Bloggar > äventyriallt

äventyriallt

En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.

Kvinnlig äventyrs inspiration

De sista sidorna av den 364 sidor innehållsrika ”Space below my feet” (1961) är till ända och jag kan inte sluta fascineras av denna fantastiska kvinna bakom boken, Gwen Moffat, en av världens första kvinnliga bergsguider. Som i 20-års ålder droppade ut från armen och drevs av sin passion för berg och äventyr och levde därefter. Hon är en sann inspirationskälla på alla plan och att läsa om hennes olika klätteräventyr, hitch hikes, boende i stugor i skogen i princip helt utan pengar, när hon genomför sina första klättringar som förste man, utan vare sig sele eller hjälm utan repet runt magen och att de klättrade under förutsättningar man knappt kan föreställa sig idag. Det var pure climbing. Min redan växande dragning till alpinism och glaciärer bara växer och hon är utan tvekan en påverkan i att jag ska fortsätta. Inte sätta gränser utan se möjligheterna vilket gäller det mesta här i livet, inte bara äventyrsmässigt utan det mesta man vill göra vad det än kan vara. Jag har länge hört av mina kompisar: ”jag vill också göra det du gör, det verkar så himla kul.” Men gör det då? Säger jag samtidigt som jag får till svar att det går inte för att de har heltidsjobb osv, ibland får man offra saker för att vinna annat. Det ger en mer i slutändan. Det är därför jag själv valt att bli guide, för att jag brinner för äventyr och att dela med mig av det och försöka peppa och inspirera andra att vidga sina vyer.

Det behövs mer girlpower därute och jag har hittat väldigt många kvinnor som gjort fantastiska bestigningar av berg, första expeditioner etc under 1900-talet som jag aldrig hade hört om tidigare just därför att vi tenderar att glömmas bort eller inte nämnas lika mycket ibland. Såsom Elizabeth Coxhead, Nea Morin (t.ex enda kvinnan i en expedition 1959 till Ama Dablam), Elizabeth Le blond (t.ex var med och startade Ladies Alpine club i Schweiz 1907) som alla gjort väldigt mycket intressant med tanke på deras förutsättningar.

Så till er alla kvinnliga äventyrare därute, stå på er, kliv fram och var stolta över er själva och alla era sorters äventyr och inspirerande till att få ut fler av oss tjejer i naturen. Det gäller inte att vara extremast men att ha kul, njuta och utveckla sig själv. Jag kom att tänka på ett mantra jag ofta upprepade när jag var som mest aktiv inom innebandyn och än idag ofta tänker på: kämpa, vilja, styrka, glädje, ge allt och ha kul. 

Postat 2018-02-28 23:00 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Slettemarkspiggen via Slettemarkskampen

Nu när höstens färger börjar pryda Norges fantastiska natur och min säsong hos Icetroll för denhär sommaren är över är det dags att utforska mer av Norge. Efter att ha städat ur vårt guidekollektiv och rullat ur underbara Jostedalen tog min vil, Haggan, mig till Fondsbu. Fondsbu ligger i södra delen av Jotunheimen och här jobbar min kompis Lisa. Vi bestämde oss för att ta en långtur igår och fick hit min kollega Matias dessutom. Väderleksrapporten visade molnigt, lite regn, inte så blåsigt men att det skulle skina igenom sol under dagen. Kring 9 på morgonen traskade vi iväg från Fondsbu, längs med sjön Bygdin och i alla nyanser av orange. Anmarschen var låååång  men vacker innan vi nådde foten av första lilla berget på 1850 möh som vi skulle ta oss över påväg mot Slettemarkskampen. Det var dimma, halt och mycket scramble. Vidare upp mot Slettemarkskampen möttes vi av massvis med snö, ripor, nyfikna vesslor och vi fann vår väg upp till kammen som var helt täckt med snö. Fortfarande molnigt och på gränsen till whiteout nådde vi Slettemarkskampen (2032m). Utsikten därifrån sägs vara fin men vi såg inte så mycket just då. Därefter hittade vi oss neröver mot ryggen till Slettemarkspiggnenocy repellerade oss ner och scramblade över. Sista stigningen upp innehöll endast snö, vi kröp på alla fyra ibland och letade stabila stenar att hålla oss i. När vi var på förtoppen sprack det upp och blev BLÅ himmel och sol ovanför molnen. Vi kunde se alla 2000m+ toppar sticka upp över molnen som små upp och ner vända glasstrutar. Som ett stort fluffigt duntäcke täckte allt vi såg. Sista kammen och själva Slettemarkspiggen (2164m) var dagens krux då det var lite klurigt och väldigt smalt. Vilken pangdag vi hade och time ing att nå toppen precis då. Vägen tillbaka vart spännande då vi möttes av dimmen igen innan vi kom under molnen och solen lyste upp alla toppar och dalar i magiska färger och Matias var hungrig som en femåring och undrade hur långt det var kvar i evigheter samtidigt som han sa "what tha hack are you having for breakfast because your'e always so energetic". 

Postat 2017-09-19 12:46 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Guidelife i Norge

Tiden bara flyger fram här i Norge, och jag känner mig så otroligt lycklig att min första månad är avklarad. Varje dag är ett äventyr & en erfarenhet rikare. Just nu sitter jag i vår otroligt färgglada 70-tals soffa i vardagsrummet i vårt guidehus som det ser ut som tiden har stått stilla i, sen just 70-talet som ligger i bortre änden av Jostedalen. Det är ett otroligt charmigt hus på en kulle med utsikt över dalen och fjälltopparna som omger oss är fortfarande täckta av snö. Just nu vill jag inte vara någon annanstans än här. Trots att ljuset ibland gör det svårt att sova och när gräset på stigen ner mot vägen är genomblött, vårt vatten eller lampor strejkar och vägen upp efter jobbet suger i benen så är det här helt underbart. Att få vakna varje dag, göra mig redo för dagens tur och ta med mig gäster ut i kajaken, för att sedan gå upp mot glaciären och vandra runt och visa dem alla coola formationer och skiftningar är drömlikt bra att kunna kalla för jobb. Jag får göra det jag älskar och ta med människor ut för att visa dem en annorlunda upplevelse, det ger mig så mycket glädje och personlig utveckling i de situationer jag ställs inför eftersom det kräver mycket av mig. Vilket är en av anledningarna att jag vill vara guide. Vilken dag som helst kan vi påbörja våra turer på den tredje glaciären vi gör turer till och jag ser verkligen fram emot att se den och skillnaderna mot de två vi redan befinner oss på. 

När möjlighet finns klättrar jag och utforskar närområdet och det finns så mycket kul att göra så att det skulle vara svårt å bli uttråkad. Har insett att det var säkert två veckor sedan jag hade en dag utan att hänga utomhus och jag är mer än tacksam för det, jag mår så bra. 

Postat 2017-07-12 22:48 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ett stort steg i rätt riktning

Igår var det ett stort steg framåt i min klättring. Efter att jag och Ida sprungit runt hela klippan i Hell på äventyrs promenad och letat eventuella möjligheter att sätta topprep insåg vi att det verkligen är ett sportklätterparadis. Vilken fantastisk stenkvalitet och så mycket roligt att klättra. Jag och Ida gjorde oss redo för att jag skulle göra min sportklätterdebut, lite pirrigt och nervöst men mest taggad var jag. Först testade jag att hänga i quickdrawen i första bulten för att få in känslan och sedan gick det som på räls upp till ankarpunkten. Jag hade klarat min första sportklätterled, utan att tappa fästet eller känna mig rädd och osäker. Det var en sådan otroligt härlig känsla att stå där uppe och titta ner på Ida och prata med henne, vara totalt bekväm och säker på vårt teamwork och göra ankaret innan jag kopplade in mig och Ida tog ner mig på marken igen. High five, hjärtat som slog i 220 och lycka i hela kroppen med ett leende i hela mitt ansikte. YES. Nu vill jag bara klättra mer. Och mer och mer. Det började regna så vi packade ihop och tog oss ur vår bubbla vid klippan för regnet öste ner påväg till bilen. Men vi alla tre var lyckliga, för vilken eftermiddag det hade varit. Hur brukar ni känna när ni klarar av något som ni väntat länge på att få göra?

Idag regnar det, är grått och mulet utan att det gör speciellt mycket. Det kommer betyda fysövningar & planeringshäng. Jag är en av många ambassadörer för kvinnliga äventyrare och vad passar inte bättre än att sitta i planeringsmode med Ida inför höstens äventyrs resa. Mer om det när mer är klart men vad det kommer innehålla är nog rätt tydligt, klättring.  

Postat 2017-06-05 11:01 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in