Mest om svenska fjällen.

Social, vettig och trevlig. Jättevan fjällvandrare med stor erfarenhet av orösade leder.
Gillar öde natur, tillika väl valda vackra tältplatser med vida utsikter där jag får vara ensam.
Gillar mest att bada vid öde fjällsjöar.
Står ut med det mesta..Alltifrån folk till ödemark.
Pensionerad polis nu plus 70, med konstnärliga och litterära ambitioner.
Lärare och handledare i kriminalteknik med inriktning på dokumenterande fotografi. Statlig utredare.
Boendes i Vasastan i Stockholm och på släktgård på norra Gotland.
Favoritområden i fjällen är: UnnaRäita, Mårma.

Användarnamn: Anders_sthlm

Intressen: Vandring, Jakt, Turskidåkning, Litteratur, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Stockholms vildmarker. Gotlands stränder. Norra Lapplands skogar och fjäll. Kajak i skärgården. Jakt och fiske.

Mer på profilsidan


Fina och fula landskap..

Varför anses just Gotland vara så vackert och andra svenska landskap vara konventionella? I tunnelbanan här i Stockholm annonseras ‘Landet Annorlunda’ vareviga sommar. Några badglada turister, oftast lättklädda far flinande runt på en cykel längs en strand och det ser alltid ut som på Mallorca eller någon grekisk ö.

Den oftast tillgjorda ‘Finheten’ förstärks sedan genom att utvalda kändisar uttalar sig om landskapets ‘skönhet’.. Helt plötsligt så anser varenda man pratar med att Gotland är vackert. Landskapet är osvenskt, nästan italienskt..kargt...Att ett landskap är kargt är en modenyck vad det verkar..

Tänk att få semestra här..

Man dricker kanske vin, äter nått grillat lammkött, tittar på ruiner och går på en öde strand. Mer behövs tydligen inte förrän en landskapstyp ska förvrida huvudet på den övriga befolkningen...

När jag som barn växte upp på Gotland tyckte jag att fastlandet var bra mycket bättre, vackrare och mer spännande. Där fanns: Stora träd, granar, sjöar och berg..på Gotland var det mest åker, buskiga enar och blåst.

När jag varje sommar åker tillbaks till ‘Öijn’ å' hälsar på släkt och vänner känner jag bara att jag återvänder till nått, ett landskap som mer och mer liknar en turistaffish..

Hur har det kunnat bli så?

Det som en gång var en levande byggd har i dag blivit till en fotogenique fond för en storstadsmässig livsstil..

Gotland borde nästan få en egen T-banestation, någonting att stiga av till efter: Bromma, Stocksund eller Saltsjöbaden.

För är det inte märkligt. Ju mer förfallen en fiskebod är desto finare anses den vara, Ju mer ett landskap restaureras till nått förgånget ju ‘finare’ anses det vara..

Raukar är som dom är tänker jag. Vare sig fina, restaurerade eller förfallna.

(Det nyrestaurerade landskapet vid Kettelviken vid Hoburgen. Utvalda enar får stå kvar! EU-bidrag.)

(Kolla..orenoverad fiskebod  vid Stuckviken som nån inföding vägrar sälja trots feta anbud ifrån rika Stockholmare)

(Nej det är inte Grekland !Det är Gotland) Så lät turistslogan för något år sedan!.. Raukar vid Vändburg.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-07-09 23:07   Öhrnell
Men för en norrlänning känns det verkligen utomlands att komma till Gotland. Det jag reagerade över mest var det platta landskapet och de pyttesmå husen. Och vad som är vackert ligger väl i betraktarens öga. Sen är det förstås alltid irriterande med förståsigpåare som ska "bestämma" vad som är vackert och rätt och inte...
 
2009-07-12 14:43   Anders_sthlm
Ja, jag förstår. Men vad jag själv tycker är att Gotland är övervärderat på nått vis. Vi svenskar verkar inte vilja gilla 'fastlands-landskaps-bilden' utan ser gärna nått slags 'Provence' i nått som ju inte är det. Samma gäller ju en rad landskap i Sverige: Österlen, Koster, vissa delar av just Stockholms Skärgård, Öland...
Men det väldigt svårt att förhålla sig neutral.. Jag tror det är mest media som bestämmer vad som är 'fint & fult'.
Det norrländska skogslandskapet förlöjligas ju ofta i reklam, befolkat av lönnfeta män som dricker öl och jagar. Medan på Gotland bor kändisar som Ingemar Bergman och Olof Palme, och då måste tydligen värderingarna likna deras.
För mig är det Gotländska lanskapet ett kulturlandskap, därtill ett barndomsminne som fungerade då folk hade sin utkomst av att bruka marken.
I dag verkar turismnäringen den främsta och då blir ju landskapet något man säljer, inte har sin utkomst ifrån.
 

Läs mer i bloggen

Havet och minnets spegel.

Reflektioner. Minnen, och i dimma på Gotland.

Överallt runt Gotland finns havet närvarande. Gotland är verkligen landskapet med horisonten och havet ständigt inom räckhåll för att minnas och ge återspegling. Minnet ryms väldigt bra i ett landskap med obruten horisont. Ingen annanstans kan man så nära och enkelt bara sätta sig ned på en sten se solen reflektera sig i olika vattenytor, låta blicken gå ifrån strand ut mot horisonten. Folk i gemen tycker naturligtvis att det här landskapet inte innehåller något väsentligt. Jag däremot tycker den innehåller en behövlig vidd och ett vilsamt avstånd. Nu på hösten i novembermörker är allt dessutom otroligt inbäddat i dimma och fukt. Ett skugglöst novemberljus utan kontraster.

Jaget, bilden och fjället

Den tredje och avslutande delen i min serie om fjällfotografi.

 Kanske ett ovant, rentav obekant panorama över fjällen i Mårma taget ifrån toppen på Pussåstjåkka i mars, år 1992. Man ser från vänster till höger: Bogitjåkka, Vassatjårrå, Mårmatjåkka, Höktopparna, Vierratjåkka. Namn som betyder något när vi kan känna igen topparna.

Fjället, bilden och jaget

En fortsättning på min betraktelse om fjällfotografi.

NormenRuoutesvagge. 2013

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips