Bloggar > Henrik Bergs frilufts blogg

Henrik Bergs frilufts blogg

Tankar kring mina olika äventyr.

Tror du att du är indian eller?

En compoundskytts vardag.

För tre år sedan började jag skjuta pilbåge. Compound. Det var en aktivitet jag testat förut när jag bodde i Göteborg. Då var det en recurvebåge jag sköt och jag sköt instinktivt, dvs utan riktmedel, alltså inget sikte. Nu minns jag inte längre varför jag slutade skjuta den gången men för tre år sedan tog intresset ny fart. Denna gång var det faktiskt intresset för bågjakt som ledde in mig på bågskyttet. Jag började kika lite på Blocket efter en pilbåge och hittade en tävlingsbåge med nästan alla tillbehör. Saknade bara ett sikte, så införskaffade ett sånt. Jag hade ingen som kunde visa mig hur jag skulle göra, utan jag bara gjorde som jag trodde var rätt.  

Jag började på några meters avstånd. Tejpade upp en stor röd papperscirkel jag klippt av ett A4-papper. jag har några bilder på de första träffarna. Stolt var jag nog eftersom jag förevigade det.

Vartefter erfarenheten växte var jag tvungen att backa då man ganska snart blir så pass bra att man träffar bakändan på pilarna, nockarna, och måste köpa nya. Intresset växte och kunskapen med den. Jag insåg snart vad jag gjort för fel och förstod att korrigera det. Styrkan i ryggen växte också och precisionen med den. Idag skjuter jag på 40 meter och börjar närma mig steget bak till 50m.

Men hur går det till då? Vad behöver man?
Allt beror på hur man vill skjuta och ambitionsnivå. Jag får utgå ifrån min ambition för att beskriva hur jag skjuter. 


Jag har en compoundbåge. Det är en pilbåge med hjul i ändarna.

Det gör att när man kommer till fullt uppdrag håller man bara en lite del av den egentliga styrka i bågen. Det kallas för LetOff och beskrivs i procent. Jag har 70% letoff på mina båda bågar. I compound världen är allt i tum och pounds. Man vänjer sig med de enheterna också även om det blir tokigt ibland. Min båge har en stryrka på 60# (pounds) som är ca 30 kilogram. Man kan likna det vid att lyfta en vikt från marken om du ligger på matbordet med magen neråt. Skillnaden med en compound är att när du lyft vikten upp till axel, håller du bara 9kg. Energin är lagrad i lemmarna på bågen och frigörs när du släpper strängen. Accelerationen är enorm på pilen. 

För att hålla i strängen har man en avtryckare. Det är i stort ett handtag med en krok på. När man släpper på en spärr, släpper kroken strängen och pilen far iväg. Det kallas för en Release och det finns några olika varianter hur man släpper iväg pilen. Dels tumaktiverad där avtrycket sitter i tummen. Det finns handledsreleaser där man har ett band runt handleden och använder pekfingret för att avfyra med, mest lik en avtryckare på ett gevär. Sen finns gångjärnsrelease, en så kallade Hinge.

Detta är den mest komplicerade releasen att bemästra och det tog mig nästan två år att få till. Den löser ut genom en rotation av handleden, mycket svårt att beskriva i text. 


Spelar det någon roll vilken release man använder? I princip inte, men det gäller att försöka att överraska sig själv när skottet skall komma. Jag vet att det låter konstigt men jag skall försöka förklara. Om man medvetet trycker på avtryckaren när siktet är i mitten, kan du omedvetet påverka pilen negativt, du rycker till och pilen kan missa. I början är det så de flesta skyttar börjar skjuta och det brukar gå bra, men, ganska snart börjar det komma en åkomma som kallas för guldfeber, eller target panic på engelska. Det gör att när siktet är i mitten får man en form av prestationsångest, hjärnan skriker "NUUU!" när siktet är i mitten och tummen klämmer iväg skottet i panik. Det kan bli så illa att man slutar skjuta. Men genom att använda teknik som att låsa sin tumme mot avtryckare, inte röra den alls, utan låta kroppen dra pilen bakåt, kommer skottet plötsligt. Vad är det för bra med det då kan man undra? Jo om du bara fokuserar på att försöka ha siktet i mitten och bara koncentrera sig på att dra genom skottet, bygger du en god form och om skottet kommer som en överraskning kan du inte på verka pilen genom ryck utan du träffar bättre.  

Vad använder man för sikte på en pilbåge? 

Vi använder två saker: En peep som sitter på strängen och ett scope som sitter på siktet. Det skapar en imaginär tunnel mellan strängen och siktet.Ungefär som en gammal piratkikare. 

I siktet finns ett vattenpass för att försäkrar sig om att bågen är i lod när man skjuter. Den är noga kalibrerad innan man går ut och skjuter.

Den lilla svarta grejen på strängen i ögonhöjd är peepen. Den är i princip en tub, en referenspunkt att titta genom. Ibland kan man välja att ha en lins i den också för att få en tydligare bild i siktet. 

Det viktigaste med skyttet är att försöka vara så konsekvent som möjligt. Man väljer samma pilar med samma spetsvikt, samma fjädrar osv. Allt kalibreras för att bli så jämn som möjligt. Byter man någon komponent måste man börja om med kalibreringen. Men det är det som är det roliga också. Att vara så noggrann man kan. 

Varför tycker jag det är så roligt med bågskytte då? För mig är det många saker. Jag älskar att pilla med prylar. Testa olika releaser, testa en ny sorts fena till pilarna, kanske ändra balansen i bågen för att få en lugnare båge. Men även i själv skyttet finns det en stark mental bit som jag gillar. Visst finns det dagar när jag bara skjuter för det fysiska, men oftast, och det har kommit på den senaste tiden, försöker jag kontrollera andningen, att tvinga releasehanden att slappna av, försöka känna exakt var trycket i båghanden ligger för att senare kunna göra likadant nästa skott. En spännande balans mellan total närvaro och flow, att inte tänka alls men att tänka på allt samtidigt.   

Jag har gjort en film om min utveckling de senaste tre åren. Jag filmade mig själv för att se hur det såg ut och så jämförde jag mig med proffsen för att se vad vi gjorde olika. 


Titeln på artikeln då? Det var en kompis i Göteborg som uttryckte sig så när jag sa att jag börjat med bågskytte. Nej jag tror inte jag är indian. Jag är bara bågskytt. Stolt bågskytt. 

Postat 2021-02-14 09:13 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Test av Tentsile Flite

Då har jag testflugit min Flite. Den kom igår strax innan lunch. Barnen och jag gick ut efter lunch och testade att hänga upp den. Jag hade tittat ganska många gånger på instruktionsvideon från hemsidan. Det var ganska lätt att få upp den så att den kom i luften. Det gick bra att spänna upp den hårt, som man skall. Den skall inte hänga som en hängmatta, utan vara hårt spänd.

Däremot fick jag inte samma spänning på sidorna. Det var tvunget för att annars hängde en sida ner och när man klättrade in i tältet, gled man mot den slappa sidan. Ni ser att Maija i grön fleece är lägre än Tova. Jag försökte flera gånger att justera, men barnens tålamod tröt, och jag fick vänta på att tjejerna somnat för kvällen. Innan vi gick in var det full rulle i tältet och det blev en studsmatta och koja som tjejerna tyckte var kul att leka i.  

Nu när det var lugn och ro kunde jag analysera vad som var fel och kunde få till det så att spänningen var lika på alla sidor. Jag spände hårt för att få ett så plant golv som möjligt. Att knyta Cows hitch som han gör på videon var inte så svårt. Knepet var att lära sig att bandet skulle ovanifrån och ner. Sen var det lätt. Se videon. Trots att spänningen varit väldigt hög på banden kunde man enkelt lossa knopen genom att trycka banden mot fästet och knopen gled upp.

Något jag bekymrade mig för var den söm som gick i mitten, se bilden. Mellan tjejerna är ett band spänt under botten för att skapa en separation. Jag ville inte ha den spänd då jag skulle använda tältet själv. Det fanns ett spänne undertill och jag kunde släcka bandet och spänningen i bandet försvann. Sömmen som höll bandet finns ju kvar och gör en liten delning av ytan, men inte lika markant. 

Jag var också fundersam till om jag skulle kunna få in ett liggunderlag. Jag har av erfarenhet lärt mig att ligga direkt utan underlag kyler för mycket. Speciellt som att det skulle bli många minusgrader på natten. Jag blåste upp mitt Exped Downmat och den fick plats bra. In med en -9C sovsäck och en kudde (lite lyx kan man kosta på sig när man sover 3 meter från huset.)

Jag ville också testa att sova med skyddsduken på, den gröna, för att se om hur kondens och frost blev ett problem. Det finns en tältbåde som skapar ryggen. Funkar bra. Det var inte dyraste sorten, men den gjorde jobbet. Att få fast tarpen över tältet var enkelt om man följde videon. Det gick att efterspänna genom att glid-dra gummibanden längs det oranga spännbanden.

Det som skapar den största spänningen är ett vanligt spännband, som man har för att surra last på släpvagnar osv. Det finns bara ett för att få ner vikten.

Summering: jag är nöjd med mitt nya udda tält. Kommer säkert göra succé när jag tar grupper ut i sommar och slänger upp detta istället för ett vanligt tält. jag sov gott. Det hade varit -7C på natten och det enda jag frös om var ansiktet, men då kröp jag ner lite till i säcken och kunde somna om. jag kunde vända mig utan problem och ligga på rygg eller på sida. När jag vände mig gungade det som om jag låg på en stor vattensäng, behagligt.

Jag får se om jag törs ta det till fjällen redan nu. Skulle vilja komma på lite fler knep och trix innan man hänger upp det i björkskogen på fjället när livet står på spel. 

Postat 2016-03-01 09:51 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Flygande tält

Jag älskar tält. Allt det står för. Tryggheten, värmen, att vara ute på äventyr. Jag har testat massor av olika, små och stora. Vinter som sommar. Jag har testat kompisars tält, jag har ägt många som jag sålt vidare, då kanske någon detalj gjort att tältet på andra sidan staketet såg lite bättre ut. 

Jag träffade en holländare ute i skogen, på väg till Skedbrostugan, som bodde i en hängmatta. Det var första gången jag hört om något liknande och jag trodde han var galen. Jag blev provocerad. Jag förstod inte varför då, men det var ju en nyhet som jag inte visste något om, och reagerade med reptilhjärnan. Jag svalde min stolthet och började undersöka saken närmare. Det visade sig att det är mycket vanligt att sova i hängmatta exempelvis i USA och England. Men vad kan det vara som gör att det har en fördel mot tält? Finns det verkligen fördelar?



Jag köpte mig en hängmatta. En som man kan bo i på vintern till och med. Detta skulle undersökas ordentligt. Den var ganska dyr, som ett tvåmans tält från Intersport ungefär. Det tog ett par gånger innan jag kom på hur jag skulle kunna sova bekvämt i den. Bålen är det som är tyngst på kroppen. Den letar sig mot lägsta punkten i mattan. Om jag hade huvudändan lägst, gled inte kroppen mot mitten av mattan, utan jag vaknade där jag lade mig på kvällen.

Den andra förändringen som förbättrade komforten var att ha en uppblåsbar madrass i hängmattan. Löst uppblåst. När jag lade mig, formade sig madrassen efter mattan och mig, trängde undan tyget i mattan som annars komprimerade sovsäckens dun och gjorde rygg och sidor kalla. Med madrassen kunde loftet i säcken bibehållas och nätterna blev varma och behagliga. 

En stor fördel, som tält inte kan tävla med, är att underlaget spelar ingen roll. Jag utnyttjade det faktumet när jag var ute och guidade i fjällen och vi paddlade kanot. Vi kom till öar jag visste hade få tältplatser. Då kunde jag hänga min hängmatta i en sluttning, över en myr, över en bäck, bara det fanns träd tillräckligt nära. Och där är nackdelen med hängmattan. Det krävs träd. Det är svårt på kalfjället. Det går att använda stavar för att hålla tarpen uppe och att man kan ligga direkt på marken, som en bivack ungefär. Har inte testat detta själv, utan vet jag att jag skall på kalfjäll tar jag tältet.

Jag har sneglat åt Portaledge hållet. Det är, för den oinvigde, som en bår som man hänger upp i varje hörn och så kan man ha som en tarp, regnskydd över. Portaledge kommer från bigwall klättringen där man tillbringar en eller fler nätter i på väg till toppen. En protabel klippavsats som namnet antyder. Jag har vänner i trädklättrar världen och där snickrar man egna varianter eller köper färdiga produkter. Fördelen med den är att den behöver bara en punkt rakt ovanför sovplatsen. En stadig gren att hänga den i. 

För några år sedan dök det upp en spännande grej, som jag aldrig sett förut. Det var en video på Youtube. Några män höll på att spänna upp ett tält i ett träd. Eller vara det ett tält? Det hade en konstigt rund form, och de använde kraftiga spännband för att häng tältet mellan träden. Tältet påminde om en stingrocka till formen. Jag minns att jag tyckte det var en kul idé, tänkte att det var en industridesigner som gjort sitt examensarbete och designat ett alternativt boende. Kul.

Men så för en vecka sedan snubblade jag på tältet igen. Nu var det en kommersiell produkt. De hade startat ett företag och tälter, som heter Stingray, finns att få tag i. Det finns fyra modeller och jag beställde det minsta och lättaste, Flite, för att testa. Jag har i detta nu inte fått det än, men lovar att återkomma med en recension och beskrivning av hur det är att sova och bo i ett sådan tält. Det krävs tre träd för att sova i det, men det är ju något vi har gott om i Sverige. För er som är nyfikna på produkten, kolla på www.tentsile.com
Där finns instruktions och demofilmer hur man gör för att spänna upp tälten. Jag kan tänka mig att paddlarsverige kommer älska dem, då plötsligt finns det massor av ställen att sova på och inte bara på klipporna. 

Vi hörs när jag testflugit min Flite. :)


Mvh Henke

Postat 2016-02-14 23:38 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Teknisk trädklättring med Tree Climbers Internationall

1983 satt arboristen Peter Jenkins i trädet han jobbade på, när det plötsligt började snöa. Alla hans kollegor packade snabbt ihop sina prylar för att det inte få dem blöta men Peter satt kvar. Han tittade på hur vackert snöflingorna lade sig på grenarna. Han hade aldrig sett snö uppifrån på det sättet förut. Han bara njöt av stunden och lugnet. Då slog honom en tanke, en känsla. "Tänk om fler kunde få uppleva det här. Det här måste jag dela med andra." 
Just i det ögonblicket slog blixten ner i dalen, extremt ovanligt med snö och blixtar men Peter som är gammal hippie tog det som ett tecken! På kvällen ringde han några kompisar och han bjöd med dem att få klättra i träd med honom. Det var så det hela började. Tree Climbers Internationall skapades i Atlanta, Georgia. (TCI)
I början av maj i år hade jag chansen att delta på kursen Basic Tree Climbing Course (BTCC). Kursen hölls i Odense i Danmark och anordnades av en lokal dansk scoutkår.
 
Vad är så speciellt med TCI? Enligt TCI kan alla mellan sex och hundra år lära sig att klättra i träd med TCIs klätterteknik. Med sele, hjälm och rep kan man klättra med sina egna förutsättningar. Inom TCI finns flera olika steg som man kan utbilda sig inom. Allt från "prova på" kurs till avancerad instruktör. Kursen som jag deltog i lärde mig att klättra runt i trädet säkert. Jag vidareutbildade mig även senare till att kunna hålla i "prova på" evenemang.
Säkerhet står i centrum inom TCI. Man har i USA tagit upp 750 000 människor i träden utan någon allvarlig olycka. Tekniken att klättra på är inte den snabbaste, effektivaste men den är väldigt säker som statistiken  visar.

Vad är så speciellt med trädklättring?
Här blir svaret subjektivt då alla klättrar av olika anledningar. Jag klättrar i träd för att jag gillar idén att jag kan hitta nya träd att klättra i överallt i min närhet. Jag ser på träd på ett helt nytt sätt. "Där finns en route, dit vill jag nå. Där finns en gren jag vill ligga på. Där kan man hänga upp en hängmatta och vila ett tag." Jag klättrade i ett träd i Grövelsjön som ligger i norra dalarna för något år sedan och när jag kommit upp en bit satt plötsligt en lavskrika bredvid mig på en gren och tittade nyfiket på mig. Jag fortsatte upp i toppen av trädet och då fick jag utsikt över fjällen. Ett fint minne.

Hur går det till då?
På huvudet bär man alltid en hjälm. Hela tiden från det att man kommer till trädet tills det att man packat ner efter klättringen har man hjälm. Selen man använder är speciell då man behöver en sele som är gjord att hänga i. Ofta är det rena arboristselar, men det finns även selar för rekreation. Företaget NewTribe i USA tillverkar selar för hobbybruk. Repet som används är ganska grovt, 1/2" dvs ca 13mm. Det är viktigt att man använder rätt sorts lina, då det ställs helt andra krav på den är vid industriklättring eller om man topprepar eller ledklättrar. Den skall vara gjord för att ha hög knopbarhet, och den skall vara beständig mot nötning. 
Tekniken som används kallas Doubled Rope Tecnique och förkortas DRT. Man kastar upp en kastpåse i trädet. Kastpåsen är  fäst i en tunn lina som lätt letar sig fram i bladverk och bland kvistar. När kastpåsen är nere på marken knyter man fast repet och drar tillbaks det och så får man en dubblerad lina över en gren. Repet skulle kunna skavas sönder mot grenen, och barken skulle nötas bort om det inte var så att man installerar ett repskydd gjort för ändamålet. 
 
 
 
Nu knyter man sitt klättersystem. När man är klar skall det finnas sex knopar på repet. Det som gör att man kan klättra uppåt säkert är en friktionsknop. Den är lätt att skjuta uppåt men när den belastas låser den direkt. Jag nämner den inte vid namn då den går att knyta fel och då blir den farlig. Den som är intresserad av att lära sig hur kan gå en BTCC kurs och lära sig hur det hela går till. Man får knyta knutarna tills man kan knyta dem med förbundna ögon. Bokstavligen. Vidare kan man använda en footloop, en enkel prusikloop att ställa sig i när man avancerar uppåt. 
Systemet tar tid att klättra i. Det är meningen. När vi klättrar är vi där för att ta det lugnt. Adrenalinsökare kanske kan få sina kickar, men inte av hastighet. Man tar sin tid. Man pausar, kollar utrustningen, sitter selen som den skall, har det hänt något med ankaret? Säkerhet hela tiden. När man kommit upp en bit, har man med sig andra ändan av repet och kan göra en ny pitch dvs klättra högre upp och hela tiden vara säkrad. Blir man trött, vilar man. Många har hängmattor med sig upp i trädet och sover tillochmed i dem. Man pratar om "tree-time". Att vara i träden och bara titta på grenarna, hur ljuset spelar, kanske lyssna på fåglarna eller bara umgås med likasinnade. När man gått kursen, när man klättrat i träd, ser man på träd på ett nytt sätt. Det viktiga är inte hur högt man kommer, eller hur snabbt man klättrar. Det viktiga är att för ett ögonblick kanske låta sig ändra sitt persektiv en smula. Att se det lite grann från ovan.

Postat 2013-06-09 14:39 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Att hänga i skör tråd

Att vandra på Åland är en fantastisk upplevelse. Naturen är vacker och skiftar mycket snabbt från tät skog till klippor och milsvid utsikt över ålandshav och böljorna de blå. Här befann jag mig nu och det är här min historia utspelar sig.

Då jag återhämtade mig från en axelskada jag ådrog mig på en expedition mot Abisko, behövde jag något att sysselsätta mig med. Ett litet projekt. Jag hade tidigare noterat att det fanns någon slags hängmatta man kunde campa i och nu när jag var inställd på att försöka få min packning så lätt som möjligt skulle jag bara kolla hur mycket en sån hängmatta vägde. Sökte lite här på Utsidan.se och lite på google. Fastnade och läste mer och mer. Det verkar ju roligt att bo i en hängmatta. Men det var fortfarande vinter på Åland och det snöade hela tiden. Då hittade jag en fyra-årstids variant från Clark. En modell som heter NorthAmerica. Den verkade fylla behoven även för en vintertur. Jag beställde den på webben och den dök upp en vecka senare. Något jag inte var beredd på var den Åländska nitiska tullen. De saltade notan rejält. De hade tillochmed en tariff i sina rullar för hur man skall beskatta hängmattor... Någon har haft för lite att göra. Jag kvitterade ut den iallafall och kunde inte vänta med att packa upp den.

I en mintgrön/olivgrön färg låg mattan inpackad i sin packpåse. Jag hade sett ett klipp på Youtube hur en man hade hängt upp en liknade matta så jag visste ungefär hur jag skulle göra. Jag hade köpt till sk treehuggers, stroppar som man lägger runt träden för att inte orsaka nötning på träden. Man lindar de runt trädet bara så klickar min i karbinen eller knyter i repet som mattan levereras med.

Mattan kom omonterad, dvs inga rep var iknutna eller linor förberedda. Tarpen skulle förses med tunna linor för att knytas ner i marken. Jag tror att det är samma linor som är till persienner, flätade nylon som är stark och lätt. Jag pillade dit små stop-åtta-knopar som inte skall glida. Iandra ändan skall man göra sk rullstek, en knop som låter flytta på sig men som låser under belastning. Mycket användbar.

Tarpen späns upp ovanför mattan och agerar regnskydd. den agerar också support för själva tältet som man sover i. Det hänger nämligen ihop så här: Själva mattan lägger jag ett liggunderlag i för att hålla ut det från kroppen och för att agera skydd mot vindens kylande effekt. Än liknar matten en traditionell hängmatta. Det som skiljer mattan från andra är att runt hela kanten är ett blixtlås dit sytt och en överdel sitter fast däri. Denna överdel hålls upp av tarpen och skapar en tält känsla. Överdelen består av innerst av ett myggnät och ovanpå det ett vindtätt lager som skyddar mot elementen. Två lager med blixtlås. Det går att bara använda myggnätet om man vill, något jag skulle tro man vill på sommaren.

Det som hänger under den svarta "liggtyget" är påsar att ha grejor i. Med fördel kan man stoppa i kläder och dyligt då detta skall agera isolering. Det gröna vindskyddet är halvvägs öppen och visar det svarta myggnätet under. Tarpen är dubbelvikt. Notera linan som är fäst i ovansidan tältet och underkant av tarpen.

Hur gör man då när man skall sova i en sådan? Jo, hela mattan är nedpackad i en av sidofickorna som i sín tur vänds utochin. I botten på fickan finns en hälften så stor packpåse med ett gigantiskt kardborre fäste. Det gör att det är lätt att få ner mattan snabbt i stora fickan och sedan packa till den i lilla fickan. Finurligt. Jag har mina treehuggers i lilla fickan och de är de första jag packar upp och hänger upp när jag valt vilka träd jag skall hänga i. För avståndet mellan träden spelar roll. Jag trodde inte det i början men när jag legat i en hängning där träden stod långt ifrån varandra, blev man liksom klämd då momentet ökade och hängvikeln blev för flack. Blir du klämd, pressas loftet på sovsäcken ihop och det blir en kall natt. Hur man sätter huvud och fot strappet spelar också roll. Sätter man huvudet för högt, kommer kroppen under natten att glida neråt och tillslut kommer du bara ligga i halva mattan. Fötterna skall vara högre upp för att förhindra att du glider. Även denna mina gick jag på och lärde mig hur man gör. Annars går det jättebra att sova. Jag kan ligga på sidan, inte mage, men det går bra ändå. Jag lägger en packpåse med en jacka eller dyrligt i knävecket för att få en positiv vinkel på knät. Annars ligger det och tycks bakåt och det är ganska obehagligt. Tänk att du ligger på golvet med fötterna på en stol, då får du knäna i den vikeln jag beskrev. Försök att sova så skall ni få se. Men när du väl ligger då så vaggas du stilla av vinden. Mycket behagligt.

Jag har modefierat mattan på så vis att repet som levereras med mattan har jag bytt ut mot ett tunt spännband. Ni vet ett sånt där oranget som brukar ligga i en liten trasslig boll i baklucka på bilen? :) Detta för att kunna göra enkla lopar på bandet och kunna klippa i en karbin istället för att hålla på med pålstekar hela tiden. Då steken utsätts för högt tryck, blir de alltid hårda och då på vinter är det fippligt att hålla på med hårda knutar tycket jag. Hittade en otroligt lite och smidig karbin på en sportaffär på kungsgatan i stockholm som klardade 400kg. Då det inte handlar om dynamiska krafter räcker en sådan karbin bra. Denna modefiering har jag gjort för att på ett så enkelt och snabbt sätt kunna känga mattan.

En fördel med att använda en hängmatta jämfört med att ligga direkt på backen, är att jag inte är beroende av underlaget alls. Det kan ligga en stor sten rakt under mitt huvud utan att jag märker det när jag ligger i hängmattan, men jag garanterar att den skulle göra intryck på en om man sov i tält. Nya sovplatser gör sig plötsligt tillgängliga. I havsbandet i de vindvridna tallarna, över en bäck. Det skall bli kul att utforska möjligheterna.

Jag har ännu inte provat att ligga på marken med den. Det skall jag gör bara jag får tillfälle. Hittade en beskrivning på hur det går till. Man använder stavarna som tältpinne. Smart! Hang loose! Henrik

Postat 2009-04-20 08:44 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 Nästa Sista 

Logga in