Bloggar > äventyriallt

äventyriallt

En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.

Allt går inte som tänkt jämt

Vet att jag sa att jag skulle uppdatera på Keb, det har ju trots allt hänt en del sedan sist, men hade för mycket för mig just då. 

Tanken, eller snarare idén att cykla släcktes redan innan Abiskojaure. Hann en mil på Kungsleden, typiskt. Men omgivningen och midnattssolen höll mitt mod uppe och jag drog cykeln till Abiskojaure. Väl där insåg jag att det inte fanns något hopp för fortsatt cykling, ena sidan på ramen hade spruckit vid bakdäcket. Det enda jag hade att göra var då att bära tillbaka cykeln till Abisko, 15km, vem gör ens det tänkte jag. Mitt humör var dock på topp ändå, och folk jag mötte på vägen måste undrat vad det var för tok de mött. Bära en cykel, den ska man ju cykla på. Var förvånansvärt glad och positiv och kände någonstans att jag lär mig ju bra mycket mer av det här än om allt gått bra. Det ska vara lite utmaning och saker som inte alltid går som tänkt, nu har jag ju fått testa mig själv på många olika sätt. Väl i Abisko sa jag hejdå till min tvåhjuliga vän till återvinningsstationen. Plan F fick bli att börja gå igen till Abiskojaure med mina löparskor och genomföra sträckan på så vis istället. Har ju satt mig i denna situation, då är det bara att deala med den och lösa det hela. 

Gick alltså från Abisko till Kebnekaise med stopp i Abiskojaure, Alesjaure och Sälka. I sol, snö mellan Tjäktja och Tjäktjapasset (det var rätt intressant midsommarafton) små regnstänk, blöta fötter mest hela tiden, lera, spångar, otaliga bäckar men mestadels otroligt fint väder och kom till Kebnekaise den 25e. Att gå Kungsleden själv, är ändå som inte att vara själv då man möter många på vägen. Det är väldigt trevligt dock, alla möjliga nationaliteter och trevliga stugvärdar.

Besteg sedan Kebnekaise den 26e med två filurer jag träffade i Sälka. Klarblå himmel och knappt några moln, det sägs att man ska kunna se 1/11 av Sverige då. Kändes ungefär som det iallafall, magisk dag. Jag önskar jag kunde visa en bild men det vägrar fungera just nu tyvärr.

Den 28e började jag sedan etapp två, tanken var att springa men insåg att jag tyvärr inte har guldfickor och skulle ha råd med att bo inne. Ville dessutom inte äventyra mina fötter för mycket. Kommer att springa här i området under praktiken istället har jag tänkt. Med mina ca 13kg på ryggen (mat, extrakläder, sovsäck, tält, liggunderlag, första hjälpen och lite annat nödvändigt) och numera mina efterlängtade kängor (Crispi skarven) har jag både gått, småsprungit och tagit mig över stenblock, småsten, snö, gått i vackra dalgångar, på berg, i regn, lervägar, myrar, bäckar och jokkar har korsats och omgivningar jag bara drömt om tidigare. Akto tältet jag lånat av skolan har nu varit mitt hem i 18 dagar och vi har mer än tre veckor kvar tillsammans här uppe, vi börjar bli kompisar numera. 

Såhär har andra turen sett ut:

Kebnekaise --> Kaskavagge (gick höger om Darfalcorru)

Kaskavagge --> Vistas (följde Gaskasjohka och upp vid en bäck från Njunni och ner höger om Palkastak)

Vistas --> Alesjaure (via Visttasvággi)

Alesjaure --> Vistas (via Unna Visttasvagge)

Vistas --> Nallo (via Stuor Reiddávággi, skulle upp på Nallo dag två men foten sa nej, bättre safe than sorry) 

Nallo --> Sälka (Stuor Reiddávággi)

Sälka --> Tarfala (tänkte campa i Guobirvággi men hittade ingen bra plats där så slutade i Tarfala, vädret var klockrent så då går man gärna på) Blev spännande ner i Tarfala när jag först tänkte men hallå ska man ner här för bergväggen?! Satt och funderade och efter att ha fått ett litet hål på väskan så hittade jag spår på sidan av glaciären, så där gick jag ner. Det var slirigt på moränryggen så där gällde det att ha tungan rätt i mun. Oj så fint det var med Darfáljavri, läget av stugan och glaciärerna samt omringand av Gaskasbákti, Darfálcorru, Darfálcohkka, Giebmebákti. Var där i två dagar i väntan på bättre väder men var konstant regn/dimma/småblåst i två dagar.

Kom ner hit till Keb igår på 22årsdagen, finns sämre ställen att spendera den på! Gick till Silverfallet med en kompis på kvällen som var dramatiskt och lite mystiskt med dimman som kröp ner och snöflaken nedanför. Lite samma väder här idag, men senare väntar en efterlängtad löptur efter lite skrivande på projektarbetet som väntar nu. 

Jag är enormt glad att jag är här, det ger mig sådan motivation och inspiration. Vill visa min familj detta, tur bilder finns även om det inte ger samma känsla. 

Postat 2016-07-07 11:50 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera