Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Årets Äventyrare 2011 #2

I februari hade jag bjudits till Oman för att föreläsa. Det var fyra overkliga dagar då jag behandlades som en prinsessa. När jag kom hem till hotellrummet en kväll hade jag fått ett mejl. Glenn på Outside undrade om jag kunde ringa. Om jag kunde ringa bums. Jag misstänkte vad det handlade om. Veckan innan, när jag var på skidläger med min sponsor Military Fitness, satt juryn för Årets Äventyrare i möte. Glenn satt i juryn. Jag var nominerad.

Jag svarade kort att jag var i Oman, att jag skulle komma hem på måndag. Då svarade han bra, för du har blivit utsedd till Årets Äventyrare 2011 och vi undrar om du kan komma till Vildmarksmässan. Shit. Hardcoreshit. Jag undrade vad jag skulle göra, om jag skulle tacka ja eller nej, och efter en hel del funderade så bestämde jag mig för ett ja (läs mer om det i #1). När det väl var bestämt så rockade jag loss ordentligt med Spotify och tömde baren på Red Bull all night long.


Hotellet i Oman fast här vet jag ännu inte vad som är i görningen.

Jag meckade dit Janne Corax som prisutdelare och på fredagen kom vi till mässan för lite försnack. Vi hade inga biljetter så det blev att ringa efter Glenn på Outside som kom och mötte oss. När vi kom till deras häng i Discovery Channels launch hälsade jag på lite folk och sen gjorde jag ett alltigenom najs first impression genom en sjuhelsikes avhyvling av Glenn på Outside som säkert undrade varför i helvete det inte finns några äventyrare som är normala i skallen. När jag var klar så var jag uppriktigt klar och vi kunde fokusera på det vi var där för.


Fin bild på Janne som Pierre tog!


Pierre Näsmans motorcykel stod hos "oss" och jag bangade inte en provsitt och japp, ett mc-kort står på önskelistan, det är bara det där med händerna som måste fixas först. Glenn, Janne och Pierre är mina hangarounds!

Jag minns inte vad Janne gjorde, men jag stack till en polare inne stan där jag skulle sova. Vi tjötade lite som bara tjejer tjötar och stack sen till Berns och käka asiatiskt och spanade in stället och utan tvekan så snackade vi ännu mer sånt som bara tjejer snackar om, herregud, men jag kan väl säga så här, helt klart skön avslappnad stämning där på Berns så bjuder du ut mig dit så är jag förmodligen på!

Dagen efter var ju lång så det blev inte sent, vi promenerade hem, men shit, när vi kom hem fick för mig att börja röja på min hemsida. Jag har en hemmasnickrad hemsida som behöver fräschas upp men jag har väntat med förhoppning att kunna få en sponsor som kan hjälpa mig med den en dag, men nu fick jag för mig att det i alla fall behöver rensas bort lite info eftersom jag ju numera har både facebook och den här bloggen. Sagt och gjort, jag tog tag i det där och då. Klockan var halv tre när jag var klar. Herregud vilka ryck man kan få. Hur som helst, mycket av det som är bortrensat dyker upp här i bloggen framöver, inklusive mina favvoprodukter och sånt.

Årets Äventyrare 2011 #1

Årets äventyrare. Den finaste utmärkelsen man kan få som äventyrare i Sverige. Jag var nominerad för mitt kämpande med topptältningen i hardcorestil på 7 546 m höga Muztagh Ata i somras. Jag var helt på det klara med mig själv att om jag skulle få det priset så skulle jag tacka nej.  Lik förbaskad så stod jag där på Vildmarksmässan lördagen den 10 mars och tog emot utmärkelsen. Hur i hela friden gick det här till?



Anledningen till att jag inte vill ha utmärkelsen var att jag tyckte det bara var ett spektakel hela alltet, att det var en del av en smutsig äventyrsbusiness i Sverige som jag så tydligt valt att ta avstånd ifrån, att utmärkelsen ibland bara handlade om att branschen behövde promota vissa äventyrare, att det var del av en mediekarusell som också var smutsig, som inte var oberoende och granskande utan också var del av att promota vissa äventyrare, oavsett vilka tabbar de gör och oavsett hur de skarvar sina bedrifter, oavsett what ever, bara man tjänar pengar. Kanske inget som man som korvgrillaräventyrare märker av, eller oavsett hur insatt man är så kanske man inte alls håller med, men enligt min uppfattning har det varit mycket sånt i Sverige, ingen nämnd och ingen glömd men Årets Äventyrare var en del av det, och det är min uppfattning som bossar när jag gör mina val och det här ville jag inte vara del av.

Samtidigt visste jag att det inte kunde fortsätta länge till, inom flera äventyrsled var det som en hel bunker full av krut som väntade på att explodera. Kritiken handlade om lite av varje, bl.a. om att branchen är med och håller vissa äventyrares skarvande bakom ryggen och det var de som laddade för att lägga korten på bordet. Allmän hängning inför öppen ridå diskuterades. Flera tidigare vinnare av utmärkelsen hade sagt att de laddade för att stå och riva sina certifikat, eller vad man ska kalla dem, mitt under prisutdelningen. Kaos och katastrof var i antågande.

Hardcore - Årets Äventyrare 2011!!

Haha, nu har jag fått lite mer hardcorepoäng!! Jag har idag varit på Vildmarksmässan i Stockholm och tagit emot priset som årets kvinnliga äventyrare 2011.


Motivering: Med orubblig beslutsamhet och livsglädje har denna äventyrare under året bevisat att vilja och mental styrka verkligen kan vända motgång till framgång. Trots fysiska hinder har hon under svåra omständigheter bestigit och tältat på några av världens högsta toppar och visat att hon verkligen förtjänar utmärkelsen Årets kvinnliga äventyrare.


Fantastiskt kul att min vän Janne Corax, vinnare 2008, ville komma som min prisutdelare, stort tack! 


I veckan kommer ett längre inlägg om hela dagen men jag vill bara kort säga att jag är på mässan i morgon söndag, jag håller inga föredrag eller så men minglar runt och heja gärna om du har vägarna förbi och ser mig!!

Och kom ihåg - never ever give up, life rules!

Till blogginlägg om helgen!!

Kvinnliga äventyrsskills äger!

Internationella kvinnodagen – då passar det utmärkt att lyfta fram mina lite mer kvinnliga hardcoreskills i bergen. När det blåser storm i bergen så klarar de flesta en natt. Efter två nätter brukar ungefär 80 procent går ner. Efter tre nätter går resten ner. Då sitter jag lätt en vecka till. Hur kommer det sig?

Det viktigaste är att jag fokuserar på att hålla humöret uppe. När man bangar så bangar man ju mentalt. I alla fall vanligtvis. Men även när det börjar hända andra grejer, förfrusna händer, trasiga tält och annat hårdvarufel, så har oftast mjukvaran, skallen och humöret, bangat redan  innan. Tappar man den mentala orken orkar man inte hålla efter tältet och tältlinorna på samma sätt och det är lättare att tältet går sönder, eller man blir mindre noga med att få i sig tillräckligt med dricka, vilket kan vara meckigt eftersom det tar tid att smälta snö, och då blir man känsligare mot kylan, är man mentalt trött klarar man inte lika lätt att hålla efter händerna om man går ut för att fixa något osv., och vips så har händerna börjat bråka.

Så enligt min modell så är det av största betydelse att hålla sig på bra humör. Då är det lättare att hålla på nogsamheten och detaljerna, på med vantarna när jag går ut även om jag bara ska ut i en halv minut för att fixa en tältlina, och dessutom blir de där tältlinorna fixade. Så frågan är vad jag kan göra för att hålla mig på bra humör.

Jag har det bra för jag är bra på att fantisera. Jag kan krypa ner i sovsäcken och resa vart jag vill i tankarna. Nu har jag lite svårt att skriva det här då jag i höstas, när livet bråkade med mig här på hemmaplan, inte klarade att styra tankarna ens i fem minuter ibland, men i vanliga fall, när jag mår som jag ska, då är jag himla bra på det där. Så jag ligger och tänker på massa kul grejer som jag vet gör mig glad. Jag tycker mig uppleva att om man går in i det ordentligt, nästan som en slags meditation, så svarar kroppens signalsystem och hela kitet, på samma sätt som om man var där man var i tankarna. Inte lika starkt kanske, men systemet styr åt samma håll. Och det är bra, är man glad i kroppen så är det lättare att sitta och trycka i ett tält.

Anneli - tillstädad eller ocensurerad?

Facebook är inte så dumt. Där kan jag kommunicera med folk på ett mer avslappnat sätt, ge en inblick i mitt liv, vardagsgrejs, som är för smått för att skriva ett helt blogginlägg om, men där helheten i längden ger en bild av vem jag är, hur jag funkar och hur mitt liv ser ut.

Ibland knorras det lite, bakom kulisserna i mejl och sånt, att jag inte ska skriva om negativa saker jag gör, att jag måste tänka lite mer på att jag är en förebild osv. Jag har funderat på det där och har bestämt mig för att förebilden får kliva lite åt sidan för att ge företräde för verkligheten. Jag har en väldigt speciell historia och jag är också lite annorlunda som människa och jag gör udda grejer så jag tänkte att det faktiskt kan vara intressant att följa mig ocensurerad.

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 18 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.