Bloggar > Det fria livet

Det fria livet

Eriks utflykter och äventyr

En blöt och kall augustivandring, och när utrustningen brister Placerad på karta

Arjeplogsfjällen vid mitten av augusti. Tanken var att gå från Silvervägen upp till Ikesjaure. Jag justerade planen något efter start och hamnade istället i en magnifik liten dalgång utan namn, in mot norska gränsen vid Jiervas.

Läger vid Jurun

---

Stigen upp till Jurun är kuperad och småtråkig. Forsarna när man når bron över Sieldutjåhkå desto mer sevärda, med vattnet färgat vackert turkosa. Över fjällen i väster vilar hotfullt mörka moln, och jag skyndar mig att sätta upp tältet.

Rosenbinka. Det blommar fortfarande i fjället, men mycket börjar vara blekt och slitet. Hösten vilar runt hörnet.

---

Jag lämnar stigen och siktar mot högfjällen i väster. Ett hinder på vägen är Ikesjåhkå som saknar bro. Den går dock bra att vada vid inloppet i Jurunjaure, där jåkken delar sig i tre fåror. Nu följer jag Stuor-Jiervasjåhkå upp i den högt belägna dalen under Stuor-Jiervas. Det var något som Claes Grundsten skrev om dalen som lockade mig. Ett sandursdelta, och en säreget innesluten plats omgiven av högfjäll. Stigningen går liksom i gigantiska trappsteg. Det översta steget avslutas med ett magnifikt vattenfall.

---

Sedan står man inför dalen, med det norska fjället Argalaitjåkka rakt i väster. Det är kargt med mycket sten och lite grönt. På de omgivande fjällen ligger stora snöfält. En känsla av isolering och tidlöshet kommer till en. Grundsten hade rätt, det är verkligen en plats för eftertanke och reflexion. Men vädret ska bli sämre, vintern krypa på, och en känsla av ogästvänlighet och tungsinthet ta över.

Det norska Argalaitjåkka dominerar i dalens västliga riktning. Till vänster det speciella sandursdeltat.

---

Vattnet har den karakteristiskt turkosa glaciärfärgen.

---

Regnet kommer på morgonen när jag inleder min vandring västerut genom dalen, och håller sedan i sig oavbrutet fram till min hemresa dagen efter. Det övergår snart till rent snöfall av den blöta sorten. Temperaturen pendlar uppskattningsvis mellan noll och tre. Det blir en kontrasternas vandring.

---

Norska Björntoppen, Bärgna, 1709, skymtar en kort stund när molnen tillfälligt behagar öppna sina slöjor. Nysnön målar topparna i grått.

---

Jag passerar omärklig över gränsen till Norge, rundar Uhtsa Jiervas genom det 1200 meter höga passet och står sedan inför Argalaivagge. Detta är också Junkerdals nationalpark. Molnen öppnar sig för en kort stund och det karga men magnifika landskapet, med Björntoppen, Bärgna rakt i söder. Här rör sig nog aldrig någon människa. Ett verkligt bakvatten. Är det isolering man är ute efter så är det rätt plats.

Min sista lägerplats. Kargt var ordet!

---

Min sista lägerplats blir vid den svensk-norska gränsen in mot Laddevagge på 1100 meters höjd. Nu är det mesta blött, inklusive sinnelaget. Jag saknar ett rejälare tält som kan erbjuda ett torrare klimat. I sånt här klimat blir det sköra skyddet från tältet allt man har, att kunna krypa in i och försöka hitta lite trivsamhet. Och när det är blött och fungerar illa så blir det onödigt kämpigt. Men mer om utrustningsproblemen sedan.

Isflak i Laddejavrre

---

Vandring österut genom Laddevagge är dalen med sandursdeltats raka motsats. Här härskar vintern och svårmodet. Den är besvärlig att vandra och inget jag rekommenderar. I Laddejavrre ligger stora isflak. Väl igenom och i sluttningen ner mot Jurunvagge blir den avlägsna grönskan som en overklig hägring. Det finns fortfarande liv i denna värld!

Neråt sluttningen övergår snöfallet i regn, och jag beslutar mig för att gå milen tillbaks till vägen i ett svep. En till natt i det blöta tältet, med den nu ännu blötare sovsäcken, känns helt enkelt bara för motbjudande!

***

UTRUSTNING

Några ord om den bristande utrustningen. Tältet, ett Nordisk Telemark 1 LW, har onekligen sin fördel i den låga vikten. 930 gram allt inräknat, vilket känns oerhört smidigt och behagligt i packningen. Jag har ägt det i ett par år nu och sovit upp mot trettio nätter i det.

Tältet är helt spänt på utsidan, men klarar inte att hålla emot regn, och ännu mindre snö, och hänger därför ner och trycker mot innertältet i långändan. Den redan låga takhöjden får innertältsduken att tynga än mer mot sovsäcken. Ventilationen funkar dåligt i det blöta och kalla klimatet och kondens ligger som en smet över såväl ytter som innertältsväven. Det går helt enkelt inte komma undan. Sovsäcken blir blöt, något som bara inte får ske, inte på det viset!

En skada som jag upptäckte på yttertältsväven. Det måste vara gjort på nån tidigare tur, oklart hur. Gissningsvis har duken dragit mot en skarp kvist. Tre-fyra centimeterlånga revor i en linje.

Den sista skadan skedde med liggunderlaget, ett Exped Synmat UL som jag ägt och njutit av att använda under två-tre år nu. En kväll när jag bytte position i sovsäcken hördes en smäll underifrån. Jag stelnade och väntade att luften skulle börja pysa ut ut underlaget! Inget mer hände och jag lät det bero. På morgonen såg jag att två av kanalerna hade blivit till en! Delamination har jag läst om på dessa underlag, och nu var det min tur. En knöl att ligga på, inte så bekvämt, och när ska nästa fog gå upp?

Det är först i en utsatt situation som man verkligen börjar värdera sin utrustning, och inser att pålitliga grejer är det viktigaste, även om de väger lite mer. Jag antar att ultralätt utrustning kommer med ett pris. Gissningsvis kommer jag att ersätta tältet och underlaget med något som kanske väger mer, men som jag törs lita på även när det gäller!

Tältet är till salu till bra pris (förslagsvis 1800kr) för den som känner sig hågad att laga det (de små revorna i yttertältsduken alltså. Även packpåsen är trasig, men den går ju ersätta med valfri förvaringspåse om man inte kan laga den).

Och så förstås, här är filmen från turen:

/EN

Postat 2017-08-26 08:50 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Guijaure, fem dagars vandring Placerad på karta

Från väg 95, aka Silvervägen väster om Arjeplog, är det bara att parkera och välja startplats åt det håll man vill vandra. Det blir förstås enklast med egen bil, men här går också en buss större delen av vägen. Jag stannade vid Vuoggatjålme och vandrade västerut, mot Guijaure.

Ruonekgårttje, Ruonkejåkks mäktiga språng ut i Sädvajaure

---

Det finns två leder att gå åt det hållet: längs Ruonekjåkkå, eller rakt över fjällheden via Guoletisjaure. För att täcka in så mycket som möjligt av landskapet, och speciellt för att uppleva blomsterprakten i Ruonekdalen, så gick jag båda.

Stigen till Ruonekjåkk går inledningsvis längs Sädvajaure och är väldigt kuperad och knotig upp till Ruonekjåkks utlopp i sjön. Väl inne i dalgången blir det inledningsvis bättre, men är fortfarande kuperat. Stigen böljar ideligen upp och ned.

Läger vid Ruonekjåkkå. Morgonregnet övergick snart i solsken.

---

En utmärkt lägerplats vid Ruonekjåkks strand finns ett par kilometer upp från utloppet, där stigen touchar älven rakt nedanför Tjapkavardo, med plan ängsliknande mark i gles björkskog, och plats nog för ett stort antal tält.

Nordisk stormhatt

---

Nu i skiftet juli-augusti är blomsterprakten helt enastående. Hela vägen genom dalen går man genom böljande blomster i alla storlekar. Nordisk stormhatt, tolta, midsommarblomster, smörblomma, svarthö, brudsporre, jungfru marie nycklar, kung karls spira, humleblomster mm, mm... samt en myriad av mer marknära små varelser, som man behöver ta av sig ryggsäcken för att avnjuta.

Sluttningen upp mot Tjapkatjåkkå. Solen ligger rakt på och bromsarna är aktiva. Insekterna alltså.

---

Smörbollar mot Fierras

---

Efter att leden har delat sig vid bron över Ruonekjåkk blir stigen genast svårorienterad och igenväxt. Det märks att den här vägen sällan används för färder upp mot Guijaure. Jag väljer snart att vika av upp på kalfjället vid Tjapkatjåkkå. Utsikten från toppen av lågfjället är mycket vacker, speciellt oväntad blir den när man kommer rätt upp från den högst begränsade sikten nere i dalen. Man har fri sikt över hela högfjällspanoramat. Ruonektjåkkå med sin enorma glaciärnisch, Fierras, Vaulatjårro, Guijaurtjårro, m fl fjäll allt längre bort.

Utsikt från Tjapkatjåkkå åt väster, med Smuolevagge i centrum

---

Glaciärnischen i Ruonektjåkkå

---

Jag siktar nu rakt på Guijaurtjårro i nordväst, rätt över den besvärligt kuperade, sumpiga och steniga slätten. Regnet återkommer och jag är sliten innan jag är framme och hittat en bra lägerplats vid foten av fjället. Det slumpar sig så att det blir alldeles vid "Jakobs knabbe", en rostig klippformation som avviker tydligt från omgivningen, en historia från 1646. Här bröts sulfidmalm under ett år innan verksamheten upphörde. Man kan väl anta att Jakob är namnet på upptäckaren.

Jakobs knabbe, en gruva i miniatyr från 1646. Man kan gå upprätt rakt igenom hålet klippan.

---

Läger under Guijaurtjårro

---

Nästa dag blir den blötaste på turen, det regnar mer eller mindre oavbrutet ända fram till kvällen. Jag har planerat att gå upp till toppen av Guijaurtjårro. Ett lågt moln ligger parkerat över toppen, men öppnar sig och jag väljer att slutföra bestigningen, om än inte ända fram till själva toppröset. Regnet begränsar sikten, och vinden är olustig, så det blir ett kort besök. Bestigningen är okomplicerad, det är bara ett tiotal meter närmst toppen som händerna måste till för att komma vidare. Regnet gör stenar och klippor hala och det hela förstås lite mer riskabelt.

På väg upp på Guijaurtjårro, 1312möh. Okomplicerad vandring längs kammen.

---

---

Återfärden sker enligt plan över slätten via Guoletisjaure. Här möter jag människor för första gången på turen. Det är helt klart den här vägen folk använder för färder in till det här området, vilket förstås är helt naturligt med tanke på att den är kortare. Men ingenstans här är frodigheten den samma som längs Ruonekjåkk, så vill man få fullt upp av växtlighet och blomster så rekommenderar jag att åtminstone gå ena riktningen genom den dalen.

Det blir en solig och stilla dag och jag får tillfälle att torka blöta kläder och skor. På kvällen vid turens sista lägerplats, i ett småkulligt och trivsamt område strax ovan björkskogen, perforerat av en mängd småsjöar, vågar jag på mig ett välgörande bad. Imorrn åker jag hem.

Video från turen

---

/EN

Postat 2017-08-06 08:52 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in