Lantmäteriets information släpps fri

Idag 24/1 skriver Lantmäteriet att ”information släpps fri” - Stor samhällsnytta när Lantmäteriets information släpps fri | Lantmäteriet (lantmateriet.se). Det innebär exempelvis att allt i Min Karta kan användas här på Utsidan även i högupplöst form och kan delas utan förbehåll. Det finns nu ett EU-direktiv om öppna data som Sverige har 16 månader på sig att uppfylla. För att detta ska kunna ske skriver Lantmäteriet:

Lantmäteriet är beroende av en förändrad finansiering för att kunna implementera öppna data. Det innebär att Regeringen behöver fatta beslut om ökade anslag till Lantmäteriet. När Lantmäteriet har tillgång till de ökade anslagen behövs en implementeringsperiod för att genomföra nödvändiga omställningar.

Lantmäteriet har vad jag förstår strävat efter att göra våra kartor tillgängliga som öppna data. Men det behövs, som skrivs ovan, ökade anslag innan det hela kan genomföras. Hoppas på snabbt beslut från Regeringen.

Isens välde växte för etthundra år sedan 

Det finns en artikel i Dagens Nyheter från 1923-09-23 som har rubriken ”Isens välde växer”. 

För att läsa artikeln behöver du vara prenumerant på DN. Adresserna är https://arkivet.dn.se/tidning/1923-09-23/11161-258/26?q=%22Isens%20v%C3%A4lde%20v%C3%A4xer%22 och https://arkivet.dn.se/tidning/1923-09-23/11161-258/31?q=%22Isens%20v%C3%A4lde%20v%C3%A4xer%22. Jag har fått tillåtelse av DN att publicera vinjettbilden. 

Här beskrivs en klimatförändring som är den motsatta till den vi har idag. Artikeln har underrubriken – Större jöklar och ökad nedisning i Lapplands och Jämtlands fjälltrakter under det senaste året. Vidare står att läsa: 

Att de senaste åren även i strängare mening kunna anses karaktäriserade av klimatförsämring framgår särskilt uppe i de områden av vårt land som ligga invid den skarpa klimatgräns som bestämmer utbredningen av den eviga snön. 

Var skulle också en klimatförsämring synas först och bäst kunna påvisas om inte här, där man har en, bildlikt talat, knivskarp gräns mellan två klimatområden, mera grundligt och avgörande skilda från varandra än några andra. Å ena sidan is och snö och död, å den andra möjligheter till ett, om också sparsamt organiskt liv. Det finns i själva verket ingen bättre naturlig mätare på klimatförskjutningar än glaciärerna. 

Beskrivningen grundar sig på flera observationer av fjällvandrare och inte minst på Axel Hamberg. 

Bland dem som redan lämnat förelöpande meddelande i ämnet märkes professor Axel Hamberg, vår främsta kännare på glaciärområdet. I fjälltrakterna norr om Kvickjock förblev, enligt hans iakttagelser, snömängden hela den gångna sommaren vida större än den vanligen brukar. 

Hände det något speciellt i början på 1920-talet när det gäller klimatet? SMHI har mätningar för Sverige som helhet från 1860 - Sveriges klimat | SMHI - där det ser ut så här: 

Här kan anas en liten ”dipp” i temperaturen vid denna period följt av en kraftig ökning som blir extrem fram till idag. Några motsvarande data från just fjällvärlden har jag inte hittat. 

Men det finns andra källor. På Bolin Centre for Climate Research - Svenska glaciärer | Bolin Centre Database (su.se) - kan ni få en uppfattning om vad som har hänt fram till idag. Exempelvis Mikkaglaciären från 1907 och 2012. 

Det finns ett stort tidshål mellan bilderna. Själv var jag uppe på Sarektjåhkkås Stortopp 1977 och tog den här bilden den 4:e augusti.

Axel Hamberg stod på samma ställe antingen 1895, 1899 eller 1900 i slutet på juli eller i början på augusti och tog den här bilden:

Foto Axel Hamberg. Panorama skapat av två foton från Alvin. 

Avsmältningen syns tydligt längst ned på glaciären. Så här såg tungan ut 1977. 

Till höger ser vi Máhtutjåhkkå. På Axel Hambergs foto från början av 1900-talet ser vi också Máhtutjåhkkå. Glaciären hade dragit sig tillbaka avsevärt på drygt 70 år.

Foto Axel Hamberg. Från Alvin. 

Så det hela har pågått länge och värre blir det. Isens välde slutade växa antagligen strax efter att artikeln skrevs för etthundra år sedan. Idag finns inte något sådant välde kvar. ”Det finns i själva verket ingen bättre naturlig mätare på klimatförskjutningar än glaciärerna”. 

Om att använda koordinater i ”minkarta” på Lantmäteriet

Se till att följa reglerna för hur ”minkarta” får användas - https://www.utsidan.se/blogs/bees/om-att-publicera-kartor-pa-utsidan.htm

I ”min karta” kan du ange koordinater för att ange din plats. Gå till https://minkarta.lantmateriet.se/ och klicka på den svarta markören  längst upp i högra hörnet. Du ser då:

GPS-koordinater

Vanligast kanske är att du har GPS-koordinater. Här måste koordinaterna anges i SWEREF 99 TM. Dina GPS-koordinater är i regel antagligen angivna i koordinatsystemet WGS84 så du behöver göra en koordinattransformation. Du kan göra det med hjälp av Enkel koordinattransformation | Lantmäteriet (lantmateriet.se). Ett exempel med WSG84 koordinaterna 67° 5'32.03"N 17°31'26.16"O:

Resultatet i SWEREF 99 TM visas med decimaler men i ”minkarta” kan du bara ange heltal utan decimaler:

Klicka på ”Markera” och positionen visas i kartan. Tyvärr går denna vy inte att dela! Om du försöker dela får du detta meddelande:

Dela länken genom att ändra länkadressen

Adressen till en länkad plats är en https länk. Den har formatet:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=koordinater&n=koordinater&z=12&profile=kartlager&background=2&boundaries=false&name=Ekoordinater,Nkoordinater&category=...

Du kan skriva in dina koordinater, välja flygbild eller karta eller bergochdal som kartlager och ange en beskrivning i category. Exempelvis:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=609608&n=7443886&z=12&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=E609608,N7443886&category=fotoplats

På detta sätt skapar du en länk med exakt placering som är delbar med kartlager och beskrivning.

Allt detta gäller för alla koordinatangivelser inte bara för GPS. Jag har kontrollerat med Lantmäteriet att vi får göra på detta sätt.

_____________

Hej Björn,

Det är inga problem för oss att ni användare ändrar innehållet i en länk på detta sätt. Det är fritt fram!

Med vänlig hälsning

David Jannati, team e-tjänster

Verksamhetsutvecklare, Geodata, Marknad

____________

I ett inlägg på Utsidan kan du nu både klistra in länken till platsen och bifoga ditt foto:

Om att publicera kartor på Utsidan från Lantmäteriet - ”minkarta”

Hur får och kan vi använda oss av Lantmäteriets ”minkarta” - https://minkarta.lantmateriet.se/ här på utsidan? Jag har varit i kontakt med ansvariga personer på Lantmäteriet där de hänvisar till de regler som finns att läsa:

Som ni ser får vi inte publicera kartor från ”minkarta” då ju Utsidan ”finansieras av reklam, annonser eller liknande”. Men i svaret från Lantmäteriet fanns också detta:

När det gäller att publicera skärmklipp eller utskrifter från Min karta så har Lantmäteriet gjort vissa förändringar från 1 januari 2021. Jag bifogar två länkar där du kan läsa själv vad som gäller samt en bild från sidan. Däremot är det inget som hindrar dig att göra en länk till Min karta och en speciell plats som användaren kan öppna själv.

Här fanns lösningen på problemet! Det behövs ”en länk till Min karta och en speciell plats som användaren kan öppna själv.”. Jag ska visa hur vi kan göra och jag gör det från en dator. Börja med att gå till Min Karta (lantmateriet.se).

Välj kartlager och zooma in i kartan till den plats du vill visa. I mitt exempel väljer jag Bergodalkarta. Du måste nu markera en position. Se till att ”markera min position” är aktiverad:

Klicka i kartan så får du en markör. I mitt exempel zoomar jag in till Sjielmágårttje som bara syns i 1:10 000. Jag placerar en markör där jag vill ha den och får då ett nytt fönster:

Klicka på Dela och du får fram:

Här kan du ange namn och kategori. Jag lämnar det tomt. När jag klickar på Kopiera får jag länken som jag kan klistra in i något jag skriver på Utsidan. Så här ser det ut om du klickar på den kopierade länken:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=609816&n=7443823.5&z=12&profile=bergodal&background=3&boundaries=false

Observera att jag inte publicerar något urklipp eller skärmdump, bara länken. Om du klickar på länken kommer du till ”minkarta” med den plats som har angetts. Härifrån kan du zooma, ändra kartlager och använda alla verktyg som finns i ”min karta”. Du kan också ange en ny plats och skapa en ny länk (som du kan dela). Då försvinner den ursprungliga markören och ditt utsnitt blir en ny unik bild. Det går med andra ord inte att gå till en länk och manipulera just den bilden, den ursprungliga bilden finns kvar i original. Här är ett exempel där jag har utgått från länken här ovan och valt en annan markör med namngivning:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=609656&n=7443943.5&z=12&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=%C3%96vre%20fallet

Om du använder några av verktygen som exempelvis ”rita i kartan” eller ”mät i kartan” kommer dessa manipulationer tyvärr inte att visas i det du delar. Bara markören med namn och kategori kommer att finnas med men den kommer att synas oavsett val av kartlager eller zoomning. På detta sätt följer vi alla lagar och regler som Lantmäteriet har även om vi befinner oss på Utsidan som ju finansieras av ”reklam, annonser eller likande”. Jag har låtit handläggare på Lantmäteriet titta på det jag skriver här och de bekräftar att det är tillåtet att göra så som jag har beskrivit.

Varför nedre Njoatsosvágge inte kom att ingå i Sareks nationalpark

I vår Njoatsovággeblogg skrev Hans Fowelin:

Gränsdragningarna av nationalpark och naturreservat är ganska komplicerade när det gäller Njoatsosvágge. De mellersta och övre delarna ligger helt och hållet i Sareks nationalpark. I höjd med berget Tjuollda och ner till Máderjåhkå är det bara östra/norra sidan som ligger i Sarek. Västra/södra sidan tillhör Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat, ner till området Änok. Och så finns det slutligen ett område som varken är nationalpark eller naturreservat, nämligen östsluttningen av Tjuollda precis söder om Goabrekbákte.

Här ser ni hur det ser ut idag. Inom den grön-röda markeringen finns Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat. Reservatet är alltså inte en del av nationalparken.

Gränsdragningen av Sareks nationalpark fastställdes 1910. Men varför drogs gränserna på detta sätt? Varför inkluderades inte hela Njoatsosvágge och för den delen också Tjuoldavágge?

Jag kommer att försöka besvara denna fråga utifrån två perspektiv som illustrerar de intressemotsättningar som fanns med utgångspunkt från historiska källor:

• Att bevara fjällvärlden orörd
• Att exploatera naturresurserna i fjällvärlden

I min framställning kommer det att saknas andra viktiga perspektiv, inte minst samernas och ortsbefolkningens. Jag hoppas att det jag skriver om ändå kan vara av intresse trots dessa brister.

Beslutet 1910 föregicks av viktiga betänkanden.

Exploatering – gruvdrift och dammar

1903 avgavs ett betänkande angående ”staten tillhöriga vattenfall”. Där fanns stora planer på uppdämningar. Av alla vattenfall som redovisades var det några som är speciellt intressanta när det gäller gränsdragningen av Sareks nationalpark. I kartorna här nedan är de tänkta dammarna utritade (med namnen som anges i betänkandet).

Öfre Melädnofallet och Nedre Melädnofallet.

Luobalkårtje:

Och Själmakårtje, Vallatsjkårtje, Ruonaskårtje, Ruotevarekårtje, Kamafallet och Njåmiltkårtje. 

På kartan här ovan är även Ruotevare (Ruovddevárre) markerat i rött. Det handlade om dammar som skulle ha förött Njoatsosvágge, Tjuoldavágge, Änok, Kvikkjokk, Tarradalen och Miellädno. Men inga sådan projekt realiserades så vad är det i så fall för mening att ge denna historiska återblick?

I anmärkningarna för dessa utbyggnadsplaner står att läsa:

I anledning af nådig remiss å framlidne öfversten C. O. Bergmans underdåniga ansökan att för tillämnad grufdrift vid Ruotevare-Vallatsj järnmalmberg få arrendera vissa i trakten befintliga, kronan tillhöriga vattenfall har kommittén den 22;4 1902 afgifvit särskilt underdånigt utlåtande, hvari ifrågavarande fall upptagits såsom för ändamålet lämpligt.

Detta gäller för alla dessa vattenfall förutom Njåmiltkårtje. För Njåmiltkårtje anförs istället magnesitförekomsterna i Tarradalen. För Melädnofallen anförs också silverfyndigheterna i ”Alkavare, Nilagrufvan och Silpavare”. Med andra ord, syftet med dämningarna var sekundärt. Primärt var gruvdriften vid "Ruotevare-Vallatsj järnmalmberg". Där fanns de ekonomiska intressena.

Vem var Carl Otto Bergman?

Carl Otto Bergman var riksdagsledamot och benämndes ”Norrbottenskungen”. Han inmutade järnmalmsfälten i Gällivare, det som vi idag känner som LKAB inklusive Ruovddevárre. Han dog 1901 och hans inmutningar togs så småningom över av LKAB. I Nordisk familjebok står att läsa:

Energiskt uppsökte och inmutade han andra malm- och mineralfyndigheter inom lappmarkerna; hans intressentskap i Routevare järnmalmsfält blev ödesdigert för hans enskilda förmögenhet.

Inmutningarna och planerna för vattenkraftsutbyggnaden fanns dock kvar 1903 som har redovisats här ovan.

Orörd fjällmiljö – Skydd för vårt lands natur

1907 kom ett betänkande ”rörande åtgärder till skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken”. Där står att läsa:

Ändamålet med nationalparks afsättande bör af ofvan angifna skäl vara att söka bibehålla icke blott områdets naturliga beskaffenhet samt dess växt- och djurlif utan äfven dess naturskönhet, och detta genom att området lämnas i största möjliga mån åt sig själft.

Med områdes afsättande till nationalpark afses att för framtiden söka i största möjliga mån bevara dess naturliga beskaffenhet, dess växt- och djurlif samt naturskönhet; och vare till följd häraf, med nedan nämnda undantag inom parken förbjudet: att förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning så ock att inmuta mineralfyndighet eller bortföra mineral

Här fanns också en viktig anmärkning:

I omedelbar fortsättning med det föreslagna området utbreder sig söderut det intressanta Sarjekmassivet, hvilket såsom alplandskap utmärker sig för en vida storslagnare natur än Sjöfallsområdet. I närliggande dalgångar finnes ett ovanligt rikt djur- och växtlif. Och slutligen är detta område genom docenten A. Hambergs och hans medarbetares mångåriga undersökningar, för hvilkas bearbetande lämnats frikostigt statsanslag, från naturvetenskaplig synpunkt säkerligen mera kändt än något annat område af motsvarande storlek inom Lappland. Med denna utmärkta utgångspunkt måste studiet af denna trakt, om naturen där lämnas att ostördt utveckla sig af sig själf, blifva särskildt lärorik. Från naturvetenskaplig synpunkt vore det alltså utan tvifvel önskligt, att äfven detta område, hvilket lika litet som Sjöfallsområdet i sitt nuvarande skick är af något ekonomiskt värde, kunde infogas i nationalparksområdet.

Med denna formulering skulle Sareks nationalpark alltså inte få inkräkta på exploateringsintressena vad gäller gruvbrytning eller vattenkraftsutbyggnad.

Gränsdragningen 1910

Uppdraget att föreslå gränsdragningen av Sareks nationalpark gick till Einar Lönnberg. Han var zoolog och intendent vid naturhistoriska riksmuseet och vice ordförande i Naturskyddsföreningen som bildades 1909. Lönnberg beskriver arbetet med gränsdragningen i Naturskyddsföreningens första årsskrift 1910. Här antyds vilken betydelse Axel Hamberg hade för Sareks nationalpark. Och gränsdragningen beskrivs:

Från Tarreluopal går gränsen mot öster och följer en liten bäck, som kommer från norra sidan af det fjäll, som åt öster begränsar sistnämnda plats, och fortsätter sedan utefter Låptåvakjaures vattendrag till midt för sänkan söder om Kåbrek, där den går mot öster, följer en bäck som utfaller i Niåtsosjokk. Gränsen följer sedan detta vattendrag utför dess lopp. Till dess att det mottager tillflödet Säkokjokk (Matirjokk). Därifrån uppför sistnämnda vattendrag, till dess att detta gör en tvärkrök mot norr. Där lämnar gränslinjen Säkokjokk och fortsätter rakt mot öster över Påreksjöarna 

Denna gränsdragningen gäller än idag för nedre Njoatsovágge (Sareks nationalpark utvidgades 1964 och inkluderade Pårekområdet).

Exploateringsintressena bestämde gränsdragningen av Sareks nationalpark

Med den gränsdragning av Sareks nationalpark det talas om här ovan – ”som inte är av något ekonomiskt intresse” – så berördes inte Ruovddevárre eller magnesiten i Tarradalen. Ej heller silvret i ”Nilagrufvan och Silpavare”. De lämnades utan det ökade skydd som en nationalpark skulle ge. Undantaget är silvret i Alkavare som ingår i nationalparken. Observera att Padjelantas nationalpark inte fanns då. Idag ingår inte de skuggade områdena i nationalparken, det är detta område som Naturvårdsverket föreslog 2008 som utvidgning av Sareks nationalpark men som inte längre är prioriterat.

Ett historiskt efterspel

Einar Lönnberg som ansvarade för gränsdragningen avgick som vice ordförande i Naturskyddsföreningen 1919. Skälet till avgången var en konflikt inom föreningen. Thor Högdahl som var sekreterare protesterade mot utbyggnaden av Stora Sjöfallet som återfinns i årstidskriften 1920:

Lönnberg ansåg att ensidigt ta ställning för naturskyddet skulle vara kontraproduktivt. För honom var det viktigt att också ta hänsyn till behovet av energiförsörjning efter krigets importrestriktioner.

Dagsläget – gruvbrytning i Ruovddevárre

Ruovddevárre har spelat en viktig roll i denna historiska återblick och gör så än idag. Det var denna tänkta gruva som var centrum för gruvbrytningen. Med den bakgrund jag har gett står det klart att hotet mot Njoatsovágge idag och imorgon är gruvbrytningen. Det senaste exemplet är Beowulf Minings prospekteringar som påbörjades 2006. Redan från början lanserades planerna som ”Routevare & Kallak” där Ruovddevárre var ”flaggskeppet”. 2013 övergav Beowulf planerna tills vidare och koncentrerade sig på Gállok. Men som skrivs i Beowulf Minings ”conceptual study”; “Ruoutevare and Kallak are among the largest known, undeveloped iron ore deposits in Sweden.” Så vad händer när malmen i Kiruna tar slut tidigare än förväntat?

Det här handlar om LKAB:s framtid, om brytningen efter den nuvarande huvudnivåns livslängd som sträcker sig fram till 2035. Man kan säga att LKAB nu är ett gruvbolag som andra, som måste söker mer intensivt efter nya malmvolymer för att överleva, säger Jan Moström, vd och koncernchef på LKAB. 

Malmen i Ruovddevárre innehåller också vanadin, en kritisk metall som bland annat används för batterier och elnätlagring.

Vad skulle det innebära om Sareks nationalpark utvidgades?

Om Sarek utvidgades till att innefatta hela Njoatsosvágge och Tjuoldavágge skulle det innebära att Bergsstaten inte skulle kunna ge undersökningstillstånd utan beslut från riksdag och Kungl. Majt. Jämför med Gállok idag där det räcker med ett regeringsbeslut. Det betyder inte att området skulle vara skyddat för evigt. Fortfarande har antagligen de ekonomiska intressena företräde över att bevara fjällvärlden orörd. Jag påminner om vad som hände i Stora Sjöfallets nationalpark.

Jag vill tacka Hans Fowelin och Tor L. Tuorda för all hjälp och alla synpunkter som jag har fått av er.