Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan


Tältet del fem - börjar känna mig oschlög*

Nu börjar det både hända saker och kännas tungt. Jag sitter lite då och då i köket och lyssnar på visor av Allan Edwall och trampar symaskin. I fredags kväll satte fyraåringen saxen i håret och klippte av sig alla lockarna, så det är inte utan att jag är lite orolig för vad som ska kunna hända med mitt blivande tält om hon får för sig att det ser kul ut att klippa i...

I onsdags tog den gula tråden slut! Snacka om att samla vuxenpoäng. Jag har väl då aldrig använt upp en hel trådrulle förr! Trist bara att det innebar att jag fick lägga sömnaden åt sidan tills jag kom åt att åka och köpa mer. 

Tältet, avsnitt 4

Söndag kväll. Innan helgen började kände jag mig rätt kaxig, och tänkte att "Har man klarat av att sy ihop en balklänning så ska det väl inte vara någon konst att slänga ihop ett tält - det är ju mest bara en massa raksömmar". Ja, mina vänner, jag hade drabbats av hybris. För detta var nämligen innan jag började mixtra med blixtlås och myggfönster... Nu vet jag bättre, och håller hårt vid mitt mantra att fuktion får gå före utseende. Jag har gjort många fula sömmar som jag inte tror att jag törs visa för mamma. Snett, vint och tjorvigt känns det som , men jag har i alla fall lyckats få det någorlunda rakt, och jag tror att myggen ska ha svårt att ta sig in också.

 Jag var först väldigt nöjd med mitt val av myggnätstyg, ända tills jag skulle börja sy fast det.  Det syns ju inte! Maskeringstejp har visat sig vara ett ovärderligt hjälpmedel när det gäller att hålla ihop tygbitarna. Här har jag tejpat fast en ca 30 X 30 cm stor bit på ena långsidans fordel.

Eureka! (Tältet del 3)

Jag har nu gett mig på det som jag fasade mest inför - blixtlåsen! Visst stod det att de skulle vara delningsbara, och det har jag aldrig betvivlat. Vad jag var rädd för var att jag helt plötsligt skulle sitta där med fem meter oihopsättningsbart blixtlås.

 Men med hjälp av lite tålamod samt goda råd från Utsidans systersida Sysidan, lyckades jag snabbare än väntat fippla ihop två stycken T-formationer som ska bilda öppningen på innertältet. Det får räcka som dagsverke!

Tältet del 2

Så sitter man där med fem meter innertältstyg och funderar över hur tusan man tänkte när man gjorde beställningen egentligen. Hade jag helt glömt att ta hänsyn till dimensionerna - att tältet inte bara är långt, utan även  högt?

Jag spände upp mina två "pilbågar" gjorda av spännband och en Keron-stång och en mindre kapad lågpristältstång, och så draperade jag tyget över.

Jag har tänkt sy mig ett tält...

Oj oj oj. Vad i fridens namn har jag nu gett mig in på? Efter att ha surfat runt och läst om driftiga människor som syr sin egen vandringsutrustning, så har jag liksom inte riktigt kunna släppa tanken på att sy ett eget lättviktstält. Jag är förvisso synnerligen förtjust i vårt hederliga Kerontält, men ärligt talat så är det bättre lämpat för familjeutflykter än för vandring på tu man hand.

 Men att sy ett tält alldeles själv? "Det finns andra som har som jobb att göra det", som en kollega på jobbet så finkänsligt lade fram det, när jag nämnde mina funderingar. Och kanske var det det som fällde avgörandet, som gjorde att jag till slut fick tummen ur. Herregud, kan andra så kan väl jag!


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.