Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men det ordnar sig på plats. Strax efter andra jordbävningen bar det av. Landet var i kaos. Människor som följer mig på Facebook ville gärna hjälpa till så jag ordnade med swish och "NEPAL will rise again" hade fötts. 

Många undrar över hur man får samarbeten och sånt. Det är en av de absolut vanligaste frågorna jag får. Mitt första råd är att tänk aldrig att du får något, utan du samarbetar, dvs. du ger något i retur. Mitt andra råd – fundera på vad du ger i retur, är det något att ha, vad är det värt? Sen kollar man vad man har, vad behöver och hur marknaden ser ut och hur kan man matcha detta? God fantasi hjälper så klart till. Strunta i "hur man gör" och tänk hej vilt, alla förslag och idéer som fungerar funkar! 

Sociala medier underskattas ofta men de är toppen om man kan hantera det på ett konstruktivt sätt. Se här! 

Nordic Light Hotel är först ut med att göra en grej av det – har man 100.000 följare på Facebook så bor man en vecka fritt. Man talar så klart om att man bor där. Facebook som betalmedel. Jag har bokat in mig där. Fast har dealat att också betala med min blogg och mixar inlägget till något förhoppningsvis konstruktivt, dvs. information och tips om hur sånt här fungerar. Jag betalar alltså så här. För all del, hur jag väljer att lägga upp det är ju upp till mig.

Anneli delar frikostigt med sig av sina tankeknep denna kvällen. Hur hon har lyckats och råd som går att tillämpa i det egna livet omedelbart - all kraft ligger i livet själv tillgängligt för alla att börja använda – Anneli ger er konkreta redskap och nycklar som skapar möjligheter och verklig förändring också i ert liv med början direkt under föreläsningen!

Jag vaknade av solen som ropade – Anneli, kom och lev, kom!

 Så jag gick upp, drog på mig lite kläder och stack ut direkt. Köpte mig frukost på vägen och körde ner till älven. Vinden var fortfarande isande kall så tidigt på majmorgonen, en del gick i mössa och vantar, andra sög i sig av livet och körde all in i shorts. Jag själv körde en mix med min somriga favoritdunjacka och somriga trekvartsbyxor. Kylan bet. Det gjorde inget, jag njöt ändå av min frukost.



Så mycket liv.



Varje gång jag sitter under Älvsborgsbron tänker jag på en polare som hoppade från bron. Det gick så där. Hon överlevde. Sitter i rullstol. Lever i sin egen värld. Jag överlevde också. Ett annat hopp. Jag går för egna ben. Och jag lever inte längre i min egen värld. Förra året entrade jag The Human Community som jag kallar samvaron med andra, att vara i relationer på ett mer närvarande sätt. När jag sitter här tänker jag på att jag behöver hitta ett sätt att hänga här i The Human Community på mitt sätt,  så jag kan både vara i min egen värld men samtidigt vara del av gemenskapen. Att vara stark ensam är ingen motsats till att vara stark tillsammans. För mig kompletterar de varandra. Som höger och vänster hand. Bra att ha båda. Så jag övar på det. Att funka med båda. 

Sånt funderade jag på. Jag kände mig priviligierad för att jag har så mycket liv i mitt liv. 


Delar man med sig av frukosten får man frukostsällskap!