Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.
Öhrnell

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan

Det börjar mogna

Det har börjat mogna i hjärnan, det blivande tältet. Jag har surfat och surfat och tittat och jämfört modeller och kollat detaljlösningar och mått och letat sömnadsbeskrivningar till förbannelse. Och aldrig har jag blivit riktigt nöjd. Så slog det mig en sömnlös natt när jag låg och tänkte på hur man ska fixa tältstångsfästena, att jag är ju inte alls intresserad av att hitta något färdigt mönster. Jag vill verkligen inte ha en färdig modell att kopiera, hur bra den än är. Det är ju själva skapandet som är det roliga! Att kunna känna sig nöjd med det färdiga resultatet för att produkten är helt och hållet min egen.

Så nu har jag modellen klar för mig. Problemet är bara att jag inte kan modellera den kring mina befintliga gåstavar från ICA Maxi i läckert metallicrött. Ena teleskopstavens låsanordning har hakat upp sig så att man inte kan låsa staven i ett visst läge. Jag har börjat misstänka att jag fått vad jag betalat för, så nu är jag på jakt efter ett par nya lätta och billiga teleskopstavar att ha till tältet. De hade billiga på ÖB (och jag börjar ju gärna där, ovillig som jag är att lägga ut för mycket pengar), men de vägde uppskattningsvis ett halvkilo styck, och då sade lättviktspackaren i mig STOPP!

Läs inlägget

Mitt eget alster

OK. Här kommer de - yllekallingarna. Jag fick min fotomodell att ställa upp på catwalken innan han stack till jobbet.

 

Läs inlägget

Youth is wasted on the young

När jag gick i grundskolan så avskydde jag friluftsdagar. Man tvingades bryta det akademiska lugnet och rutinerna, för att hasa omkring i något skidspår i sträng kyla och bli förbiåkt av alla hurtiga skidess (som alltså blev klara med uppgiften och fick gå hem tidigare!), alternativt klafsa omkring i regnet och leka lekar, spela bollsport eller något annat onödigt. Av någon outgrundlig anledning skulle man alltid hetsas att pressa sig tills man fick blodsmak i munnen. Liiite bättre blev det väl när jag kom upp i tonåren och faktiskt började gilla orienteringsfriluftsdagarna, för det var ju riktigt kul att leta kontroller. Men det tog många många år efter grundskolan innan jag återigen frivilligt satte på mig ett par längdskidor. Glädjen hade liksom förtagits någonstans på mellanstadiet. Innan jag började skolan brukade jag åka elljusspåret med pappa, och då var det kul. Det var väl det där med att göra det i grupp och inte vara bland de bättre som gjorde det tråkigt. Och så här i efterhand misstänker jag att jag faktiskt lider av någon sorts köldastma eller liknande, för om jag anstränger mig hårt (läs: tvingas vara med i skollaget i skidstafett, eller springer långt för att hinna med ett pendeltåg) i kyla, så tar det uppemot en timme innan det slutar göra ont i bröstet. OK. Köldastma kanske är en påhittad pseudosjukdom som jag klänger mig fast vid för att den passar mig, men så är det. Allt sammantaget gjorde i alla fall att ordet 'friluftsdag' hade ungefär samma sköna klang som 'flourtant' eller 'oförberett diagnostiskt prov'.

Idag kom Ylva och sa att vi måste ta hem hennes slalomskidor från Bydalen, för hon behöver dem när de ska ha friluftsdag i februari. 

Läs inlägget

Vad som uppehållit mig

Julen är över, och livet återgår till det normala. Strax före jul fick jag ett skojmail med en bild på en man iförd ett par tjusiga stickade yllekalsonger med ett utskjutande fodral på framsidan för familjelyckan.  De var dessutom lite fint mönsterstickade. Det hela såg mycket groteskt ut (se nedan). Som den goda hustru jag är så drog jag mailet vidare till min man, med frågan "Skulle du vilja ha ett par?". Föga anade jag att han efter en stunds övervägande faktiskt svarade ja. En fjällexpedition med vintertältning med grabbarna i mars utanför Kiruna var det som fick honom sugen på dessa practical-joke-brallor. Så jag fick helt enkelt stå mitt kast. Efter att ha värmt upp med att sticka fyra par tumvantar, gav jag mig alltså i kast med ett par specialstickade yllekalsonger för män. Jäklarns vad roligt det var!

När nu dessa äntligen är klara, provade och godkända kan jag börja ge mig i kast med nästa tält. 

Läs inlägget

Ibland vaknar hönsmamman i mig

Kring nyår var det dags för säsongens första fjällvistelse. Man hoppas ju att det blir många fler! Ylva hade fått nya slalompjäxor - en lyx som mest är storasyskon förunnad. Hon blev måttligt glad på julafton, men sken som en sol när vi väl stod i farstun på stugan och skulle göra oss i ordning för att åka ut i backen för första gången. Bara farfar har snyggare pjäxor!

Vädret var lagom, och snön i backen var lagom packad. Men nog märktes det att  det var tidigt på säsongen. Tallbacken gick förvisso att åka i, men den verkade helt opistad, och strån och stubb stack upp ur det tunna snötäcket. Lite småkul att åka slalom mellan kvistar man sett ut i förväg, men barnen fick kast på skidorna och vurpade. Bäst att hålla sig till de större backarna. 

Läs inlägget
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.
Till artikeln