Bolla idéer om seniorer som kommer vilse

Jag tycker som DoktorGlas att den här diskussionen glidit in på annat än utelivsrelaterade frågor. Svårt och angeläget, men helt utanför Utsidans ämnessfär. Och jag kan inte hjälpa att den här smygande glidningen från en fjällvandrande senior som råkar ut för en olycka till en gravt handikappad människa (oavsett ålder) som går vilse på sin egen hemmagata känns både oärlig, irrelevant och lätt obehaglig.

Jag skulle vilja se någon källa på trådens antagande att äldre utövare av rörligt friluftsliv verkligen är överrepresenterade bland incidenter som orsakar sök- och räddningspådrag. Jag har bara tillgång till en sådan statistik från ett annat lands alpina områden - och den säger att det tvärtom är unga individer med odödlighetssyndrom (främst av manligt kön), som är klart överrepresenterade i det avseendet.

Vi kan visst "bolla idéer" om hur man bäst minimerar och effektiviserar eventuella sökpådrag (vi har t ex redan haft en lång "för-och-emot"-tråd om nödsändare), men den diskussionen är ju lika giltig oavsett åldern på den eventuellt hjälpbehövande.
Har inte läst speciellt mycket i tråden men tolkade trådstartern som att det i första hand gällde folk som försvann i närområden (men inte i stad) och inte äldre som är på fjälltur.

Min erfarenhet är att det relativt regelbundet försvinner folk i närområdet och då handlar det nästan bara om äldre eller yngre som har något psykiskt problem. De flesta hittar man relativt snabbt men några tar lite längre tid.
 
Har inte läst speciellt mycket i tråden men tolkade trådstartern som att det i första hand gällde folk som försvann i närområden (men inte i stad) och inte äldre som är på fjälltur.

Min erfarenhet är att det relativt regelbundet försvinner folk i närområdet och då handlar det nästan bara om äldre eller yngre som har något psykiskt problem. De flesta hittar man relativt snabbt men några tar lite längre tid.
Fjällturer var bara ett exempel, man kan ju låglandsvandra, paddla kanot, eller bara gå på svamputflykt i hemmaskogen. Men eftersom vi är på Utsidans forum, utgår jag ifrån att frågan varken gäller dementa åldringar eller folk som flyr/försvinner för att de mår dåligt. Utan dem som medvetet ger sig ut i naturen för att idka någon form av s.k. "friluftsliv".

Och då vill jag åtminstone se någon indikation på att det är just "seniorer" inom den gruppen som orsakar fler SAR-pådrag än andra.

Men att diskutera särskilda åtgärder för just "seniorer" känns ju sådär, helt oavsett. Var drar vi åldersgränsen för "frivillig men rekommenderad" GPS-spårning...? Dement, förvirrad eller deprimerad kan man bli oavsett ålder.
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.
Jag tänkte på mig själv, även om jag inte är 75+ än på ett tag. När jag är ute på fjället lämnar jag alltid färdbeskrivning till anhöriga så att någon ska kunna hitta mig, har sällskap om jag går utanför led, utrustning så att jag klarar att sitta stilla några dagar om något oförutsett händer så att någon måste leta efter mig. Men när jag är ute på dagsutflykt nära mitt hem så gör jag inte alls så. Då går jag ofta ensam i gångkläderna, med en kaffetermos och en macka, utan att någon vet exakt var jag är. Det har slagit mig flera gånger att vad gör jag om jag bryter benet mitt i skogen och telefonen är urladdad?
 
Jag tänkte på mig själv, även om jag inte är 75+ än på ett tag. När jag är ute på fjället lämnar jag alltid färdbeskrivning till anhöriga så att någon ska kunna hitta mig, har sällskap om jag går utanför led, utrustning så att jag klarar att sitta stilla några dagar om något oförutsett händer så att någon måste leta efter mig. Men när jag är ute på dagsutflykt nära mitt hem så gör jag inte alls så. Då går jag ofta ensam i gångkläderna, med en kaffetermos och en macka, utan att någon vet exakt var jag är. Det har slagit mig flera gånger att vad gör jag om jag bryter benet mitt i skogen och telefonen är urladdad?
Precis. Jag tar inte ens med mobilen på mina löprundor och kan bli liggande länge i någon buske, för jag går inte till ett jobb varje morgon, bor ensam, brukar inte tvångsmässigt höra av mig till mina anhöriga, och ingen skulle sakna mig på några dagar.

Fast jag kan ju lika gärna bli liggande på samma sätt i min egen lägenhet, för jag har ju inte mobilen klistrad på kroppen. Risken är faktiskt större - ute bör någon förbipasserande hitta mig fortare. Människans intuitiva riskvärdering är helt åt skogen.

Men allt detta kan ju fortfarande hända oavsett olycksfågelns ålder. Och beslutet att inte släpa med mobilen på löprundan, ha den klistrad på kroppen hemma (och så småningom - så länge jag är vid mina sinnes fulla bruk - beslutet när det är dags att skaffa larm-armband) tycker jag definitivt hamnar på min privata "frihetssida" av den där suddiga gränsen.
 
Jag förstår liknelserna som har använts i tråden utan att nå fram till alla som det var tänkt (fotboja, bilbälte, ”koka groda”). Gäller att inte ta dem alltför bokstavligt utan att försöka se budskapet.

Jag förstår också syftet med tråden. Att diskutera fall där äldre kommer bort i naturen och vad man kan göra åt det. Detaljerna finns i trådstarten som är ovanligt utförlig för att vara på Utsidan.

Och ja, den här debatten får i vissa avsnitt likheter med trådar som den om nödsändare. Det är oundvikligt som jag ser det.
 
Jag förstår liknelserna som har använts i tråden utan att nå fram till alla som det var tänkt (fotboja, bilbälte, ”koka groda”). Gäller att inte ta dem alltför bokstavligt utan att försöka se budskapet.

Jag förstår också syftet med tråden. Att diskutera fall där äldre kommer bort i naturen och vad man kan göra åt det. Detaljerna finns i trådstarten som är ovanligt utförlig för att vara på Utsidan.

Och ja, den här debatten får i vissa avsnitt likheter med trådar som den om nödsändare. Det är oundvikligt som jag ser det.
Det är en ganska stor principiell skillnad mellan nödsändare som akiveras endast av den nödstälde själv och utrustning som kan pejlas/lokaliseras utan att bäraren själv vet om det, som t ex mobiltelefoner.
Jag är med rädd för att själv skada mej än om min integritet men repsekterar att andra kan tycka annorlunda. Men jag tycker också att man inte ha rätt att välja bort alla säkerhetssystem själv och tycka att man klarar sig själv, för plötsligt klarar man sig just inte helt själv.

/Patrik
 
Jag förstår liknelserna som har använts i tråden utan att nå fram till alla som det var tänkt (fotboja, bilbälte, ”koka groda”). Gäller att inte ta dem alltför bokstavligt utan att försöka se budskapet.
Tror folk klarar av att se budskapet men att de inte håller med. Är ju också samma personer som i flera tråder kommer med samma ideer.

Kan också vända på det. Tycker det är många som har kommit med bra argument emot i diverse trådar utan de kommer fram som det var tänkt.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips