36
(ligger bredvid Hotell Marriot vid Lindhagensplan)
Vernissage nu på Lördag 11 Juni kl 14-16
Övriga öppettider.
Lördag 11 Juni kl 14-16
Tisdag 14 Juni kl 18-20
Torsdag 16 Juni kl 18-20
Söndag 19 Juni kl 14-16
Reflektioner. Minnen, och i dimma på Gotland.
Överallt runt Gotland finns havet närvarande. Gotland är verkligen landskapet med horisonten och havet ständigt inom räckhåll för att minnas och ge återspegling. Minnet ryms väldigt bra i ett landskap med obruten horisont. Ingen annanstans kan man så nära och enkelt bara sätta sig ned på en sten se solen reflektera sig i olika vattenytor, låta blicken gå ifrån strand ut mot horisonten. Folk i gemen tycker naturligtvis att det här landskapet inte innehåller något väsentligt. Jag däremot tycker den innehåller en behövlig vidd och ett vilsamt avstånd. Nu på hösten i novembermörker är allt dessutom otroligt inbäddat i dimma och fukt. Ett skugglöst novemberljus utan kontraster.
Den tredje och avslutande delen i min serie om fjällfotografi.
Kanske ett ovant, rentav obekant panorama över fjällen i Mårma taget ifrån toppen på Pussåstjåkka i mars, år 1992. Man ser från vänster till höger: Bogitjåkka, Vassatjårrå, Mårmatjåkka, Höktopparna, Vierratjåkka. Namn som betyder något när vi kan känna igen topparna.
En fortsättning på min betraktelse om fjällfotografi.
