Däremot försvann inte allt. Ungefär halva min högra fot är fortfarande bortdomnad. Jag ogillar det starkt. Det var ett av mina första MS-relaterade symtom redan för tio år sedan. Fotdomningen försvann helt med min förra medicin men nu är den alltså tillbaka och vinkar lite nonchalant som en gammal bekant man helst inte ville stöta på igen.
En blogg om den kommande turen
Huvudet i sanden, fötterna på vägen
Efter ett medicinbyte som lugnade sig, ett kort gymförsök och ett fall i skogen försöker jag nu navigera vardagen med en kropp som inte riktigt spelar enligt samma regler som planen. Huvudet får helt enkelt undvika att tänka på det och fötterna får fortsätta gå.
När kroppen testar gränserna
Ett första längre pass gav kvitto på att kroppen håller. Några dagar senare svarade den med att kortsluta känseln i foten och påminna mig om att inget är helt stabilt.
Förra helgen tog jag mig ner till Särö och gick hem genom skogen via Sandsjöbackaleden, följt av ytterligare en mil asfalt. Totalt blev det runt 25 km och ungefär fem timmars promenad. Jag hade ryggsäck (generöst packad för en dagstur, cirka 5 kg), kängor på fötterna och stavar i händerna. Efter ungefär 11 km tog jag en fikapaus, men annars höll jag ett ganska jämnt tempo.
