Bloggar > britts blogg > Njåtsosvagge-vår första ...

britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

Njåtsosvagge-vår första "riktiga" tur.

I juli 2005 gav vi oss ut på vår första "oledade" tur i Sarek.

Njåtsosvagge skulle ju enligt min far och många andra vara den allra vackraste dalen,så då passade det bra att börja med den.

Efter sedvanlig förtäring i stugan  flög vi  till Tarreluobbal där även två andra vandrare steg av.Riktiga "fjällrävar" som var på väg till Sarvesvagge.De drog i väg i rätt högt tempo uppför sluttningen.

Vi hade ett makligare tempo,inte minst pga att jag lyckats skada knät lite tidigare under våren och envisades med att trilla ikull ibland.

Min stackars sambo,som inte gillar okända överaskningar och dyligt skakade mer än vanligt på huvudet;hur f-n hade jag tänkt mej att genomföra den här vandringen när det var så problem att hålla sej på benen.

Vi passerade en del jokkar,ett stängsel,och på dagens senare del var vi uppe vid dalen och kunde blicka neröver.Isblock i den översta sjön;inte mycket till sommar här inte!

Där utsikten över dalen verkligen öppnade sej slog vi läger för kvällen.

Ingen dum utsikt från vårt tält!

Tyvärr hade vi inte sån tur med vädret.Det var mulet och molnen hängde ofta låga på vår väg ner genom dalen.

Men utskiten när vi startade var ändå storslagen och inspirerande,det kunde ju klarna!

Det var lättgånget och mycket på skrå vilket nog var god träning för det trilskande knät,det blev allt bättre och stabilare ju längre vi kom.

Man förstår att det vintertid kan rulla laviner från den ena sidan dalen till den andra.

Passerade de vackra sjöarna med fina fall emellan.

En helikopter kom flygande genom dalen,det enda tecknet på mänsklig närvaro förutom vi själva.

Lunchdags och tillika regndax;det blev mat under en utskjutande klipphylla,kocken balanserade köket i knät.Imponerande!

Tidigare fanns en bro och en stuga vid en av de stridare jokkarna,en riktig liten kanyon.Nu är båda borta,och man får söka sej över längre ner där vattnet delar sej i många fåror.

Eftersom vi skulle gå upp en sväng på Luottolako slog vi läger rätt högt uppe på en sluttning,även här fin utsikt,fina små vattenfall att duscha i om man varit modig;jag nöjde mej med vanlig tvätt i bäcken.

Tältutsikt dag två.

Efter maten klädde vi oss ordentligt och gick upp på Luottolako,ett helt annat klimat än på vår tältplats.

Renar som sällskap på avstånd.De sprang med lätthet upp och ner i ett avundsvärt tempo.

Uppe var det väldigt grinigt och ogästvänligt,stannade inte länge i detta vintriga landskap.

Fort neråt till govärmen i tältet! Vi såg färska järvspår i leran på nervägen.

Tredje dagen var vädret varmare och mer somrigt,vi gick på renstigar nerför branten till stigen,passerade en jokk nära en renvaktarstuga.

Vände oss ofta om för att blicka uppåt dalen.Den är vacker!

Det besvärliga viden som beskrevs i vår vandringsbibel av Grundsten var inte speciellt besvärligt att gå i .

Håkan höll nästan på att spetsa en stackars ripa som tryckte i videt.

Vid matrasten var vädret  somrigt och det var skönt att slippa kängorna ett tag.

På väg uppför Säkokbacken såg vi på håll två andra vandrare,på krönet en sista blick över  fjällen bakom oss."I`ll be back!"

Läger nedan Säkok på  "råttskitheden".

Gick en kvällspromenad i sandalerna upp på höjden till höger i bild,den vägen tog vi oss sen vidare nästa dag.

Pappa visste om ett riktigt fiskeställe längre ner;(utanför parken).

 Dag fyra:spanar lämplig väg ner i skogen.

Det gick väl bra,lite snårigt,passera mindre vattendrag,varmt.

Tillslut var vi framme vid fiskedammen.

Äta,sova,bada,och fiska.

Ett par tog vi med till kvällsmaten,resten släpptes.

Kanonvarmt,fisken i salt i en påse utanpå säcken.

Resten av vägen var en vandring bland block modell större.

En liten oas mitt i detta "helvetesland":

När vi äntligen korsade Stantajokken ville jag aldrig gå ur den,det var så skönt att bada fötter och ben.

Och så sa pappa,att "inte är det så besvärlig terräng,bara paddla Änokdeltat och gå upp".

Ja,vi måste ha gått "lite fel",inget ovanligt alls.

Tältade i Änok,där älgarna håller till .Fisken hade hållit trots värmen och smakade gott till kvällsmål.

En kungsörn satt strax nedan tältet när Håkan gick ut på morgonen;det såg ut som ett mindre sjöflygplan när det lyfte på så nära håll.

Älgkor och kalvar betade,knappt synbara på min bild.

Vy mot Tjuolta:

Ja,sen var det bara att ta sej genom skogen med alla vindfällen som inte får tas reda på,riktigt jätte-plockepinn på en del ställen,förbi jaktkojorna och så vägen hem till Kvikkjokk.

Nån gång till,i finväder vill jag uppleva denna dal!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inlagt 2009-01-12 19:34 | Läst 7052 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2009-01-12 19:55   BrittMarie
Ja, Njoatsosvagge är verkligen vackert! Jag har gått där i finväder. Men det var mycket av och på med kängorna, många vad mellan videsnåren som inte heller jag minns som så hemskt besvärliga!
 
2009-01-12 21:17   Öhrnell
Visst är det så, att otur med vädret egentligen inte avskräcker, utan mest verkar som en sporre att ge sig ut igen, och hoppas på bättre väder. Märkligt på ett sätt.
 
2009-01-12 21:52   Thomas Traneving
Llåter som en jätte härlig vandring. Vad roligt att få se en kungsörn på nära håll. Måste varit imponerande!
 
2009-01-12 22:40   fowwe
Vilka härliga foton från denna fina tur. Det är förresten lustigt med Njoatsosvágge och vädret. Jag har läst en hel del turbeskrivningar från vandrare som haft regn och rusk där. Det verkar vara en riktig regndal. Men väldigt vacker. Änok låter som ett intressant område för djurliv, dit skulle jag vilja nångång och utforska.
 
2009-01-13 07:19   Håkan Friberg
Håller med Hans angående väderobservationen. Har själv bara vandrat övre delen av dalen. Din vandring lockar.
 
2009-01-13 08:01   peter1969
Jag har bara vandrat i Sarek en gång och då var det mulet i princip hela veckan. Längtar dock tillbaks men jag har så många andra ställen jag vill besöka så när det blir vet jag inte.

Bra berättat och fina bilder!
 
2009-01-13 08:49   thegedd
Vilka bilder och jag kikade senast igår; angående denna dal som jag ännu ej utforskat. Och när du nämner Luottolako så blir man ju inte lite sugen. Var där för några år sedan i strålande solsken - blev nästan religiös. Bra skrivet och mycket inspirerande.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in