Bloggar > BeesBlog > Sarek – några perspektivskiften ...

BeesBlog

Sarek

Sarek – några perspektivskiften från Södra Rapadalen

Jag gjorde backup på Sarekbilder och upptäckte att det fanns en panoramakomposition som jag aldrig hade uppmärksammat eller gjort. Den såg ut så här:

Bilden är från Södra Rapadalen 2008. Vad som slog mig var hur trång och stängd Rapadalen tedde sig. Finns det verkligen en älv där ovanför? Det är Lulep Spádnek som står i vägen. Och det är ingen liten ”kulle” precis!

Men jag tror aldrig att jag har förstått eller uppmärksammat denna ”Nammatj” mitt i Rapadalen förut. Nammásj känner vi alla till.

Men Fjällkartan visar tydligt hur det förhåller sig:

Hela dalen trycks ihop. Och många, många har gått där, under Lulep Spádnek och kanske tältat på Runda Vallen. Men jag har då inte förstått eller sett det Axel Hamberg såg och skrev:

Dalen övertväras av flera riglar eller trösklar, som genombrutits av erosionen. Nammatj synes vara ett fragment av en sådan tröskel, den nästa är Ritok, en ännu mera markerad är Spatnek-Kåtokvaratj.

Jag tror att jag alltid ”var på väg” när jag passerade Spádnek. Och från andra perspektiv blev Spádnek litet eller betydelselöst.

Från det här hållet ter sig även Skierffe som en liten ”lort”. Men nära sin granne ser det annorlunda ut.

Och så finns förstås alltid Hambergperspektivet på ett annat sätt. Den här bilden togs för över etthundra år sedan.

Och här sitter Karin 2008.

Det där ”att vara på väg” är (eller förhoppningsvis var) kanske typiskt för mig och Sarek. Att inte kunna stanna upp och se. Att vara där. Att vara nära…

För visst är det lite underligt att jag behöver ta fram gamla bilder för att se det jag inte såg. Och till och med behöva fixa till en panoramabild till råga på allt.

 

Inlagt 2016-05-27 15:46 | Läst 22114 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-05-28 23:31   Örnsätrarn
Jag känner igen det där med "att vara på väg" från mina tidiga vandringar. Med stigande ålder har det blivit alltmer att "vara där" snarare än att vara på väg. Att få tillbringa en tid i ett visst område och lära känna det mer i detalj. Uppskatta möjligheten att bara få vara där.

Spadnek är nog ett berg som sällan besöks men rätt många går förbi. På väg antingen upp till selet eller på väg till båten. Dina bilder får fantasin att flöda och får mig att önska mig tillbaka dit.
 
Svar 2016-05-29 10:19   Bandersson
Så blev det också för mig med stigande ålder. Men vägen under Spádnek har jag bara gått en gång, första gången jag gick i Sarek. Sedan dess undvek jag Rapavuopme, istället tog jag höjd över dalen via renvaktarstugan. Som tur var tog jag mig tid att gå de nedre delarna av de två stora dalarna, Rapadalen och Njoatsosvágge. Men jag tror, och vet, att även en del garvade Sarekvandrare inte förknippar dessa delar med ”det riktiga Sarek”. Så är det inte för oss gamlingar, tvärtom. Precis som dina utforskningar av gruvstigen. Jag väntar med spänning på en beskrivning från dig av ”en ny väg in till Njoatsosvágge”.
 
Svar 2016-05-29 22:36   Örnsätrarn
En ny väg in i Njoatsosvágge. Jag har inte glömt att jag borde skriva om mina vandringar där för ganska exakt ett år sedan. Det kommer.
 
2016-05-29 21:26   fowwe
Det är överraskande det du nämner om den "trånga Rapadalen". Man tänker sig den som vid och bred, och det är väl så man upplever den när man går i den. Men stigen nere i dalen är inte alltid sådan att man har överblick eller utsikt, och det där trånga kanske man missar. Jag såg det för flera år sedan när jag en vårvinter skidade söderut genom Rapadalen och följde strömfåran. Någonstans, jag tror det var vid Spádnek, blev älven förvånansvärt trång. Jag skulle tro att det på sommaren är ett lågt fall där.
 
Svar 2016-05-30 10:05   Bandersson
Axel Hamberg återkommer i sin dagbok flera gånger till ”tröskeln” vid Spatnek-Kåtokvaratj. 1927 gör han en slags sammanfattning:

1927 31 juli
På stora terrassen under Spatnek 710,3 kl. 6.30 e.m.
Just inga stenar synas utom i bäckravinerna.
Mycket tyder på att här har varit en sammanhängande deltaplatå af Runda vallens höjd, kanter synas på sluttningen af Kåtokvaratj, som torde motsvara samma nivå. Denna har af Rapaälven sedan genomskurits.

1927 7 aug
Från tältplatsen god utsikt öfver Rapadalens nedre del. Tydligt att terrassen vid Spatnek ligger på samma nivå som den vidsträckta vid Kåtokvaratj. Den slutar strax nedom Spatnek. I den stora dalutvidgningen mellan Spatnek och Rittok saknas så tydliga nivålinjer, först mellan Puoutavaratj och Rittok synas en del linjer.
Ett annat plan, ehuru mindre slätt, går i vestkanten af Kåtokjokk och har sin motsvarighet äfven östra sidan möjligen äfven i Kåtokslätten, der dock ändmoräner uppträda.
Terrassen vid Spatnek-Kåtokvaratj måste förmodligen anses ss delvis fluvioglacial.

Och visst finns det ett vattenfall. Stigen viker av vinkelrätt mot Alep Spádneks norra spets. Strax nedanför finns en klippformation och en riktig ”gryta” med vattenfall.
 
2016-05-30 18:26   Bandersson
Ett litet tillägg: De terrasser Axel Hamberg skriver om syns i panoramabilden över Gådokjåhkå och Lulep Spadnék.
 
2018-05-26 17:26   seobserver
Det är ju inte märkligt att en glasiärdal blir terraserad av den backande ismassan och dess front utsläpp. Hur mycket som sen återstår beror ju vå vårflodernas våldsamheter.
Men visst har upplevelsedelen förändrats som man själv åldrats, eller oxså skyller jag på på det med era tittande och funderande än vandrande.

Trevlig betraktning du gjort.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!