Klåveröd, det idylliska strövområdet mitt på Söderåsen (det ligger alltså i Skåne). Trots september var där många barnfamiljer som tältade.
Vi norpade snabbt åt oss vindskyddet och tände brasa. Lättare sagt än gjort.
- Såga i trädstammar sura som Wettexdukar.
Härligt läger-häng med god mat och ännu godare dricka. Partylampor och högljudda skratt, som överröstade ungdomarna på andra sidan sjön.
Ett nattligt bad i den närbelägna dammen.
- Kräftorna som bet oss i tårna.
Morgonen kom och det var dags att ta farväl, men först planer på nya vandringar.
Några gick mot Skäralid eller Röstånga.
Jag fortsatte norrut, mot Lia-spökets hemvist.
Ingen vandring utan kulturhistoria
Härlig sensommar värma i fager natur.
Men skenet bedrar. Söderåsen var tidigare ett utkantsområde. På den magra jorden utstjälptes fattiga människor när jordbruket mekaniserades genom skiftesreformerna.
Följer spåren av gamla torpruiner.
Adamstorp, med sitt ålderdomliga kök. Maten lagades direkt över elden på trefot.
- Vilken ohälsosam inomhusluft.
För att minska brandrisken var golvet lagd av kullersten.
- Outslitligt visst, men till priset av kyla.
Jag ryser vid tanken.
Vid vägen står ett fallfärdigt torp. Restaureringen avstannade plötsligt. Stora hål i fasaden där vind och vatten har fritt tillträde. Vill undersöka huset men avskräcks när jag ser stöttorna som håller upp taket.
En magnifik hassel tronar framför Trulsatorpet.
Trulsa hade egentligen mycket mark, men det mesta bestod av kärr och ljungbackar.
Vi förknippar Sverige med ändliga skogar, men på 1800-talet var stora ytor kalhyggen. Uppvärmning, kolmilor och svedjebruk, tillsammans med hårt betestryck skapades ett torftigt landskap präglat av ljung och rishedar.
Fattigdom och politiskt förtryck tvingade fram en stor utvandringsvåg från Sverige, till främst USA. Trulsatorpet var inget undantag och två av de fyra barnen tog chansen till ett bättre liv.
Barnen emigrerade till Nordamerika, men hördes aldrig av. När föräldrarna dött efterlystes barnen, men utan resultat.
Lia-spöket knackar på
Vid lägerplatsen Krika Skog, varnar en skylt att vattnet är otjänligt. En vänlig själ har ställt några PET-flaskor vatten till försäljning. Jag kommer åtminstone överleva till morgondagen.
Får ett helt vindskydd för mig själv.
Friluftslyx.
Det är stjärnklart och vindstilla.
Vaknar med ett ryck. Någon har slängt en sten på plåttaket till vindskyddet.
Det är becksvart ute.
Kan det vara Lia-spöket.
Sägnen om den fattiga torparen som slet hårdast på magraste tegarna. En kropp som tynade bort och försvann. Men, återuppstod som en skrämmande påminnelse om en eländig värld.
Vattnet är slut. Innebär frukost utan kaffe. Dagen kunde börjat bättre.
Pulsar i ett dike fyllt med årsgamla löv. Diket är återstoden av den gamla hålvägen. Hålvägar bildas genom slitage mot marken från människor, djur och nederbörd.
- Det måste ha varit extremt obekvämt att åka på hålvägar, tänker jag.
Djungelfeber
Sprickdalen öppnar upp sig. Går längs med de farliga rasbranterna.
- Jorden glider under mina fötter. Händer och knän skrapas tills blodvite uppstår.
Längst därnere i dalgången porlar Klövabäcken, gömt under lager av urskog.
Urskogen är ett ogenomträngligt myller av levande och döda trädstammar. Ett paradis för insekterna och grunden för biologisk mångfald.
Endast 0,3 % av den totala skogsarealen i Sverige består av urskog. Det vi i allmänhet kallar skog borde egentligen benämnas virkesåkrar.
Mordbrännaren
Kärlekspar som ristade in sina initialer i trädens bark.
Jag närmar mig Dansrestaurangen i Klöva Hallar. Restaurangen tillhörde det kända Turisthotellet, som lockade festsugna från när och fjärran.
Kända artister som Alice Babs avlöstes på 1970-talet av discovågen men allt fick ett abrupt slut.
1977 eldhärjades dansrestaurangen i vad som påstås vara en mordbrand. Endast ruiner återstod av anläggningen. Dock lyckades Hembygdsföreningen restaurera delar av Dansrestaurangen.
Ingen är dömd...men misstankar fanns.
Text & foto: Anders Hermansson
