Jag plockar fram den här bilden igen, så att vi kommer i rätt sinnesstämning.

I gårdagens inlägg avslutade jag med en bild på pappa och hans kompis, där de hängde över en fjällkarta. Om nu kronologin i fotoalbumen är rätt (det finns ett för fjällvandringar och ett 'civilt') så borde turen ha gått till Borgafjäll om hösten, och året var 1972. Jag undrar om de hittade någon annan vandrare som ställde upp som fotograf, eller om det fanns självutlösare på någon av deras kameror redan då. Det skulle nästan vara lite likt far att arrangera en sådan här bild, slänga sig över bäcken och hinna sätta sig och se relaxad ut. Men troligen fick de hjälp.

Jag tänkte bjuda på ett litet axplock av friluftsbilder som har något litet extra. Jag har bläddrat igenom dem så många gånger under åren, men man hittar alltid något nytt.

Pinkarjackan är faktiskt värd ett eget litet inlägg, och det kommer här.

Det verkar som en fin tur, men den leder mig ju in på Kungsleden. Jag vet inte varför, men det ger mig samma känsla som om jag skulle ha bokat en charterresa till Turkiet under högsäsong. Det vill säga föga originellt, men förmodligen populärt av en anledning. Det låter bara så stort med just 'Kungsleden'. Lite förpliktigande på något vis. Och tänk om det är fullt med folk? Men hur det nu är så har vi kommit fram till att det nog är bäst att vandra på led. Vi har en förmåga att hamna i blockterräng eller enrissnår när vi ger oss ut på okänd mark annars, och även om den typen av äventyr visserligen har sin tjusning, så känns det inte helt rätt alla gånger. Det är ju faktiskt inte så dumt att gå där andra redan har trampat upp stigen, särskilt när man inte har obegränsat med tid. Fjällen är väl lika vackra ändå?