Det är härligt att drabbas av insikter och aha-upplevelser. Idag fick jag ännu en sådan, när det gick upp för mig varför det är bra att göra svåra saker. Eller åtminstone varför det är praktiskt att ha gjort dem.
Idag är jag hemma med två sjuka barn som är för sjuka för att vara i skolan, men tillräckligt friska för att inte kräva 100%-ig uppmärksamhet. Då har man tid att leka lite med symaskinen. Jag går och väntar på att få hem lite ylletyger så att jag kan börja sy kläder åt mig och maken till den kommande sekelskiftesvandringen. Och har man sagt A så får man säga B. Klart att även barnen måste få sig något tidsenligt.
Sagt och gjort. Ett par Madickenklänningar kan väl inte vara så svåra? De kan vara bra som lite uppvärmning. Så jag tar fram tyget och börjar mäta och klippa och höfta och nåla och sy. Mönster är för sissies. Och medan jag sitter där vid symaskinen och slänger ihop en klänning mest för att ha något att göra i väntan på "det riktiga projektet", så slår det mig att det jag gör egentligen inte är helt snutet ur näsan. Men jag har ju sytt ett tält. Det var rätt svårt ibland. Det krävde lite eftertanke och planering. Nu, när jag syr barnkläder, känns det som att det mest är raka sömmar och lite rynktrådar. Jag inser att jag nog växte rätt mycket av att göra något krångligt. Gick upp i level, för att tala spelspråk.
Men visst, nog har jag alltid vetat rent intellektuellt sett att man ska sikta mot stjärnorna för att nå högt, men jag har hittills aldrig förstått det i själen. Som genom ett trollslag blev det ju också helt uppenbart vad det är som driver vissa att göra saker som andra tycker är direkt vansinniga. En del av lockelsen ligger ju att man växer som människa. Att inse att man är kapabel, och att man klarar av saker. Man blir starkare. 
Dagens sjukling i nästan färdig underklänning. Knapparna kan man ta framför TV:n ikväll.
Det är inte alltid man har tillgång till maskinen. Ida måste ju också få experimentera lite.
Nog bloggat. Nu ska jag börja med middagen och Ylvas klänning. Och så måste jag se om jag har något gammalt lakan att offra till förklädena.
