Om det förra inlägget om lämpliga skodon kändes rätt modernt, så kommer här i tredje och sista delen en del råd som kanske höjer några fler ögonbryn.
"De plagg, som för tillfället icke användas, bäras i en lätt rensel på ryggen och böra naturligtvis vara så få som möjligt. Med fördel kunna istället för underkjol bäras vidbyxor, som knäppas vid knäna, av något tunnt tyg. Sådana besvära icke, men skydda likväl underlivet förträffligt mot damm, fukt och blåst. I renseln packas för övrigt en omgång underkläder, nödigt antal strumpor och näsdukar, renad bomull (för menstruationen), litet borgas, borvaselin, engelskt häftplåster och litet opiumdroppar, för den händelse diarré skulle påkomma, samt en liten flaska brännvin till fötternas tvättning.
Av andra lämpliga småsaker, som kunna vara behövliga, märkas en liten turistbägare, sysaker, stoppgarn, kniv, blyertspenna, brevkort, papper och kuvert, allt saker, som varken skrymma eller tynga.
En större matsäck är onödigt att släpa med, enär man under vandringen nog kan få mat, om också inte alltid så god och omväxlande som man är van vid. Några kakor god chokolad böra i alla händelser medtagas, för den händelse kosten skulle bli alltför klen eller låta vänta på sig alltför länge. Naturligtvis får man icke försumma att medföra tillräckligt med penningar för att icke strandsättas. Unga kvinnor böra alltid under sin vandring hålla ihop och icke åtskiljas för att på egen hand företaga något strövtåg, som lätt kan medföra obehag"
Now we're talking! Några kakor god chokolad kan jag helt klart tänka mig att packa med. Men det där med att tvätta fötterna i brännvin låter lite... Tja, jag vet inte. Gjorde de verkligen det? Kanske någon här har gjort det?
Och opium - var det något man förväntades ha hemma, eller? Plåster kunde man åtminstone några år tidigare beställa från Åhlén och Holm, liksom ryggsäckar av grönbrunt impregnerat tyg, för allt mellan 1,55 till 6,35 kr/st. Sen det här med bomull för menstruationer väcker ju en del frågor. Det var ju trots allt före trosornas tid. Men... Äh, jag släpper det.
Yeah!! Mer såna här roliga teman här i bloggarna!
"Unga kvinnor böra alltid under sin vandring hålla ihop och icke åtskiljas för att på egen hand företaga något strövtåg, som lätt kan medföra obehag"
Nu förstår jag varför parkvakterna inte ville att jag skulle gå ensam som tjej på Aconcaga sist, - det var helt enkelt pålästa!! Fast jag visste inte att jag fortfarande kvalade in som "ung" men jag tackar och tar emot! =:)
Har man väl börjat gräva i sånt här är det svårt att sluta. Jag hittade öppna damkalsonger av den typ som avses med 'vidbyxor' i en så pass sen katalog som 1940-41 års Åhlén och Holm.
Härligt med ordentligt pålästa parkvakter! Synd bara att de inte fått litteratur från rätt århundrade.
Opium;det har jag alltid glömt ta med;(som tur är ).
men håll med om att utstyrseln ser rätt tjusig ut så länge den är ren och torr.
Ja, det är kanske bäst att lämna opiaterna hemma, så att de inte kommer bort. Utstyrseln är verkligen tjusig!
Nu för tiden med drogproblem hos andra brukar ju långresenärer ha med sig Imodium, men opium ger tvärstopp så att man inte torkar ut, men med andra obehag. Gick att köpa på apoteket i Damascus.
Observera råden om lättpackning.
Första stället jag som pojk med min far kom in på Norge hade fårikål och det var ju exotiskt nog. Smakupplevelsen var annorlunda.
Som sagt även handböcker tycks åldras.
Även FM prövade med delade långfillingar til män, de skavde.
Ser fram mot fortsättningen.
go tur
Vilka oanade kunskaper du sitter inne med. Opium i Damaskus och delade kalsonger åt soldaterna. Vet du när de användes inom försvaret? Har du rentav fått testa själv?
Tvätta fötterna med brännvin? Vilket slöseri! Dög det inte med vatten på den tiden?
Opium! Ja, att det hade den effekten hade man inte en aning om. All denna ovärderliga (!) kunskap som vi gått miste om.....
Tack!
Jag misstänker att det där med fottvätten bara var ett svepskäl. "Bästa Matilda - vi har snart nått målet för vår färd, och fötterna synes befinna sig i gott skick. Vore det inte en god idé att taga en liten hutt, på det att det goda brännvinet icke må förfaras?"
Långfillingarna med delbara ben, de var dubbelskurna i grenen var i viscose och kantbandade, de skavde. Vi gjorde TF (trupp försök) i slutet på 60-talet.
Ingen höjdare direkt.
Nästan lika klokt som ett försök med ullunderkläder en sommar på Cypern! Souken i Damascus har en god sortering på ullundisar, vida billigare än friluftsbodarna.
Fårikål är ju framförallt första gången en synupplevelse som man inte glömmer.
Min farmor efterlämnade förutom en bra kamerautrutrusning bl a en stapel med vidbyxor efter sig.
Hennes kåsa är nog kärast. Hon gick från Lapplands inland till Stockholm för att söka sig en tjänst. Inget konstigt med det tyckte hon men långt var det.
Måhända är det tid att rensa hyllorna från för gamla manualer.
Fisker Andersens Cykelbog är annars en trevlig läsning nu inför cykelsäsongen.
Skinn på brännvin och Wiskey bör undvikas, hutta regelbundet!
Det var ingen dålig promenad! Jag kommer osökt att tänka på filmen 'Blåsjöbarna' - 80-talstappningen av Barnen från Frostmofjället, där ett gäng moderlösa barn vandrar till Stockholm för att hitta fadern som jobbar med att bygga tunnelbanan. Vet du hur länge hon höll på innan hon kom fram?
Hon berättade att hon var tvungen att ta jobb längs vägen så det tog tid.
Lite som ungdomar gör idag när de ska åka ut i stora vida världen. Men för dem är det förmodligen lite mer frivilligt.
det där med bomullen... Den knöts fast med en liten "tygblöja" med snören runt midjan, har jag för mig.
Hu så besvärligt. Kan tänka mig att damerna på Jamtli fuskar med det autentiska på vissa plan...
Sån tur för mej att jag inte längre är någon ung kvinna... Trevlig och underhållande läsning!
Så sant! När man blir äldre får man alltså gå själv. Tänkte inte på det...
Verkligen underhållande. Jag förväntar mig att någon gång möta dig gåendes genom Rapadalen. Naturligtvis ska jag kontrollera att du är klädd ungefär som på fotona och att du tillämpar så många av de gamla råden som möjligt.
Nja, Rapadalen känns lite väl ävetyrligt för en civiliserad dam. Det gäller ju att hitta logi för natten också, och mat, och då blir det nog inte aktuellt med alltför långa utflykter. Åre känns mer sannolikt.
Intressanta inlägg du skriver! Fortsätt så...
Det har jag för avsikt att göra. Det blir ju extra kul att fördjupa sig i något när folk faktiskt läser det man skriver.
Det fanns ju bärare som kånkade upp mat och kläder till dessa rika män och kvinnor på den här tiden så man bör ju rimligen inte ha behövt bära med sig så mycket själv på "strapatserna"!
Ser fram mot ett reportage från din egen fjällvandring anno 1913.
Det som nog lättade mest på packningen, var att man räknade med att kunna hitta både mat och husrum hos bönderna och på fäbodarna längs vägen. En turist skriver glatt att han hade med sig en tiokronorssedel på resan, och hade samma tiokronorssedel med sig hem, eftersom ingen av butöserna hade växel...