Det var dags. Vi skulle gå över till Stuor Tjudek.

Natten var bra, något kall. Det var frost på tältet vilket jag märkte när jag var uppe en sväng på natten. Jag satte på mig en tröja till och satte jackan på sovsäcken över benen. Sedan sov jag så sött tills jag vaknade.

Morgonen var väldigt fin. Härligt klar himmel.

Efter frukost packade vi ihop tält och började gå på en stig den korta biten över till Stuor Tjudek. Det såg ut som om det gått folk på stigen, vilket vi redan märkte dagen innan. Nu var frågan om det skulle vara blött på myren närmast? Stigen tog slut…snart skulle vi få reda på hur torrt det var.

Efter lite sicksackande bland grästuvor, både blötare och torrare myrmark, samt lite plaskande som blötte ned skorna så var vi över på Stuor Tjudek. Myren var egentligen förvånansvärd hård tänkte jag. Vi var äntligen på Stuor Tjudek, som har så gamla träd, så stora älgar, så balla björnar…nåja, hade vi tur skulle vi se älg och björn.

Nu skulle vi gå i skogen, så att vi kunde se myren Jågnjåváreáhpe på vår högra sida hela tiden. Vi skulle gå moturs och sätta upp tälten vid den nordvästra delen av Stuor Tjudek. Sedan skulle vi gå den smala landremsan till Muddusälven för att se hur det såg ut där. Vi skulle även kolla den lite bredare landremsan lite mer västerut. Även den leder till Muddusälven.

Det skulle vara en lagom dagsvandring tänkte vi.

Stuor Tjudek var en fin skog att gå i. Jag bytte om från fritidsskorna till kängorna och var glad att vara på Stuor Tjudek.

Det var gammelskog, och en del med brandljud. Faktum var att vi såg ett träd med spår av yxhugg.

Vi såg rester av en eldstad, en gammal eldstad. För länge sedan hade någon haft det som lägerplats.

På tal om björnar så har nalle varit här…det var tydligt.

Vi närmade oss norra delen av Stuor Tjudek och såg ut över de blötare delarna. Det såg blött ut och jag hoppades att det skulle vara torrare där vi planerade att gå lite senare.

Vi traskade vidare och kom fram till en fin plats där vi tänkte slå upp våra tält. Det hade blivit dags för lunch, så vi fixade lunch. Tälten skulle vi slå upp senare.

Vi resonerade lite under lunchen och kom fram till att eftermiddagen fick bestå av en promenad till Muddusälven och tillbaka.

Det var inte så långt till älven via åsen, en smal ås. Vi såg en älg på åsen, en fin älg, men för snabb för oss…det blev ingen bild på den.

Vi såg älven från åsen, och det var lite spännande att se den. Varför då kan man fråga sig? Jag återkommer till det.

Så tog åsen slut och vi var framme vid älven. Ett sångsvanspar tyckte att det var bäst att flyga iväg när vi såg dem. Det är imponerande djur, väldigt vackra.

Planen var att ta sig över älven med ryggsäckarna i sopsäckar och på släp efter oss. Vi hade provat flytbarheten tidigare och då flöt ryggsäckarna som korkar i vattnet. Den där Archimedes var inte så dum egentligen.

Nu var det inte en stilla sjö, utan ett strömmande vattendrag. Men det strömmade inte fort, knappt synligt. Jag ansåg att det i princip var stillastående vatten, fast visst rörde det sig…vore konstigt annars.

Vattnet kommer alltså från sjön Stuor Muttos och rinner sakta mot Stora Luleälven. Närmare Stora Luleälven har Muddusälven fått påfyllning av anliggande vattendrag och kommer vid Muddusagahtjaldak att nå Muddusfallet och störta ned 42 meter ner i Muddusjokks kanjon (som det står att den heter i en gammal skrift).

Där vi var så var allting lugnt. Vi skulle alltså senare simma över älven, med ryggsäckarna på släp. Vi funderade på hur kallt vattnet var. Jag tänkte att solen skiner (nåja) så det var väl bara att klä av sig allt och simma över och se hur kallt det var i vattnet. Efteråt kunde vi frystorka…och kanske kunde en gnutta sol torka oss lite, men det avr Johan inte så säker på.

Vi klädda av oss, och nakna tog vi oss ned i vattnet och det var mumsigt för tår och fötter att få gotta sig i dyn. Vi stod med vatten upp till låren och tvekade. Vattnet var inte så varmt direkt.

Nu eller aldrig…vi skulle ju göra detta senare, med ryggsäck, så det var bara att försiktigt doppa sig och simma.

Brrr…ooohhh, vad sköööönt…eller? Det var inte så kallt egentligen. Jag har varit med om kallare vatten. Jag simmade lite och hörde Johan efter mig. Han hördes kan man säga…

Vi kom över till andra sidan och jag testade att ställa mig på botten, men bottnade inte. Det var alltså så djupt att man inte bottnade och samtidigt en strandkant som droppade en halvmeter innan vattnet. Där jag var skulle vi inte ta oss upp med ryggsäckarna, det kunde jag konstatera.

Jag släppte kanten, vände mig om och simmade tillbaka.

Det var med dyiga ben vi kom upp ur vattnet och vi var inte speciellt kalla. Vi var ganska nöjda med att ha provsimmat över. Jag frystorkade mig så mycket som möjligt innan jag klädde på mig.

Nu var vi säkra på att det skulle fungera bra att simma över med våra tunga ryggsäckar i påse.

Vi pratade lite om taktik för att komma över. Jag sade att jag simmar först, till den lilla ”viken” som vi såg på andra sidan. Där skulle det kanske vara så att man kunde stå på botten och baxa upp ryggsäcken på land. Sedan skulle Johan komma efter.

På bilden nedan ser man åsen, ganska smal. Vi skulle bara över...

Så fick det bli. Nöjda med planen så gick vi tillbaka till tälten. Älgen var inte kvar på åsen kunde vi konstatera.

Väl tillbaka firade vi vår simvinst med varsin kopp kaffe.

Vi pratade lite om att göra någonting mer denna dag, men det var redan sen eftermiddag. Vi tittade istället på de specialkartor Johan fixat. På andra sidan älven skulle vi vidare på den smala landtungan till ”fastlandet” och vidare till ”Rallarstigen.

Så var planen. Efter kaffet satte vi upp tälten.

Vi märkte att vi inte rörde oss så snabbt i skogen, så vi bestämde oss för att testa att vakna kl 07 dagen därpå och komma iväg senast kl 08.30. där vi var nu skulle vi bara utforska Stuor Tjudek, så det var egentligen ingen brådska att komma iväg kommande dag. Vi skulle traska och utforska Stuor Tjudek utan tung packning…tält och allt skulle stå kvar under två nätter.

Efter att tälten var uppsatta var det dags för middag. Det finns inte så mycket att fundera på när man vandrar så här. Vi maximerar upplevelsen, sover, vandrar, kokar kaffe…njuter…äter…som det ska vara i vildmarken.

Kvällen kom och det var en väldigt fin solnedgång. Jag njöt med nnu en kopp kaffe medans solen gick ned. Sedan var det dags att sova.

Det var ytterligare en härlig dag. Vi hade provsimmat och skulle under morgondagen utforska Stuor Tjudek.

Gonatt

Det blev 8,3 km denna dag.