Är risktagandet förändrat i friluftslivet?

[seobserver]

Läs och fundera samt tyck till gärna.
När jag var pojk blev tillsägelsen hemifrån kom hem till middagen.

http://www.outsideonline.com/2060641/our-reliance-technology-makes-backcountry-more-dangerous

go tur!

 

[KimE]

Skillnaden på vanligt friluftliv och extremare varianter har ökat kunskaperna har inte ökat i samma utsträckning. Att inte ha med sig det lilla extra som ökar säkerheten verkar bli vanligare. Räddningspersonal förväntas riskera sina liv för att människor tagit onödiga risker.

En helt annan fråga vad vi gjorde när vi var barn, jag klättrade i berg ensam, vadade över älven ensam, byggde kojor i träd, gjorde en 3 dagarstur i skogen med karta och kompass som 13åring, hjälm hade ingen vid cykling, skoteråkning mm, inget av det här uppfattades som osäkert.

 

[seobserver]

De i artikeln upptagna exemplen handlar ju om vandrare längs frekventa vandringsstråk, vilka helt förlitat sig på teknik
.
Min egen erfarenhet är ju att utanför leder, med karta och kompass måste man vara försiktig så att man kommer hem efter utflykten i spenaten.

Som barn gjorde vi värre saker än beskrivit nedan men vi hade alltid ett tänk efter före tänk, nästan och när det fallerade fungerade reservplanen.

Utan annan reservplan än en bit elektronik blir man helt beroende av andra, om och när de eventuellt kan bistå en.

Att alla hittas är dålig tröst om det är försent.

go tur

 

[tomhylsan]

Kan också vara en generationsfråga. Yngre människor som växt upp med GPS och mobiltelefoner har vant sig vid att ha dessa som backup. När mobilen saknar täckning och GPS-signalen blockeras av berg, eller batterierna tagit slut, så finns ingen beredskap.

 

[Ayrin]

Som barn gjorde vi värre saker än beskrivit nedan men vi hade alltid ett tänk efter före tänk, nästan och när det fallerade fungerade reservplanen.

Ha, du var som ett eftertänksamt *barn*. Oavsett teknologi är min erfarenhet annars att barn sällan tänker efter, varken för eller efter.

Annars kan jag väl hålla med, nog har man väl en tendens att betrakta mobilen som mer av en livlina än den är.

 

[Avslutat Medlemskap 201709]

Kan också vara en generationsfråga. Yngre människor som växt upp med GPS och mobiltelefoner har vant sig vid att ha dessa som backup. När mobilen saknar täckning och GPS-signalen blockeras av berg, eller batterierna tagit slut, så finns ingen beredskap.

Läser en del här på forumet som stödjer den tanken. Kanske inte bara en generationsfråga utan det finns även en allmän trend som som finns i samhället där någon annan ska hjälpa dig och ditt problem.

Beträffande karta och kompass som i min värld alltid ska med på längre turer även om jag även har gps, där finns dem som anser det vara löjligt.
Att ha en egen beredskap i ryggsäcken med ombyte, proviant och det nödvändigaste för att klara av enklare problem finns oftast inte heller hos dessa. Teoretiskt ska packningen inte väga något för då kan man raskt springa till det som ska skydda och skorna ska vara av lätt löpartyp.

Givetvis finns det olika situationer men generellt så tycker jag säkerhetstänkandet nedprioriterads.

 

[nermander]

Jag tror att det snarare handlar om att fler ger sig ut när de får hjälp av tekniska hjälpmedel.

 

[helmutlotti]

Statistik

Spekulera om förändrade vanor kan man ju göra men ännu bättre är om man kan hitta statistik. Vad gäller t.ex cykelhjälmar finns ju statistik som talar om att antalet cyklister som kommer in med skallskador har sjunkit drastiskt senaste åren.

Vad gäller våra vanor i naturen hade jag en diskussion med en herre i bastun i Abiskojaure för något år sedan. Han sa något svepande att det är Göran Kropp och andra "äventyrares" fel att det är så mycket olyckor i fjällen. jag å min sida hade en teori om att det snarare är STF och liknande organistioners fel eftersom de gör allt för att locka så många nybörjare som möjligt till fjälls.

Hur som haver skulle det vara intressant att se en ordentlig gemomgång av olyckor i t.ex fjällen och se vilka och varför de behöver räddas. Har tyvärr inte hittat så detaljerad statistik någonstans. MEN det jag kunde hitta var att typ de senaste 10-15 åre har antalet räddningsaktioner utförda av fjällräddningen legat i princip konstant kring 300 per år. Så om vårt förlitande på modern teknik eller äventyrssporttrenden har gjort oss mer olycksbenägna så har det i alla fall ännu inte slagit igenom i den statisktiken.

Erik S.

 

[thureb]

Tycker att det som artikeln beskriver beträffande bl a Appalachian Trail i USA inte stämmer så bra i Sveriges fjäll.

Så mkt allvarliga olyckor har vi inte hos oss. Att det saknas bra mobiltäckning i många fjällområden frånsett SMS-möjligheter på topparna torde vara känt?

Thure

 

[tsebring]

Läste nyligen om en olycka i USA där en kvinna omkom. Hon var mycket erfaren men dåligt förbered. Här är en artikel som handlar om olyckan:
http://www.adirondackalmanack.com/2016/03/analysis-of-the-macnaughton-hikers-death.html

Har länge tyckt att utvecklingen mot ultralätt vandring inte alltid sker med hänsyn till vad som kan hända när vädret vänder och förhållandena blir sämre än förväntat och jag tror att det hänger ihop med att vi känner en falsk säkerhet där ute. Detta är förstås ingen allmängiltig sanning men en tendens tycker jag mig se om man tittar på helheten.

Hur många följer egentligen ordspråket "hope for the best, prepare for the worst" numera?

 

[stenblock]

Hur kom diskussionen in på "dagens ungdom kan inte kompass - blabla förlitar sig på GPS blabla". Är det belagt med statistik att antalet olyckor ökar som beror på att folk gått vilse pga att de förlitar sig på GPS? Känns mer som nån sorts ösketänkande från teknikfientliga surpuppor.

Jag själv är halvgammal (42) och upplever det inte som att dagens friluftsintresserade ungdom är vare sig bättre eller sämre på att orientera sig i naturen än vad jag växte upp med.

 

[Still Alive]

Hur kom diskussionen in på "dagens ungdom kan inte kompass - blabla förlitar sig på GPS blabla". Är det belagt med statistik att antalet olyckor ökar som beror på att folk gått vilse pga att de förlitar sig på GPS? Känns mer som nån sorts ösketänkande från teknikfientliga surpuppor.

Jag själv är halvgammal (42) och upplever det inte som att dagens friluftsintresserade ungdom är vare sig bättre eller sämre på att orientera sig i naturen än vad jag växte upp med.

Jag instämmer. Jag är så gammal som du och jag lyckades i tonåren aldrig bli imponerad på mina jämngamlas "prestationer" inom friluftsliv.