Jag tog tåg och buss från Östersund till Storulvån.
För mig känns det nostalgiskt att komma till Storulvån då jag jobbade där en vinter. Så ett besök inne i huset blev det för att kika runt, och få tillbaka minnen.
Från Storulvån gick jag den omarkerade stigen på norra sidan av dalen med ån Storulvån. Det var rätt blött på sina ställen, men det gick bra att gå där ändå. När jag började vika av norrut mot den markerade leden blev det betydligt torrare.
När jag närmade mig Snasahögarnas vindskydd blev det allt stenigare.
Strax efter vindskyddet passerade jag turens högsta punkt. Därifrån gick det långsamt neråt mot Silverfallet.
Gamla knotiga tallar inger respekt. Påverkade att vädrets makter.
Efter Silverfallet gick jag över myrar med talldungar. Sedan gick leden längre ner i fin granskog.
Leden kom ut på E14 vid bron över Enan. Enafors syns en bit bort.
Hemåt blev det lift och tåg. Efter en härlig dag på fjället.
Tack för en trevlig presentation av leden mellan Storulvån och Enafors, en led jag inte har gått. Flera fina bilder - bland annat den med tistelfjäril och ljung. Ja, det är ängsull du fotograferat - den kan ha flera "tofsar" per strå, medan polarullen bara har en.
Det är kanske ofint att komma med ett par påpekanden, men här kommer de:
Du skriver björkticka på en bild, men jag tycker det liknar en klibbticka. Du har även "osnygga renar" men av sammanhanget tror jag att du menar "oskygga renar".
Tack Hans för dina fina ord.
Och tack även för dina rättelser - jag uppskattar dem.