Bloggar > äventyriallt

äventyriallt

En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.

Slettemarkspiggen via Slettemarkskampen

Nu när höstens färger börjar pryda Norges fantastiska natur och min säsong hos Icetroll för denhär sommaren är över är det dags att utforska mer av Norge. Efter att ha städat ur vårt guidekollektiv och rullat ur underbara Jostedalen tog min vil, Haggan, mig till Fondsbu. Fondsbu ligger i södra delen av Jotunheimen och här jobbar min kompis Lisa. Vi bestämde oss för att ta en långtur igår och fick hit min kollega Matias dessutom. Väderleksrapporten visade molnigt, lite regn, inte så blåsigt men att det skulle skina igenom sol under dagen. Kring 9 på morgonen traskade vi iväg från Fondsbu, längs med sjön Bygdin och i alla nyanser av orange. Anmarschen var låååång  men vacker innan vi nådde foten av första lilla berget på 1850 möh som vi skulle ta oss över påväg mot Slettemarkskampen. Det var dimma, halt och mycket scramble. Vidare upp mot Slettemarkskampen möttes vi av massvis med snö, ripor, nyfikna vesslor och vi fann vår väg upp till kammen som var helt täckt med snö. Fortfarande molnigt och på gränsen till whiteout nådde vi Slettemarkskampen (2032m). Utsikten därifrån sägs vara fin men vi såg inte så mycket just då. Därefter hittade vi oss neröver mot ryggen till Slettemarkspiggnenocy repellerade oss ner och scramblade över. Sista stigningen upp innehöll endast snö, vi kröp på alla fyra ibland och letade stabila stenar att hålla oss i. När vi var på förtoppen sprack det upp och blev BLÅ himmel och sol ovanför molnen. Vi kunde se alla 2000m+ toppar sticka upp över molnen som små upp och ner vända glasstrutar. Som ett stort fluffigt duntäcke täckte allt vi såg. Sista kammen och själva Slettemarkspiggen (2164m) var dagens krux då det var lite klurigt och väldigt smalt. Vilken pangdag vi hade och time ing att nå toppen precis då. Vägen tillbaka vart spännande då vi möttes av dimmen igen innan vi kom under molnen och solen lyste upp alla toppar och dalar i magiska färger och Matias var hungrig som en femåring och undrade hur långt det var kvar i evigheter samtidigt som han sa "what tha hack are you having for breakfast because your'e always so energetic". 

Postat 2017-09-19 12:46 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sommaren som sprungit förbi

Ja nästan så känns det. Det är två och en halv månad sedan jag kom hit till Jostedalen, och klyschigt men sant så har tiden gått fort eftersom vi dels haft ett enormt högtryck på våra turer men också så fantastiskt roligt och extremt lärorikt. Jag har utvecklats så mycket. Nu har jag fått uppleva och guida på alla tre glaciärer vi gör turer på och pärlan för mig är helt klart Austdalsbreen, magin av att paddla över sjön och hela tiden se glaciären för att sedan ta upp kajakerna nästan vid fronten av glaciären. Man känner sig så otroligt liten i jämförelse till isens maffiga storlek och om någon annan av våra grupper befinner sig på glaciären så ser de ut som myror som går omkring. I alla olika väder har jag varit där, i allt ifrån ihärdigt regn till strålande solsken och knappt ett moln och alla väder har sin egen charm. Hur glaciärerna förändras över tiden är så ballt men samtidigt skrämmande eftersom det är som ett tecken på att mycket händer med vår moder jord. Jag har hittat väldigt mycket fräna formationer och jag önskar att jag hinner se den kalva, för just nu har vi bara paddlat förbi alla fräna isberg som är rester från kalvning. 

För ett par dagar sedan kom jag hem ifrån Kiruna efter att tillsammans med en kollega guida 14 Taiwaneser mellan Nikkaloukta och Abisko under Fjällräven Classic. Det var en fantastiskt kul erfarenhet, lärorik på många sätt och vilken rackarns tur vi hade med vädret. Tredje natten som vi spenderade ca 5.5 km från Alesjaure blåste det säkert 20 m/s (ungefär så man skulle kunnat kita med Ica kasse), regnade och var dimmigt men det gick superbra för allihopa med tälten vilket var så skönt. Fem fina dagar till fjälls helt enkelt där vi fick visa våra vänner de svenska fjällen och de var helt klart imponerade men tyckte att det var rätt kallt oftast. Det var tydligen runt 35 grader när de lämnade Taiwan, och vi hade ungefär strax över 10 som max. 

Nu börjar det bli lugnare tider för oss här i byn, men än är säsongen igång.

Postat 2017-08-24 22:43 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Från den Lappländska fjällvärlden till Skånes kust Placerad på karta

Mina dryga två månader i det underbart vackra norrländska fjällandskapet tog slut igår när bilen rullade de cirkus 100 milen ner till staden mellan bergen, Sundsvall, tillika staden jag växte upp i. 

Jag kan knappt förstå att tiden gick så fort, och jag mådde som en riktig liten fjällprinsessa med allt detta utanför tältduken (ja jag bodde sju veckor i tält totalt (6 veckor i rad och sen 8 dagar till) och knappt en vecka inomhus när jag knappt kunde sova för det var en helt annan grej). Hur reagerar man på sju veckor i tält?  Innan jag reste norröver visste jag inte hur det skulle påverka mig att bo i tält under en sådan lång tidsperiod, men nu det visade sig vara en boendeform som funkade utmärkt för mig och jag var nära på att lägga mig på en madrass ute på balkongen igår. Att få sova utomhus med bara en tältduk som skiljer mot allt utanför är för mig en magisk känsla som gör mig lugn och trygg. 

Så bortskämd som jag varit med all den fantastiska fjällvärlden, människorna och naturens krafter som visat sig från alla sidor (regn, snö, vind och sol till och från) har stärkt mig och gjort stora intryck. Den enorma tacksamhet jag känner för alla jag har mött under min praktikperiod på STF Kebnekaise vill jag ge ett stort varmt tack till för allt ni gett mig, jag har fått många nya vänner och lärt mig enormt mycket och blivit ännu mer taggad att klättra mera. Jag hoppas att vi ses igen till sommaren, hade varit drömmen. Från Keb gjorde jag sedan mitt livs första löppass över 12 km, jag sprang till Nikka i regnet med nio kg på ryggen och insåg att detdär med att springa trail kan nog vara ganska kul även om detdär var ganska light. Hamnade i Kiruna och påbörjade packförberedelser för min checkpoint, Kieron, där jag hade otroligt roligt med gänget i nio hela dagar och gjorde vårt yttersta dag som natt för alla som passerade. Tack för en sjukt rolig tid där ute och nya erfarenheter, glädjespridande och peppning, skratt så man fick ont i magen.  

Inknuten och redo för att gå med replagsarbete över Björlings glaciär.

Här spenderades så mycket ledig tid som möjligt med alla härliga personer från Keb.Att det kan snöa i mitten av juli är inga konstigheter. 

Att få kalla detta för min praktikplats, Sveriges högsta berg, med alla grymma guider är något jag är otroligt glad för att kunna göra. 

View från insidan av kökstältet på camp kieron, där vi serverade pannkakor/kaffe/te och peppade alla vandrare. Synd att vi inte hade vädret på vår sida bara. 

 Tänk att somna och vakna med denna utsikt i nio dagar med ett härligt gäng att volontära med. Rätt så fantastiskt.En av de finare solnedgångarna i Kieronbacken, magi. 

Jag blundade när vi lämnade Abisko, det jag har känt är som mitt andra hem byts mot Sveriges sydligaste delar (Skånes södra kust) imorgon i cirka tre veckor innan jag far hem till Åre. Det gäller att maxa tiden, varför inte ta nästan hela Sveriges längd på en sommar. På återseende Lappland, jag kommer tillbaka. Jag har varit så lyckligt lottad i sommar. 

Postat 2016-08-15 01:49 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Här är det så fint

Visste inte ens att det här gick att hitta i Sverige, magiskt vackert. 

On top of Sweden, västra leden, sydtoppen av Kebnekaise 26/6 med två härliga nyfunna vänner och oslagbart väder. Såg säkert 1/11 av Sverige. Grym dag. 

Här vaknade jag på min födelsedag, helt ok att tälta vid en glaciärsjö intill glaciärer i Tarfala. Att det regnade och blåste lite spelar ingen roll. 

Helt ok mini äventyrseftermiddag i finväder idag. Kort hike upp bakom stationen och det här vädret är balsam för själen. 

Från Kungsleden hiken påväg till Alesjaure, snacka om att jag haft tur med vädret..

Tältview från Nallo, drömlikt.

Postat 2016-07-08 23:32 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Allt går inte som tänkt jämt

Vet att jag sa att jag skulle uppdatera på Keb, det har ju trots allt hänt en del sedan sist, men hade för mycket för mig just då. 

Tanken, eller snarare idén att cykla släcktes redan innan Abiskojaure. Hann en mil på Kungsleden, typiskt. Men omgivningen och midnattssolen höll mitt mod uppe och jag drog cykeln till Abiskojaure. Väl där insåg jag att det inte fanns något hopp för fortsatt cykling, ena sidan på ramen hade spruckit vid bakdäcket. Det enda jag hade att göra var då att bära tillbaka cykeln till Abisko, 15km, vem gör ens det tänkte jag. Mitt humör var dock på topp ändå, och folk jag mötte på vägen måste undrat vad det var för tok de mött. Bära en cykel, den ska man ju cykla på. Var förvånansvärt glad och positiv och kände någonstans att jag lär mig ju bra mycket mer av det här än om allt gått bra. Det ska vara lite utmaning och saker som inte alltid går som tänkt, nu har jag ju fått testa mig själv på många olika sätt. Väl i Abisko sa jag hejdå till min tvåhjuliga vän till återvinningsstationen. Plan F fick bli att börja gå igen till Abiskojaure med mina löparskor och genomföra sträckan på så vis istället. Har ju satt mig i denna situation, då är det bara att deala med den och lösa det hela. 

Gick alltså från Abisko till Kebnekaise med stopp i Abiskojaure, Alesjaure och Sälka. I sol, snö mellan Tjäktja och Tjäktjapasset (det var rätt intressant midsommarafton) små regnstänk, blöta fötter mest hela tiden, lera, spångar, otaliga bäckar men mestadels otroligt fint väder och kom till Kebnekaise den 25e. Att gå Kungsleden själv, är ändå som inte att vara själv då man möter många på vägen. Det är väldigt trevligt dock, alla möjliga nationaliteter och trevliga stugvärdar.

Besteg sedan Kebnekaise den 26e med två filurer jag träffade i Sälka. Klarblå himmel och knappt några moln, det sägs att man ska kunna se 1/11 av Sverige då. Kändes ungefär som det iallafall, magisk dag. Jag önskar jag kunde visa en bild men det vägrar fungera just nu tyvärr.

Den 28e började jag sedan etapp två, tanken var att springa men insåg att jag tyvärr inte har guldfickor och skulle ha råd med att bo inne. Ville dessutom inte äventyra mina fötter för mycket. Kommer att springa här i området under praktiken istället har jag tänkt. Med mina ca 13kg på ryggen (mat, extrakläder, sovsäck, tält, liggunderlag, första hjälpen och lite annat nödvändigt) och numera mina efterlängtade kängor (Crispi skarven) har jag både gått, småsprungit och tagit mig över stenblock, småsten, snö, gått i vackra dalgångar, på berg, i regn, lervägar, myrar, bäckar och jokkar har korsats och omgivningar jag bara drömt om tidigare. Akto tältet jag lånat av skolan har nu varit mitt hem i 18 dagar och vi har mer än tre veckor kvar tillsammans här uppe, vi börjar bli kompisar numera. 

Såhär har andra turen sett ut:

Kebnekaise --> Kaskavagge (gick höger om Darfalcorru)

Kaskavagge --> Vistas (följde Gaskasjohka och upp vid en bäck från Njunni och ner höger om Palkastak)

Vistas --> Alesjaure (via Visttasvággi)

Alesjaure --> Vistas (via Unna Visttasvagge)

Vistas --> Nallo (via Stuor Reiddávággi, skulle upp på Nallo dag två men foten sa nej, bättre safe than sorry) 

Nallo --> Sälka (Stuor Reiddávággi)

Sälka --> Tarfala (tänkte campa i Guobirvággi men hittade ingen bra plats där så slutade i Tarfala, vädret var klockrent så då går man gärna på) Blev spännande ner i Tarfala när jag först tänkte men hallå ska man ner här för bergväggen?! Satt och funderade och efter att ha fått ett litet hål på väskan så hittade jag spår på sidan av glaciären, så där gick jag ner. Det var slirigt på moränryggen så där gällde det att ha tungan rätt i mun. Oj så fint det var med Darfáljavri, läget av stugan och glaciärerna samt omringand av Gaskasbákti, Darfálcorru, Darfálcohkka, Giebmebákti. Var där i två dagar i väntan på bättre väder men var konstant regn/dimma/småblåst i två dagar.

Kom ner hit till Keb igår på 22årsdagen, finns sämre ställen att spendera den på! Gick till Silverfallet med en kompis på kvällen som var dramatiskt och lite mystiskt med dimman som kröp ner och snöflaken nedanför. Lite samma väder här idag, men senare väntar en efterlängtad löptur efter lite skrivande på projektarbetet som väntar nu. 

Jag är enormt glad att jag är här, det ger mig sådan motivation och inspiration. Vill visa min familj detta, tur bilder finns även om det inte ger samma känsla. 

Postat 2016-07-07 11:50 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera