-Vad sägs om att ta skotern upp på fjället och titta på utsikten? Det är kanske inte the chance of a lifetime, men åtminstone the chance of the year...

Det var ju bara det här med kylan då... Första dagen var det 17 grader kallt. För några år sedan hade jag inte haft en tanke på att åka när det är så kallt, jag som är så frusen om händer och fötter. Och för något år sedan hade jag inte drömt om att släppa upp barnen i backen vid den temperaturen, eftersom det förmodligen bara skulle bli gråt och tandagnisslan. Men nu har ju både jag och barnen vuxit på oss så pass att det är helt OK att åka ut, ta något åk, nyktert konstatera att det är för kallt, och sedan åka tillbaka till stugan med äran och hedern i behåll. Så vi gav oss ut redan dag 1. Det var ju lite speciellt, eftersom vår förstfödda telning nu gått och blivit så stor att hon måste ha eget liftkort . (Ja, pengarna flyger helt plötsligt all världens väg.) Barnen hade sina nya Hestratumhandskar på sig, extra fluffiga för extra värme. Gick naturligtvis åt helvete. Fingrarna blev iskalla, särskilt på Ylva.

Som en del har noterat har jag inte alls varit speciellt flitig på att skriva i bloggen under hösten. Den största anledningen till det var att det i år smällde till rejält, och vi blev skjutsarföräldrar. Från att ifjol ha skjutsat barnen till gymnastikträning på tisdagkvällar, har vi i år gympa på tisdag, ridning och gymnastik på onsdag, kör på torsdag och gymnastik på söndag. Efter nyår blir det även på måndag. Helt plötsligt hade man inte så himla mycket tid över till annat. Men nu är det bara en enda gymnastikträning kvar och två skoldagar innan hela familjen får jullov. Fatta vad skönt det ska bli! Vi ska dessutom få flera dagar ensamma i svärföräldrarnas fjällstuga innan resten av familjen sluter upp för nyårsfirande. Friden och ron börjar infinna sig. Och nu har ju dessutom snön äntligen kommit. Det var direkt roligt att skotta. Allra gladast är jag för snön i Skåne. Ja, inte för att jag har roligt åt alla stackars sörlänningar som har fastnat i trafiken i det kaos som snön orsakar, utan för att min bästa vän, som har emigrerat till Skåneland, faktiskt får uppleva en vit jul, mot alla odds. Är man uppvuxen i Jämtland blir det helt enkelt ingen jul utan snö. Det funkar liksom inte. Så heja Lena, grattis till de sänkta vita vingarna.

För nu är jag less på detta skitväder!!! Det är den 26 november. Den här årstiden SKA det banne mig vara minusgrader och ligga snö på backen. Jag flyttade inte ifrån Stockholm bara för att bosätta mig på ett nytt ställe med snålblåst, mörker och regn i januari. Ur led är tiden. Och jag vet inte hur många omgångar leriga överdragsbyxor min stackars tvättmaskin kommer att stå pall för. Det är onaturligt att det är plusgrader och regnar flera veckor i sträck i november. Eller åtminstone sydländskt!