Skulle inte Claes Grundsten finnas skulle vi nog blivit tvingade att uppfinna honom.
Mest om svenska fjällen.
Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.
Intressen: Vandring, Jakt, Turskidåkning, Litteratur, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Stockholms vildmarker. Gotlands stränder. Norra Lapplands skogar och fjäll. Kajak i skärgården. Jakt och fiske.
Kategorier:
Etiketter:
Etiketter:
Abisko, Annat, Bilder av Fjäll, Dag Hammarskjöld, Fjällen, Fjällfunderingar, Fotografi, Funderingar, Gotland, Hund, här och där i Arjeplogsfjällen, Indonesien, Jämtland/Härjedalen, Kaitum, Kebnekaise, Kungsleden, Motivation, Mårma, Naturvård, Sarek, Stora Sjöfallet, Svenska Fjällklubben, Tältning, Ur minneslådan, vandring
2025:
Juli, September, Oktober, November
2024:
April
2023:
September, Oktober
2014:
Januari, Februari
2013:
Oktober
2012:
Januari, Februari, Mars, Juli, Augusti, September
2011:
Januari, Mars, Juni, Augusti, November
2010:
Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2009:
Februari, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November
2008:
November, December
Juli, September, Oktober, November
2024:
April
2023:
September, Oktober
2014:
Januari, Februari
2013:
Oktober
2012:
Januari, Februari, Mars, Juli, Augusti, September
2011:
Januari, Mars, Juni, Augusti, November
2010:
Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2009:
Februari, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November
2008:
November, December
På Fjälltur med Claes Grundsten.
Skulle inte Claes Grundsten finnas skulle vi nog blivit tvingade att uppfinna honom. Nu har det gått nästan ett år sedan de härligt älskade och folkkära tungviktade småböckerna på nytt utkom. Jag pratar här om ‘På Fjälltur’ av Claes Grundsten. Dom där små behändiga vandringsguideböckerna som på nått vis sparkade igång det samtida skrivandet om fjällen för den stora allmänheten.. Dom små vandringsböckerna som fick oss att vandra ännu mer i Lapplandsfjällen, fotografera ännu mer och titta och begrunda och planera ännu mer om fjällen.
Böckerna som kom att bli en kanon för flera decenniers fjällvandrande.
En gång var fjällen Fjällen.
Platsens Ande
Spelar det någon roll egentligen vad vi upplever om vi befinner oss vid en speciell plats? Och kan vi kalla en speciell plats något? Alltså en plats vi aldrig varit på förut..Vad knyter egentligen en plats till vår upplevelse och kan en annan plats framkalla en liknande känsla hos oss?
En gång tappade jag bort min karta över Sarek i början av min vandring. Jag gick då ensam genom Sarek utan att ha någon karta. De första dagarna var lite förvirrande. Allt såg likadant ut. Men efter ett tag, fann jag mig tillrätta. Året efter gick jag i Sarek igen, då med karta. Om jag ska jämföra de två upplevelserna så var den ena beroende av den andra. Jag kan inte direkt råda någon till att gå utan karta. Upplevelsen är ganska hemsk faktiskt. Man vet inte vad som väntar en. Överraskningarna i vandringen- ja, vad letar man annars efter- blir själva grejen på nått vis.
Drömmar av Silver
Drömmar av Silver.
