Bloggar > britts blogg > Farsarvet

britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

Farsarvet

Nu när min gamle far så hastigt blev mycket sjuk har jag läst upp lite för honom det han skrivit ner om sitt innehållsrika liv.Jag har sen själv läst hela hans "livsberättelse",och det slår mej vilket fint arv han skänkt mej,egentligen utan att jag varit så medveten om det.Intressena går starkt ihop.

Hans skildringar av jaktfärder på höstarna,i hundens sällskap vid lägereld i månsken,skidturer genom Sarek med hund och pulka och blötsnö på våren,då han lyckades bli snöblind men tack vare kompisen ändå klarade upp det.

Eller den gång han var stugvärd i Låddejokk,men den ansvarige glömde beställa flyg åt honom hem,och han tog sej till Kvikkjokk med bara några paltar som proviant,då ingen människa var kvar i nåt av samevistena.

Den tiden han tillbringade i i Canandas fina naturområden,där han hade stor nytta av att ha lärt sej rida hemma,istället för att bara följa mej till ridlektionerna.Då kunde jag sen också rida med i den storslagna naturen,och se så mycket att djurlivet där.

Kortare anteckningar från tiden han följde mej på tävlingar runt landet,idrottsintresset som alltid hängt kvar,ända sedan han och kompisarna i barndomen plankade in på idrottsplan och hade egna tävlingar i sin alldeles egna idrottsklubb, till att alltid pricka in nån NHL-match vid besöken hos sin kusin i Vancouver.

Att själv springa och åka skidor,fattar inte hur han långt upp i medelåldern hängde på mej i hård intervallträning tidigt på morgonen tom.Själv skulle jag aldrig orkat hårdträna på morgonen i vuxen ålder.

När han bytte canandensaren mot kajak,och vi började paddla så mycket tillsammans.

Han skaffade långfärdsskridskor,sen gjorde jag det med för det verkade så kul.

Han åkte på Kenya-safari,sen kom jag mej också iväg dit.

Tom provade jag flugfiska med hans grejer den gång vi var i Sårjåsjaure för inte alltför många år sen.

Fjälldraget,en gång i världen stor draghundstävling i Kiruna-fjällen,där var jag md honom som "hjälpryttare" när hans ordinarie färdkamrat fått förhinder.

Han tänkte nog inte att jag skulle nappa på att vintertälta,men det var kul,och så följde jag på några fler turer på vårvintern.

Just denna glädje i att vara ute och njuta av naturen alla årstider.Få se om den sen går i arv till nästa generation.

Jag har nu varit ute flera gånger och kört hans hund under veckan,och det fortsätter jag med,bara snöandet lugnar sej.Så hans draghundsintresse vaknar nu även lite hos mej själv.

Inlagt 2008-01-20 09:52 | Läst 4720 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2008-01-20 11:50   annakari
Själv har farsarvet gett mej annat,då min far mest gillade aktivitet via teven. Mitt farsarv blev en tomt på Gotland. Vi har cyklat runt och vandrat på sommrarna i snart tio års tid så på sätt och vis har han gett mej möjlighet till många fina stunder i rörelse.
 
2008-01-20 12:42   Öhrnell
Farsarvet ska aldrig underskattas. Min lärde mig om naturen, slå upp tält, tälja grillpinnar, fiska och göra upp eld. Visst var mamma också med, men pappa var den som tog det pedagogiska ansvaret.

Vilket liv din far verkar ha haft!
 
2008-01-20 14:28   BrittMarie
Ett sådant fint arv din far har givit dej och du verkar förvalta det väl!
 
2008-01-20 15:05   Islusen
Vad fint du skriver! Härligt att han skrivit ner sina upplevelser också, och säkert är han nu glad över att du tar dig an hunden!
 
2008-01-20 15:19   Håkan Friberg
Han gläds med dig. Det är en nåd att veta att man vidarbefordrat naturintresset till nästa generation.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!