Frukost ingredienser
Tankar kring mina olika äventyr.
Användarnamn: bensson
Intressen: Klättring, Friluftsmat, Dykning, Vandring, Navigering, Foto, Segling
Maten
Så var det maten. Den skall vara snabblagad, god och energirik. Med den ekvationen har man en prinsesstårta som i en ask, men det är inte riktigt praktiskt att ha med sig hela vägen, utan man får alternera parametrarna något för att få med så mycket av faktorerna som möjligt. Jag bygger min meny på tidigare erfarenheter, vad jag tycker är gott, det jag vet funkar för mig, och framför allt så har jag provlagat många rätter för att se hur det fungerar. Jag har inga problem med att äta samma mat flera dagar i rad, det gjorde jag ju ganska mycket som ungkarl ändå. ;) När jag går i affären i syftet att hitta energirik mat, gör jag som alla bantare, fast tvärt om. Jag tittar efter produkter med det mesta energi innehållet och tittar på protein, kolhydrat och fett balansen. Jag har gjort allt matpaketen redan, 70 portioner av allt måltider och jag tänkte bjuda till bords med lite recept på vad jag kommer att äta.
Sponsorer!
Hurra! Jag har fått lite sponsorer! För några veckor sedan så träffade jag en representant för valla-företaget Toko, och jag berättade om mitt äventyr. Som bekant ligger Älvdalen inte långt från Wasalopps-rännan ner till Mora och mannen jag träffade skall förse Wasaloppet med valla. "Jag skall se om jag har något över...." En full påse med olika sprayer och burkar och tillochmed en snö termometer fanns med. "Vill du ha mer så säg till" fick jag också som löfte. En bra dag.
Idag var ännu en sån där bra dag. Det blev klart med STF att jag skall få tjugofems stycken så kallade logikuponger. De ger mig gratis logi i SFT´s stugor och Fjällstationener i mån av plats vill säga. Det ger mig en väldigt skön frihet att kunna ta in på stugorna utan att vara orolig för ekonomin. I mitten av sträckan finns endast ett fåtal ställen där jag kommer passera stugor med STF värdar i, men längre norrut ligger de på ett pärlband och nära nog alla har nödtelefon. Jag har nämligen lagt rutten så att jag skall lätt kunna nå en nödtelefon. Och många stugor har bastu. (Myser) Jag lär inte lukta hallontårta precis, så jag kommer ta någon vilodag där jag vet att det vankas bastu. En kul grej jag kom på är att när jag vandrade kungsleden, så rakade jag av mig skägget i Sälka och om jag gör det den här gången, blir det en tradition. Jag kan då säga att jag brukar faktiskt alltid raka mig i Sälka på mina expeditioner. Vi får se. Det blir iallafall en lång bastu i Sälka, det är givet.
Tältslagning och snömaskiner
Då äntligen fick jag testa att slå upp tältet i Wäsabacken i snömaskinens dån. Vi åkte dit nio stycker från klassen, då denna övning var frivilligt att göra. Vår lärare Mange drog vi gång snömaskinen (utan vatten dock) och vi började med att bara stå framför luftströmmen för att känna hur det känns. Vid mynningen blåser det ca 25m/s. Kläderna fladdrar och man står en meter ifrån varandra och skriker utan att höra vad den andre säger. Vi hade med oss ett Keron3 och jag hade då förstås med mig mitt tält för att få öva på att slå det i de blåsiga förhållandena. Uppskattningsvis blåste det nog 15 m/s där vi reste tälten. Vid tidigare övningstillfällen har tält blåst sönder då man kommit för nära, och det ville vi undvika.
Uppfunna hjul.
Vad har jag lärt mig rent praktiskt som jag kan dela med mig av så här innan resan? Kanske kan vara ett litet kul inlägg för att lätta upp stämningen kanske?
Torra skor
Jag har ju ett par Lundhags Huski pjäxor som har en filtinnersko som är utbytbar, jag kan sätta i en annan om jag vill. Men jag vill framför allt hålla den första torr, så då klurade jag lite. Jag tänkte på tips som jag fått om systemkassar på fötterna och det funkar. Fukten stannar definitivt inne runt foten, men jag kände att det kanske inte håller 100 mil. Jag kan naturligtvis ha flera med mig, men jag känner att det inte riktigt var lösningen för mig. Så kom jag på att en kamrat har ett par sealskins, vattentäta strumpor som man kan ha i pjäxorna och inte få våta fötter. Nu var det ju inte fötterna som skulle hållas torra utan pjäxorna, så jag har vänt dem utochin och det fungerar mycket bra. Pjäxorna har inte varit kalla klumpar jag dragit på fötterna på mornarna, utan de värmde direkt. Pjäxorna och bindningarna är för övrigt en fröjd och mina Sondre-lagg är också sköna. De kommer bli goda kamrater på resan.
Krisen
Då har det förflutit ännu en jul och ännu ett år ligger för oss. Jag har haft fullt upp med många saker, jag skall reda ut det för er, men ber lite om ursäkt för det långa uppehållet i bloggandet. Följande har hänt:
jag har gjort två provturer med full expeditionsutrustning för att finna brister och svagheter i lägret. Jag har testat lite olika maträtter och gjort en powergröt som var så söt att jag nästan spydde, men tror nog jag uppskattad den när fettet runt magen tryter. Jag har också haft en rejäl kris i äventyret. Men jag tar sakerna i ordning.
Provtur två.
Den gick från Tännäs och jag följde leden upp på fjället sydväst om byn, en ganska bra stigning, och fick känna på pulkan och kläder och skidor ordentligt. Det var ganska kallt, ca -15 när jag gick, och det kröp nog ner mot -20 på natten. Bra att testa köldbeständigheten på både mig och utrustning. Här insåg jag att de termobyxor jag köpt inte höll måttet, utan skall lämna tillbaka dem och har nu skaffat ett tjockare par som jag testade på tur tre och har nu även skaffat motsvarande jacka. Testar dessa i kommande testturer. Jag testade att ligga stilla en dag för att se vad som händer. Jag fick mycket sorterat och allt fick sina givna platser i pulkan. Och så var det då kaffeproblematiken. Jag slutade dricka fyra dagar innan jag gick ut på min tur, något jag trodde skulle vara nog, men icke. Huvudvärken låg och malde och höll mig vaken på natten. Det hade varit enkelt botat men en huvudvärkstablett, men detta fanns kvar på skrivbordet hemma, och likaså allt vad pulverkaffe hette, så huvudevärken var mycket besvärande. Hursom helst, jag kände att jag fick en bra struktur i tältet och att jag fick in pulkan i tältet är helt suveränt. Jag kan packa allt helt klart, tillochmed spänna alla rämmar utom en, längst bak där snötältpinnarna skall in, innan jag drar ut pulkan ur tältet. Jätteskönt! Jag rev mitt tält och började bege mig mot mitt nästa mål, och lämnade nu skoterleden. Jag tänkte följa ledmarkeringarna in mot topparna i väst, men när jag lämnade leden sjönk jag ner till låren i pudersnö. Med skidorna på. Jag kämpade på i en stund, men insåg att min huvudvärk skulle bara bli värre med anstängningen och att jag kände att jag gjort tillräckligt många upptäckter denna gång. Jag belutade att vända och inte plåga mig själv. Jag fick bla åka med full pulka ner för skoterspåret och det var nyttig träning. Jag bestämde mig för att göra en till provtur runt nyår, och reparera de brister jag upptäckt.
