Imorgon kommer mor och far hit och har barnen med sig. Jag har faktiskt städat lite, så nu tycker jag att jag kan unna mig ännu ett litet inlägg...

I gårdagens inlägg avslutade jag med en bild på pappa och hans kompis, där de hängde över en fjällkarta. Om nu kronologin i fotoalbumen är rätt (det finns ett för fjällvandringar och ett 'civilt') så borde turen ha gått till Borgafjäll om hösten, och året var 1972. Jag undrar om de hittade någon annan vandrare som ställde upp som fotograf, eller om det fanns självutlösare på någon av deras kameror redan då. Det skulle nästan vara lite likt far att arrangera en sådan här bild, slänga sig över bäcken och hinna sätta sig och se relaxad ut. Men troligen fick de hjälp.

Hur som helst så var det inte den turen jag hade tänkt följa. Istället hoppar vi ett år framåt, till juli 1973, när turen gick till Tärnafjällen. Mamma och pappa ska ut med kompisarna J och E. Innan avfärd var det dags för en ordentligt genomgång av packningen. All mat är prydligt förpackad i burkar och staplad i små högar. J fixar med maten medan E och mamma övervakar, dagen till ära iförda träskor och beppehattar. (Den skarpögde känner kanske igen pappsens gamla blå Fjällrävensäck som jag nu har adopterat.)

Den här bilden hade redan egen bildtext...

De verkar i alla fall ha fått ihop prylarna till slut, och slagit läger efter en hård dags vandring. Poäng till den som hittar människor på bilden!

Följande dag verkar julivärmen ha slagit till på allvar, och det tycks inte ha saknats tid för lek! Här kommer far i full fart nedför slänten.

Och mamma skulle väl inte vara sämre... Till denna aktivitet väljer man lämpligen en nätt kreation med passande tryck.

Hela gänget samlade i drivan. De MÅSTE ha haft självutlösare på kameran!

Nästa bild kunde jag bara inte motstå att ta med, med tanke på all uppståndelse kring Frippes fall... Men jag misstänker att det här vattnet kanske är något kallare.

Och sedan gick de och gick och gick. Om jag inte har helt fel så visar denna bild vyn österut över Syterbäcken, med norra Sytertoppen till vänster. (Vem det nu var som hade tänkt sig dit i sommar... Hm. Det torde ha varit jag.)

Men som pappa sa, så har jag ju redan varit där. Och inte nog med det - det var här uppe på fjället som jag blev officiell. När gänget hade rivit lägret på morgonen så meddelade mamma och pappa att de måste ta det lite lugnt på nervägen, eftersom de faktiskt var fem i sällskapet. Så J och E var nummer 3 och 4 som fick veta att jag var på väg.

Damerna skickades iväg längs leden i förväg för att gå i sin egen takt, så skulle karlarna plocka ihop det sista och komma efter. Den som är riktigt skarpögd ser två prickar mitt i bilden.

Och här hade ju allt kunnat vara gott och väl. Men bara lite senare blev hela gänget överraskade av en osannolikt tjock dimma. Så för att ta sig ner för fjällsidan mot Klippen fick pappa ta ut kompassriktningen och sedan skicka J framför sig så långt han var synlig, och sedan följde resten av gruppen efter. Jag kan tänka mig att det tog tid...

Men nu börjar det bli sent, och jag ska till jobbet imorgon. Jag kanske rentav ids promenera om inte vädret är alltför jävligt om sex timmar...

Jag måste bara avsluta med en riktig kvalitetsbild, som jag tycker platsar i debatten om "äldsta friluftspryl som fortfarande används". Här nedan har vi nämligen pappas gamla jobbarkompis J. De har inte jobbat ihop, eller ens bott i samma stad sedan 1975, men håller fortfarande ihop. Och vad jag har hört, så använder J fortfarande sitt gamla blå Fjällräventält. Det om något är väl hållbarhet?

Godnatt.