En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.

Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.

Sover hellre utomhus än inne.

Användarnamn: duracellkanin

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


När man trivs bäst ute

Nu har min tid i Skåne bytts mot att göra en liten roadtrip norröver innan jag ska göra mig redo för att fara över till Norge. Min lilla mini roadtrip till Sundsvall kommer bestå av att hälsa på kompisar och att besöka klätterställen jag åker förbi för att utveckla mig själv. Var förbi Kjugekull idag och där finns massa kul och utmanande. Åka bil långt ensam är lite rastlöst om man har myror i brallan som mig så därför utnyttjar jag det till max. Det är ett bea tips om man har tid & möjlighet. Den största delen av tiden har jag spenderat med tjejkompisar och på äventyr, antingen i klätterhallen eller ute på klippa, sprungit, jag har testat boulderblocken inne i centrala Malmö, jobbat lite, varit i Habo Ljung och testat lite av grunderna för att övergå från snö till surfkite och gjort vardagsäventyr som att lära mig bättre att stå på händer och gjort chins i trappor osv. 

Men över till en fundering. Något jag insett med tiden där nere är att jag, eftersom jag mestadels bodde ensam i ett torp på landet, kunde känna mig mer obekväm och lite rädd än när jag bor i tält. Vilket är en lite spännande upplevelse måste jag säga. Jag vetinte varför denna känsla dyker upp, men jag tror min längtan till berg och fjäll börjar ta över. Det är nog så att jag behöver komma ut och bo i tält ett par dagar, minst, och känna in den fantastiska luften, tystnaden, kok kaffe och att kunna dricka vatten ur bäckar och bara vara. En stuga på fjället är en annan femma, där trivs jag oftast också helt okej men bäst i tält eller under bar himmel. Vart trivs du bäst? inomhus eller utomhus? 

Klätterapa på g

Kontraster till gårdagens klätterhäng ute i Kullaberg med att springa runt på gräsmattan i strålande sol med gräsklipparen och musik i öronen som överröstar ljudet. Igår var en bra dag, ta med tok sköna och peppade människor ut i lagom varmt och molnigt väder till för dem ett helt nytt område och klippa. Förra gången blev jag i princip stekt så folk tror att jag varit utomlands med min vänstra axel. Igår blev det topprep dagen till ära och vi maximerade dagen. Jag lyckades dessutom genomföra en av mina hårdaste leder någonsin, vilket kändes helt fantastiskt kul. Att bli sådär lagomt utpumpad, får tänka inför varje move och verkligen LETA efter nästa flytt, sätta kroppen i alla möjliga olika lägen för att ta sig upp. Helt klart dagens bästa. Jag vill bara göra mera. Det ger en sådan kick. Nu har jag dessutom beställt min första crashpad och jag kan inte vänta på att få ta mig till Kjugekull och testa den så fort den kommer. 

Det känns så kul att hitta något jag tycker om och bara vill göra mer av, lära mig mer och bli starkare. 

Flänger och far runt

Trodde att jag skulle vara bättre på att dela med mig av allt jag pysslar med, men det hinns som knappt med ibland. Ungefär så mycket sitter jag still. For från Åre --> Sundsvall --> Nikka --> Kebnekaise och hoppade på splitboarden i den strålande solen med Jorun för att traska upp till Tarfala i endast sport bh på överkroppen, då är det mäktigt varmt! Vilken dag! Tog mig även upp på toppen en sväng, trevligt värre och klockrent väder. Tack för en kort men intensivt härlig visit!

Hann hälsa på i Sundsvall i två dagar innan jag packade mina väskor och befinner mig numera på en liten gård i Skåne och varvar tid på klätterhallen i Malmö, jobb, hitta på grejer med likasinnade tjejer i Skånes omnejd med skogen och tystnanden jag har. I det lilla vita torpet med rött korsvirke är jag omringad av åkrar och skog nu under maj månad. Oändliga möjligheter att bara gå ut och sätta sig på en sten och njuta av fågelkvittret, en fin solnedgång över åkern eller ta en springtur och springa vilse. Det går, jag höll på göra det i förrgår när jag i  överenergi sprang iväg och följde en stig jag aldrig sprungit på förut så att jag fick ta samma väg tillbaka. Men det gjorde ingenting för det var fint och ett litet äventyr i sig. 

Hitta äventyren i vardagen

Jag har knappt suttit still den senaste tiden känns det som, har varit på flängande fot sedan jag tog examen i slutet av oktober och sysselsatt mig själv. Först var jag på en kort roadtrip med slutmål Umeå och hälsa på härliga kompisar och cyklade, klättrade och testade b.la dry tooling (klättra med isyxa och stegjärn på klippa)för första gången vilket var superkul. Att testa en annan del av klättringen öppnade helt nya ögon för mig, en ny typ av utmaning. Några dagar senare satt jag på ett flyg till London, för att under 13 dagar träffa kompisar jag lärde känna på andra sidan jorden för dryga två år sedan för att upptäcka olika delar av mellan England på de platser mina kompisar bor. Det var en väldigt rolig resa. En dag spenderade jag själv med att gå på upptäcksfärd där jag bland annat sov i bivacksäck under stjärnorna på en camping norr om staden Weston-Super-Mare (som ligger vid kusten söder om Bristol) efter att ha hängt i en frän grotta och sett solnedgången. Ett av mina starkaste minnen är när jag och min kompis paddlade kajak med hans hund sittandes på kajaken. Det var en tur som inte var längre än 4km men en av de mest minnesvärda jag gjort, för vi tog oss igenom sektioner med extremt grunt vatten (så pass att det hade gått snabbare att dra kajaken förbi det), under broar, genom grenar och under och igenom hela träd. Det blev en helt annan utmaning och vi kom tillbaka lagom tills att det vart bäcksvart. Att just lägga till dessa oväntade moment gjorde det som båda två gör ibland till vardags till en ny upplevelse, något som ger mig väldigt mycket mer glädje. För ibland är det de enkla och vardagliga man gör, som i kombination med något annat leder det till ett helt nytt äventyr.

Ungefär som min turskidspremiär för året igår kring Fröå med samma kompis som jag tog min absolut första turskidstur med förra året, där blev det också lite av ett äventyr. Vi tog oss iväg vid två tiden och fick leta vår väg förbi bäckar och träd, det var puder, tyst och stundtals blåsigt. Det blev vindskyddshäng och fika när mörkret smög sig på och stjärnorna kom fram. Påväg tillbaka faceplantade jag med pannlampan på mig så näsan fick en smäll när jag for nerför backen vid vindskyddet. Sånt som händer. När det var mörkt och vi tog oss tillbaka i pannlampornas sken blev det en annan upplevelse, vi stannade och slog av våra pannlampor och tittade upp på den mörka himlen och stjärnorna för att njuta av att bara vara. Jag tycker så himla mycket om att hitta äventyr i det vardagliga, det finns äventyr i allt. 

Jag sover nästan bäst ute

Det där med spontana äventyr och aktiviteter har jag ju som redan tidigare nämnt att jag gillar. Det som man gör utöver det vardagliga och ibland bara ser chansen att NU ska jag iväg för vädret var fint efter jobbet/skolan eller innan skolan eller jobbet. Den senaste veckan har jag gjort just två sådana saker.

I måndags hade vi innedag, vilket gav mig lite myror i brallan eftersom det var väldigt fint väder ute. Så direkt efter skolans slut, som förövrigt var en föreläsning med Lars Larsson (National Geographic Explorer) och väldigt intressant och lärorikt, gjorde det mig ännu mer peppad på att sticka iväg vid femtiden även om solen inte skulle finnas kvar alltför länge till. Jag fick med mig Humlan och Andreas ner på Åresjön, solen var fortfarande kvar och vi paddlade över sjön och en bit ner mot Brattlands hållet för att se byn och skutan från en annan vinkel. Det var fortfarande relativt stilla och lugnt på sjön och solen försvann inte förrän efter en liten stund. Vi tog oss iland och lutade oss mot kajakerna under tiden som vi förberedde middagen och njöt av utsikten tills det var dags att resa tältet och Andreas paddlade tillbaka. Stjärnorna började dyka upp och vi satt där en bra stund innan det var dags att krypa ner i sovsäckarna. På morgonen när vi vaknade var det tjock dimma över sjön så det var mäktigt att öppna upp tältet, tyvärr hann vi inte iväg innan dimman släppt, det hade varit roligt att navigera i den. Istället sprack det upp åt Mullfjällshållet och vi fick en vacker paddling tillbaka. Det vart ett riktigt bra beslut.

Sida: 1 2 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg