Kanske dom sista fina dagarna på ett tag, om man ska lyssna till prognoserna, och jag längtade efter en paddeltur och uteliv inåt landet. Paddelsäsongen närmar sig ju sitt slut. Det har dessutom tydligen varit en period med fint norrsken, så jag tänkte att detta också kunde förgylla färden. Jag valde ett nytt vatten att utforska, i ett fint område med vacker skog och bergig terräng vid Kalvträsk, en bit inåt Västerbotten. Några långsmala sjöar sträcker sig runt ett bergsmassiv, med alla ingredienser för en trevlig och varierad tur, och med ett rikt djur- och fågelliv.

Abbarn - abborren. Ska väl duga som kvällsmål.

___

Jag har knappt rört mitt gamla fiskespö på nåt decennium, men nu var tiden mogen för det att åka med. Så mycket som jag rör mig på vatten så är det väl skam att det inte används! Ett par kast så ryckte abbarn på kroken. Inte den mest välsmakande fisken, men som bidrag till kvällsvarden fick den förstås duga. En liten eld på stranden, en smörklick, lite salt. Se där, en enkel och trivsam måltid!

Stekning av abbarn över eld på stranden. Det finns en stor tillfredställelse över att skaffa sin egen mat från naturen. Liksom en nära livet upplevelse.

___

I dessa avsides marker räknade jag inte med att stöta på andra paddlare, men där hade jag fel. Strax efter min fiskmåltid kommer två kajaker paddlande åt motsatt håll, och som om inte detta i sig var anmärkningsvärt nog så var det dessutom bekanta! Också dom ute för en övernattning och njutning i dom fina septemberdagarna, och med förhoppningar om ett vackert norrsken. Vi skildes åt, men möttes förstås igen nästa dag på återfärden.

Skymningen faller fort.

___

Efter en stunds paddling inser jag hur snabbt solen är på väg ner, och jag letar efter min nattplats. Jag hittar ett vackert område med klipphällar och gles tallskog där jag går iland. Det blir en prämiärnatt under min nya tarp.

Ett enkelt läger med hög mysfaktor!

___

Det tar mig en stund att hitta den rätta konfigurationen, dra linor till rätt ställe, knåpa knopar och få allt att bli som jag vill. Tält må vara det optimala skyddet, men tarpens mysfaktor är svårslagen! Det blir en fin stjärnklar kväll, och jag ägnar en stund åt nattfotografering. Av norrsken får jag dock bara en svag antydan lågt i norr. Men bara stjärnhimlen i sig räcker gott för att ge den rätta stämningen.

En stjärnhimmel räcker gott för att komma i stämning.

___

Tidigare under kvällen ropar en kungsörn uppifrån skogen. Senare hör jag tunga vingsus bakom ryggen, och där kommer den och sätter sig i en talltopp endast 150 meter från mitt läger! Den lyfter genast när den ser mig. I klorna hänger en orm. Storlommar ljuder ödsligt på håll, och det är så mycket vildmark som det kan bli.

Morgon under tarpen. Allting dryper av fukt, och dimma rullar genom landskapet.

___

Nästa morgon är allt som har legat framme vått. Tarpen är dyngsur, men sovsäcken förvånansvärt torr. Dimma rullar genom landskapet i tunga sjok. Men solen bryter igenom så snart den kommit upp, och saker kan börja torka.

Solen torkar sakta bort nattfukten. Och en morgoneld med kaffepanna gör sitt till.

___

Det blir en långsam och behaglig morgonstund. Bara en riktigt bra lägerplats kan ge den där speciella trivseln, som man vill dra ut på länge och sitta och gona sig i, insupa atmosfären, bara en stund till. Så till slut måste man ändå iväg, men minnet har man kvar och kan leva på ett tag framöver, till nästa tur.

/E