Svält eller ej?

Halaj!

Jättebra tråd!
Jag har funderat på det här. Det sägs att man förlorar muskelmassa när man går på ett energiunderskott. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv verkar det helt puckat.
Jag såg ett program på kunskapskanalen, om detta. Enligt programmet försvinner, vid svält, först fettreserverna, sedan börjar musklerna att förtvina, och till sist tärs hjärnan. Sen är det godnatt, man dör. Verkar ju logiskt.

Om jag nu tänker mig en stenåldersmänniska som springer omkring med ländskynke och en knölpåk i högsta hugg i jakt efter en mammut, som inte har ätit på flera dagar. Stenåldersmänniskan alltså, inte mammuten.
Vi antar att stenåldersmänniskan svälter, men har fettreserver.
Om fettreserverna åtgår först kommer det att öka stenåldersmänniskans möjlighet att klubba ner mammuten. Han springer ju fortare.

Men om svälten gör att muskelmassan minskar kommer det ju att minska stenåldersmänniskans möjlighet att klubba ner mammuten.

//T
 
Av många inlägg här runom kan man misstänka att processen kan starta precis var som helst.
Ängslan för att när man tränar förlora muskelmassa, hur klokot låter det?
Blodsockret går åt först på ego, med lite tankning av hyfsad mat så börjar fett och vatten gå ut ur kroppen. Större muskelförluster har bara inträffat vid dumsvält och sjukdom.
Håller med föregående här som påpekade hur jobbigt det blir att äta tillräckligt mycket vid gång och bärning. Men jägarsnus, efterrätter och vilodagar brukar kunna ballansera ut det med lite fett från depåerna.
Collin Fletcher skrev klokt om det i The thousend mile Summer, bilringen försvann.
Klart att våra förfäder hann i kapp mammuten, de tog ju slut.
go tur
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
När jag är på tur bränner jag mest fett o är inte så hungrig ändå utan ja äter mindre men ändå känner jag mätt.
 
Det är ju lite förenklat vad som "går åt först".

Det mesta händer hela tiden.

Med reservation för att det var ett tag sen jag lärde mig grejerna:

Fett är ett långsamt bränsle, vid intensiva aktiviteter hinner inte fettförbränningen med. Då måste kroppen "toppa" med kolhydrater (egentligen glukos). Glukosen krävs också för citronsyracykeln, d.v.s. utan glukos kan kroppen inte förbränna fett.

Kroppens depåer av glukos är små (kan i princip bara lagras i blodet och levern), det är därför man ofta får höra att man skall äta regelbundet. Kolhydraterna behöver fyllas på regelbundet.

Proteiner bryts ner hela tiden, det är inte så att de celler våra muskler är uppbyggda av finns där hela tiden, även om antalet muskelceller är konstant så är det inte samma celler. De byts ut regelbundet. De proteiner som byts bryter kroppen ner till kolhydrater/glukos (det ger dock ett kväveöverskott). Vid brist på kolhydrater så ökar proteinnedbrytningen för att det ska finnas glukos till citronsyracykeln.

Äter man tillräckligt med protein så tror jag att de muskelceller som bryts ner ändå ersätts av nya (jag är faktiskt lite osäker på om kroppen helst bryter ner digestärt protein eller om den hellre bryter ner sina egna beståndsdelar, jag vet inte vilket som är enklast för kroppen). Äter man för lite protein samtidigt som man har brist på kolhydrater så kommer man att få en nettoförlust av muskelmassa.


Att så mycket muskelmassa skulle försvinna under en normal vandring är jag lite tveksam till, så länge man äter tillräckligt med protein. Det är ju bara att jämföra med när kroppsbyggare "deffar". De minskar inte fysisk altivitet (tvärtom), de ser till att äta mycket protein och har ett negativt energisaldo. Då bränner de fett men behåller muskler.
 
Det gamla stenåldersargumentet vägrar att försvinna.

Ja, kroppen kommer till stor del prioritera fett som bränsle till en viss gräns, där även muskelnedbrytningen kommer att öka. Därför är 70kcal/kg fettvikt ett bra riktmärke på hur stort underskott man kan hålla "säkert", till det tillkommer andra faktorer så som hur man faktiskt mår av ett visst underskott.

Vandring så som jag gör det borde endast stimulera proteinsyntesen marginellt, eventuellt en större stimulering av AMPk. Uthållighetsträning är inget som varken ger eller kräver en stor muskelmassa.

Som Peter säger så omsätts allt hela tiden, och vi pratar nettoförluster eller nettovinster.

Ät massa protein, ät gott, ha inte ett överdrivet underskott, gör det som känns bra. IMHO
 
Halaj!

Jag kan inte se att det råder någon antingen-eller-koppling mellan bukfetma och packningens vikt.
Jag har gått ner från ett all-time-high på 93 kg i vintras till 87 kg nu. Betyder detta att jag kan gå upp i packvikt från 14 kg till 20 kg?
Näe. Varför skulle det det? En 20 kg packning är 6 kg jobbigare att bära än en 14 kg packning alldeles oavsett hur fet packningens bärare är.

//T


Den totala vikten blir lägre. Packning + dig själv = totalen. Sen kanske de där 6kg du talade om känns annorlunda att bära i ryggsäcken än i "magsäcken", men i en kajak tror jag logiken funkar rakt av.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips