Väderprognosen såg ut att erbjuda solglimtar på toppen, Men de såg vi inte av i dimman.
Det blev ändå en lyckad och kul dag. En favorit i repris.
Vi tog kabinbana upp i dimman. Från kabinbanans toppstation gick vi den branta leden upp till toppstugan, som även är Sveriges högst belägna café.
Jag hoppades att dimman skulle lätta under tiden vi satt inne på cafeet, men icke. Ut i blåsten och dimman. Det var lite småruggigt.
Vi knallade ner längs leden och träffade rätt många andra vandrare. Både de som gick uppför och de som gick nerför. Flera sa uppmuntrande ord till Siri, som hoppade och studsade nerför.
Vid Cognacstenen (ja den heter så enligt en skylt) tog vi matpaus i lä bakom stenen.
Det här är ju en häftig plats att hänga på. En bro över en cykelbana med massa hopp. Där kan man sitta och kolla länge.
Ja efter tag kom vi ner till Kabinbanan dalstation och bilen. Det blev en finfin tur.
