Jag har ännu inte vågat gå ut med dem. Däremot har jag gått runt inomhus ett par timmar, som man gör när man försöker känna efter ifall det kommer att bli bra eller om man gör något dumt. Jag köper gärna en storlek större för att få plats med dubbla sockor och ha lite marginal när man råkar sparka i sten. Så även denna gång.
En blogg om den kommande turen
Ful, funktionell men förhoppningsvis rätt
Jakten på nya storskor med bred tåbox ledde till ett par som inte är perfekta och ganska fula, men kanske precis tillräckliga. Nu återstår bara att våga ta dem utanför dörren.
När kroppen säger nej men Excel säger ja
Det är svårt att toppträna när man låter som en rosslande säckpipa. Men om kroppen vägrar bidra får man väl bestiga berget administrativt så länge. Juli är utvald, försäkringen är med på noterna och jag är nära att faktiskt trycka på ”boka”.
Men. Kroppen: 1. Jag: 0.
Hur det började
Det började med en känsla av att tiden hade gått utan att jag riktigt märkt det. Utrustning i garderoben, kartor i hyllan och ett liv som blivit mer komplicerat än planerat. Sedan dök Ararat upp igen...som om berget tänkte att det var dags att sluta komma med ursäkter.
Jag har haft lite paus från vissa typer av aktiviteter de senaste åren eftersom jag haft en del fysiska uppförsbackar och en graviditet (med efterföljande gulligt barn). Men mitt huvud har inte riktigt hängt med i det förändrade världsläget. I garderoben ligger stegjärn och annan utrustning kvar. Använda, och oanvända, kartor och guideböcker står fortfarande i hyllan.
