Laponias gränser

Laponia som världsarv omfattar viktiga områden som inte ingår i nationalparkerna. Avgörande är att Laponias gränser kan visas i detalj och korrekt. På laponia.nu och på många andra ställen är gränssättningen felaktig. Det gäller tre områden - Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat), Tjuoldavuobme och Sulidälbmá, som inte är formellt skyddade som nationalpark eller naturreservat. De felaktiga gränserna har sitt upphov i vad som visas i Lantmäteriets Min Karta. Där återfinns en rosa linje som anger förbjudet område för terrängfordon som har blandats samman med gränserna för Laponia.

Problemet är - ”Lantmäteriet har inte ett utpekat ansvar för att redovisa världsarv” (svar från Lantmäteriet). Men det finns en korrekt karta över Laponia - Skyddad natur (naturvardsverket.se) som ser ut så här:

 

Bakgrundskartan i denna version är tyvärr knappt urskiljbar. På Skyddad natur finns shape-filer som jag använde mig av för att skapa kartor i QGIS. Så här ser de tre områdena ut där ni kan se de rosa linjerna från Min Karta och hur de avviker från de korrekta gränserna 

Sulidälbmá:

Tjuoldavuobme:

 Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat):

Jag har varit i kontakt med Laponiatjuottjudus, Naturvårdsverket, Svenska Unescorådet och regeringskansliet. Nu hanterar Riksantikvarieämbetet frågan, de skriver:

"Som du påpekar i din e-post, så behöver samordning ske mellan olika myndigheter. Då Laponia är både ett natur- och kulturvärldsarv har Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket ett delat ansvar. Det innebär att vi stämmer av det material som tas fram inom ramen för arbetet med de uppdaterade tekniska specifikationerna. Arbetet är planerat till sen höst. I samband med detta kan vi även undersöka hur de olika digitala kartorna uppdateras, för att kartmaterialet ska vara så aktuellt som möjligt."

Vad som behövs är en samordning mellan Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Lantmäteriet (Min Karta). Lantmäteriet måste åläggas att också redovisa gränserna för världsarv.

 Björn

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2023-08-17 10:47   Celeste_26
Det rimliga är att våra myndigheter enbart beaktar kategorisering som följer svensk rättsordning, inte främmande fåglar som "världsarv". Det naturliga är förstås att även de av dig utpekade områdena skyddas - att t ex Laitauredeltat inte ingår i Sareks nationalpark är att betrakta som en anomali. Det är förmågan och viljan att driva sådana processer som egentligen visar vad vi erkänner som världsarv.
 
Svar 2023-08-17 12:14   Bandersson
Om världsarv ska betraktas som främmande fåglar eller inte vill jag inte gå in på, men titta gärna på Riksantikvarieämbetets Världsarv i Sverige | Riksantikvarieämbetet (raa.se). Laponia hittar ni också i naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur - Skyddad natur (naturvardsverket.se). Du Bertil skriver – ”att t ex Laitauredeltat inte ingår i Sareks nationalpark är att betrakta som en anomali. Det är förmågan och viljan att driva sådana processer som egentligen visar vad vi erkänner som världsarv.”. Jag håller med dig helt och hållet. Tittar vi på nationalparksplan för Sverige från 2008 (Nationalparksplan för Sverige (naturvardsverket.se) ser vi att förlaget till utvidgning av Sareks och Padjelantas nationalparker följer Laponias gränser exakt. Ingen sådan utvidgning har dock skett och det är oklart när frågan kommer att tas upp igen. Just nu är det bara Laponia som världsarv som kan ge någon form av ökat skydd för de oskyddade områdena Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat), Tjuoldavuobme och Sulidälbmá.
 
2023-08-18 06:29   hansnydahl
Du har gjort ett utmärkt arbete genom att "grotta ner dig" i orsaken till att olika myndigheters kartor inte har korrekta gränser. Man kan tycka att det är lite märkligt att myndigheter med anslag och ansvar inte engagerat sig i frågan (alternativt inte varit medveten om de felaktiga gränserna?), utan att det krävs insatser från en civilperson innan myndigheterna inser att det krävs samordning.
 
Svar 2023-08-18 13:44   Bandersson
Jag började kommunicera med Laponiatjuottjudus, som förvaltar Laponia, i mars och uppmärksammade dem på problemet. Deras resurser är dock mycket begränsade så jag fortsatte med Lantmäteriet, Naturvårdsverket, Svenska Unescorådet och till regeringskansliet i slutet på maj. Svenska Unescorådet påpekade att jag borde vända mig till Riksantikvarieämbetet och vidarebefordrade mitt mail till dem. Sedan väntade jag på svar i två månader, då höll jag på att ge upp. Men jag gjorde ett sista försök och kontaktade Elene Negussie direkt som är kontaktperson på Riksantikvarieämbetets kulturmiljöavdelning och nu hittade jag rätt. Ni ser hennes svar i bloggen. Så det kanske finns hopp i alla fall?
 
Svar 2023-09-09 17:38   hansnydahl
Riksantikvarieämbetet skriver: "Arbetet är planerat till sen höst".

Förhoppningsvis kan det bli ordning på kartorna i början av nästa år. Det kan ju inte bara vara Lantmäteriet som tar gränsdragning på allvar - om de nu åläggs att redovisa världsarvens gränser.
 

Läs mer i bloggen

Sarek – mina första vandringar 1971-1978

Det här inlägget handlar om mina första åtta turer i Sarek. Hur allt började och hur vissa vägval kunde göras då men inte idag. Ni får läsa om och se brottstycken från mina turer som har haft särskild betydelse för mig som Sarekvandrare.

Jag började vandra i Sarek 1971. Det här inlägget är en återblick. Viktigast för mig var att vi fick den första topografiska kartan i december 1969. Innan dess fanns Generalstabskartan från slutet av 1800-talet som inte var tillräckligt detaljerad eller tillförlitlig för planering av turer. 1922 gav Axel Hamberg ut sin Sarekkarta som bilaga till hans bok SAREKFJÄLLEN VÄGLEDNING FÖR FÄRDER I HÖGFJÄLLEN MELLAN LULE ÄLVS KÄLLARMAR. Kartan är speciell och erbjuder än idag ett unikt perspektiv på Sareks storformer men för mig då, som aldrig hade gått i Sarek, var det inget jag vågade utgå från. Men så kom då den topografiska kartan 1969. Ni hittar dessa i järnvägsmuseet samlingar - Väghistoriska samlingen, skannat material, Topografiska Kartan samlingsportalen.se.

Med familjen Kuoljok på sommarflyttningen 1945

Med hjälp av en text av Agneta Lilja och historiska bilder av Israel Roung följer jag och Nils Kallok Ultevissamernas renflyttning från vårvistet Vaggvarre i Sitojaure till sommarvistet i Låutakjaure år 1945. För dig som vandrar där idag finns kartlänkar.

För några månader sedan upptäckte jag en artikel av Agneta Lilja »Det synes mig vara en viktig angelägenhet …»* Några reflektioner över en samtidsdokumentation i Lappland sommaren 1945 (Svenska landsmål och svenskt folkliv, ISSN 0347-1837, Vol. 138, nr 2015, s. 51-78). Tyvärr hittade jag artikeln alltför sent för att kunna kontakta Agneta Lilja, hon gick bort för över ett år sedan. 

Hur du kan visa högupplösta bilder i din blogg

När du laddar upp foton i din blogg vill du säkert att de kan visas med samma upplösning som ditt original. Bilden har ett förstoringsglas längst ned i högra hörnet. I mitt inlägg - Rapadalen, Ráhpavuobme, Ráhpajåhkå och Ráhpaädno - BeesBlog - Utsidan – hittar du en svartvit bild:

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips