Förra helgen tog jag mig ner till Särö och gick hem genom skogen via Sandsjöbackaleden, följt av ytterligare en mil asfalt. Totalt blev det runt 25 km och ungefär fem timmars promenad. Jag hade ryggsäck (generöst packad för en dagstur, cirka 5 kg), kängor på fötterna och stavar i händerna. Efter ungefär 11 km tog jag en fikapaus, men annars höll jag ett ganska jämnt tempo.
En blogg om den kommande turen
När kroppen testar gränserna
Ett första längre pass gav kvitto på att kroppen håller. Några dagar senare svarade den med att kortsluta känseln i foten och påminna mig om att inget är helt stabilt.
Kondition upp, immunförsvar ner
Det känns som att jag har kontroll över träningen, skogen och vardagen. Men imorgon blir det ett hopp rakt in i osäkerheten: ett medicinbyte som kan skaka hela kroppen och få immunförsvaret att glömma allt. Och jag har inte ens hunnit tacka det gamla.
På gymmet har jag fortsatt med trappmaskinen. Jag orkar ungefär en halvtimme nu. Att bara gå rakt upp är monotont och eventuellt lite poänglöst, så två tredjedelar av passet ägnar jag åt att experimentera: sidledes åt båda håll, dubbelsteg, snabbt, långsamt. Resten är uppvärmning, nedvarvning och lite “som man ska”. Det känns… rimligt.
