Bloggar > BeesBlog

BeesBlog

Sarek

Varför nedre Njoatsosvágge inte kom att ingå i Sareks nationalpark

I vår Njoatsovággeblogg skrev Hans Fowelin:

Gränsdragningarna av nationalpark och naturreservat är ganska komplicerade när det gäller Njoatsosvágge. De mellersta och övre delarna ligger helt och hållet i Sareks nationalpark. I höjd med berget Tjuollda och ner till Máderjåhkå är det bara östra/norra sidan som ligger i Sarek. Västra/södra sidan tillhör Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat, ner till området Änok. Och så finns det slutligen ett område som varken är nationalpark eller naturreservat, nämligen östsluttningen av Tjuollda precis söder om Goabrekbákte.

Här ser ni hur det ser ut idag. Inom den grön-röda markeringen finns Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat. Reservatet är alltså inte en del av nationalparken.

Gränsdragningen av Sareks nationalpark fastställdes 1910. Men varför drogs gränserna på detta sätt? Varför inkluderades inte hela Njoatsosvágge och för den delen också Tjuoldavágge?

Jag kommer att försöka besvara denna fråga utifrån två perspektiv som illustrerar de intressemotsättningar som fanns med utgångspunkt från historiska källor:

  • Att bevara fjällvärlden orörd
  • Att exploatera naturresurserna i fjällvärlden

I min framställning kommer det att saknas andra viktiga perspektiv, inte minst samernas och ortsbefolkningens. Jag hoppas att det jag skriver om ändå kan vara av intresse trots dessa brister.

Beslutet 1910 föregicks av viktiga betänkanden.

Exploatering – gruvdrift och dammar

1903 avgavs ett betänkande angående ”staten tillhöriga vattenfall”. Där fanns stora planer på uppdämningar. Av alla vattenfall som redovisades var det några som är speciellt intressanta när det gäller gränsdragningen av Sareks nationalpark. I kartorna här nedan är de tänkta dammarna utritade (med namnen som anges i betänkandet).

Öfre Melädnofallet och Nedre Melädnofallet.

Luobalkårtje:

Och Själmakårtje, Vallatsjkårtje, Ruonaskårtje, Ruotevarekårtje, Kamafallet och Njåmiltkårtje. 

På kartan här ovan är även Ruotevare (Ruovddevárre) markerat i rött. Det handlade om dammar som skulle ha förött Njoatsosvágge, Tjuoldavágge, Änok, Kvikkjokk, Tarradalen och Miellädno. Men inga sådan projekt realiserades så vad är det i så fall för mening att ge denna historiska återblick?

I anmärkningarna för dessa utbyggnadsplaner står att läsa:

I anledning af nådig remiss å framlidne öfversten C. O. Bergmans underdåniga ansökan att för tillämnad grufdrift vid Ruotevare-Vallatsj järnmalmberg få arrendera vissa i trakten befintliga, kronan tillhöriga vattenfall har kommittén den 22;4 1902 afgifvit särskilt underdånigt utlåtande, hvari ifrågavarande fall upptagits såsom för ändamålet lämpligt.

Detta gäller för alla dessa vattenfall förutom Njåmiltkårtje. För Njåmiltkårtje anförs istället magnesitförekomsterna i Tarradalen. För Melädnofallen anförs också silverfyndigheterna i ”Alkavare, Nilagrufvan och Silpavare”. Med andra ord, syftet med dämningarna var sekundärt. Primärt var gruvdriften vid "Ruotevare-Vallatsj järnmalmberg". Där fanns de ekonomiska intressena.

Vem var Carl Otto Bergman?

Carl Otto Bergman var riksdagsledamot och benämndes ”Norrbottenskungen”. Han inmutade järnmalmsfälten i Gällivare, det som vi idag känner som LKAB inklusive Ruovddevárre. Han dog 1901 och hans inmutningar togs så småningom över av LKAB. I Nordisk familjebok står att läsa:

Energiskt uppsökte och inmutade han andra malm- och mineralfyndigheter inom lappmarkerna; hans intressentskap i Routevare järnmalmsfält blev ödesdigert för hans enskilda förmögenhet.

Inmutningarna och planerna för vattenkraftsutbyggnaden fanns dock kvar 1903 som har redovisats här ovan.

Orörd fjällmiljö – Skydd för vårt lands natur

1907 kom ett betänkande ”rörande åtgärder till skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken”. Där står att läsa:

Ändamålet med nationalparks afsättande bör af ofvan angifna skäl vara att söka bibehålla icke blott områdets naturliga beskaffenhet samt dess växt- och djurlif utan äfven dess naturskönhet, och detta genom att området lämnas i största möjliga mån åt sig själft.

Med områdes afsättande till nationalpark afses att för framtiden söka i största möjliga mån bevara dess naturliga beskaffenhet, dess växt- och djurlif samt naturskönhet; och vare till följd häraf, med nedan nämnda undantag inom parken förbjudet: att förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning så ock att inmuta mineralfyndighet eller bortföra mineral

Här fanns också en viktig anmärkning:

I omedelbar fortsättning med det föreslagna området utbreder sig söderut det intressanta Sarjekmassivet, hvilket såsom alplandskap utmärker sig för en vida storslagnare natur än Sjöfallsområdet. I närliggande dalgångar finnes ett ovanligt rikt djur- och växtlif. Och slutligen är detta område genom docenten A. Hambergs och hans medarbetares mångåriga undersökningar, för hvilkas bearbetande lämnats frikostigt statsanslag, från naturvetenskaplig synpunkt säkerligen mera kändt än något annat område af motsvarande storlek inom Lappland. Med denna utmärkta utgångspunkt måste studiet af denna trakt, om naturen där lämnas att ostördt utveckla sig af sig själf, blifva särskildt lärorik. Från naturvetenskaplig synpunkt vore det alltså utan tvifvel önskligt, att äfven detta område, hvilket lika litet som Sjöfallsområdet i sitt nuvarande skick är af något ekonomiskt värde, kunde infogas i nationalparksområdet.

Med denna formulering skulle Sareks nationalpark alltså inte få inkräkta på exploateringsintressena vad gäller gruvbrytning eller vattenkraftsutbyggnad.

Gränsdragningen 1910

Uppdraget att föreslå gränsdragningen av Sareks nationalpark gick till Einar Lönnberg. Han var zoolog och intendent vid naturhistoriska riksmuseet och vice ordförande i Naturskyddsföreningen som bildades 1909. Lönnberg beskriver arbetet med gränsdragningen i Naturskyddsföreningens första årsskrift 1910. Här antyds vilken betydelse Axel Hamberg hade för Sareks nationalpark. Och gränsdragningen beskrivs:

Från Tarreluopal går gränsen mot öster och följer en liten bäck, som kommer från norra sidan af det fjäll, som åt öster begränsar sistnämnda plats, och fortsätter sedan utefter Låptåvakjaures vattendrag till midt för sänkan söder om Kåbrek, där den går mot öster, följer en bäck som utfaller i Niåtsosjokk. Gränsen följer sedan detta vattendrag utför dess lopp. Till dess att det mottager tillflödet Säkokjokk (Matirjokk). Därifrån uppför sistnämnda vattendrag, till dess att detta gör en tvärkrök mot norr. Där lämnar gränslinjen Säkokjokk och fortsätter rakt mot öster över Påreksjöarna 

Denna gränsdragningen gäller än idag för nedre Njoatsovágge (Sareks nationalpark utvidgades 1964 och inkluderade Pårekområdet).

Exploateringsintressena bestämde gränsdragningen av Sareks nationalpark

Med den gränsdragning av Sareks nationalpark det talas om här ovan – ”som inte är av något ekonomiskt intresse” – så berördes inte Ruovddevárre eller magnesiten i Tarradalen. Ej heller silvret i ”Nilagrufvan och Silpavare”. De lämnades utan det ökade skydd som en nationalpark skulle ge. Undantaget är silvret i Alkavare som ingår i nationalparken. Observera att Padjelantas nationalpark inte fanns då. Idag ingår inte de skuggade områdena i nationalparken, det är detta område som Naturvårdsverket föreslog 2008 som utvidgning av Sareks nationalpark men som inte längre är prioriterat.

Ett historiskt efterspel

Einar Lönnberg som ansvarade för gränsdragningen avgick som vice ordförande i Naturskyddsföreningen 1919. Det tolkas som en protest mot utbyggnaden av Stora Sjöfallet av föreningen. Här anförs också Thor Högdahls kritik som återfinns i årstidskriften 1920:

Dagsläget – gruvbrytning i Ruovddevárre

Ruovddevárre har spelat en viktig roll i denna historiska återblick och gör så än idag. Det var denna tänkta gruva som var centrum för gruvbrytningen. Med den bakgrund jag har gett står det klart att hotet mot Njoatsovágge idag och imorgon är gruvbrytningen. Det senaste exemplet är Beowulf Minings prospekteringar som påbörjades 2006. Redan från början lanserades planerna som ”Routevare & Kallak” där Ruovddevárre var ”flaggskeppet”. 2013 övergav Beowulf planerna tills vidare och koncentrerade sig på Gállok. Men som skrivs i Beowulf Minings ”conceptual study”; “Ruoutevare and Kallak are among the largest known, undeveloped iron ore deposits in Sweden.” Så vad händer när malmen i Kiruna tar slut tidigare än förväntat?

Det här handlar om LKAB:s framtid, om brytningen efter den nuvarande huvudnivåns livslängd som sträcker sig fram till 2035. Man kan säga att LKAB nu är ett gruvbolag som andra, som måste söker mer intensivt efter nya malmvolymer för att överleva, säger Jan Moström, vd och koncernchef på LKAB. 

Malmen i Ruovddevárre innehåller också vanadin, en kritisk metall som bland annat används för batterier och elnätlagring.

Vad skulle det innebära om Sareks nationalpark utvidgades?

Om Sarek utvidgades till att innefatta hela Njoatsosvágge och Tjuoldavágge skulle det innebära att Bergsstaten inte skulle kunna ge undersökningstillstånd utan beslut från riksdag och Kungl. Majt. Jämför med Gállok idag där det räcker med ett regeringsbeslut. Det betyder inte att området skulle vara skyddat för evigt. Fortfarande har antagligen de ekonomiska intressena företräde över att bevara fjällvärlden orörd. Jag påminner om vad som hände i Stora Sjöfallets nationalpark.

Jag vill tacka Hans Fowelin och Tor L. Tuorda för all hjälp och alla synpunkter som jag har fått av er.

 

 

Postat 2019-09-24 16:40 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Änok och skogen – konflikten mellan produktion och miljö

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har beslutat att entlediga Charlotta Ribendahl från uppdraget som särskild utredare i utredningen om rättslig översyn av Skogsvårdslagstiftningen. ”Skälet är att förtroendet brustit efter vissa uttalanden som Charlotta Riberdahl gjorde i Almedalen.”

"Jag bedömer att hennes uttalande har skadat utredningen och jag har därför inget fortsatt förtroende för Riberdahl att leda denna utredning säger Bucht i en skriftlig kommentar till TT.”

Uttalandet finns inspelat här http://regionvasterbotten.se/videogallery/en-ny-skogspolitik-pa-vag-vem-satter-agendan-charlotta-riberdahl-lagman-gota-hovratt/ (start 9:58 ). Charlotta säger:

”Äganderätten den är ju grundlagsskyddad idag och är det så att man tvingas till intrång i sin mark så har man ju rätt till intrångsersättning. Sen kan man ju fundera på – nu är jag mycket provokativ, och det är jag medveten om, men jag tycker ändå att det är intressant som en aspekt, när man har en så viktig naturresurs som skogen som är så väldigt viktig för den biologiska mångfalden, det är ju så många växter och djur som är beroende utav skogen för det är ju också beroende utav den ur klimatsynpunkt det har ju nämnts här idag, det är ju också beroende av den för att rena vårt vatten om man ska tillåta att ett så stort privat ägande utav en så viktig naturresurs som också då är av stort nationellt intresse men också ett globalt intresse utav miljösynpunkt men det är ju, det är liksom ett mycket provokativt synsätt…”

Det var ifrågasättandet av privat ägande som föranledde entledigandet. Allt utlöste en våldsam reaktion från många parter som ställde sig bakom kritiken. Kritik mot kritiken publicerades här (2017-07-14) http://www.aftonbladet.se/debatt/article23160561.ab.

Charlotta refererar bland annat till fjällnära skogar och Aarhuskonventionen när det gäller möjligheter att överklaga beslut. Detta har en direktkoppling till Högsta förvaltningsdomstolens dom i Änokmålet.

”Naturskyddsföreningen överklagade avvisningsbeslutet till HFD, vars dom alltså kom för drygt två veckor sedan. I domen börjar HFD med att konstatera att enligt 1 § SVL ska skogen skötas så att den uthålligt ger god avkastning, samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vidare gäller målparagrafen och de allmänna hänsynsreglerna i 1 och 2 kap. MB även för skogsbruk. De två lagstiftningarna är parallellt tillämpliga, även om vissa av MBs bestämmelser har företräde, bl.a. de om biotopskydd, artskydd och Natura 2000.” http://www.jandarpo.se/upload/2014%20RB%20%C3%84nok.pdf

I mina egna kontakter med Skogsstyrelsen säger de att det är första gången som paragraf 18 tillämpas för att köpa skog i Änok (18 § Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Lag (2010:930).)

Problemet för skogsstyrelsen är att de inte har tillräckliga medel för att ge intrångsersättning. Därför är Charlotta Riberdahls provokativa uttalande viktigt. Om ansvaret för bevarandet av den biologiska mångfalden är statens ansvar så kanske denna olösliga konflikt kanske kan lösas. Det behövs helt enkelt pengar.

I fallet Änok gäller det dessa områden i rött:

Ragna har beskrivit arbetet i http://ragnaw.blogspot.se/2015/08/stampling-i-anok.html och http://ragnaw.blogspot.se/2015/10/anok.html.

Det är dessa områden som Skogsstyrelsen kommer att ge intrångsersättning för. Den stora  frågan handlar kanske ändå om utvidgningen av Sareks nationalpark i enlighet med Naturvårdvserket http://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/1200/978-91-620-1269-4/ och för den del Axel Hamberg http://www.utsidan.se/blogs/bees/axel-hamberg-sarekkartan-och-nedre-njoatsosv.htm. Visserligen ingår inte Änok i dessa förslag men vi kanske kan lyssna på Edvin Nilsson:

"I nedre delarna av dessa dalgångar, Njåtjos- och Tjuoltavagge, finns liksom i Rapadalen ett säreget och viltvänligt deltaland, Kvikkjokksbornas Änok. Det är inte riktigt lika stort som Aktsedeltat men absolut inte mindre rikt på älg... Här samlas mycket flyttfågel om våren, innan de tar det definitiva språnget in i fjällvärlden."

"Här skulle då kunna bli något av en Edens lustgård. Redan nu ser vi tecken som tyder på att de större däggdjuren tolererar människans närvaro på ett helt annat sätt i Rapadalen i Sarek än utanför nationalparken... Ett önsketänkande är också att de sydligaste delarna av Sarek, som vi har bekantat oss med den här gången, skulle kunna få ett så stort skyddsområde att likartade förhållanden kunde uppstå även här.”

Björn

Postat 2016-07-15 15:38 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Njoatsosvágge Placerad på karta

Nu har Erik och jag gått hela Njoatsosvágge. Från sammanflödet Tjuoldajåhkå - Njoatsosjåhkå. En tur som överträffade alla våra förväntningar. Ambitionen är att i detalj visa hur man kan gå i detta område från Kvikkjokk - båtskjuts i Änok och vidare. Det kommer att ta lite tid att bearbeta det hela. Vi har 658 bilder med gps-data så det tar en stund att få ihop det hela i presentabelt skick. Som ett litet smakprov kan ni se positioneringen:

 

 Och fallet:

Återkommer med detaljerna lite senare men detta är ett område som saknar motstycke och vad jag känner till också saknar beskrivningar. Detta gäller då förstås den västra sidan. Hans Fowelin gjorde ju sin tur på östra sidan i juni under helt andra förhållanden. Läs hans blogg "I Sareks utkanter". Exempelvis http://www.utsidan.se/blogs/fowwe/i-sareks-utkanter-2-24-25.htm

Björn och Erik

Ett sent tillägg:

Det blev en egen Njoatsosvággeblogg tillsammans med Hans Fowelin. De elva inläggen hänger ihop så läs gärna "baklänges" med början här: http://www.utsidan.se/blogs/njoatsosvagge/en-blogg-om-njoatsosv-gge.htm

 

Postat 2013-08-21 16:53 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Glöm Sarek...

Föreställ dig...

att  du åker till Kvikkjokk. Du går upp mot Prinskullen. Det är varmt och myggigt och ganska brant. Men du vet att väl uppe får du belöningen:

 

Rymd och luft och lätthet. Det var här Linné gick.

"Efter middagen reste jag från Hyttan, då jag 1 fjärding därifrån hade berget Vallevare, som var väl ¼ mil högt. När jag kommit på sidan av det, tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag kom upp i det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller eller Afrika... "

Och där borta ligger Luottolako med Svenonius glaciär. Och där är mjuka Säkok med Pårte. Och längre till höger Pårek. Och där nere det märkliga Änok.

Föreställ dig att du tittar närmare på Kavrek (som är den nämaste "kullen"). Bakom den skymtar det lägre liggande Ruotevare.

Tänk dig att du blir förd till en ny värld. Routevare är borta, där finns ett stort dagbrott. Bakom och till vänster om Ruotevare finns det en stor processanläggning och en stor slamhög. Till höger finns stora upplägg av sprängsten. Nere i dalen går det en asfalterad väg efter hela Kamajokk där det dundrar av jättar (72 ton).

 

 

Glöm den drömska färden uppför Kamajokks vindlingar…

 

Glöm älgen utanför tältet i Änok...

 

 

Glöm de uråldriga tallarna...

 

'

Glöm Njåtjosvagge...

Glöm vårens fågelsträck som Kaj Curry Lindahl skriver om...

"Två i Lule lappmark betydelsefulla rastområden för flyttande sjöfåglar och vadare utgöres av deltalandet vid Kvikkjokk resp. 1 1/2 mil norr därom vid Änok. På dessa platser samlas om våren stora skaror av fåglar, vilka där tillbringar åtskilliga veckor i väntan på att fjällmarker och -vatten skall bli redo att ta emot dem. Det finns nedanför Lule lappmarks väldiga fjällområden inte många för fåglar lika gynnsamma svämvattensmader som Kvikkjokks och Änoks deltaland...

Änoks deltaland har som fågellokal om våren en mycket stor betydelse för produktionen av gäss och änder i våra fjällvatten."

Glöm det för så här ser planerna ut för de som kallar sig för "Guardian of treasures".

http://media.jimab.eu/2012/06/Beowulf-Ruoutevare-Kallak-conceptual-study-RMG-2010-Mars-1.pdf

Tailings (also known as slimes, tailings pile, tails, leach residue, or slickens<1>) are the materials left over<2> after the process of separating the valuable fraction from the worthless fraction (gangue) of an ore. (Förklaring från Wikipedia)

Process water

The availability of a suitable source for process as well as potable water seems favourable. The required amount of water is assumed to be pumped from one of the two nearby small rivers passing the Ruoutevare deposit on its west and east side respectively…

 

Dessa "small rivers" är Tjuoltajokk och Njåtjosjokk.

Glöm Tjuoltajokk och Njåtjosjokk. Glöm Änok.

I sitt lite större kartsammahang...

 

 

 

 

Tro inte att de inte menar allvar...

Glöm Sarek...

 

P.S. Jag har skrivit lite "torrare" och mer informativa inlägg tidigare (sptember 2009) som jag kopierar in här. D.S.

Hotet mot vår fjällvärld

I dagsläget tror jag inte att det finns något reellt hot mot vår fjällvärld i form av nya vattenregleringar. Det tror jag beror på att alla sådana planer är reglerade i lagstiftning och att "allmänheten" reagerar snabbt på nya projekt.
Vindkraften är knepigare, men jag tror personligen att det finns ett mycket större hot som inte har uppmärksammats tillräckligt.
Ingrepp i en nationalpark är näst intill ogörligt. Däremot är skyddet betydligt svagare utanför nationalparksgränserna. Förslagen att utvidga skyddet av fjällvärlden har mötts med motstånd från de fjällnära kommunernaoch jägarförbundet vilket bland annat har lett till att Tjoultavagge inte är nationalpark. Se förslaget från Naturvårdsverket och remissvaren (se speciellt avsnittet Sarek, utvidgning).
Tjuoltavagge är speciellt intressant inte bara för att, som Naturvårdsverket skriver - "I dalens nedre del finns anslående urskogar av tall och gran och i den inre delen täcker orörda björkskogar dalens sidor. Särskilt de nordvästra sluttningarna har mycket rika, yppiga ängsbjörkskogar. Likartad vegetation finns i Njåtosvagge. Tillsammans bildar de frodiga dalarna en av Sarekområdets viktigaste viltbiotoper. Här finns bland annat älg, björn, järv och lo".
I Tjoultavagges nedre del ligger Routevare. Detta berg är synnerligen mineralrikt och har prospekterats av Beowulf mining (läs gärna mer om dessa planer via deras hemsida och deras projektbeskrivning). I och med att Routevare inte ligger inom nationalparksgränsen är det Bergsstaten som bestämmer. Detta leder till ett en juridsik komplexitet där inte naturvårdsintressena har företrädesrätt (se bland annat inläggen från fjällklubbens ledare och Bert Bodins blogg ).
"Problemet Routevare" har uppmärsammats tidigare av Svenska Fjällklubben, läs gärna inlägget av David Hässler. Jag har själv försökt engagera Norrbottens ornitologiska förening eftersom Kamajokks delta strax söder om Routevare är ett centralt område för flyttfåglarna.
Om gruvbrytning blir aktuell i Routevare kommer delar av vår fjällvärld att förändras dramatiskt. Jag tror att var och en kan förställa sig vilka ingrepp det är fråga om. Skadorna kan nog väl mäta sig med regleringarna kring Stora Sjöfallet. Vill vi att en nationalpark - Sarek i detta fall - ska omgärdas av "industriella sår"? Om vi inte kan uppamma en tydlig och stark opinion mot denna utveckling innan planerna realiseras är risken stor att diskussionen om "Vad ska vi göra med fjällvärld" inte är så aktuell längre.
Routevares historia

För den som är intresserad av Routevares historia kan man läsa på Tims Laplandica blog. Där finns också information om andra gruvor i området.

I sin artikel om Routevare avslutar Tim med:
"Beowulf Mining will probably have big problems trying to work around these claim defenses, which are classified as cultural heritage remains and over 100 years old. With Beowulf’s interest in Ruotevare, as believably with many other modern mining adventures in northern Sweden, these intrests seemingly are to only increase the share value of their company’s stock holdings and, perhaps later, sell off their claims for a profit and to potential “wannabes” of the mining world."

Jag är inte så säker på att han har rätt i att Beowulf mining inte menar allvar med att starta en brytning. I en nyligen gjord analys av Axier av Beowulf beskrivs Routevare som "... är att betrakta som Beowulf Minings flaggskepp". Man skriver också: "Beowulf Mining för samtal med ett antal potentiella partners i Asien som vill försäkra sig om järnmalm från Ruoutevare fyndigheten. Fyndet är att betrakta som kommersiellt intressant."

Postat 2010-04-24 00:33 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Logga in