|
Artikel/Blogg: Walkabout I Sareks utkant. |
2025-09-14 15:49
från
Micke_SE
till
Claes Grundsten
: Jättekul att läsa! Tack Claes! |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-14 15:05
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Det var en intressant bild som visar läget för 48 år sedan. Man kan också se hur mycket tunnare glaciären blivit år 1977 jämfört med år 1900. Snön som lagt sig på sidomoränen på Máhtutjåhkkå bildar en linje som visar Mihkájiegŋas maximala tjocklek. Den var inte synlig från där jag stod - jag kunde bara se sidomoränen på Jållok och Mihkátjåhkkå. För att få en mer komplett bild får jag se till att även ta mig upp på Mihkátjåhkkå. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarvalåbddå och Mihkájiegŋa. |
2025-09-14 14:15
från
Bandersson
till
hansnydahl
: I ditt foto av Mihkajiegŋa ser det ut som om det man skulle kunna gå upp på glaciären direkt via brämen. Så mycket har förändrats. Här ett foto från 1977 - https://www.utsidan.se/obj/photo/24/248b8bcb7ee4f7152ca89f052e80f0aa.jpg. Då var det inte tal om att försöka ta sig upp den vägen. Vi sneddade in från öster där Mihkajiegŋa möter stenskravlet från Máhtutjåhkå. Färden gick sedan vidare över glaciären utan problem. |
|
|
Artikel/Blogg: Bilden, fjället och jaget. |
2025-09-14 08:09
från
Anders_sthlm
till
Anders_sthlm
: Hej. Stort tack för din kommentar Björn. Jag gillar verkligen kommentarer måste jag säga. Ja, absolut har du rätt. Svante Lundgren är precis som du påpekar en mycket viktig fotograf. Jag har för mig Tore A. var uppe i Umeå, på utställningen i fråga, och gav en föreläsning där hur mycket han betytt. Hela denna konstart med svartvitt fotografi är ju borta idag. Få förstår detta med hur en bild togs på denna tid, mörkrumsarbete, framkallning, förstoring. Vilket slit det var för fotograferna och inte minst stress, mycket av nyhetsrapportering till dagspress var ju beroende av ett skickligt handlag. Sverige har dock en fin fotohistoria, vilket få känner till. Mycket av naturfotograferna, dom sk. STF-fotograferna var inspirerade av utländska förebilder. Starka kontraster, sparsmakade motiv, osv. Tyskland var ju förebilden. USA kom efter kriget. Andreas Feininger, tysk, mycket berömd fotograf exempelvis, var ju en oerhört stark urban fotograf, men som kom att inspirera nästan alla svenska fotografer- även naturfotografer. Goodwin inte minst, och inte minst heller C. Fries och B.Bergs naturfoton. Tyvärr, dras hela det där, med ett drag av ’unket Tyskland’ en slags kombination av ’Neue Sachlichkeit/Ny Saklighet’ och L. Riefensthal’. Efter kriget ville man glömma det, och vände sig till USA i stället, där Ansel Adams är det stora namnet. Vad som är en naturfotograf idag är ju nästan en omöjlig fråga. Det går tjugo på dussinet av dom. Det vimlar ju av bilder med: frusna löv, torrfuror, sprucken is, björkar i storskog, skärgårdsklippor och Rapaselet om vartannat. Det blir till utställningar i bibliotek, bilder på kaffemuggar och priser med glasvaser…Mycket av detta ’når inte ut’ utan försvinner i bloggar och digitala moln. Den digitala bilden är i och för sig en massbild, men den är oerhört flyktig. Det finns så att säga alltid ett estetiskt plan att diskutera vad som faller publiken på läppen då det gäller naturskildringar. Men tro mig, det undermedvetna kommer ingen undan! |
|
|
Artikel/Blogg: Bilden, fjället och jaget. |
2025-09-13 17:50
från
Bandersson
till
Anders_sthlm
: Jag vet inte om du väcker mitt omedvetna (som inte kan väckas?) i det du skriver. Men för mig dyker en annan naturfotograf upp – Svante Lundgen. Västerbottens museum gav ut ett temanummer om honom 2010 - https://vbm.se/vbmstorage/uploads/2017/09/2010_3.pdf. Där finns ett foto på sidan 14 där det i undertexten står: Aktse i Lappland med den berömda ”bergnäsan” Skierfe som är drygt en km hög. Lundgren berättar i boken 50 år som naturfotograf (1982) hur han vid flera tillfällen sökt fotografera detta motiv utan att bli nöjd med proportionerna. Så går jag då fram till sidan 61: ”Min bästa bild från Aktse: rödstjärthona eller fem nypor”, skriver Lundgren i Kungsleden (1955) För mig är detta foto alldeles magiskt. Jag färdas på något sätt till Aktse dit våren har kommit och det är dags att hänga ut de nytvättade lakanen. Och det är rödstjärthonan som bär på budskapet. ”Fem nypor”! |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-09-10 12:53
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Det glädjer mig mycket att du uppskattar mina inlägg. Jag har ibland fått återkoppling från personer som fjällvandrat hela livet, men som inte längre kan fortsätta med det på grund av hög ålder. Det betyder mycket för motivationen att skriva, att den gruppen kan ha glädje av bilderna från sina tidigare tassemarker. Du har ju skrivit väldigt mycket redan innan jag var medlem på Utsidan, och jag läser ibland något av dessa inlägg för att få inspiration. Jag läste att du varit på Ábmelvárásj och letat raggfingerört, och året därpå tog jag mig upp på det märkliga lågfjället. Jag har inte tillräckliga botaniska kunskaper för att kunna skilja raggfingerörten från närbesläktade arter, så jag nöjde mig med utsikten. Det var ju förfärligt med din bilolycka och de begränsningar den medfört. Jag antar att sjukvården gjort det som kunnas för din rehabilitering? Även jag är 70+ men har haft turen att undkomma olyckor. Egentligen vill jag "ta bort mig själv" ur skriverierna - jag lånar ut mina ögon så att läsaren kan gå i mina fotspår och uppleva landskapet på sitt sätt, utan att upplevelsen färgas allt för mycket av mina personliga egenskaper. I alla fall är det min ambition. Själv har jag sprungit 6 marathon, men det är 40 år sedan nu, och det kan jag inte leva på längre då kondition är "färskvara" och måste underhållas. Visst får "Hjärnplåten" en rostskyddsbehandling vid varje fjällvandring. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-09-10 10:56
från
Anders_sthlm
till
hansnydahl
: Det är beundransvärt Hans, det du skriver. Jag är nu själv plus 70. Jag var med om en bilolycka för ett antal år sedan då jag voltade och resultatet av det är idag svår yrsel och värk i ryggen. Jag kan bara på nått vis se tillbaka på allt jag orkade förr. Åtta styckena marathon har jag sprungit. Jag är som sagt glad varje år jag lyckas ’släpa mig runt’ i fjällen, själv alltså, och på något vis ta tiden som den kommer framöver. På nått vis är ju livsharmonin något som avspeglas i ens fjällvandringar. Jag känner helt enkelt en otrolig tacksamhet över livet, och inte minst det som fjällen gett. Man får ju både en fysisk och psykisk styrka av fjällen och: Dessutom tvättas ju hjärnplåten ren. Att du skriver här betyder väldigt mycket. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-09-09 17:46
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Jag har färre "krav" på tältplatser. Visst är alla delar du räknar upp önskvärda, men finns det vatten i närheten och en tillräckligt torr yta med gräs eller flytjord som dessutom är hjälpligt plan så slår jag upp tältet - i alla fall om jag inte vet vad som finns längre fram. Går det också att vända tältet så att man får lä med yttertältsdörren öppen så är det toppen. Jag blåser inte upp liggunderlaget till 100 % eftersom det slätar ut mindre ojämnheter i marken. Vetskapen om att antalet år är begränsade, som jag kan fortsätta vandra i Sarek som om jag vore 20 år yngre, gör att jag måste orka. Jag tränar under vinterhalvåret för att inte mista benstyrka och uthållighet. Det kan vara gångpass på 20 km i 7,5 km/h eller kortare joggingpass. Jag har ett antal detaljplanerade vandringar på datorn med besök till toppar varifrån jag vill försöka fånga Sareks unika landskap, och dessa vill jag hinna med innan jag tvingas övergå till en kompaktkamera och färre vandringsdagar. En sådan sällan besökt topp är Jiegnatjåhkkå på Luohttoláhkos västra sida. Det som händer med glaciärerna kommer snart att bli en chock för många. Flera har blivit så tunna att de kan vara borta inom några år. |
|
|
Artikel/Blogg: Sarekvandring i extrem värme. Dag 1 till 4. |
2025-09-09 13:24
från
Anders_sthlm
till
hansnydahl
: Ja… tältplatser. Det är nästan som man checkar in på hotell, och kommer till invanda rum. Just den sträcka du beskriver har ju en hel radda bra tältplatser. Smartast när man ska tälta är ju att försöka ’gå lite vid sidan om’ för att känsligt söka av marken. Det råder ju ingen brist på sten här. Själv är mina önskemål höga: Stenar att sitta på, sten att luta ryggan’ mot, ock så denna otroliga granskande av marken. Och så vart skall öppningen i tältet vändas mot, osv… När jag var där tidigare i år vid midsommar var det fullt av snö. Det är mer ’avslöjande då’ vart man tältar. Och så denna värmebölja. Jag tycker du är otroligt duktig som orkar…Och ännu mer, att du prickar in Hamberg-vyerna. Sorgligt med glaciärerna. |
|
|
Artikel/Blogg: Walkabout I Sareks utkant. |
2025-09-08 22:41
från
Bandersson
till
Claes Grundsten
: Den författare jag håller främst när det gäller Sarek är Svante Lundgren. I hans bok Sarek – Färder och iakttagelser i fjällen mellan luleälvarna tar han med oss in i nedre Njoatsosvágge. Om den unika urskog som finns där skriver han: Här i de högsta delarna växer de underbaraste tallar – ja, en jägmästare skulle väl få slaganfall, om hans revir bestode av dylika – men ur annan synvinkel än skogsvårdens är dessa gamla kantstötta men inte krusade träd en fröjd för ögat. De har de mest bisarra former. Stammar med skruvad ved är vanliga, ibland är den så hårt snodd som vridna tvättkläder. https://www.utsidan.se/obj/photo/55/55b1e4b96a3aa26344ad35d5bcc8f24f.jpg |
|
|
Artikel/Blogg: Walkabout I Sareks utkant. |
2025-09-08 19:12
från
Anders_sthlm
till
Claes Grundsten
: Det är med fjällurskogen du gör entré här på Utsidan. En ofta förbisedd natur, och då duger det väl bra att det görs med din form och kapacitet. För där mästaren drar fram, kommer nog lärjungarna gå i hans fotspår, så förtäljer ju historien. Men säkert är att fjällurskogen bjuder på fantastiska upplevelser. Bara att tälta bland gnisslande grenar på torrfuror, kluckande tjädrar och susande grenar gör ju att man känner trygghet. Och vem har inte omfamnats av detta, efter kanske ha plurrat uppe vid stenkistorna på Pårek i regn, blåst söder och kylts ner uppe i fjällen, och sedan kommit in i skogens famn. Välkommen. med hälsning Anders. |
|
|
Artikel/Blogg: Fettjeåfallet och Storhågna runt 250830-31 |
2025-09-08 14:42
från
Anders_sthlm
till
personnvik
: Det ser ut som ni fick en toppendag. Beundransvärt, att du tar dig denna tid med din dotter. Det är en investering i framtid kan jag lova. En vacker dag kommer hon säga till dig: ’Kom kära pappa så tar vi oss en dag i storskogen, jag ska hjälpa dig att gå, och så tar hon dig i handen’ och du fattar inget! Torvmosstaggmätare, tack, nu fick jag reda på det. |
|
|
Artikel/Blogg: Vuojnestjåhkkå |
2025-09-08 10:36
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Hej Anders, och tack för din kommentar! Jag missade den då jag inte får några påminnelser längre från Utsidan, något som säkert är mitt eget fel. Återigen lär jag mig något av dig om mina egna foton, vilket uppskattas. Jag tror inte att jag verbalt analyserar i själva fotograferingsögonblicket. Det pågår säkert något i skallen när jag tar bilden, men det sker ordlöst och instinktivt. Hemma vid datorn - när man inte behöver frysa om fingrarna - kan man analysera bilden verbalt, eller som i detta fall, få en analys helt gratis som känns korrekt. :-) Jokken är namnlös på "Minkarta", men Calazo kallar den för "Alep Sarekjågåsj" - något de tagit från en karta i Abrahamssons bok "Detta är Sarek". Den kommer från Alep Sarekjiegŋa och flyter nedströms ihop med Várdasjåhkå. När jag passerade här den 19:e juli hade den säkert 4 gånger så mycket vatten och jag fick gå en omväg för att passera den på en snöbrygga - se bilden. https://photos.app.goo.gl/1G3xsds27L5Ak2mj7 |
|
|
Artikel/Blogg: Walkabout I Sareks utkant. |
2025-09-07 17:34
från
hansnydahl
till
Claes Grundsten
: Kul att du har börjat blogga på Utsidan! Jag har själv funderat på att göra en sväng i reservatet då jag tittat på lågfjällen från Stuor Dáhtá och Favnoajvve. Bra att bli påmind om Sareks angränsande pärlor. Kvikkjokk-Kabla fjällurskog sträcker sig ju ända in i Njoatsosvágge där det också ska finnas fina urskogar, enligt Björn Andersson som varit där, så det finns mer att upptäcka i reservatet. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-07 10:22
från
dallan
till
hansnydahl
: Tack, vi håller tummarna! Väldigt fina bilder, tack för dom. Kul att du också varit uppe på Skanatjåkkå, bra vy därifrån över sarektjåkkå. Hade/Alex |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-06 20:19
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Tackar! Det var en underlig sommar. Jag gjorde två vandringar i Sarek - en i mitten av juli och en i andra halvan av augusti. I juli var det värmebölja och för varmt för att gå upp på Nordtoppen - jag vände halvvägs upp då jag svettades litervis. I augusti var det för kallt. Minusgrader på topparna kan man överleva, men i hård vind blir det för kallt om inte hanskar och kängor är helt torra. Hoppas att du får göra en Sarektur nästa år - det är alltid ett äventyr att se fram emot. Här en länk till några Sarekbilder från tidigare år https://hansnydahl.com/sarek |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-06 13:51
från
dallan
till
hansnydahl
: Trevlig skildring. Blev inget sarek i år men tomheten blir mindre med ett sånt här inlägg, tack. |
|
|
Artikel/Blogg: Ljuset i Abisko 4 (4) |
2025-09-03 12:25
från
hansnydahl
till
Anders_sthlm
: Tack för din analys av fjällskildringens tidsresa, med eller utan "jaget" i centrum. Och tack för att du återvände till Utsidan - en Utsida som även den förändrats på insidan och där de svenska fjällen nu tar betydligt mindre med plats än förr. Det finns konstnärer som medvetet strävat efter att nå den "gemensamma upplevelsen". Till exempel musikern och konstnären Brian Eno. Hans uttalade ambition var "att ta musikern ut ur musiken". En "pipe dream" som många fjällfotografer har - inklusive mig själv - är att kunna fånga essensen i en landskapstyp eller ett naturobjekt - må det vara myrar, fjäll eller glaciärer. Om man lyckats med detta eller ej beror inte bara på fotografen, utan även på betraktaren - på dennes inlevelseförmåga, empati och lyhördhet. Någon form av gemensamt "språk" måste finnas för att sändare och mottagare ska kunna kommunicera - en självklarhet för en nervcell vars synapser annars skulle sluta fungera och i förlängningen leda till demens på individnivå. I dessa yttersta tider verkar det "gemensamma språkets synapser" ha drabbats av seriösa funktionshinder med en extrem polarisering av samhällen som följd. Hur ska man kunna nå varandra när till och med "Sanningen" har individualiserats? Men nu gled jag iväg lite utanför ramarna för ditt inlägg. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-03 07:19
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Tack Hans för din återkoppling som är värdefull med tanke på att du är mer bekant med området än mig genom dina vandringar och fågelinventeringar. Det var tack vare dina egna inlägg jag fick klart för mig att Guhkesvákkjåhkå kunde passeras en bit nedströms utloppet av Oarjep Tjievrajávrre. De korta dagsetapperna berodde till största delen på att förmiddagarna gick åt till att vänta ut regnet. Visserligen kan man riva lägret i regn och gå vidare, men då hade det inte blivit några bilder tagna av flera platser. Gassakammen lockade men det var minusgrader på topparna och tar man hänsyn till den hårda vinden så blir effekten nog tvåsiffriga minusgrader. Med blöta kängor och handskar hade man nästan kunnat gå samma öde till mötes som Ernest Shackleton. Det var inte svårt att ta sig över jokkarna även om jag nästan tog mig vatten över huvudet vid ett tillfälle. :-) Kylan minskade avsmältningen från glaciärerna och samtliga jokkar värda namnet på norra sidan av Sarektjåhkkåmassivet är glaciärjokkar. Annat var det i mitten av juli då 4 av dem endast kunde vadas på ett fåtal ställen och då i minst knädjupt vatten och ibland med hala stenar på bottnarna. Temperaturen var då mellan +25 och +30 grader så årets vandringar bjöd på extrem och långvarig värme i ena fallet och ovanlig och långvarig kyla i det andra fallet. Som du säger är en tidig vandring ett sätt att få avskildhet i Sarek. Sannolikt var jag ensam i hela Sarek när jag år 2018 (ett år med mycket tidig snösmältning) började vandra den 27:e maj. Har du planer på att skriva något om din vandring genom Basstavágge i din blogg? |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-09-02 21:39
från
fowwe
till
hansnydahl
: Hans, det här var trevligt att läsa och titta på. Den rundvandring ni gjorde verkar vara en lämplig tur för en vecka. Med bra väder hinner man nog med en topptur också, även om man tar det lugnt. Många jokkar att passera, så för den som vill träna upp sin vadningsteknik är Guhkesvágges västra sida det perfekta valet. Läsaren får många tips om hur man gör - och inte gör! Det blir en riktig liten vadningsskola, inklusive foton och beskrivning av jokkarna. Som du skriver är det ofta svårt att få ha Sarek helt för sig själv. Men tidigt på sommaren verkar det vara tommare. Gruppen jag gick med i år gick in i Basstavágge den 30 juni. Mikael Kuhmunen som körde båten sa att vi var den första gruppen som han körde i år. Väl inne i Basstavágge mötte vi en Utsidan-medlem, men förutom honom såg vi knappt någon vandrare inne i Sarek förrän vi närmade oss Kvikkjokk. Dina foton njuter jag verkligen av. Tack! |
|
|
Artikel/Blogg: Platsen som ligger längst bort – om Sveriges otillgänglighetspol |
2025-09-02 20:41
från
fowwe
till
fowwe
: Tack för kommentaren! Ja, det är ganska märkligt att en tidigare, felaktig beräkning (efter Grundstens) inte upptäcktes förrän efter ganska lång tid. Kanske fler än du anade att något var fel. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-08-31 17:13
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Tack Anders, för att du tar dig tid att kommentera inlägg här på Utsidan. Med så positiva omdömen vet jag inte ens hur jag ska svara - annat än att dina kommentarer är lika välskrivna och intressanta som dina egna blogginlägg, och till hjälp för mottagaren att få distans till det man själv har skrivit. Tack för det! Ska jag vara självkritisk så är det att jag inte lyckas spinna vidare och klä faktauppgifterna med kopplingar till kultur och historia - något du själv lyckas utomordentligt bra med. Hade jag läst fler av böckerna i ämnet som jag har i bokhyllan skulle det kanske fungera. När man vandrar solo kommer de existentiella frågorna upp och dessa skulle jag klara av att väva in i texten för att tanken skulle få något att suga på, men det kräver mer tid och en dag när man är tillräckligt klartänkt. Sareklåbddå var en pärla och det var synd att omständigheterna inte tillät oss att därifrån gå upp på Gássakammen. Det kommer väl fler chanser. |
|
|
Artikel/Blogg: Vuojnestjåhkkå |
2025-08-31 16:17
från
Anders_sthlm
till
hansnydahl
: Och så denna älskade Nordtopp, som vi aldrig kan se oss mätta på. Verkligen toppenbild med en pudrad hjässa, och vilken läcker liten jokk med fall i, som jag aldrig nog heller sett. Att du hittade den! Bara ett ytterligare bevis på ditt skarpa öga. Du har verkligen byggt upp bilden med diagonaler: i moln, den gröna marken, med sten och med vatten. En bild med driven kraft i…och frisk kyla!— Kan tänka att det kanske bet i skinnet av kyla då den togs. Att se en sådan mästarbild är väl själva frukten av ditt släpande med tung ryggsäck. |
|
|
Artikel/Blogg: Regn, kyla och hård vind. |
2025-08-31 16:14
från
Anders_sthlm
till
hansnydahl
: Det är ingen underdrift att säga att med dina berättelser här på Utsidan, så räknas du nog idag in bland de större fjällskildrarna i landet, helt klart. Du får bekanta områden verka nya på något sätt. Det är nog att du så sakligt och metodiskt avverkar sträckorna du skriver om, och hela tiden förmedlar närvaro i text och bild. Det finns något av överraskning i dom bilder du dessutom får tag i. Det hela känns ovanligt och nytt. Ärligt talat brukar jag må dåligt av att läsa vissa fjällskildringar, eftersom de flesta tyvärr inte alls förmedlar något nytt eller annorlunda, utan att de helt enkelt inte kan frigöra sig ifrån konventionen utan bara kör i upplöjda och tröttsamma hjulspår..eller fyller det med trams om ovidkommande känslor. Med dig är det annorlunda. Du fördjupar det hela, inte minst med fakta och noggrannhet och inte minst med språkkunskaper och mästerlig hantering av kamera. Det blir aldrig tröttsamt utan känns unikt och upplevt. Det här är verkligen fjällen när dom är som bäst. Du blåser verkligen liv i Sareklåbda, inte bara vinden. |
|
|
Artikel/Blogg: Suorva - Kvikkjokk augusti 2011 |
2025-08-28 17:54
från
OBD
till
OBD
: Oj! Snacka om arkeologi. Det var 14 år sedan. Vad kul att min berättelse fortfarande kan var till inspiration. Ja, det är ingen dum idé att börja planera för nästa tur när man nyligen avslutat en. Det har jag praktiserat mer en en gång. Hoppas du hade en fin fin vandring i år och att den blir minst lika fin nästa år. Och att planeringen fungerar bra mot depressionen:) |
|
|
Artikel/Blogg: Suorva - Kvikkjokk augusti 2011 |
2025-08-28 12:24
från
Jilli
till
OBD
: Tack för en fin berättelse med inspirerande vägval och härliga bilder! Känner så igen mig i detta att humöret sjunker när man närmar sig civilisationen. Personligen vill jag aldrig åka hem. Har avslutat årets fjällvandring tillsammans med mannen, och för att undvika total depression börjar nästa års planering. Har tänkt gå från Suorva, så det så jag hittade till din blogg. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Schweiz (del 1): Ticino - där Alperna möter Medelhavet i en romans |
2025-08-27 14:01
från
thureb
till
johanstahlberg
: Var i Tessin/ Ticino förra sommaren. Vi gjorde dagsvandringar i Verzascadalen norr om Locarno. Bodde i lägenhet i Sonogno i norr. Vackert och bitvis brant samt ganska lite vandrare om man avlägsnade sig från bilvägen. Spektakulära klippor och vattenfall speciell arkitektur med stenhus. Vi två vuxna +65 och en Samojedhund kom dit med tåg med interrailbiljett och åkte lokalbuss i dalen. |
|
|
Artikel/Blogg: Vuojnestjåhkkå |
2025-08-27 10:48
från
hansnydahl
till
hansnydahl
: Hej Anders! Jag läser detta först nu då jag nyligen kommit hem från en annorlunda vandring i Sareks och Stora Sjöfallets nationalparker. Hård vind, enstaka plusgrader och envisa regnskurar gjorde att vi ofta bara vandrade halvdagar. Jag blir naturligtvis mycket glad över att du anser mina artiklar/blogginlägg läsvärda. Det är dessutom ömsesidigt. Det leder samtidigt till att man skärper till sig inför framtida inlägg. I min ålder står dock inte tiden på min sida då jag envisas med att bära med mig en systemkamera med 2 objektiv, varav zoomet på 70-200 mm väger 1,2 kg. 25 kg ryggsäck kändes i backarna upp från Suorva, men jag lyckades fortfarande komma dit jag skulle. Under hösten kommer berättelser från sommarens 2 vandringar i Sarek, som jag ännu inte skrivit något om på Utsidan. Här ett foto från 21:a augusti då det mer kändes som andra halvan av september än som en sommarmånad. https://photos.app.goo.gl/GqVWQyEcE1SjR5cXA Visar ett av Várdasjåhkås tillflöden med Sarektjåhkkå Nordtoppen och Stortoppen i bakgrunden. |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring i Padjelanta och Junkerdals nationalparker 250803-11 |
2025-08-23 14:33
från
Anders_sthlm
till
personnvik
: Det var värst vad mycket du hann med, på en vecka. Jag hade nog behövt minst det dubbla på den sträckan du gjorde. Jag måste säga att jag igen förvånas av dina fackkunskaper och gedigna kunnighet av det du ser och möter, alltifrån insekter och växter., bara det också ovanligt här på Utsidan, där folk i gemen verkar gå förbi det dom ser i jakt på något annat. Det som jag kom att tappa hakan av var bilden av: Årjep Saullo. Det var en ovanlig vinkel du fått och dessutom i en klarblå himmel lyckas knäppa detta fjäll. Där ser man verkligen vilket märkligt massiv det är, och den spektakulära skåran i berget kan i din bild anas. Jag kan intyga att det är ett mycket obehagligt och halsbrytande äventyr att ta sig upp till den minimala toppen. Och så dessa norska hängbroar, att ta sig över dessa är också knepigt, speciellt med hund, men en sådan slapp ju du. Hysteriska barn är ju stört omöjligt att få över. Vad norska familjer gör vet jeg ikke. Men som sagt. Det här var en toppenberättelse i mitt tycke! |
|
![]() Anna Cederströms grav i Kungshamn-Morga |
2025-08-22 06:30
från
larholme
till
Jörgen Larsson
: Har du gps-koordinater? Tänkte gå Ingegerdsleden nu i helgen! Tack |
|
