Tillräckligt med tid

har jag när jag är ledig heeela långa  dan.

Ändå har jag idag av och till,mest till nynnat på "Five minutes more".Man kan tycka vad man vill om boxning,jag beundrar de stora boxarna,de är så extremt vältränade,och många av dem betalar ett extremt högt pris för det de gör "på tävling".Boxning är ingen idrott eller sport i mina ögon,men utövarna tillhör ändå de största!

Jag har matats med idrott och sport (och boxning) genom hela livet,kan lugnt säga att skidåkning är min grej.Och det kan man alltid hålla på med.

Det tror jag är hälsosamt.Man är ute i friska luften och ofta i vacker natur och rör hela kroppen på ett skonsamt sätt.

På förmiddagen växelkörde vi två hundarlängs skoterleden;dvs bytte hund ibland,så den ena fick lättare resp tyngre att dra på.Solen har åter börjat lysa,och det var så vackert där det glittrade på sjön på vasstrån och träd.

Sen tog jag en annan jycke och körde det vanliga hundspåret.

Omkörning av ekipage där föraren har lååång slak lina och inte halar in jycken i tid;ja då sitter man där i lössnön på sidan för att undvika närkontakt mellan hundar som man inte vet hur de reagerar på varandra.

Knäck i skateskon,det blir att köpa nytt,omgående.OCh försöka tejpa ihop för morgondagens övningar.

Åkte en sväng med gammelhunden,som travar raskt och tom galopperar ibland!.

Efter snabbdusch, lite käk och vila klassisk åkning för egen maskin.

När jag satt i badkaret la jag märke till att jag kunde böja "trasigknät" lika bra som det andra,och det har hållt i sej!

Det kan vara värt en ny pjäxa.Tack vare att man  satt sej riktigt på rumpan i djupsnön!

Skidkul

Igår hade jag en riktigt kul eftermiddag:efter jobbet på direkten ut med hundar och köra;jag hade den hund jag nu kört med ett år,fast underlag med ca 1dm nysnö modell tyngre.Äntligen gick det att åka milspåret som har riktigt rejäla uppförs och utförslöpor.

Full syra från början till slut,kanske ska vi tacka renarna som sprang framför den tyngsta biten.

Jycken är som en Audi quattro,full speed och kraft.Inte ens i utförbackarna slackade lian,och det var få steg som övergick i trav även i de brantaste långa uppförsbackarna.Jättekul!

Själv skejtade jag på uppför så mycket jag orkade,så det var tom jobbigare än om jag åker själv.

Rundan med tiken var ren motsatsen;hon fick för sej att nosa på sidan lite här och där,MORR! det är draghund hon är och inte detektiv.

Gled runt med spark med gammelhunden,på skidstadion samling för motionstävling,,ungarna hade inte startat riktigt än,så jag tänkte att jag kanske hinner iväg samtidigt som de vuxna,om jag skyndar mej.

Hem,äta soppa och byta till klassisk utrustning,åka ner.

Alla hade åkt iväg,men det är ju bara motionsrunda utan tid för den som så vill,huvudsaken är ju en pinne i statistiken,så jag kladdade på lite fäste och åkte som kärringen mot strömmen,fel håll,strunt samma,nästa varv blev åt rätt hålll.

Bara blåstaka,märkligt nog orkade jag hålla riktigt hög frekvens så jag var rejält andfådd och idag har jag riktiga känningar i hela magmuskulturen.

Det var så vackert;runt större delen av sjön där det inte är elsbelyst hade de tänt maschaller.Riktigt riktigt stämningsfullt.

Ett sånt trivsamt arrangemang en vanlig vardagkväll.

Etthundrade bloggen

Tack majjen Friberg;hade inte uppmärksammat det själv annars!

Fast egentligen har jag inget speciellt att blogga om,idag heller.

Det har varit hundpromenad och sparkåkning med hund och hundkörning och skidåkning utan hund,som brukligt när inte kylan sätter P för sånt.

Råkade läsa en liten mening i en tidning idag,att bara olyckliga människor bloggar,men det håller jag inte med om.

Om jag nu hade ett syfte när jag började skriva,så var det dels att visa på och inspirera till fina turer som kan göras i mina hemtrakter,och ett ge en bild av livet här som det gestaltar sej för mej.

I bakhuvudet att få ge en motbild av den ofta negativa bild som finns av Norrbottens (grovt Norrlands) inland och dessutom att var kvinna i denna "macho-värld",som en del säger att det är.

"Det finns ju bara sånt som intresserar män:skoter,jakt,fiske..."

Nävars,här finns varken HM eller Lindex eller bra shopping,och det bekommer mej inte ett smack.

Det jag trivs med finns det emellertid rikligt av;lätt tillgänglig natur och  riktiga årstidsväxlingar.

Kultur- utbud som är bra mycket rikare än jag själv väljer att ta del av.

Det är kanske en snäv värld jag lever i,men hoppas ju att jag inte är så insnöad ändå!

kanske blir det lite glesare med bloggandet framöver,kan ju inte innehålla en massa upprepningar...

Solens återkomst

Idag när jag kom hem på lunchen så lyste solen på vår bro för första gången i år.

Så härligt att stå och titta rakt in i solen!Nederkanten låg under berget ännu,men det mesta av soskivan var uppe.

Det vänder snabbt.

Njåtsosvagge-vår första "riktiga" tur.

I juli 2005 gav vi oss ut på vår första "oledade" tur i Sarek.

Njåtsosvagge skulle ju enligt min far och många andra vara den allra vackraste dalen,så då passade det bra att börja med den.

Efter sedvanlig förtäring i stugan  flög vi  till Tarreluobbal där även två andra vandrare steg av.Riktiga "fjällrävar" som var på väg till Sarvesvagge.De drog i väg i rätt högt tempo uppför sluttningen.

Vi hade ett makligare tempo,inte minst pga att jag lyckats skada knät lite tidigare under våren och envisades med att trilla ikull ibland.

Min stackars sambo,som inte gillar okända överaskningar och dyligt skakade mer än vanligt på huvudet;hur f-n hade jag tänkt mej att genomföra den här vandringen när det var så problem att hålla sej på benen.

Vi passerade en del jokkar,ett stängsel,och på dagens senare del var vi uppe vid dalen och kunde blicka neröver.Isblock i den översta sjön;inte mycket till sommar här inte!

Där utsikten över dalen verkligen öppnade sej slog vi läger för kvällen.

Ingen dum utsikt från vårt tält!

Tyvärr hade vi inte sån tur med vädret.Det var mulet och molnen hängde ofta låga på vår väg ner genom dalen.

Men utskiten när vi startade var ändå storslagen och inspirerande,det kunde ju klarna!

Det var lättgånget och mycket på skrå vilket nog var god träning för det trilskande knät,det blev allt bättre och stabilare ju längre vi kom.

Man förstår att det vintertid kan rulla laviner från den ena sidan dalen till den andra.

Passerade de vackra sjöarna med fina fall emellan.

En helikopter kom flygande genom dalen,det enda tecknet på mänsklig närvaro förutom vi själva.

Lunchdags och tillika regndax;det blev mat under en utskjutande klipphylla,kocken balanserade köket i knät.Imponerande!

Tidigare fanns en bro och en stuga vid en av de stridare jokkarna,en riktig liten kanyon.Nu är båda borta,och man får söka sej över längre ner där vattnet delar sej i många fåror.

Eftersom vi skulle gå upp en sväng på Luottolako slog vi läger rätt högt uppe på en sluttning,även här fin utsikt,fina små vattenfall att duscha i om man varit modig;jag nöjde mej med vanlig tvätt i bäcken.

Tältutsikt dag två.

Efter maten klädde vi oss ordentligt och gick upp på Luottolako,ett helt annat klimat än på vår tältplats.

Renar som sällskap på avstånd.De sprang med lätthet upp och ner i ett avundsvärt tempo.

Uppe var det väldigt grinigt och ogästvänligt,stannade inte länge i detta vintriga landskap.

Fort neråt till govärmen i tältet! Vi såg färska järvspår i leran på nervägen.

Tredje dagen var vädret varmare och mer somrigt,vi gick på renstigar nerför branten till stigen,passerade en jokk nära en renvaktarstuga.

Vände oss ofta om för att blicka uppåt dalen.Den är vacker!

Det besvärliga viden som beskrevs i vår vandringsbibel av Grundsten var inte speciellt besvärligt att gå i .

Håkan höll nästan på att spetsa en stackars ripa som tryckte i videt.

Vid matrasten var vädret  somrigt och det var skönt att slippa kängorna ett tag.

På väg uppför Säkokbacken såg vi på håll två andra vandrare,på krönet en sista blick över  fjällen bakom oss."I`ll be back!"

Läger nedan Säkok på  "råttskitheden".

Gick en kvällspromenad i sandalerna upp på höjden till höger i bild,den vägen tog vi oss sen vidare nästa dag.

Pappa visste om ett riktigt fiskeställe längre ner;(utanför parken).

 Dag fyra:spanar lämplig väg ner i skogen.

Det gick väl bra,lite snårigt,passera mindre vattendrag,varmt.

Tillslut var vi framme vid fiskedammen.

Äta,sova,bada,och fiska.

Ett par tog vi med till kvällsmaten,resten släpptes.

Kanonvarmt,fisken i salt i en påse utanpå säcken.

Resten av vägen var en vandring bland block modell större.

En liten oas mitt i detta "helvetesland":

När vi äntligen korsade Stantajokken ville jag aldrig gå ur den,det var så skönt att bada fötter och ben.

Och så sa pappa,att "inte är det så besvärlig terräng,bara paddla Änokdeltat och gå upp".

Ja,vi måste ha gått "lite fel",inget ovanligt alls.

Tältade i Änok,där älgarna håller till .Fisken hade hållit trots värmen och smakade gott till kvällsmål.

En kungsörn satt strax nedan tältet när Håkan gick ut på morgonen;det såg ut som ett mindre sjöflygplan när det lyfte på så nära håll.

Älgkor och kalvar betade,knappt synbara på min bild.

Vy mot Tjuolta:

Ja,sen var det bara att ta sej genom skogen med alla vindfällen som inte får tas reda på,riktigt jätte-plockepinn på en del ställen,förbi jaktkojorna och så vägen hem till Kvikkjokk.

Nån gång till,i finväder vill jag uppleva denna dal!