Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 100 Nästa Sista 
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-21 17:29 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Hej igen Diana. Jag kan tyvärr inte ta ansvar för och hur folk upplever sina vandringar, vare sig dom nu går i Sarek eller någon annanstans, och det är inte det mitt inlägg här handlar om. Det handlar om fotografiet, och alltså inte vad folk i gemen råkar ut för på sina vandringar. Visst har du rätt i, att folk nog tror, eller känner sig tvungna att skapa ’falska Instagram’ och leva i just en social falskhet, med och i sociala medier. Det tror jag många har konstaterat till fullo, och det är väl den negativa sidan av just det hela. Detta fenomen drabbar nog mest idag mest unga tonårsflickor tror jag. Förr, låt oss säga för tvåhundra år sedan, när inte sociala medier fanns, eller ens fotografiet fanns, då fanns ju bara berättelsen, ofta muntlig vad man råkat utför. Det skarvades nog då med.Men visst, vi har idag 'en osund uppmärksamhetskultur' och vi behöver nog inte gå vidare långt för att hitta exempel på det. Sedan då,Ja, kanske har 'grymhet' kommit att forma vårt föhållande till naturen. Men idag är det nog det motsatta; Att människan är grym mot naturen-Mijöförstöring är ju ett bekant ord- det har nog format hur vi kommit att uppfatta vår relation till naturen. Men förr, när vi levde i naturen var det nog mer av svårigheter: Människan har vandrat genom ”piska och pest och brand och ökensand”’ som Ferlin diktade. med vänlig hälsning.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-21 16:02 från vadior till Anders_sthlm :
På mina 3 besök i Sarek i år undrade jag varför ingen som skriver om sina vandringar vill erkänna att vandringen kanske inte alls var till belåtenhet utan rent av ett mindre helvete och gav ingenting utom plåga. Man visar fina bilder och skriver typ att det var lite jobbigt men man är glad ändå. Antagligen för att man kommer att sticka ut, bli bedömd som gnällspik eller man själv kommer känna sig misslyckad och snuvad på det häftiga äventyret. Men detta ligger lite för långt från det tekniska med fotografering och handlar mest om jaget. Eller rent av djupt rotad överlevnadsinstinkt: om du/de gillar mig då har jag en chans att överleva. För att naturen som vi så ivrigt vill avbilda är brutal och människan har formats av dess grymhet och inte bara av de sköna vyerna.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-21 10:29 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Torrfuror med varglav är ett stående älsklingsmotiv bland naturfotografer, likaså Rapaselets slingrande vattenvärld. Naturfotografer går det tjugo på dussinet av, få höjer sig över medelmåttan, men naturligtvis…. Vi har väl alla upplevt dessa långrandiga bildvisningar av en kär släktings fjälltur- eller rentav skridskotur- och börjat titta på klockan och gäspa och undra hur många ytterliga till bilder ska visas innan träsmaken kommer. Vi vill alltid bedöma och gilla. Naturbilder inte minst. Och så dessa fototävlingar..Idel bedömningar och sociala medier, det tar aldrig slut.. Om ’Fina bilder ska vara sparsmakade’ vet jag inte direkt, Men visst, Tore Abrahamssons ’Kebnekaise’ är nog svår att överträffa i estetiska värden. Stort tack Thure för en annars insiktsfull kommentar, Hälsar Anders
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-21 09:46 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Denne Ivan Ajvasovskij tillhör ju dessa romantiker på 1840-talet, som just ovan nämnde Johan Krafft ju tillhör. Dessa konstnärer ville göra verkligheten känslostyrd och stormande, viktiga ingredienser i romantiken. Man finner dessa beståndsdelar på 1840 -talet, i musik inte minst- tänk: Mendelssohns ’ ’Hebriderna’; Wagners ’Flygande Holländaren’ osv.. i litteraturen har du: ’Frankenstein’ av Mary Shelley, Stevensons ’Skattkammarön’, Jane Austen, och Stokers ’Dracula’ och i ballet typ: ’Svansjön’. Romantiken var samtidigt känslostyrd och verklighetsfrämmande, det fantastiska och överdrivna var alltid närvarande.. Precis som du upplevde där på bänken i Eremitaget:, Fotografiet kan aldrig komma nära dessa våldsamma överdrifter utan att lämna sitt medium. Dom känslor ett fotografi väcker, hänvisar alltid till: verkligheten, som det vill avbilda, men det kan naturligtvis beröra det omedvetna. Romantiken i dagens friluftsliv är nog inte vidare framträdande, det kan man lätt konstatera. En överdriven känslostyrd fjällvandring i ord och bild är mycket sällsynt, och svårfunnen. Ingen vill skildra hysteri, olyckor, brott, grått och dystert väder, och tråkig stämning alltså: ”Överdrifter”. Det ska vara klämkäckt och äventyrligt, lite som en amerikansk äventyrsfilm. Folk vill gärna vara ’explorers’, ’äventyrare’ betvingare av svårigheter, eller rentav duktiga fotografer. Inte mespottor och lipsillar.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-21 08:52 från thureb till Anders_sthlm :
Abstrakt ämne. Naturfoton talar till mig och fotot och mina minnen vävs samman till en mångfacetterad upplevelse. De flesta naturfoton som ger mig en upplevelse har en blandning av konst och dokumentation. Fina bilder är ofta sparsmakade. Det är mer uttalat i svartvita bilder där jag tror jag lättare uppfattar fotografens intention med bilden. Kebnekaisefjällen gör sig bra i svartvitt och även motiv som innehåller färg funkar i svartvit för mig som betraktare om jag har erfarenheter som gör att jag fyller i färg själv t ex av en torrfura med varglav. Det är inte lika lätt att lägga till färg i en bild från en miljö jag inte känner igen t ex en regnskog.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-21 08:45 från vadior till Anders_sthlm :
Läser artikeln och av förunderlig anledning förs 40 år tillbaka i tiden. Ermitage, en bänk framför tavlan av Ajvasovskij, ögonblicket då vågorna börjar röra sig på duken. Jag tror att man förundras och vill visa ögonblicken men förundran går inte att avbilda med kamera. En skicklig konstnär kan väcka förundran.
Artikel/Blogg:
Guhkesvágge		 2025-09-19 13:01 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Anders för din återkoppling som jag uppskattar mycket. Intrusionerna i bergssidorna verkar finnas på många platser. Vid Södra Vuojnesglaciären finns samma mönster av svarta och ljusa mönster som kommer fram nu när glaciären håller på att försvinna. Enligt bergrundskartan rör det sig om gångkomplex av diabas i fältspatsandsten, siltsten och kvartsit som är de huvudsakliga bergarterna i Sarektjåhkkåmassivet Jag tog mig inte tid att forska i vad den ljusa bergarten kunde vara, vilket hade varit en fördel för de med intresse för geologi. Högt upp på östra sidan av Nordtoppen är det i stället rostfärgade bergarter insprängda med den svarta diabasen. På Tvillingryggen finns minst 3 olikfärgade bergarter insprängda i varandra. Det finns en del att "gräva" i även för oss som skriver blogginlägg, men man löper risk att bli en del av sedimentberggrunden innan man hinner publicera sina inlägg. :-) Jag gick förbi Nordtoppen två gånger i år - den 18:e juli och den 20:e augusti. Den första gången var det för varmt och jag fick vända. Den andra gången försökte vi inte ens då det var hård vind, minusgrader (vindeffekten ej inräknad) och snöfall på toppen och frekventa regnskurar nere i Guhkesvágge. Inte ens min 11 år yngre medvandrare ville gå upp. Min kompis gjorde ett försök att gå upp på Nordtoppen i slutet av september förra året men även han tvingades vända då han blev för kall om fötterna. Det är bara att försöka igen.
Artikel/Blogg:
Guhkesvágge		 2025-09-19 10:13 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Jag undrar när jag ser ditt foto, på hur många ställen dom här berömda intrusionerna i bergssidorna kan beskådas egentligen. Det här var ju en ovanlig ifrån en för mig okänd plats. Mest känd är ju sidan på: Favoritplatån, och i Pårtekedjan, men vid ’lusläsning’ av Olaf Svenningsens kartläggning om detta, så förstår jag att det finns en hel del övriga blottor. Jag har sett detta ’stenkaos’ uppe på Buchtkammen, men inte egentligen fattat att det finns en hel del rakt där inunder också. Däruppe på sluttningen, finns ju stora marmorblock(Spijkamarmorn?) liksom strösslade i en rak linje..och som sedan dyker upp igen på Kassakammen. Hamberg trodde ju att det var horisontella gångkomplex som trängt sönder sedimentbergarterna, när det sedan visade sig vara att det var vertikala slitningar vid förtunning och uttöjning som skapat det hela, och att en 45 gradig vridning sedan gjort resten. Nordtoppen var väl lite ambitiöst i värmen. Du vet nog att när man tror sig kommit upp på den, är det ändå en bra bit till själva toppen. Vad säga..Din slutbild på tältplatsen med Akka i bakgrunden är ju nästan i en 'amerikansk skala'. En prärie med Klippiga bergen i fonden! Fint avslut på en toppenbildserie.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-18 19:54 från hansnydahl till hansnydahl :
Det är bara att "kommentera på", Anders. Den enda "inlåsning" jag kan oroa mig för är den dag man eventuellt hamnar på hemmet oförmögen att ta sig fram som förr. Kommentarer är vanligtvis ett tecken på engagemang och uppskattas nog av alla. På Facebook däremot kan man få en del ilskna kommentarer om man påstår att glaciärerna smälter på grund av klimatförändringarna, men numera är admin rätt snabba med att ta bort rena påhopp.
Artikel/Blogg:
Vandring från Storulvån till Enafors 250910		 2025-09-18 15:30 från personnvik till personnvik :
Tack Hans för dina fina ord. Och tack även för dina rättelser - jag uppskattar dem.
Artikel/Blogg:
Vandring från Storulvån till Enafors 250910		 2025-09-18 14:54 från hansnydahl till personnvik :
Tack för en trevlig presentation av leden mellan Storulvån och Enafors, en led jag inte har gått. Flera fina bilder - bland annat den med tistelfjäril och ljung. Ja, det är ängsull du fotograferat - den kan ha flera "tofsar" per strå, medan polarullen bara har en. Det är kanske ofint att komma med ett par påpekanden, men här kommer de: Du skriver björkticka på en bild, men jag tycker det liknar en klibbticka. Du har även "osnygga renar" men av sammanhanget tror jag att du menar "oskygga renar".
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-17 14:45 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Per! Det tog en stund innan jag insåg att du är den flitige bloggaren bakom "Pers turer". Tyvärr har jag inte hunnit läsa mycket av de nya bloggare som tillkommit under mitt uppehåll från Utsidan från 2020 till 2025, men det går ju att åtgärda. Passade nu på att läsa ditt inlägg om Åreskutan och det är glädjande att se att din dotter delar ditt naturintresse. Jag fick intrycket att du är en kännare både av insekter och svamp. Bilden visar Stinkmussling i Björnlandets nationalpark. https://photos.app.goo.gl/1nhoui3ue75YNxXb9
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-17 13:39 från personnvik till hansnydahl :
Tack för jättefint och tänkvärt blogginlägg.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-17 09:53 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Jag ska inte låsa in dig i kommentarer här. Ibland tror jag faktiskt en text mår bäst av att vara själv. Jag skrev en gång ett inlägg om Ojnare på Gotland, där jag har släkt och uppvuxen, och jag fick otroligt mycket kommentarer, tyvärr av den art jag inte ville ha och rensade bort det mesta. Det rörde sig om miljöprotester där, då det begav sig. Men som sagt Hans, det är mycket ovanligt att någon skriver så bra som du och så fängslande ihop med utmärkta bilder.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-16 17:51 från hansnydahl till hansnydahl :
Du får nog lägga till dig själv i listan, men det skulle ju Jantelagen "förbjuda". Jag är inte kapabel att bedöma mina egna insatser - jag skriver för att jag försöker fånga på bild alla naturobjekt som Sarek består av rent geografiskt och geologiskt. Dalar, glaciärer, jokkar, slukrännor, skvalrännor, ändmorän, högslätter, sjöar, bergspass, blommor, fåglar med mera. För mig är texterna mer en inramning till bilderna. Jag är medveten om att jag inte är någon Fjodor Dostojevskij och jag har inte samma litterära palett som till exempel Fowelin. På något sätt försöker jag hålla en låg profil - jag "lånar ut" mina ögon till läsaren så att denne kan vandra "i mina fotspår" utan att mina egenheter - positiva eller negativa - ska färga läsarens upplevelse av landskapet allt för mycket. Stilen (eller bristen på stil) liknar kanske mer en guidebok än ett normalt blogginlägg. När det gäller Sarek har jag lärt mig mycket av Björn Andersson och Hans Fowelin och även av det du skrivit. Och naturligtvis av Axel Hamberg själv. Tyvärr har jag inte hunnit läsa mycket av andra nu aktiva bloggare, men Elvah läser jag med stor behållning.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-16 15:41 från paall till Claes Grundsten :
Jättekul Claes! Uppskattar verkligen att läsa om dina vandringar som både är inbjudande rent naturmässigt men även smått filosofiska i en värld som behöver mer lugn, sinnesro mm. Jag har själv vandrat i Sarek ett antal år och ser skönheten kombinerat med viss ansträngning med manshöga videsnår som ska passeras. Ett härligt lugn sprider sig dock.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-16 11:47 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Absolut Hans har du rätt! Hamberg och Sarek hör definitivt ihop. Men, många verkar tro att Hamberg var någon slags ”pionjär inom fjällsport” Nu var väl Axel Hamberg, glaciolog, meteorolog och hydrolog. Det är möjligt att hans skrift för stf kom att påverka bildandet av nationalparken. I Lönnbergs skrift står det att ’det antyds’ om Hambergs inblandning i bildandet. (Jag vet som sagt inte själv tyvärr inte vidare mycket om detta precisa nationalparks-bildningsskede, vem som argumenterade vad, osv). Men när man läser igenom minnesboken hittar jag i alla fall inget om att Hamberg själv skulle vilja ha området som en sådan. Dock höll han ju på lång tid(1931) och borde säkert haft synpunkter på det hela. Jag frågade Lars Andersson i Uppsala om detta- när boken kom (2012), men även han verkar vara osäker på det. Folk verkar också tro att Hamberg klättrade i berg som ’någon slags Göran Kropp’ och att han fotar fjäll för att dom är vackra och branta- i någon slags nationalromantik. Hans kameror (5 styckena) är ju inte några apparater som man går och köper här nere på Drottninggatan för att fota panoramor. (6 kg) De är vad man kallar: ’mätarkameror’. mer besläktade med en teodolit. Om du nu har boken, kan du läsa kapitlet om dessa: sid 235.av Kenneth Torlegård. I kittet ingår: mätbord, stativ, glasplåtar i kassetter, osv. inte direkt något man bara tar upp ur fickan. 500 mätobservationer och drygt 1600 fotografier. Läsvärt och faktaspäckat. Hamberg används lite hur som helst i våra dagar, vad det verkar. Mest knasigast var nog det här tramsäventyret härförleden med dom kulörta plastkajakerna som skulle paddla i Njåtjosvagge. Det var ju inte ens spännande. Men där viftades det ju med ’den lilla röda’ som om det var något slags respass och garanti för att man var ute i gott syfte. Det fick snarare motsatt effekt. På något märkligt vis, och högst osmakligt hade man lyckats klämma in sig i Skårkistugan. En slags ’kolonial effekt’ av Hamberg ger ju Tor Tourda här: https://kvikkjokk.nu/vad-lag-bakom-gransen-till-sareks-nationalpark/ Med en vänlig hälsning Anders.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-16 11:43 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det skulle inte återstå vidare mycket här på Utsidan om inte dina inlägg fanns Hans. På något vis är det väl så att om man tog bort dina, Fowwes, Bandersson och Elvah ifrån blogglistan här... (Det finns i och för sig en småbarnspappa som bloggar med stor frenesi) …tog man bort alla er då, ja då skulle det inte finnas något läsvärt här alls! Har du reflekterat över detta? Nu vet jag inte vad för slags respons du fått ifrån Redaktionen här, men det du skriver är ju omtyckt inte bara av mig utan av väldigt många. Du generar klick, vilket ju ger redaktionen inkomster och reklamintäkter. Har du någonsin fått något ’Tack’? Visst är det kul med att läsare kommenterar, men i det långa loppet så undrar man ju varför inte redaktionen här inte kan visa uppskattning för det du ger oss..
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-16 00:32 från Gaidat till Claes Grundsten :
Fantastisk att få se..🙏..tack SÅ mycket..👍
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 18:26 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Tack för ditt svar Anders. Jag skrev inte att Hamberg kämpade för att Sarek skulle bli nationalpark. Han fotograferade i Sarek dels för sin forskargärning och dels på grund av sitt nära samarbete med Svenska Turistföreningen. Detta gjorde Sarek mer känt. Här ett citat från Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1910 där abetet med nationalparksbildandet beskrevs. Björn Andersson hade en länk till den i sitt inlägg om Sareks gränsdragning. De af Kgl. Jordbruksdepartementet senare tillkallade sakkunnige voro af liknande åsikt, men fäste tillika uppmärksamheten på Sarjekområdet, som genom professor A. Hambergs och hans medarbetares mångåriga vetenskapliga undersökningar var bättre kändt än någon annan del af Lappland och som sålunda från denna synpunkt äfvenledes i ovanligt hög grad lämpade sig att afsättas som nationalpark. ---- https://www.utsidan.se/blogs/bees/varfor-nedre-njoatsosv-gge-inte-kom.htm
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 14:40 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Stort tack för kommentar Claes. Instämmer helt. Jag ser verkligen fram emot dina kommande böcker. Ur min blogg... Du har nog läst denna: https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/claes-grundsten-lappland-min-fjallvarld.htm Med vänlig hälsning Anders.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 14:36 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Tack för en lång och utförlig kommentar. Som jag skrev tidigare gillar jag kommentarer. Jag tror jag i det sammanhanget har ’Utsidans’ längsta kommentar. Kolla denna signatur av någon som kallar sig: ’Anders2’ i slutet av inlägget. Här kan man prata om ’in extenso’! https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/ljuset-i-abisko-2-4.htm Jo Hans, Förhoppningsvis är det du skriver i din kommentar det jag kallar ’ABC’ kunskaper om fotografi, vilket jag förutsätter att de som vill göra anspråk på professionell fotografi besitter, och redan har. Jag ifrågasätter inte digital fotografi alls, eller inte ens den kommande AI fotografin. Ett medfött bildsinne är faktiskt något som har med visuell begåvning att göra, och tyvärr ’det’ kan inte införskaffas på en fotokurs. Bildsinne har inte att göra med: exponeringstider, objektiv eller diverse inställningar och andra manipuleringar. Vad jag skrev om var: hur olika vi kommit att betrakta de olika medierna inom fotografi, i och med att vi kan se tillbaka på fotografins historia, trots att det bara gått ungefär180 år. Jag tycker det är bra att du konstaterar att den fotografiska bilden skiljer sig ifrån det man ursprungligen såg. Det är nog ett bra konstaterande. Många som kallar sig fotografer vare sig tror, eller tycker det. Sagt det, tror jag faktiskt en konstnärlig utbildning kan vara nyttig för fotografer, att dom själva lär sig exempelvis teckna och däri lär sig att just se. Jag vet inte hur mycket Hamberg ’just kämpade’ för att Sarek skulle bli en Nationalpark. Hamberg var väl i främsta hand forskare, men hans forskning bidrog säkert, även om då gränserna som drogs är lite märkliga. Det är ju mest vassa toppar & glaciärer som gäller. Nordenskiöld å’ Svenonius var väl dom som genom vetenskapsakademin fick riksdagen att lyssna. Och Louis Améen, stf, som hade planer, drog väl i andra tåtar på sitt håll. Däremot har jag har för mig att nedan nämnda naturfotograf – Grundsten - kämpade en hel del för att Kebnekaisefjällen skulle bli nationalpark. På Hambergs tid var det nog däremot lättare att få till en sådan. Men som du säkert vet, säkert var det ju inte. Stort tack igen för kommentar Hans.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 11:02 från Claes Grundsten till Anders_sthlm :
Intressanta tankar du framför här. I min kommande bok om Sarek finns ett kapitel om fjällfotografin där jag diskuterar förändringarna i vår samtid. Viktigt är att skilja på fotografier som fungerar som dokumentära avbildningar och de fotografier som gör anspråk på konstverk. Den dokumentära sidan har en ganska given inramning, de ska visa något som finns och/eller har hänt. Teknisk skicklighet, hantverkskunnande och bildsinne krävs för ett lyckat resultat. Inom konstvärlden är förutsättningarna helt annorlunda, och vad som är bra eller dåligt i den världen har alltid diskuterats och kommer alltid att diskuteras av både konsthistoriker och folk i allmänhet. Många med en kamera vill göra både dokumentära bilder och bilder med konstnärlig touch. Olika beroende på sammanhanget. Roligt att du hänvisar till min verksamhet eftersom jag vill täcka båda områdena. Tack för bloggen.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:32 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack Micke.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:31 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Jag håller med om att SL fortfarande är läsvärd, med sitt frejdiga språk och fina bilder.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:29 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack för kommentaren Anders. Jag ska nu börja följa dina bloggar löpande.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:26 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack Hans. Reservatet är stort och Njoatsosvagge södra del ingår. Det området har jag skrivit om på min hemsida: https://claesgrundsten.se/2023/04/iskall-skidtur-i-sarek/
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 08:33 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Den digitala bilden är inte så självklar som enkelheten i de registrerade nollorna och ettorna i bildfilen kan få en att tro. Bildens färgmättnad, färgtemperatur (varma eller kalla färger), färgbalans, kontrast och ljusstyrka går att påverka både vid framkallningen av digitala bilder och på de skärmar som vi väljer att betrakta bilderna på. Fotot som har verklighetstrogna färger på min skärm kan ha överdrivet grälla färger - eller urblekta färger - på en gammal och billig laptop. Mycket kan gå fel och göras fel. Här finns gott om utrymme för effektsökeri. Den bild som kameran registrerar är ofta inte den bild som ögat såg och nämnda parametrar kan behöva justeras i ett bildediteringsprogram som Lightroom, Photoshop eller Capture One innan man har ett verklighetstroget resultat. En annan begränsning är det dynamiska omfånget som bildsensorn klarar av att fånga (antalet gråtoner mellan vitt och svart) och skärmen att visa. Det blir ett visst svinn av toner under processen från bildsensor till editeringsprogram till bildskärm och slutligen ögat. Du skriver att "...önskan av att upphöja det dokumentära till konst är ofta väldigt knepig...". Ja, men ibland överträffar verkligheten konsten (eller drömmen) och då räcker det att bara "registrera" - om kameran är kapabel att fånga ljuset. Kameran klarar sällan av att avbilda regnbågar så att de blir lika färgranna på bild som vi upplever dem i verkligheten. Ökar jag färgmättnaden så att motivet liknar reklam för Beckers Färg kan vi i stället drabbas av kognitiv dissonans - som att måla läppstift på en gris. Att tänka för mycket på hur bilden ska se ut för att andra ska uppskatta den kan ha negativ inverkan på ditt bildsinne och på din passion för foto. Ansel Adams blev kritiserad av andra fotografer för att han ägnade sig åt något så "oviktigt" som landskapsfotografi när samhället genomgick stora sociala förändringar under 30-talet, och under krigsåren. Han lät inte kritiken påverka det som var hans stora passion och kunde därför till slut fånga landskapet som ingen annan under den tiden. Axel Hambergs orubbliga passion för att avbilda landskapet i Sarek bidrog mycket till att nationalparken bildades 1909. Hans passion smittar dessutom av sig ännu efter mer än 100 år. Passion leder inte nödvändigtvis till att man får ett bildsinne, men man ger inte upp så lätt.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 18:29 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Anders för att du vidgar perspektivet ytterligare. Det Per Holmlund skrev om "glaciärforskaren Axel Hamberg" i boken "Sarek, Arktis och akademisk vardag" läste jag med stort intresse. Hamberg gjorde en obegripligt omfattande arbetsinsats i många dicipliner och möjligen brände han sitt ljus i båda ändarna. I vilket fall inspirerar han mig mycket. De delar av glaciärerna som ligger högt kommer nog att finnas kvar ett bra tag. Medeltemperaturen sjunker runt en grad per 100 höjdmeter och avsmältningen sker under en kortare tid högre upp. Men de kommer kanske inte att synas nerifrån dalgångarna, eller vara för små för att bidra mycket till det estetiska. Det var en märklig stenbotten ni råkade ut för - det låter som något man ska hålla sig borta ifrån. Jag och en kompis vadade Ráhpajåhkå ett par km nedströms år 1990, några hundra meter efter Bielajåhkås inflöde. Där var det prima sandbotten, ganska brett och vattnet gick en bit upp på låret Det finns en del att säga om det undermedvetna. Under solovandringar brukade jag höra röster och andra ljud efter 4 eller 5 dagar i ensamhet. Detta är inget okänt fenomen - inuiterna som ägnade sig åt shamanism där det mesta anses vara besjälat, hörde röster när de ensam jagade säl i ett par veckor. Deras tolkning var att förfäderna pratade med dem. Efter ett tag insåg jag att ljuden inte kommit in genom öronen, utan att de sipprat upp likt sumpgas från det undermedvetna. Jag har läst ditt senaste blogg-inlägg, men det krävs lite eftertanke innan man har något att tillföra i en kommentar.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 16:05 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det undras nog en hel del över hur landskapet kommer te sig utan några glaciärer. Det finns nästan inbyggt i oss som sett ett landskap flera gånger hur detta kommer te sig utan våra ögon. Ja, glaciärer är som jättelika smältande isbitar. (Jag kan bara referera till Rhôneglaciären som är all fjällvandrings urmoder på något vis. Ju fler besökare ju fler sörjande. På kontinenten är det än mer påtagligt än här. Per Holmlund, glaciologen, har ju ägnat Mikkaglaciären stort intresse i sin forskning. I två ingående studier, dessutom har han skrivit en läsvärd och ingående artikel i minnesboken över Hamberg (2012) Man bli väldigt nostalgisk när man läser din fina berättelse Hans. Många minnen om Sarek kommer till livs. - det är det undermedvetna som väcks till liv. Det är med stort intresse man följer dina steg. 1981 var en otroligt varm sommar. All snö var bortsmält och det fanns bara glaciärerna. Dricksvatten var dessutom väldigt svårt att hitta. Jag och några kompisar befann oss på Ålkatjsidan, ungefär vid Stuor Irkes, där roddbåtana fanns en gång. Rapaälven hade ett otroligt lågt flöde så vi beslöt för att vada över till Tjågnårissidan…Men det gick inte, botten bestod av otroligt jättelika stora runda stenar, omöjliga att komma förbi. Vattnet rann i djuphålor bredvid. Det var inte det då nästan stillastående vattnet som var problemet, utan just dessa jättelika bumlingar. Man kan undra över vem som kommer ta den sista bilden av Mikkaglaciären.
Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 100 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips

Upptäck