Så kom vi då till slut iväg, maken och jag, på den lilla lilla fjällvandringen, med det lilla lilla tältet. Vi var väl båda lika förbryllade av det faktum att det för första gången var JAG som bar tältet. Det brukar ju annars vara typiskt "karlgöra", åtminstone i vår familj.

Vandringen tog oss från Höglekardalen till Grottjärn, där vi hittade en lagom tältplats som först verkade halvusel, men som nog var bland de mjukaste, plattaste och bekvämaste vi någonsin använt.

"Hur lång tid tar det att sätta upp tältet?" undrade maken.

"Tre minuter!" svarade jag kaxigt. 

Nu vet jag inte hur det blev med tiden, för jag var för upptagen med att sätta upp tält för att hålla koll på tiden, och maken höll i kameran och dokumenterade detta historiska ögonblick. På bilden nedan står jag och tjorvar med extra stormlinor som jag ska fästa på långsidorna.

Sen ser man att själva tältbågen är lite sned. Det har den varit hela tiden. Märkligt av mig att jag aldrig bytte stång när jag ända hade tre att välja på...

Ena innertältblixtlåset ville fastna, så efter att vi med förenade krafter lyckats stänga det bestämde vi oss för att bara använda den ena ingången. Myggen och knotten verkade älska oss, så vi ville verkligen inte riskera att inte kunna stänga innertältet. Typiskt att blixtlåset som funkat så bra hemma på gräsmattan skulle krångla just här. Anledningen var att innertältet blivit lite för hårt spänt gentemot yttertältet, men det kan jag ju lätt fixa till nästa gång. 

När lugnet lagt sig och det började bli läggdags var knotten närmast hysteriska. Jag var sugen på att krypa ut ur tältet och hämta kameran för att dokumentera hur hela innerväggen på yttertältet var jämnprickig av knott. Utanför fönstret surrade ett veritabelt moln. Ja, ni vet hur det kan bli. Men det var liksom inte tal om att öppna dragkedjan för att ta sig ut, för gud vet hur många tusen knott man hade släppt in. Tack och lov att fönstren var knottäta!

Det var i alla fall trevligt att ha en liten termometer insydd på innerväggen. Den lägsta temperatur jag noterade under natten var åtta grader. (28 grader som varmast när det var nyuppsatt och vi inte hade öppnat vädringsluckan). Det blev ganska mycket kondens på insidan av yttertältet, så jag ska nog raskt klippa upp hål för vädringslucka även vid huvudänden av tältet. 

Dagen efter blåste det nåt alldeles enormt. Tanken var att vi skulle tälta på Västfjällets östsida, men det blåste helt enkelt för mycket. Jag är definitivt ingen expert på vindhastigheter, men ibland var man nära att tappa balansen i vindstötarna. Men tältet måste ju i alla fall sättas upp för att testas.

Här har vi mitt Drommen 2 med den riktiga Drommen i bakgrunden.

Bågen krängde och tyget trycktes ihop, men vi kröp ändå in en stund i lä och tog en halvtimmes eftermiddagsrast. Vi kunde konstatera att konstruktionen faktiskt höll, men att det skulle vara omöjligt att sova i oljudet. Dessutom tror jag inte att tältet hade klarat både hård blåst och störtregn på samma gång, vilket det hotade att bli.

MItt tjusigt guldfärgade pinnfodral försvann i blåsten, så om någon vänlig vandrare hittar ett sådant ute i naturen i sommar så hör gärna av er...

Så här såg det ut från sidan...

Då har jag alltså dubbla stormlinor på den vänstra sidan, men inga alls uppsatta på den högra (iddes inte eftersom det ganska snart stod klart att det inte skulle bli någon övernattning). Vinden kommer här in rakt från höger. Jag var lite nyfiken på att testa att vända tältet så att vinden kom in mot ena absiden istället, men var ärligt talat lite för lat för det. Ville spara krafterna till promenaden hem till stugan istället. 

Så vi kom hem ett halvt dygn för tidigt. Jag var väl måttligt road över att turen kortades, men barnen blev glada att få hem mamma och pappa igen, och det är ju inte så illa det!

På just den här turen hade jag gärna fått lite regn för att se hur materialen höll, men det kommer ju fler tillfällen.  Lättpackingsmässigt hade jag så här med facit på hand kunnat lämna både stövlar, regnkläder och regnskydd hemma, men det hade ju å andra sidan varit korkat. 

På det hela taget tycker jag att jag kan unna mig att vara rätt nöjd med min insats. Jag kände mig rätt flink när jag låg där och beskådade knotten som inte kom in. Och bredden var alldeles lagom åt två.