En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.

Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.

Sover hellre utomhus än inne.

Användarnamn: duracellkanin

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


Slettemarkspiggen via Slettemarkskampen

Nu när höstens färger börjar pryda Norges fantastiska natur och min säsong hos Icetroll för denhär sommaren är över är det dags att utforska mer av Norge. Efter att ha städat ur vårt guidekollektiv och rullat ur underbara Jostedalen tog min vil, Haggan, mig till Fondsbu. Fondsbu ligger i södra delen av Jotunheimen och här jobbar min kompis Lisa. Vi bestämde oss för att ta en långtur igår och fick hit min kollega Matias dessutom. Väderleksrapporten visade molnigt, lite regn, inte så blåsigt men att det skulle skina igenom sol under dagen. Kring 9 på morgonen traskade vi iväg från Fondsbu, längs med sjön Bygdin och i alla nyanser av orange. Anmarschen var låååång  men vacker innan vi nådde foten av första lilla berget på 1850 möh som vi skulle ta oss över påväg mot Slettemarkskampen. Det var dimma, halt och mycket scramble. Vidare upp mot Slettemarkskampen möttes vi av massvis med snö, ripor, nyfikna vesslor och vi fann vår väg upp till kammen som var helt täckt med snö. Fortfarande molnigt och på gränsen till whiteout nådde vi Slettemarkskampen (2032m). Utsikten därifrån sägs vara fin men vi såg inte så mycket just då. Därefter hittade vi oss neröver mot ryggen till Slettemarkspiggnenocy repellerade oss ner och scramblade över. Sista stigningen upp innehöll endast snö, vi kröp på alla fyra ibland och letade stabila stenar att hålla oss i. När vi var på förtoppen sprack det upp och blev BLÅ himmel och sol ovanför molnen. Vi kunde se alla 2000m+ toppar sticka upp över molnen som små upp och ner vända glasstrutar. Som ett stort fluffigt duntäcke täckte allt vi såg. Sista kammen och själva Slettemarkspiggen (2164m) var dagens krux då det var lite klurigt och väldigt smalt. Vilken pangdag vi hade och time ing att nå toppen precis då. Vägen tillbaka vart spännande då vi möttes av dimmen igen innan vi kom under molnen och solen lyste upp alla toppar och dalar i magiska färger och Matias var hungrig som en femåring och undrade hur långt det var kvar i evigheter samtidigt som han sa "what tha hack are you having for breakfast because your'e always so energetic". 

Sommaren som sprungit förbi

Ja nästan så känns det. Det är två och en halv månad sedan jag kom hit till Jostedalen, och klyschigt men sant så har tiden gått fort eftersom vi dels haft ett enormt högtryck på våra turer men också så fantastiskt roligt och extremt lärorikt. Jag har utvecklats så mycket. Nu har jag fått uppleva och guida på alla tre glaciärer vi gör turer på och pärlan för mig är helt klart Austdalsbreen, magin av att paddla över sjön och hela tiden se glaciären för att sedan ta upp kajakerna nästan vid fronten av glaciären. Man känner sig så otroligt liten i jämförelse till isens maffiga storlek och om någon annan av våra grupper befinner sig på glaciären så ser de ut som myror som går omkring. I alla olika väder har jag varit där, i allt ifrån ihärdigt regn till strålande solsken och knappt ett moln och alla väder har sin egen charm. Hur glaciärerna förändras över tiden är så ballt men samtidigt skrämmande eftersom det är som ett tecken på att mycket händer med vår moder jord. Jag har hittat väldigt mycket fräna formationer och jag önskar att jag hinner se den kalva, för just nu har vi bara paddlat förbi alla fräna isberg som är rester från kalvning. 

Sova ute på vintern

Nu har det börjat gå upp för mig att det är ett nytt år, det tar alltid några dagar in på det nya året innan jag hajar det så idag på jobbet när jag letade bland dokument och såg "sparad 10-01-2017" behövde jag fundera några sekunder. Det känns som att det kommer att bli ett äventyrligt år, på många sätt.

När allt vitt guld fallit på dagar jag jobbat har jag istället b.la stuckit iväg i pannlampans sken och tagit med mig vänner ut på deras premiärturer på turskidor vilket har varit otroligt roligt och mysigt. Det är något extra med att fara ut i pannlampans, tystnadens och mörkrets sken. Speciellt när stjärnorna väljer att titta fram eller om månen lyser extra starkt.

Jag sover nästan bäst ute

Det där med spontana äventyr och aktiviteter har jag ju som redan tidigare nämnt att jag gillar. Det som man gör utöver det vardagliga och ibland bara ser chansen att NU ska jag iväg för vädret var fint efter jobbet/skolan eller innan skolan eller jobbet. Den senaste veckan har jag gjort just två sådana saker.

I måndags hade vi innedag, vilket gav mig lite myror i brallan eftersom det var väldigt fint väder ute. Så direkt efter skolans slut, som förövrigt var en föreläsning med Lars Larsson (National Geographic Explorer) och väldigt intressant och lärorikt, gjorde det mig ännu mer peppad på att sticka iväg vid femtiden även om solen inte skulle finnas kvar alltför länge till. Jag fick med mig Humlan och Andreas ner på Åresjön, solen var fortfarande kvar och vi paddlade över sjön och en bit ner mot Brattlands hållet för att se byn och skutan från en annan vinkel. Det var fortfarande relativt stilla och lugnt på sjön och solen försvann inte förrän efter en liten stund. Vi tog oss iland och lutade oss mot kajakerna under tiden som vi förberedde middagen och njöt av utsikten tills det var dags att resa tältet och Andreas paddlade tillbaka. Stjärnorna började dyka upp och vi satt där en bra stund innan det var dags att krypa ner i sovsäckarna. På morgonen när vi vaknade var det tjock dimma över sjön så det var mäktigt att öppna upp tältet, tyvärr hann vi inte iväg innan dimman släppt, det hade varit roligt att navigera i den. Istället sprack det upp åt Mullfjällshållet och vi fick en vacker paddling tillbaka. Det vart ett riktigt bra beslut.

Här är det så fint

Visste inte ens att det här gick att hitta i Sverige, magiskt vackert. 

On top of Sweden, västra leden, sydtoppen av Kebnekaise 26/6 med två härliga nyfunna vänner och oslagbart väder. Såg säkert 1/11 av Sverige. Grym dag. 

Sida: 1 2 Nästa Sista 

Bra saker för din krislåda

Prepping handlar om kunskap och utrustning för att klara en krissituation. Har du allt som behövs när något oväntat skulle hända?