Bloggar > BeesBlog

BeesBlog

Sarek

Änok och skogen – konflikten mellan produktion och miljö

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har beslutat att entlediga Charlotta Ribendahl från uppdraget som särskild utredare i utredningen om rättslig översyn av Skogsvårdslagstiftningen. ”Skälet är att förtroendet brustit efter vissa uttalanden som Charlotta Riberdahl gjorde i Almedalen.”

"Jag bedömer att hennes uttalande har skadat utredningen och jag har därför inget fortsatt förtroende för Riberdahl att leda denna utredning säger Bucht i en skriftlig kommentar till TT.”

Uttalandet finns inspelat här http://regionvasterbotten.se/videogallery/en-ny-skogspolitik-pa-vag-vem-satter-agendan-charlotta-riberdahl-lagman-gota-hovratt/ (start 9:58 ). Charlotta säger:

”Äganderätten den är ju grundlagsskyddad idag och är det så att man tvingas till intrång i sin mark så har man ju rätt till intrångsersättning. Sen kan man ju fundera på – nu är jag mycket provokativ, och det är jag medveten om, men jag tycker ändå att det är intressant som en aspekt, när man har en så viktig naturresurs som skogen som är så väldigt viktig för den biologiska mångfalden, det är ju så många växter och djur som är beroende utav skogen för det är ju också beroende utav den ur klimatsynpunkt det har ju nämnts här idag, det är ju också beroende av den för att rena vårt vatten om man ska tillåta att ett så stort privat ägande utav en så viktig naturresurs som också då är av stort nationellt intresse men också ett globalt intresse utav miljösynpunkt men det är ju, det är liksom ett mycket provokativt synsätt…”

Det var ifrågasättandet av privat ägande som föranledde entledigandet. Allt utlöste en våldsam reaktion från många parter som ställde sig bakom kritiken. Kritik mot kritiken publicerades här (2017-07-14) http://www.aftonbladet.se/debatt/article23160561.ab.

Charlotta refererar bland annat till fjällnära skogar och Aarhuskonventionen när det gäller möjligheter att överklaga beslut. Detta har en direktkoppling till Högsta förvaltningsdomstolens dom i Änokmålet.

”Naturskyddsföreningen överklagade avvisningsbeslutet till HFD, vars dom alltså kom för drygt två veckor sedan. I domen börjar HFD med att konstatera att enligt 1 § SVL ska skogen skötas så att den uthålligt ger god avkastning, samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vidare gäller målparagrafen och de allmänna hänsynsreglerna i 1 och 2 kap. MB även för skogsbruk. De två lagstiftningarna är parallellt tillämpliga, även om vissa av MBs bestämmelser har företräde, bl.a. de om biotopskydd, artskydd och Natura 2000.” http://www.jandarpo.se/upload/2014%20RB%20%C3%84nok.pdf

I mina egna kontakter med Skogsstyrelsen säger de att det är första gången som paragraf 18 tillämpas för att köpa skog i Änok (18 § Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Lag (2010:930).)

Problemet för skogsstyrelsen är att de inte har tillräckliga medel för att ge intrångsersättning. Därför är Charlotta Riberdahls provokativa uttalande viktigt. Om ansvaret för bevarandet av den biologiska mångfalden är statens ansvar så kanske denna olösliga konflikt kanske kan lösas. Det behövs helt enkelt pengar.

I fallet Änok gäller det dessa områden i rött:

Ragna har beskrivit arbetet i http://ragnaw.blogspot.se/2015/08/stampling-i-anok.html och http://ragnaw.blogspot.se/2015/10/anok.html.

Det är dessa områden som Skogsstyrelsen kommer att ge intrångsersättning för. Den stora  frågan handlar kanske ändå om utvidgningen av Sareks nationalpark i enlighet med Naturvårdvserket http://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/1200/978-91-620-1269-4/ och för den del Axel Hamberg http://www.utsidan.se/blogs/bees/axel-hamberg-sarekkartan-och-nedre-njoatsosv.htm. Visserligen ingår inte Änok i dessa förslag men vi kanske kan lyssna på Edvin Nilsson:

"I nedre delarna av dessa dalgångar, Njåtjos- och Tjuoltavagge, finns liksom i Rapadalen ett säreget och viltvänligt deltaland, Kvikkjokksbornas Änok. Det är inte riktigt lika stort som Aktsedeltat men absolut inte mindre rikt på älg... Här samlas mycket flyttfågel om våren, innan de tar det definitiva språnget in i fjällvärlden."

"Här skulle då kunna bli något av en Edens lustgård. Redan nu ser vi tecken som tyder på att de större däggdjuren tolererar människans närvaro på ett helt annat sätt i Rapadalen i Sarek än utanför nationalparken... Ett önsketänkande är också att de sydligaste delarna av Sarek, som vi har bekantat oss med den här gången, skulle kunna få ett så stort skyddsområde att likartade förhållanden kunde uppstå även här.”

Björn

Postat 2016-07-15 15:38 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Axel Hamberg – Sarekkartan och nedre Njoatsosvágge

Detta är en fortsättning på mitt förra inlägg – Axel Hamberg och Sähkokjåhkå.

Jag ska göra ett mer eller mindre amatörmässigt försök att förklara felritningen av Sähkokjåhkå och sätta in denna i ett annat, viktigare sammanhang. Utgångspunkten är att Hamberg självklart visste hur Sähkokjåhkås huvudfåra gick. Få har antagligen vistats så länge och så nära detta område som Hamberg. En sak står klar och det är att han inte ”gick i sin egen karta”. Med det menar jag att han helt enkelt inte satt framför sina skisser och framkallade sina minnesbilder av hur det såg ut i detalj. För en del av er är detta något mycket bekant och jag har beskrivit det som att ”vandra i kartornas landskap”. Så kan inte Hamberg ha gjort. Så hur såg hans perspektiv ut eller vilka aspekter var det han var fokuserad på?

Kopieraren och kartläggaren

Ett vanligt angreppssätt när det gäller såväl kartor som encyklopedier är att man utgår från vad andra redan har skrivit eller kommit fram till. Utifrån ett sådant underlag kopierar man, korrigerar och lägger till ny information. På så sätt behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. Ett tidigt exempel på att Hamberg kunde arbeta på detta sätt är den mycket detaljerade karta som publicerades 1895 - en kartskiss over ”Sarektrakten och dess jöklar”.

Här finner vi hans anmärkning ”De nordöstra delarna äro med eller utan korrektioner återgifna efter äldre kartor”. Hamberg kompletterar med nya och mer exakta mätningar – ”hufvudsakligen upprättad genom fotogrammetri”. Det låg med andra ord inget konstigt i att blanda olika kartkällor. Observera att Generalstabskartan bara var fem år gammal vid denna tidpunkt.

När det gäller Sähkokjåhkå i Sarekkartan från 1922 är det helt uppenbart att Hamberg har kopierat de gamla kartorna utan att uppmärksamma felaktigheterna.

Den gamla Sarekkartan

Kennert Torlegård som jag citerade i förra inlägget skriver så här angående Sarekkartan:

”Men kartan (i skala 1:50 000) och redogörelsen, liksom mycket annat av denna ambitiösa Sarekpublikation, förverkligades aldrig. Endast ett mindre antal av de fotogrammetriska bilderna kom att användas för topografisk kartering. Hamberg hade som professor många intressen och många skilda uppdrag. Han kunde varken finna egen tid eller medarbetare för detta mycket stora arbete. Det var kanske alltför omfattande för en universitetsinstitution.

Dock framställdes en karta i skala 1:300 000 som bilaga till Hambergs klassiska bok Sarekfjällen, utgiven 1922 i Svenska Turistföreningens serie av resehandböcker.”

Var då denna lilla karta ett uttryck för ett slags misslyckande? I brist på en karta som skulle ha överträffat till och med vår moderna fjällkarta i skala 1:50 000?

Den nya Sarekkartan

Om vi ser på kartan från 1922 och jämför den med vår fjällkarta idag så slås i alla fall jag av att Hambergs karta är helt annorlunda. Det är en annan slags karta. Det är en karta som innehåller ett helt annat perspektiv än den mycket exakta återgivningen som finns i fjällkartan av exempelvis Sähkokjåhkå.

För att förstå vad kartan från 1922 försöker förmedla måste vi titta på den:

Vad som framträder direkt för ögat är de stora massiven i mörkbruna färger, Sarektjåhkkå, Ähpár, Pårte…

Axel Hamberg var geolog. Han såg strandlinjer, skållor och annat som återkom i Sarek som helhet. Han såg det märkliga Luohttoláhkos platå förlängas i Alep och Lulep Stuollo. Varifrån fick han sin systematik, sina färgmarkeringar? Titta på anmärkningarna på kartan:

Färgerna bestäms av ”Approximativt 800 m-nivån” och ”Approximativt 1100-1200 m-nivån”. Det är precis dessa höjdlinjer som utkristalliserar det stora perspektivet på Sarek. Först då ser vi tydligt Sareks struktur. Det är vattendelarnivån som isolerar de stora massiven.

Det var det som vägledde vandrare hur man skulle komma från Luohttoláhkos märkliga månlandskap ner till Sarvesvágges gröna dal.

Jag ska försöka åskådliggöra detta på ett lite annorlunda sätt. Anta att du av någon märklig anledning vill göra en tredimensionell karta över Sarek. Anta vidare att du köper stora block av balsaträ, köper en pantograf och förstorar upp kartan på papper. Du klistrar papperet på balsaträet och bygger upp terrasser som du sen slipar ner. Vad som då händer är att du kommer att få ett antal tydliga, isolerade massiv, exempelvis ”Sarektrakten”:

Då framträder Sareks massiv! Först när du kommer ner till lägre höjdnivåer måste du sammanfoga det till en hel Sarekkarta. Men det börjar med ”insikten” om det stora perspektivet att Sarek består av tydliga block eller massiv.

Axel Hambergs Sarekkarta från 1922 är fortfarande i vissa avseenden överlägsen vår moderna fjällkarta. Den erbjuder ett annat perspektiv på Sarek och kan ses igen för den som inte har sett den förut som ”Den nya Sarekkartan”.

Mitt eget personliga perspektiv

Hans Fowelin och jag har försökt uppmärksamma nedre Njoatsosvágge i vår gemensamma blogg. Därav också mysteriet med Sähkokjåhkå. Tyvärr ingick eller ingår inte detta område vare sig i nationalparken eller i Axel Hambergs skildringar av Sarek. Hade Hamberg lyft fram nedre Njoatsosvágge tror jag att utvidgningen av nationalparken varit ett faktum för länge sedan. Så stor betydelse tror jag att Hamberg har och har haft. Men titta på kartan igen:

Färgningen inkluderar Njoatsosvágge och Tjouldavágge och sammanfaller nästan exakt med Naturvårdsverkets förslag till utvidgning av Sarek i Nationalparksplan för Sverige.

Eftertankar

Jag har citerat Kennert Torlegård i mina inlägg. Hans kapitel finns i boken Sarek, Arktis och akademisk vardag: en bok om geografen Axel Hamberg. Anders Nordvall har recenserat boken här på utsidan.

I sin recension tar han också upp frågan om med vilket perspektiv vi närmar oss Sarek. Är det ”jag” som står i centrum, vetenskapen, naturen eller kanske konsten och poesin?

Svante Lundgren hade en ton i sitt skrivande och i sina fotografier som för mig förmedlar Sarek. Västerbottens museum gjorde ett temanummer om Svante Lundgren. Gå till tidskriften och till sidan 61 – ”Min bästa bild från Aktse: rödstjärthona eller fem nypor”.

På sidan 14 finns en undertext – ”Aktse… Lundgren berättar i boken 50 år som naturfotograf (1982) hur han vid flera tillfällen sökt fotografera detta motiv utan att bli nöjd med proportionerna”.

Hur många bilder har ni inte sett av:

Och så visar oss Svante Lundgren ”fem nypor”!

Så här skriver Svante Lundgren om Axel Hamberg:

"Som bekant vistades Hamberg i Sarek alla somrar mellan 1895 och 1932 med undantag för åren 1898 och 1917... Lika säkert som våren kom professorn år efter år upp till sitt fjälland. Han fortsatte sina resor så länge krafterna räckte, egentligen ännu längre, ty sista gången måste han rida från Tjåmotis och orkade endast med svårighet gå den korta sträckan mellan Litnokkanalen och stugan. Amul var med den gången, men det är mor Länta som berättar: - Å när dom lämnade stugan å hade gått några steg, vände Hamberg sej om, stannade en kort stund å sa: Adjö nu Litnok, för nu är de sista gången. Nu kommer jag aldrig mer... Det var kanske inte bara vetenskapen som drog professorn till fjälls - fjällen själva hade fångat också honom i sitt magiska grepp."

Vid Litnokstugan

Referenser

Andersson, L. (red.) (2012). Sarek, Arktis och akademisk vardag: en bok om geografen Axel Hamberg. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (AUU).

Postat 2015-03-28 13:12 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Axel Hamberg och Sähkokjåhkå Placerad på karta

I ett av blogginläggen om Njoatsosvágge uppmärksammade Hans Fowelin en märklighet. Jag upprepar den här:

En överraskande detalj på den gamla generalstabskartan gäller vattendragen Sähkokjåhkå och Máderjåhkå. På generalstabskartan är bägge utritad som samma jokk med namnet Matirjokk (blå färg). Om man får tro kartan hade alltså den nuvarande Sähkokjåhkå ett annat lopp. Den böjde tidigt av åt väster och rann direkt ut i Njoatsosjåhkå. Nuförtiden rinner den ju ner till västra kanten av Påreksjöarna och förser Standárjåhkå (grön färg) med vatten. Om generalstabskartan hade rätt var alltså Máderjåhkå större än tidigare, och Standárjåhkå något mindre. Denna detalj fanns kvar så sent som på 1961 års fjällkarta som ju hade generalstabskartan som underlag. Hambergs karta hade jokken ritad på samma sätt men han namngav den som Sähkokjokk.

Utgångspunkten var som sagt inte bara Generalstabskartan utan också Axel Hambergs egen karta som ser ut så här för samma område:

Axel Hamberg var en pionjär inom fotogrammetrin i Sverige. Läs Kennert Torlegårds kapitel i boken ”Sarek, Arktis och akademisk vardag. En bok om geografen Axel Hamberg”. Jag citerar några rader från kapitlet:

"År 1896 påbörjade Hamberg sina omfattande arbeten med att kartlägga högfjällsregionen i Sarek norr om Kvikkjokk, ett område om cirka 2 000 km2. Här togs omkring 1 800 bilder…"

"De fotogrammetriska upptagningarna i Sarek var i huvudsak avslutade 1902. Bildmaterialet bedömdes vara tillräckligt för att konstruera en topografisk karta i skala 1:50 000…"

"Men kartan… förverkligades aldrig. Dock framställdes en karta i skala 1:300 000 som bilaga till Hambergs klassiska bok Sarekfjällen… Trots sin lilla skala ansågs den överlägsen Generalstabskartan och användes av Sarekbesökare ända fram till dess den… topografiska kartan i skala 1:100 000 över området publicerades år 1970."

 

Hambergs anseende som kartograf var och är högt. Observera exempelvis att detaljeringsgraden går så långt att Jamikvaratj är utsatt på kartan. En viktig referenspunkt för de som går i Njoatsosvágge.

Jämför man med dagens fjällkarta ser det ut så här:

Om Hambergs karta är korrekt skulle alltså Sähkokjåhkå ha ändrat sitt lopp under de mer än etthundra år som har förflutit. En dramatisk förändring minst sagt som i sig borde förtjäna uppmärksamhet.

Källmaterialet

För att lösa gåtan med Sähkokjåhkå vore det förstås bäst att ha tillgång till Hambergs fotogrammetiska fotografier. Tack vare Uppsala universitet finns ett antal av dessa bilder tillgängliga. De bilder som finns i detta bibliotek är blandade med andra typer av fotografier som också återger personer och platser. Dessutom finns hans dagböcker, publikationer och mycket annat på Uppsala universitets Hambergsida. Jag ska försöka ge en bakgrund och försöka lösa gåtan med hjälp detta material.

Hotell Säkokjokk

Hambergs allra första hydda i Sarekområdet var Säkokhyddan eller ”Hotell Säkokjokk” som han kallade den.

I ”Bau von Hütten im Sarekgebirge” skriver han:

"Meine diesbezüglichen Pläne nahmen bereits im nächsten Sommer (1902) eine konkrete Form an. Am 29. Juni sandte ich meine Lappen aus, um am Tata-See und auf dem Wege dorthin zurückgelassene Kisten, in die meine grossen Apparate verpackt gewesen waren, einzusammeln, sie vorsichtig zu zerlegen, die Nägel herauszuziehen und aufzubewahren, die Bretterstösse auf Renntiere zu verladen, die längsten selbst zu tragen und alles zu einer Stelle zu transportieren, die ich dicht unterhalb der Birkenwaldgrenze bei Säkokjokk ausgewählt hatte. Hier fügten wir am 2. und 3. Juli die Kistenbretter mit Nägeln, einer Hufzange, einer Säge und zwei Geologenhammern zu einem kleinen Haus zusammen, dem sog . . »Hotel Säkokjokk» (Fig. 6.). Um das Häuschen wasserdicht zu machen, sandte ich zwei Mann und die Packrenntiere in den Nadelwald zum Sammeln von grossen Birkenrindenstücken, mit denen dann das Dach und die Wände ausser der Eingangswand bedeckt wurden. Die Lappen hatten eine grosse Geschicklichkeit darin, die Rindenstücke, die sich meist einrollen oder auch nach einer Richtung bersten, mit kleinen Latten ordentlich zu befestigen."

Det går inte att placera hyddans plats mer exakt, men Hamberg skriver:

"…die ich dicht unterhalb der Birkenwaldgrenze bei Säkokjokk ausgewählt hatte."

Hyddan låg alltså i direkt närhet till Sähkokjåhkå, en bit ner i björkskogen.

Säkokhyddan var av avgörande betydelse för Hamberg under åtminstone de första tio åren innan Pårekhyddan byggdes 1912-1913. Det var där man hittade skydd och hyddan var en central plats för utrustning, proviant, mätinstrument och allt annat som han behövde. Det framgår bland annat av hans dagböcker. Axel Hamberg måste alltså ha varit mycket välbekant med hur jåkkens lopp såg ut.

Har Sähkokjåhkå ändrat sitt lopp?

Hambergs egna bilder förser oss med det material vi behöver för att svara på frågan. Detta foto tog han någon gång före 1907:

Kortet bör vara taget uppe på sluttningen av Pårte strax öster om Sähkokjåhkå. Vi ser delar av Påreksjöarna till vänster, Tjoares till höger, Vállevárre, hela Änok och långt bort Kvikkjokk med Sakkat. Om man förstorar upp (och behandlar) bilden går det att identifiera Máderjåhkå:

 

Och Standárjåhkå:

På det stora fotot återfinns jåkkarna här:

Sähkokjåhkå bildar en bifurkation med Máderjåhkå. Så såg det ut för över etthundra år sedan och så ser det ut idag.

Hur kunde det bli så fel?

Man kanske kan tycka att felritningen inte är så viktig. Hambergs karta var ju trots allt bara avsedd som en grov men ändå mer korrekt återgivning av Sarek än vad Generalstabskartan kunde erbjuda. Det som ändå slår en är att Hamberg kopierar Generalstabskartans felaktiga ritning. Tack vare Mats Brobergs (signaturen eyck på Utsidan) undersökning av källmaterialet till Generalstabskartan vet vi hur konceptkartorna såg ut:

Vi ser samma fel i konceptkartan som i Hambergs karta. Det finns ingen huvudfåra för Sähkokjåhkå. På sätt och vis är konceptkartan mer korrekt. Den anger inte Sähkokjåhkå överhuvudtaget. Hamberg har namnet Sähkokjåhkå men återbildar inte jåkkens huvudfåra alls. Om vi skulle rita in jåkkarna i Hambergs karta (slarvigt) skulle den blå markeringen heta Sähkokjåhkå och den gröna Máderjåhkå.

Har ett gammalt kartfel någon betydelse?

Inte idag förstås. Vår fjällkarta är korrekt. Å andra sidan var Axel Hambergs karta den man utgick från i nästan 50 år. Hade felritningen någon betydelse för vandrare när man bara hade Hambergs Sarekkarta? Det beror på hur man gick. Om man då som nu väljer att gå högt upp för att nå övre Njoatsosvágge så berörs man inte av Sähkokjåhkå nere på Pårekslätten. Om det däremot hade funnits vandrare som hade nedre Njoatsosvágge som mål eller tänkte följa vandringsstigarna på Sähkoknuohkke då borde denna felritning ha uppmärksammats för länge sedan.

I nästa inlägg - Axel Hamberg – Sarekkartan och nedre Njoatsosvágge - ska jag försöka förklara eller spekulera i varför det blev fel i kartan och hävda en till synes lite märklig tes. Även om jag nu pekar ut felaktigheter i Hambergs kartor framstår hans karta från 1922 fortfarande som överlägsen vår moderna fjällkarta.

Postat 2015-03-24 17:38 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Njoatsosvágge Placerad på karta

Nu har Erik och jag gått hela Njoatsosvágge. Från sammanflödet Tjuoldajåhkå - Njoatsosjåhkå. En tur som överträffade alla våra förväntningar. Ambitionen är att i detalj visa hur man kan gå i detta område från Kvikkjokk - båtskjuts i Änok och vidare. Det kommer att ta lite tid att bearbeta det hela. Vi har 658 bilder med gps-data så det tar en stund att få ihop det hela i presentabelt skick. Som ett litet smakprov kan ni se positioneringen:

 

 Och fallet:

Återkommer med detaljerna lite senare men detta är ett område som saknar motstycke och vad jag känner till också saknar beskrivningar. Detta gäller då förstås den västra sidan. Hans Fowelin gjorde ju sin tur på östra sidan i juni under helt andra förhållanden. Läs hans blogg "I Sareks utkanter". Exempelvis http://www.utsidan.se/blogs/fowwe/i-sareks-utkanter-2-24-25.htm

Björn och Erik

Ett sent tillägg:

Det blev en egen Njoatsosvággeblogg tillsammans med Hans Fowelin. De elva inläggen hänger ihop så läs gärna "baklänges" med början här: http://www.utsidan.se/blogs/njoatsosvagge/en-blogg-om-njoatsosv-gge.htm

 

Postat 2013-08-21 16:53 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ett litet hjärta i Sarek Placerad på karta

Varje år är det många som frågar efter "bästa vägen in i Sarek". Mina turer började för 40 år sedan och före 2009 hade jag provat på de flesta ingångarna förutom en, den mest självklara - Kvikkjokk. Då tänker man kanske direkt på Kungsleden och Sarek via Pårek eller Aktse. Underligt nog glömmer man då den absolut snabbaste vägen upp på kalfjället, den väg som Linné tog. Uppe på Vállevárre såg han det här:

I hans Lapplandsresa utbrister han:

"Efter middagen reste från Hyttan, då jag 1 fjärding därifrån hade berget Vallevare, som var väl 1/4 mil högt. När jag kommit på sidan av det, tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag kom upp i det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller Afrika, ty både jordmånen, situationen och alla örterna voro mig obekanta. Jag var nu kommen till fjällen."

Dessa rader har har citerats av många, det skrevs för snart 300 år sedan. Det Linné upplevde finns kvar - idag. Man ser hela Pårte, Sähkok, delar av Luohttoláhko, Svenonius glaciär och i dalen Njoatsosvágge. Det är i denna dal det finns ett litet hjärta (för mig) i Sarek.

På bilden ser du Njoatsosjåhkå och allra längst till höger finns en liten ö, det är den som är det lilla hjärtat. Jag ska beskriva hur du tar dig dit. Ön är platsen varfrån du själv kan välja mellan minst fem vägar för din fortsatta vandring i Sarek.

Ön i Njoatsosvágge är inte ett slutmål utan en utgångspunkt. Jag utgår från att du har packat för en vandring för ungefär 10 dagar.

Starten

Du börjar i Kvikkjokk där STF:s fjällstation finns om du behöver övernatta. Härifrån måste du ta båten över kamajokk.

Väl över på andra sidan börjar vandringen upp till Prinskullen och Vállevárre. Det är mer än 500 meters stigning med full packning så gå inte för långt första dagen. Tälta uppe på Vállevárre och njut av utsikten.

Ingången till Vállevágge är enkel, följ risheden. Så småningom går du ner i blocken längs Vállebäcken.

Närmare passhöjden ser du en liten ö som ser ut som en bra tältplats. Det är det säkert, men fortsätt ett tag.

Alldeles före passhöjden finns överraskande nog en plats med suveräna tältplatser.

Nästa dag passerar du passhöjden.

Det är kanske härifrån många väljer att fortsätta in i Padjelanta. För att komma till "hjärtat" ska du istället gå ner i Tjuoldavágge. På bilden här nedan ser du Hábres i vänsterkanten. Om du går nedanför Hábres istället för att gå via Ruonasgårsså har du hela tiden Tjuoldavágge i blickfånget. Sikta mot renvaktarstugan nere i dalens västra ände (se fjällkartan). Stanna gärna på nedvägen och spana efter rara fåglar och annat vilt.

Målet denna dag är Tjuoldagårssås nedre del. Gå uppåt efter renvaktarstugan och vada Buojdesjåhkå. Framför dig ser du Tjuoldagårsså.

Gå en bit uppåt längs Tjuoldajåhkå och slå ner tältet och njut.

Nästa dag går du uppför Tjuoldagårsså mot Låptåvagge. Tittar du bakåt ser du Tjuoldavágge och högt uppe Vállevágge som du kom ifrån.

Jokken i Låptåvagge ska inte vadas vid det smalaste stället!

Några hundra meter övanför det smalaste stället finns det bredaste stället. Vadet där är bara ankeldjupt.

Fortsätt att gå på platån mot Njoatsosvágge. Sarek presenterar sig nästan alltid överraskande varfirån man än kommer. Den här vägen tycker jag ändå är den mest andlösa. Det börjar med:

Varje gång jag kommer hit är det "bullen" Luohttoláhko jag fäster mig vid. Den ser på något vis helt onaturlig ut. Gå dit får du se.

Och denna fantastiska Njoatsosvágge.

Tittar du ner ser du ön.

Från hjärtat

Nu är du här. Förstora bilden så ser du vårt gröna tält.

Från ön är det inga som helst problem att vada Njoatsosjåhkå.

Vart går man sedan? Det finns åtminstone fem olika val:

  • Njoatsosvágge västerut
  • Jiegnavágge (fantastisk) till Sarvesvágge
  • Västra Luohttoláhko till Sarvesvágge
  • Östra Luohttoláhko via Noajdevágge (den mest dramatiska exponeringen)  till Sarvesvágge
  • Sähkok och Pårek

Fusk

Om man som jag har gått in och ut i Sarek många gånger frestas jag att hitta genvägar. Det går att flyga helikopter till Låptåvagge eftersom den ligger strax utanför parkgränsen. Man vinner då upp till 3 dagar och tältar redan den första natten på ön i Njoatsosvágge.

Här är Karin och helikoptern.

Några eftertankar

När Karin och jag har gått till ön i Njoatsosvágge har vi sällan träffat på andra vandrare. Orsaken till detta tror jag är hindret Luohttojåhkå. Jåkken är knepig och varierar kraftigt med regn och värme. Den avvattnas ju av glaciärer och många jokkar från Luohttoláhko. Förr i tiden när det fanns en bro över jokken såg det helt annorlunda ut, nästan som ett andra Smaila. Vadningen kan nästan alltid göras lite längre ned i förgreningarna, men jag har också sett lite för riskfyllda försök. Man kan ju förstås tänka sig att verka för att bron ska återuppbyggas - den hade förr lite samma status som bron över Guhkesvakkjåhkå. Å andra sidan var den gamla bron kraftigt förankrad med vajrar och allt, trots detta spolades den bort. Så här såg bron ut 1973. Vårfloden måste vara enorm.

Alternativet, som jag ser det, är att ha andra färdvägar om jåkken är för svår. Välj gärna Jiegnavágge, speciellt om du tycker om block som Karin.

På vägen träffar man förstås på många små hjärtan.

 

Postat 2011-07-31 13:25 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

 

Logga in