Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...

Användarnamn: hansnydahl

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.

Mer på min profilsida


Amásvágge - den okända dalen.

Dag 7 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta. En dagsutflykt till norra Amásvágge. Amás på lulesamiska betyder okänd eller främmande. Amásvágge kan då översättas med den okända dalen. Ett dramatiskt landskap format av istiden.

Dag 7 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta.

En dagsutflykt till norra Amásvágge. Amás på lulesamiska betyder okänd eller främmande. Amásvágge kan då översättas med den okända dalen. Ett dramatiskt landskap format av istiden.

Amásvágge - den okända dalen.Dag 7 (13:e september)

Karta dag 7Karta dag 7.

Att Amásvágge betyder den okända dalen verkar logiskt i mina öron då det nog är näst intill omöjligt att gå in i dalen från Hellmobotn pga mycket branta klippor. En lättare väg är att från Ræhtjátvágge gå genom passet Amásvágnjoasske mellan Tjuolak och Hievsstinvárre och det var den vägen jag beslöt att ta i dag. Jag hade planer på att gå runt Tjuolak för att undersöka om det trots allt var möjligt att ta sig upp längs de branta klipporna i nordvästra änden av Amásvágge, men det var regn i luften och det kunde göra klipporna hala och potentiellt livsfarliga.

Jag har inga nämnvärda kunskaper i samiska språket, så översättningarna av lulesamiska namn har gjorts med hjälp av ett Lulesamiskt-Norskt lexikon utvecklat Anders Kintel - lärare i lulesamiska vid bl.a. høgskolen i Bodø.

Lättaste vägen att ta sig in i Amásvágnjoasske är från norra sidan av Hievsttinjávrre, då en småbrant utlöpare från Hievsstinvárre går längs hela östra sidan av sjön. För att spara in ett par km försökte jag ändå ta mig över den 70 meter höga höjdryggen då det inte såg svårt ut att ta sig upp. Det var brantare på andra sidan men det gick att leta sig ner längs klippavsatserna utan risktagande.

Eftersom Amásjávrre (Amásvágjávrre på norska kartor) ligger 136 meter högre än Hievsttinjávrre blir Amásvágnjoasske en lång halvbrant uppförsbacke som är okomplicerad om man undviker blöta klipphällar. Uppe vid sjön känns det som om man hamnat i en annan geologisk period - möjligen Prekambrium då djurlivet ännu inte tagit sig upp på landbacken. Den känslan avbröts tvärt av en flock fjällripor som unisont flög iväg under spöklikt kacklande.

1.Norra sidan av Amásjávrre och Tjårok.1. Norra sidan av Amásjávrre och Tjårok.

Amásjávrre: Areal: 2,80 km2. Höjd: 769 möh. Längd: 3,1 km.
En fjärdedel av Amásjávrre ligger i Sverige och utgör gräns mot Padjelantas nordligaste del.

Nedanför Tjuolak gick berget rakt ner i sjön och man fick kryssa sig fram för att undvika de såphala algbevuxna svarta delarna av klippan. När man tagit sig förbi Tjuolak blir landskapet platt, välslipat och lättframkomligt. Framme vid foten av Tjårok ökas dramatiken igen av tvärbranta klippavsatser från några meters höjd till betydligt mer. Här ligger även sjöns utlopp som utgörs av ett vackert vattenfall.

2.Utloppet från Amásjávrre.2. Utloppet från Amásjávrre.

3.Utloppet från Amásjávrre.3. Utloppet från Amásjávrre.

Jag följde jokken (Amásvákjåhkå) där det var möjligt men det blev till slut för brant och jag fick hålla mig på den flatare mittsektionen av dalen som här bestod av välslipat urberg. På 10000 år har inget jordlager lyckats etablera sig, annat än i fördjupningar här och där.

4.På väg mot kanten av det översta "trappsteget" i Amásvágge.4. På väg mot kanten av det översta "trappsteget" i Amásvágge.

Framme vid den mer än 100 meter höga "tröskeln" gick det inte att fortsätta då det var i det närmaste tvärbrant. Hellmobotn och Hellmofjorden syntes bra härifrån. Det är ingen jämn stigning från Hellmobotn upp mot Amásvágge då området mer är utformat som en trappa där trappstegen befinner sig på cirka 70, 300, 500, 600 och 780 meters höjd. Nästa år ska jag undersöka möjligheterna att ta sig upp från Hellmobotn till trappsteget på 780 meter, där jag nu stod. Det skulle även vara intressant att veta om man kan ta sig vidare mot Sverige genom Amásvágge då den 3 km långa Amásjávrre ligger som en propp tvärs över dalen och är omgiven av branta bergssidor.

Det finns ingen anledning att ta vägen genom Amásvágge om man enbart vill ta sig till Sverige från Hellmobotn. Dels så finns ju Nordkalottleden som går till Vájsáluokta och dels kan man enkelt gå genom Ræhtjátvágge. Men om man som jag redan vandrat båda dessa vägar så blir vita fläckar på kartan lockande.

5.Vy mot Hellmobotn från kanten av det översta "trappsteget" i Amásvágge.5. Vy mot Hellmobotn från kanten av det översta "trappsteget" i Amásvágge.

Då det inte gick att fortsätta mot väster ville jag undersöka Amásvákjåhkå närmare. För att kunna komma ner till jokken fick jag gå tillbaka mot utloppet där avsatsen ner till jokken inte var lika hög. Efter lite snirklande kom jag ner till jokken där den kastar sig ut över den 10 meter höga avsatsen som ser ut att ha bildats genom att ett lager "urberg" (här bestående av granitisk gnejs) glidit upp på ett annat lager. Men enligt geologiska kartor går skollgränsen här uppe på de kringliggande bergen. Så "trappsteget" är nog ett resultat av onormalt mycket erosion och frostsprängning pga jokken. Lösgjorda stenblock har sedan transporterats bort av påföljande istid - det har varit minst 4 stora istider de senaste en miljon åren.

Skollor är beteckningen på de olika skikt av berggrunden som tvingats glida upp på varandra då två kontinenter "krockar". Även om kontinenterna bara rörde sig mot varandra ett par tre cm per år så blir det 20 till 30 km på en miljon år. Ofta kan äldre berggrund hamna ovanpå yngre berggrund.

6.Det andra vattenfallet i Amásvákjåhkå.6. Det andra vattenfallet i Amásvákjåhkå.

Jag såg det här landskapet första gången år 2016 då jag gick upp på Tjårok och befann mig nästan 600 meter ovanför dalen. Bild 7, 8 och 9 togs då. Amásvágge är nog den mest dramatiska landskapstyp jag sett.

7.Bild från 2016-08-20 av Amásjávrres utlopp. Vy från Tjårok.7. Bild från 2016-08-20 av Amásjávrres utlopp. Vy från Tjårok.

Bild 8 visar det översta trappsteget och det ser mer eller mindre omöjligt ut att ta sig upp för det. Det såg inte helt omöjligt ut nu när jag stod uppe på trappsteget och tittade ner. Möjligen kan man följa jokken som skurit sig ner i berget och hoppas på att man kan ta sig upp längre in.

8.Bild tagen 2016 från Tjårok, av det översta "trappsteget".8. Bild tagen från Tjårok av det översta "trappsteget".

Bild 9 visar det trappstegsformade området mellan Amásvágge och Hellmobotn. Man ser även att Amásvágge går rakt ner i Hellmofjorden och att dalen därför måste ha varit en viktig väg för glaciärer i inlandsisens utkanter på väg mot Atlanten. Det förklarar kanske också varför fjällens största drumlin ligger i Amásvágges förlängning mot Sverige cirka en mil från riksgränsen.

9.Bild tagen 2016 av norra Amásvágge och Hellmofjorden.9. Bild tagen 2016 av norra Amásvágge och Hellmofjorden.

Jag fortsatte längs jokken mot sjön och tog mig enkelt förbi vattenfallet vid utloppet då vattnet flyter under bitar av sprucken klippa nu när vattenståndet var lågt.

10.Amásjávrres utlopp.10. Amásjávrres utlopp.

Jag gick i stort sett samma väg tillbaka till lägret men fick avstå från fotografering då det åter började duggregna. I skymningen, när jag låg i tältet och vilade, small det helt oväntat av två skott. Efter några sekunders funderande insåg jag att det måste ha varit ripjägare. Det går en stig mot Hievsttinjávrre från Hellmobotn och jag hade sett en etablerad lägerplats vid sjön som verkade ha använts av fiskare.

Stötsida - läsida.Glaciala landformer

När inlandsisen rörde sig över en del av berggrunden som var välvd, så kallas den sida som isen rör sig mot för stötsidan, och den sida som isen rör sig från för läsidan. Man menar att det höga tryck som isen utövade mot stötsidan fick undersidan av isen att smälta och smältvattnet pressades mot läsidan där trycket var lägre. Vattnet rann ner i sprickor i berggrunden där bitar bröts loss genom frostsprängning och forslades bort av isen. Det förklarar varför läsidan ofta har sektioner som är branta. Stötsidan är oftast slät då den slipats hårt och blivit s.k. rundhällar. Rundhällar finns över hela Sverige, men fenomenet i stor skala med branta läsidor verkar vara vanligare där fjällkedjan börjar slutta nedför mot Atlanten.

10.Bildandet av rundhällar och "trappsteg".10. Amásjávrres utlopp.Illustration av Jasmin Ros. Hämtad från Wikimedia.

Länk till Google, för optimal bildkvalitét:

Amásvágge - Den okända dalen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-11-15 17:04   OBD
Som vanligt bilder och text av hög kvalité. Och bilderna ska helst ses på Google som du länkar till.
Men vilken tur att vi alla är olika. Naturen som du beskriver är storartad men har ingen dragningskraft på mig. Länktar verkligen inte dit.
 
2018-11-15 19:40   hansnydahl
Tack Bertil - jag uppskattar din uppriktighet. Nej, om man är ute efter en problemfri och odramatisk vandringsled, då är inte Ámasvágge något lämpligt utflyktsmål, speciellt som dalen kanske är en återvändsgränd. Men om man fascineras av "glaciala landformer" och samtidigt kan få uppleva sin litenhet inför naturens krafter, då är Ámasvágge en utmärkt plats. Den är också ett bra exempel på hur varierad vår fjällkedja kan vara.
 
2018-12-29 06:01   Vonsan
Visst vi är alla olika.
Jag kan bli väldigt avundsjuk på alla starka och modiga människor som ger sig ut i denna typ av natur.
Längtan kan ju stillas en aning av att läsa allt som Du och andra skriver.
Tack!
Vonsan.
 
Svar 2018-12-31 07:57   hansnydahl
Man behöver inte vara modig för att ge sig ut i t.ex. Ámasvágge. Men man behöver kunna planera en tur på ett realistiskt sätt så att man inte tvingas gå för långt per dag - det ökar risken för att man tappar i uppmärksamhet eller fattar dåliga beslut. Sedan är det kul att ibland besöka platser man inte har besökt tidigare, och mötas av det oväntade.
 

Läs mer i bloggen

Silbbatjåhkkå gruvområde

På kartan över sydöstra Padjelanta finns Silbbatjåhkkå gruvområde utsatt, cirka 9 km väster om Tarraluoppalstugorna vid Padjelantaleden. Silbbatjåhkkå (”Silverfjället”) är en utlöpare av fjällryggen Gierggevárre, som på 1600-talet kallades för ’’Kedkevare’’. Kedkevare var det namn som kom att användas på gruvområdet från slutet av 1600-talet och frammåt. På Generalstabskartan från 1890 kallas dock berget för Silbakvare. 

Den 1:a september passerade jag gruvområdet, som ligger drygt 1300 m ö.h., på min väg från Råvejávrre till Riggoajvve. Från Råvejávrre följde jag en jokk som på dagens kartor saknar namn, men som på Generalstabskartan heter Tjåhejokk - Tsågejåhkå med dagens ortografi. Passade på att ta några dokumentära bilder. 

Gömda Dalen

2:a augusti 2019.

Mellan gränsbergen Guovddelistjåhkkå och Snøtoppen - som beskrevs i de två senaste inläggen - ligger en namnlös undangömd dal som är ovanligt otillgänglig. I öster ligger sjön Guovddelisjávrásj som sträcker sig tvärs över dalen och kantas av tvärbranta sidor i norr och söder. Man måste vara ovanligt motiverad för att försöka ta sig förbi sjön på norra sidan där passagen är mindre riskfylld än på den södra sidan. I väster vaktas dalen av en 200 meter hög klump av bergarten syenitoid-granit.

Snøtoppen

En topptur till gränsberget Snøtoppen.

De som vandrat Padjelantaleden norr om Stáloluokta har säkert sett gränsbergen i västra Padjelanta på andra sidan Virihávrre, och möjligen undrat vad de heter.


Bra saker för din krislåda

Prepping handlar om kunskap och utrustning för att klara en krissituation. Har du allt som behövs när något oväntat skulle hända?