Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 100 Nästa Sista 
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-18 19:54 från hansnydahl till hansnydahl :
Det är bara att "kommentera på", Anders. Den enda "inlåsning" jag kan oroa mig för är den dag man eventuellt hamnar på hemmet oförmögen att ta sig fram som förr. Kommentarer är vanligtvis ett tecken på engagemang och uppskattas nog av alla. På Facebook däremot kan man få en del ilskna kommentarer om man påstår att glaciärerna smälter på grund av klimatförändringarna, men numera är admin rätt snabba med att ta bort rena påhopp.
Artikel/Blogg:
Vandring från Storulvån till Enafors 250910		 2025-09-18 15:30 från personnvik till personnvik :
Tack Hans för dina fina ord. Och tack även för dina rättelser - jag uppskattar dem.
Artikel/Blogg:
Vandring från Storulvån till Enafors 250910		 2025-09-18 14:54 från hansnydahl till personnvik :
Tack för en trevlig presentation av leden mellan Storulvån och Enafors, en led jag inte har gått. Flera fina bilder - bland annat den med tistelfjäril och ljung. Ja, det är ängsull du fotograferat - den kan ha flera "tofsar" per strå, medan polarullen bara har en. Det är kanske ofint att komma med ett par påpekanden, men här kommer de: Du skriver björkticka på en bild, men jag tycker det liknar en klibbticka. Du har även "osnygga renar" men av sammanhanget tror jag att du menar "oskygga renar".
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-17 14:45 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Per! Det tog en stund innan jag insåg att du är den flitige bloggaren bakom "Pers turer". Tyvärr har jag inte hunnit läsa mycket av de nya bloggare som tillkommit under mitt uppehåll från Utsidan från 2020 till 2025, men det går ju att åtgärda. Passade nu på att läsa ditt inlägg om Åreskutan och det är glädjande att se att din dotter delar ditt naturintresse. Jag fick intrycket att du är en kännare både av insekter och svamp. Bilden visar Stinkmussling i Björnlandets nationalpark. https://photos.app.goo.gl/1nhoui3ue75YNxXb9
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-17 13:39 från personnvik till hansnydahl :
Tack för jättefint och tänkvärt blogginlägg.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-17 09:53 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Jag ska inte låsa in dig i kommentarer här. Ibland tror jag faktiskt en text mår bäst av att vara själv. Jag skrev en gång ett inlägg om Ojnare på Gotland, där jag har släkt och uppvuxen, och jag fick otroligt mycket kommentarer, tyvärr av den art jag inte ville ha och rensade bort det mesta. Det rörde sig om miljöprotester där, då det begav sig. Men som sagt Hans, det är mycket ovanligt att någon skriver så bra som du och så fängslande ihop med utmärkta bilder.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-16 17:51 från hansnydahl till hansnydahl :
Du får nog lägga till dig själv i listan, men det skulle ju Jantelagen "förbjuda". Jag är inte kapabel att bedöma mina egna insatser - jag skriver för att jag försöker fånga på bild alla naturobjekt som Sarek består av rent geografiskt och geologiskt. Dalar, glaciärer, jokkar, slukrännor, skvalrännor, ändmorän, högslätter, sjöar, bergspass, blommor, fåglar med mera. För mig är texterna mer en inramning till bilderna. Jag är medveten om att jag inte är någon Fjodor Dostojevskij och jag har inte samma litterära palett som till exempel Fowelin. På något sätt försöker jag hålla en låg profil - jag "lånar ut" mina ögon till läsaren så att denne kan vandra "i mina fotspår" utan att mina egenheter - positiva eller negativa - ska färga läsarens upplevelse av landskapet allt för mycket. Stilen (eller bristen på stil) liknar kanske mer en guidebok än ett normalt blogginlägg. När det gäller Sarek har jag lärt mig mycket av Björn Andersson och Hans Fowelin och även av det du skrivit. Och naturligtvis av Axel Hamberg själv. Tyvärr har jag inte hunnit läsa mycket av andra nu aktiva bloggare, men Elvah läser jag med stor behållning.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-16 15:41 från paall till Claes Grundsten :
Jättekul Claes! Uppskattar verkligen att läsa om dina vandringar som både är inbjudande rent naturmässigt men även smått filosofiska i en värld som behöver mer lugn, sinnesro mm. Jag har själv vandrat i Sarek ett antal år och ser skönheten kombinerat med viss ansträngning med manshöga videsnår som ska passeras. Ett härligt lugn sprider sig dock.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-16 11:47 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Absolut Hans har du rätt! Hamberg och Sarek hör definitivt ihop. Men, många verkar tro att Hamberg var någon slags ”pionjär inom fjällsport” Nu var väl Axel Hamberg, glaciolog, meteorolog och hydrolog. Det är möjligt att hans skrift för stf kom att påverka bildandet av nationalparken. I Lönnbergs skrift står det att ’det antyds’ om Hambergs inblandning i bildandet. (Jag vet som sagt inte själv tyvärr inte vidare mycket om detta precisa nationalparks-bildningsskede, vem som argumenterade vad, osv). Men när man läser igenom minnesboken hittar jag i alla fall inget om att Hamberg själv skulle vilja ha området som en sådan. Dock höll han ju på lång tid(1931) och borde säkert haft synpunkter på det hela. Jag frågade Lars Andersson i Uppsala om detta- när boken kom (2012), men även han verkar vara osäker på det. Folk verkar också tro att Hamberg klättrade i berg som ’någon slags Göran Kropp’ och att han fotar fjäll för att dom är vackra och branta- i någon slags nationalromantik. Hans kameror (5 styckena) är ju inte några apparater som man går och köper här nere på Drottninggatan för att fota panoramor. (6 kg) De är vad man kallar: ’mätarkameror’. mer besläktade med en teodolit. Om du nu har boken, kan du läsa kapitlet om dessa: sid 235.av Kenneth Torlegård. I kittet ingår: mätbord, stativ, glasplåtar i kassetter, osv. inte direkt något man bara tar upp ur fickan. 500 mätobservationer och drygt 1600 fotografier. Läsvärt och faktaspäckat. Hamberg används lite hur som helst i våra dagar, vad det verkar. Mest knasigast var nog det här tramsäventyret härförleden med dom kulörta plastkajakerna som skulle paddla i Njåtjosvagge. Det var ju inte ens spännande. Men där viftades det ju med ’den lilla röda’ som om det var något slags respass och garanti för att man var ute i gott syfte. Det fick snarare motsatt effekt. På något märkligt vis, och högst osmakligt hade man lyckats klämma in sig i Skårkistugan. En slags ’kolonial effekt’ av Hamberg ger ju Tor Tourda här: https://kvikkjokk.nu/vad-lag-bakom-gransen-till-sareks-nationalpark/ Med en vänlig hälsning Anders.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-16 11:43 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det skulle inte återstå vidare mycket här på Utsidan om inte dina inlägg fanns Hans. På något vis är det väl så att om man tog bort dina, Fowwes, Bandersson och Elvah ifrån blogglistan här... (Det finns i och för sig en småbarnspappa som bloggar med stor frenesi) …tog man bort alla er då, ja då skulle det inte finnas något läsvärt här alls! Har du reflekterat över detta? Nu vet jag inte vad för slags respons du fått ifrån Redaktionen här, men det du skriver är ju omtyckt inte bara av mig utan av väldigt många. Du generar klick, vilket ju ger redaktionen inkomster och reklamintäkter. Har du någonsin fått något ’Tack’? Visst är det kul med att läsare kommenterar, men i det långa loppet så undrar man ju varför inte redaktionen här inte kan visa uppskattning för det du ger oss..
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-16 00:32 från Gaidat till Claes Grundsten :
Fantastisk att få se..🙏..tack SÅ mycket..👍
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 18:26 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Tack för ditt svar Anders. Jag skrev inte att Hamberg kämpade för att Sarek skulle bli nationalpark. Han fotograferade i Sarek dels för sin forskargärning och dels på grund av sitt nära samarbete med Svenska Turistföreningen. Detta gjorde Sarek mer känt. Här ett citat från Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1910 där abetet med nationalparksbildandet beskrevs. Björn Andersson hade en länk till den i sitt inlägg om Sareks gränsdragning. De af Kgl. Jordbruksdepartementet senare tillkallade sakkunnige voro af liknande åsikt, men fäste tillika uppmärksamheten på Sarjekområdet, som genom professor A. Hambergs och hans medarbetares mångåriga vetenskapliga undersökningar var bättre kändt än någon annan del af Lappland och som sålunda från denna synpunkt äfvenledes i ovanligt hög grad lämpade sig att afsättas som nationalpark. ---- https://www.utsidan.se/blogs/bees/varfor-nedre-njoatsosv-gge-inte-kom.htm
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 14:40 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Stort tack för kommentar Claes. Instämmer helt. Jag ser verkligen fram emot dina kommande böcker. Ur min blogg... Du har nog läst denna: https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/claes-grundsten-lappland-min-fjallvarld.htm Med vänlig hälsning Anders.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 14:36 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Tack för en lång och utförlig kommentar. Som jag skrev tidigare gillar jag kommentarer. Jag tror jag i det sammanhanget har ’Utsidans’ längsta kommentar. Kolla denna signatur av någon som kallar sig: ’Anders2’ i slutet av inlägget. Här kan man prata om ’in extenso’! https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/ljuset-i-abisko-2-4.htm Jo Hans, Förhoppningsvis är det du skriver i din kommentar det jag kallar ’ABC’ kunskaper om fotografi, vilket jag förutsätter att de som vill göra anspråk på professionell fotografi besitter, och redan har. Jag ifrågasätter inte digital fotografi alls, eller inte ens den kommande AI fotografin. Ett medfött bildsinne är faktiskt något som har med visuell begåvning att göra, och tyvärr ’det’ kan inte införskaffas på en fotokurs. Bildsinne har inte att göra med: exponeringstider, objektiv eller diverse inställningar och andra manipuleringar. Vad jag skrev om var: hur olika vi kommit att betrakta de olika medierna inom fotografi, i och med att vi kan se tillbaka på fotografins historia, trots att det bara gått ungefär180 år. Jag tycker det är bra att du konstaterar att den fotografiska bilden skiljer sig ifrån det man ursprungligen såg. Det är nog ett bra konstaterande. Många som kallar sig fotografer vare sig tror, eller tycker det. Sagt det, tror jag faktiskt en konstnärlig utbildning kan vara nyttig för fotografer, att dom själva lär sig exempelvis teckna och däri lär sig att just se. Jag vet inte hur mycket Hamberg ’just kämpade’ för att Sarek skulle bli en Nationalpark. Hamberg var väl i främsta hand forskare, men hans forskning bidrog säkert, även om då gränserna som drogs är lite märkliga. Det är ju mest vassa toppar & glaciärer som gäller. Nordenskiöld å’ Svenonius var väl dom som genom vetenskapsakademin fick riksdagen att lyssna. Och Louis Améen, stf, som hade planer, drog väl i andra tåtar på sitt håll. Däremot har jag har för mig att nedan nämnda naturfotograf – Grundsten - kämpade en hel del för att Kebnekaisefjällen skulle bli nationalpark. På Hambergs tid var det nog däremot lättare att få till en sådan. Men som du säkert vet, säkert var det ju inte. Stort tack igen för kommentar Hans.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 11:02 från Claes Grundsten till Anders_sthlm :
Intressanta tankar du framför här. I min kommande bok om Sarek finns ett kapitel om fjällfotografin där jag diskuterar förändringarna i vår samtid. Viktigt är att skilja på fotografier som fungerar som dokumentära avbildningar och de fotografier som gör anspråk på konstverk. Den dokumentära sidan har en ganska given inramning, de ska visa något som finns och/eller har hänt. Teknisk skicklighet, hantverkskunnande och bildsinne krävs för ett lyckat resultat. Inom konstvärlden är förutsättningarna helt annorlunda, och vad som är bra eller dåligt i den världen har alltid diskuterats och kommer alltid att diskuteras av både konsthistoriker och folk i allmänhet. Många med en kamera vill göra både dokumentära bilder och bilder med konstnärlig touch. Olika beroende på sammanhanget. Roligt att du hänvisar till min verksamhet eftersom jag vill täcka båda områdena. Tack för bloggen.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:32 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack Micke.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:31 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Jag håller med om att SL fortfarande är läsvärd, med sitt frejdiga språk och fina bilder.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:29 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack för kommentaren Anders. Jag ska nu börja följa dina bloggar löpande.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-15 10:26 från Claes Grundsten till Claes Grundsten :
Tack Hans. Reservatet är stort och Njoatsosvagge södra del ingår. Det området har jag skrivit om på min hemsida: https://claesgrundsten.se/2023/04/iskall-skidtur-i-sarek/
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-15 08:33 från hansnydahl till Anders_sthlm :
Den digitala bilden är inte så självklar som enkelheten i de registrerade nollorna och ettorna i bildfilen kan få en att tro. Bildens färgmättnad, färgtemperatur (varma eller kalla färger), färgbalans, kontrast och ljusstyrka går att påverka både vid framkallningen av digitala bilder och på de skärmar som vi väljer att betrakta bilderna på. Fotot som har verklighetstrogna färger på min skärm kan ha överdrivet grälla färger - eller urblekta färger - på en gammal och billig laptop. Mycket kan gå fel och göras fel. Här finns gott om utrymme för effektsökeri. Den bild som kameran registrerar är ofta inte den bild som ögat såg och nämnda parametrar kan behöva justeras i ett bildediteringsprogram som Lightroom, Photoshop eller Capture One innan man har ett verklighetstroget resultat. En annan begränsning är det dynamiska omfånget som bildsensorn klarar av att fånga (antalet gråtoner mellan vitt och svart) och skärmen att visa. Det blir ett visst svinn av toner under processen från bildsensor till editeringsprogram till bildskärm och slutligen ögat. Du skriver att "...önskan av att upphöja det dokumentära till konst är ofta väldigt knepig...". Ja, men ibland överträffar verkligheten konsten (eller drömmen) och då räcker det att bara "registrera" - om kameran är kapabel att fånga ljuset. Kameran klarar sällan av att avbilda regnbågar så att de blir lika färgranna på bild som vi upplever dem i verkligheten. Ökar jag färgmättnaden så att motivet liknar reklam för Beckers Färg kan vi i stället drabbas av kognitiv dissonans - som att måla läppstift på en gris. Att tänka för mycket på hur bilden ska se ut för att andra ska uppskatta den kan ha negativ inverkan på ditt bildsinne och på din passion för foto. Ansel Adams blev kritiserad av andra fotografer för att han ägnade sig åt något så "oviktigt" som landskapsfotografi när samhället genomgick stora sociala förändringar under 30-talet, och under krigsåren. Han lät inte kritiken påverka det som var hans stora passion och kunde därför till slut fånga landskapet som ingen annan under den tiden. Axel Hambergs orubbliga passion för att avbilda landskapet i Sarek bidrog mycket till att nationalparken bildades 1909. Hans passion smittar dessutom av sig ännu efter mer än 100 år. Passion leder inte nödvändigtvis till att man får ett bildsinne, men man ger inte upp så lätt.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 18:29 från hansnydahl till hansnydahl :
Tack Anders för att du vidgar perspektivet ytterligare. Det Per Holmlund skrev om "glaciärforskaren Axel Hamberg" i boken "Sarek, Arktis och akademisk vardag" läste jag med stort intresse. Hamberg gjorde en obegripligt omfattande arbetsinsats i många dicipliner och möjligen brände han sitt ljus i båda ändarna. I vilket fall inspirerar han mig mycket. De delar av glaciärerna som ligger högt kommer nog att finnas kvar ett bra tag. Medeltemperaturen sjunker runt en grad per 100 höjdmeter och avsmältningen sker under en kortare tid högre upp. Men de kommer kanske inte att synas nerifrån dalgångarna, eller vara för små för att bidra mycket till det estetiska. Det var en märklig stenbotten ni råkade ut för - det låter som något man ska hålla sig borta ifrån. Jag och en kompis vadade Ráhpajåhkå ett par km nedströms år 1990, några hundra meter efter Bielajåhkås inflöde. Där var det prima sandbotten, ganska brett och vattnet gick en bit upp på låret Det finns en del att säga om det undermedvetna. Under solovandringar brukade jag höra röster och andra ljud efter 4 eller 5 dagar i ensamhet. Detta är inget okänt fenomen - inuiterna som ägnade sig åt shamanism där det mesta anses vara besjälat, hörde röster när de ensam jagade säl i ett par veckor. Deras tolkning var att förfäderna pratade med dem. Efter ett tag insåg jag att ljuden inte kommit in genom öronen, utan att de sipprat upp likt sumpgas från det undermedvetna. Jag har läst ditt senaste blogg-inlägg, men det krävs lite eftertanke innan man har något att tillföra i en kommentar.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 16:05 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det undras nog en hel del över hur landskapet kommer te sig utan några glaciärer. Det finns nästan inbyggt i oss som sett ett landskap flera gånger hur detta kommer te sig utan våra ögon. Ja, glaciärer är som jättelika smältande isbitar. (Jag kan bara referera till Rhôneglaciären som är all fjällvandrings urmoder på något vis. Ju fler besökare ju fler sörjande. På kontinenten är det än mer påtagligt än här. Per Holmlund, glaciologen, har ju ägnat Mikkaglaciären stort intresse i sin forskning. I två ingående studier, dessutom har han skrivit en läsvärd och ingående artikel i minnesboken över Hamberg (2012) Man bli väldigt nostalgisk när man läser din fina berättelse Hans. Många minnen om Sarek kommer till livs. - det är det undermedvetna som väcks till liv. Det är med stort intresse man följer dina steg. 1981 var en otroligt varm sommar. All snö var bortsmält och det fanns bara glaciärerna. Dricksvatten var dessutom väldigt svårt att hitta. Jag och några kompisar befann oss på Ålkatjsidan, ungefär vid Stuor Irkes, där roddbåtana fanns en gång. Rapaälven hade ett otroligt lågt flöde så vi beslöt för att vada över till Tjågnårissidan…Men det gick inte, botten bestod av otroligt jättelika stora runda stenar, omöjliga att komma förbi. Vattnet rann i djuphålor bredvid. Det var inte det då nästan stillastående vattnet som var problemet, utan just dessa jättelika bumlingar. Man kan undra över vem som kommer ta den sista bilden av Mikkaglaciären.
Artikel/Blogg:
Walkabout I Sareks utkant.		 2025-09-14 15:49 från Micke_SE till Claes Grundsten :
Jättekul att läsa! Tack Claes!
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 15:05 från hansnydahl till hansnydahl :
Det var en intressant bild som visar läget för 48 år sedan. Man kan också se hur mycket tunnare glaciären blivit år 1977 jämfört med år 1900. Snön som lagt sig på sidomoränen på Máhtutjåhkkå bildar en linje som visar Mihkájiegŋas maximala tjocklek. Den var inte synlig från där jag stod - jag kunde bara se sidomoränen på Jållok och Mihkátjåhkkå. För att få en mer komplett bild får jag se till att även ta mig upp på Mihkátjåhkkå.
Artikel/Blogg:
Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa.		 2025-09-14 14:15 från Bandersson till hansnydahl :
I ditt foto av Mihkajiegŋa ser det ut som om det man skulle kunna gå upp på glaciären direkt via brämen. Så mycket har förändrats. Här ett foto från 1977 - https://www.utsidan.se/obj/photo/24/248b8bcb7ee4f7152ca89f052e80f0aa.jpg. Då var det inte tal om att försöka ta sig upp den vägen. Vi sneddade in från öster där Mihkajiegŋa möter stenskravlet från Máhtutjåhkå. Färden gick sedan vidare över glaciären utan problem.
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-14 08:09 från Anders_sthlm till Anders_sthlm :
Hej. Stort tack för din kommentar Björn. Jag gillar verkligen kommentarer måste jag säga. Ja, absolut har du rätt. Svante Lundgren är precis som du påpekar en mycket viktig fotograf. Jag har för mig Tore A. var uppe i Umeå, på utställningen i fråga, och gav en föreläsning där hur mycket han betytt. Hela denna konstart med svartvitt fotografi är ju borta idag. Få förstår detta med hur en bild togs på denna tid, mörkrumsarbete, framkallning, förstoring. Vilket slit det var för fotograferna och inte minst stress, mycket av nyhetsrapportering till dagspress var ju beroende av ett skickligt handlag. Sverige har dock en fin fotohistoria, vilket få känner till. Mycket av naturfotograferna, dom sk. STF-fotograferna var inspirerade av utländska förebilder. Starka kontraster, sparsmakade motiv, osv. Tyskland var ju förebilden. USA kom efter kriget. Andreas Feininger, tysk, mycket berömd fotograf exempelvis, var ju en oerhört stark urban fotograf, men som kom att inspirera nästan alla svenska fotografer- även naturfotografer. Goodwin inte minst, och inte minst heller C. Fries och B.Bergs naturfoton. Tyvärr, dras hela det där, med ett drag av ’unket Tyskland’ en slags kombination av ’Neue Sachlichkeit/Ny Saklighet’ och L. Riefensthal’. Efter kriget ville man glömma det, och vände sig till USA i stället, där Ansel Adams är det stora namnet. Vad som är en naturfotograf idag är ju nästan en omöjlig fråga. Det går tjugo på dussinet av dom. Det vimlar ju av bilder med: frusna löv, torrfuror, sprucken is, björkar i storskog, skärgårdsklippor och Rapaselet om vartannat. Det blir till utställningar i bibliotek, bilder på kaffemuggar och priser med glasvaser…Mycket av detta ’når inte ut’ utan försvinner i bloggar och digitala moln. Den digitala bilden är i och för sig en massbild, men den är oerhört flyktig. Det finns så att säga alltid ett estetiskt plan att diskutera vad som faller publiken på läppen då det gäller naturskildringar. Men tro mig, det undermedvetna kommer ingen undan!
Artikel/Blogg:
Bilden, fjället och jaget.		 2025-09-13 17:50 från Bandersson till Anders_sthlm :
Jag vet inte om du väcker mitt omedvetna (som inte kan väckas?) i det du skriver. Men för mig dyker en annan naturfotograf upp – Svante Lundgen. Västerbottens museum gav ut ett temanummer om honom 2010 - https://vbm.se/vbmstorage/uploads/2017/09/2010_3.pdf. Där finns ett foto på sidan 14 där det i undertexten står: Aktse i Lappland med den berömda ”bergnäsan” Skierfe som är drygt en km hög. Lundgren berättar i boken 50 år som naturfotograf (1982) hur han vid flera tillfällen sökt fotografera detta motiv utan att bli nöjd med proportionerna. Så går jag då fram till sidan 61: ”Min bästa bild från Aktse: rödstjärthona eller fem nypor”, skriver Lundgren i Kungsleden (1955) För mig är detta foto alldeles magiskt. Jag färdas på något sätt till Aktse dit våren har kommit och det är dags att hänga ut de nytvättade lakanen. Och det är rödstjärthonan som bär på budskapet. ”Fem nypor”!
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-10 12:53 från hansnydahl till hansnydahl :
Det glädjer mig mycket att du uppskattar mina inlägg. Jag har ibland fått återkoppling från personer som fjällvandrat hela livet, men som inte längre kan fortsätta med det på grund av hög ålder. Det betyder mycket för motivationen att skriva, att den gruppen kan ha glädje av bilderna från sina tidigare tassemarker. Du har ju skrivit väldigt mycket redan innan jag var medlem på Utsidan, och jag läser ibland något av dessa inlägg för att få inspiration. Jag läste att du varit på Ábmelvárásj och letat raggfingerört, och året därpå tog jag mig upp på det märkliga lågfjället. Jag har inte tillräckliga botaniska kunskaper för att kunna skilja raggfingerörten från närbesläktade arter, så jag nöjde mig med utsikten. Det var ju förfärligt med din bilolycka och de begränsningar den medfört. Jag antar att sjukvården gjort det som kunnas för din rehabilitering? Även jag är 70+ men har haft turen att undkomma olyckor. Egentligen vill jag "ta bort mig själv" ur skriverierna - jag lånar ut mina ögon så att läsaren kan gå i mina fotspår och uppleva landskapet på sitt sätt, utan att upplevelsen färgas allt för mycket av mina personliga egenskaper. I alla fall är det min ambition. Själv har jag sprungit 6 marathon, men det är 40 år sedan nu, och det kan jag inte leva på längre då kondition är "färskvara" och måste underhållas. Visst får "Hjärnplåten" en rostskyddsbehandling vid varje fjällvandring.
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-10 10:56 från Anders_sthlm till hansnydahl :
Det är beundransvärt Hans, det du skriver. Jag är nu själv plus 70. Jag var med om en bilolycka för ett antal år sedan då jag voltade och resultatet av det är idag svår yrsel och värk i ryggen. Jag kan bara på nått vis se tillbaka på allt jag orkade förr. Åtta styckena marathon har jag sprungit. Jag är som sagt glad varje år jag lyckas ’släpa mig runt’ i fjällen, själv alltså, och på något vis ta tiden som den kommer framöver. På nått vis är ju livsharmonin något som avspeglas i ens fjällvandringar. Jag känner helt enkelt en otrolig tacksamhet över livet, och inte minst det som fjällen gett. Man får ju både en fysisk och psykisk styrka av fjällen och: Dessutom tvättas ju hjärnplåten ren. Att du skriver här betyder väldigt mycket.
Artikel/Blogg:
Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4.		 2025-09-09 17:46 från hansnydahl till hansnydahl :
Jag har färre "krav" på tältplatser. Visst är alla delar du räknar upp önskvärda, men finns det vatten i närheten och en tillräckligt torr yta med gräs eller flytjord som dessutom är hjälpligt plan så slår jag upp tältet - i alla fall om jag inte vet vad som finns längre fram. Går det också att vända tältet så att man får lä med yttertältsdörren öppen så är det toppen. Jag blåser inte upp liggunderlaget till 100 % eftersom det slätar ut mindre ojämnheter i marken. Vetskapen om att antalet år är begränsade, som jag kan fortsätta vandra i Sarek som om jag vore 20 år yngre, gör att jag måste orka. Jag tränar under vinterhalvåret för att inte mista benstyrka och uthållighet. Det kan vara gångpass på 20 km i 7,5 km/h eller kortare joggingpass. Jag har ett antal detaljplanerade vandringar på datorn med besök till toppar varifrån jag vill försöka fånga Sareks unika landskap, och dessa vill jag hinna med innan jag tvingas övergå till en kompaktkamera och färre vandringsdagar. En sådan sällan besökt topp är Jiegnatjåhkkå på Luohttoláhkos västra sida. Det som händer med glaciärerna kommer snart att bli en chock för många. Flera har blivit så tunna att de kan vara borta inom några år.
Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 100 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips

Upptäck