Inget är så kul som lögnaktiga kändisar. Upphöjda och självupptagna om sin egen förträfflighet. Personlighetstypen är ofta en slags ’borderline-’ och så kallad ’histrionisk-’personlighetstyp, gränsande till psykopati. Egenskaper om den egna grandiosa självbespeglande personligheten, säkert viktigt inom upptäckarsvängen, såväl som inom politik, skådespeleri och andra yrken som kräver offentlighet och ett visst mått av kreativt tänkande. Gränslös och allomfattande. Samtidigt skör och populär. I dagens mediavärld kombinerad med PR-byråer får den stora konsekvenser inte bara för individ men även för omgivning.
Dessa dissociationssyndrom som dessa personer innehar, innebär ofta instabila relationer till omgivning och manipulativa drag gentemot andra. Berättelser om överstarka oftast dramatiska situationer hör till. Behovet av uppmärksamhet är stort. Fixeringen på det egna jaget likaså.
Omgivningen kan antingen förstärka dessa uttryck antingen genom att inta en överseende attityd eller beundrande attityd.
Uppförbacken till berömmelse är hård och påfrestande. Men när man väl står på toppen finns det tyvärr bara en väg, och det är utför, det vet alla som klättrat i berg. Det går sedan nedåt. Först sakta, sedan går det allt fortare. Att rutscha utför i kändisvärlden, även inom området ‘natur och äventyr’ eller kanske fotografi, skiljer sig inte vidare mycket ifrån det som är vanligt på löpsedlarna. Man åker snabbt iskana utför branten.
Vi som inte deltager i denna mediacirkus står bredvid och tittar. Oj då, nu åker han riktigt utför!
Dom som drabbas är ofta sponsorer, idéerna bakom, och i viss mån beundrarna. Tilltron till det mesta förändras. Ofta blir det fler förlorare än just bara en.
Sjunkna vrak. Båtskrov av gamla kalkskutor i badviken, Kappelshamn, Lärbro. 2023
Jag kan inte undgå att börja fundera i enkla moralfilosofiska banor när jag läser ditt inlägg och om de senaste fuskanklagelserna.
Hur kommer det sig att vi andra betalar för äventyren, antingen direkt som sponsorer eller indirekt genom att följa spektaklen och därmed locka sponsorer? Vore det inte bättre om personen som tänkte sig cykla, skida och segla från pol till pol istället köpte mediciner för alla sponsorpengar och flög ner till närmaste koleraepidemi?
Folk i gemen tror att psykopater alltid är stigna ur amerikanska skräckfilmer, färdiga mördare med yxan i högsta hugg, eller nått overkligt utanför deras egen fattningsförmåga. Tyvärr kan psykopater vara i princip vem som helst, bilhandlare, modenissar, kassörskor i ett snabbköp eller vad som helst. Dom går omkring runt oss utan att vi egentligen vet om det. Det kan handla om en politiker som inte vill kännas vid köp av chokladkakor, till en fotograf som nekar till bildstölder
Inom polisen så anser vi väl faktiskt nog, att de flesta psykopater aldrig grips, utan går fria runtomkring ute i samhället och aldrig egentligen gör några större brott, förrän dom då upptäcks. Om då, dom någonsin gör det. Man pratar om så kallat ‘kameleontbeteende’ här. Dom anpassar sig till den situation som råder. Till psykopaters egenheter tillhör ju att dom ofta duperar media och vill framställa sig på ett visst sätt. Gärna då som ‘offer’ eller motsatsen: hjältar.. Man pratar ofta om medialkänslighet, eller att det tar form av någon slags udda exhibitionism. Men synas vill dom till varje pris. Den tvångsmässiga delen heller kan inte underskattas.
‘Svensson’ själv, vet inte liksom inte om det, förrän hen själv drabbats., eller läser om det, eller blir ‘besviken‘. Det ligger i själva naturen att det är så. Men det är som sagt en psykologiskt komplicerad process att reda ut.
Folk läser ju heller inte äventyrsbloggar, i den meningen av någon slags ‘sjuklig misstänksamhet’ då av att inget är sant eller inte är trovärdigt. De flesta som skriver om natur & äventyr är ju adekvata och vettiga.
Sponsorer som delar ut pengar till dessa andra, utgår väl ifrån att personen i fråga är psykiskt stabil, det får man väl hoppas. Annars faller väl inga pengar ut.
Visst är mycket av den här äventyrssvängen bestickande. Det finns många exempel på det. Den har väl en attraktionskraft att tydligen dra till sig folk som är nästan predestinerade att hamna i tokigheter, kanske redan innan dom börjat sitt kändisskap.
Men över till äventyrarna och psykopaterna, den hjältestatus som en äventyrare kan nå måste ju vara ett gott bränsle för psykopaten. Jag tenderar dock själv att förlora intresse för dessa projekt. Till att börja med är de av idrottskaraktär, vad är det för skillnad att vara den förste som skidar över Antarktis och den förste att hoppa en viss höjd? Mänskligheten har i båda fallen vunnit föga. Jämför med att upptäcka nämnda kontinent eller Nordostpassagen för den delen. Nyttan av just dessa upptäckter kan i och för sig diskuteras, men i dessa sammanhang är inte allt fokuserat på den individ som utför handlingen. Det blir dock fallet i moderna "äventyr". Där ligger all fokus på den som presterar. Och detta eftersom handlingen i sig är meningslös.
Men uppmärksamhet drar dessa äventyrare till sig ändå. Och det är, som sagt, gott bränsle för de som du kallar psykopater.
I övrigt: right on the spot!