Bolla idéer om seniorer som kommer vilse

Hej,

Känns som det på senare år allt oftare handlar om äldre personer som kommer vilse och försvinner.
En del återkommer, en del hittas, vissa hittas vid liv. Gissningsvis finns det dom som inte kommer med i statistiken, inte i närtid i alla fall. Att vara saknad eller inte betyder nog mycket.

Skulle vara intressant med lite bollande runt idéer, erfarenheter och tankar runt hur dels hur riskerna skulle kunna minskas i förväg, dels om hur äldre skulle kunna överleva och hittas vid liv i större omfattning.
Har ingen gräns på ålder, men för diskussionens skull, säg att det handlar om personer över 75 som kan ha nedsatt finmotorik, nedsatt syn och hörsel, kanske en kronisk åkomma eller två som kräver daglig medicinering.
Ja demens eller inte kan spela in så klar.

Tänker Sverige, men inte på urban miljö där jag tror man återfinns relativt snabbt.
Det kan handla om att man vandrar iväg från sitt hem och går vilse eller kör vilse med sin bil och får stopp ute i "ingenstans".

Man skulle man själv kunna göra och vad skulle anhöriga kunna göra?

25-30 000 personer anmäls försvunna varje år i Sverige och av dessa verkar barn och åldringar överrepresenterade.
Och ja, det är säkert så att en del håller sig undan,. Jag tänker alltså på de som inte håller sig undan samt de som är nyktra.
Jag vet också att en mycket stor majoritet av de som försvunnit återfinns och bara ett mindre fåtal förblir försvunna.

Tänker här på ett kortare tidsspann i form av en överlevnadssituation för 1 person utomhus där personen i fråga gissningsvis avlider av exponering snarare än svält. Väder, klädsel och medicinskt tillstånd spelar gissningsvis in.

Några tankar?
 
Inte ovanligt. Kanske t o m önskvärt. Bra att prova sin förmåga och misslyckas de så är det kanske ändå bättre än att bryta benet hemma p g a inaktivitet dålig balans och snubblande.

Thure
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.
Någon väl laddad pryl med simkort (mobiltelefon, uppkopplad klocka med eget SIM, dedikerat "återfinnas-armband -kanske med larmknapp -likannde de som persner med hemtjänst kan ha och trycka på om de ramlat) )gör ju att man kan positioneras hyfsat exakt och därmed är sökområdet oftast nere på enstaka km2 och räcker det nog med några poliser eller en grupp hemvärn eller missing people så är den försvunne snabbt återfunnen.
Dock kräver det att personen som tenderar försvinna inte lämnar prylen hemma, medvetet (jag vill inte bli spårad, jag kan själv) eller omedvetet (jag glömde den, var är den nu, äh - jag går utan).

Sen får man vara överens om det bara är myndigheter som ska få spåra eller om även anhöriga ska få lov.

Man kan ju idag enekelt spåra både androider och apple-mobiler om man vill dela sin position med någon eller några.

Personlig integritet får kanske stå tillbaka lite för individer så har förmåga att komma bort.

/Patrik
 
Inte ovanligt. Kanske t o m önskvärt. Bra att prova sin förmåga och misslyckas de så är det kanske ändå bättre än att bryta benet hemma p g a inaktivitet dålig balans och snubblande.

Thure
"Önskvärt?" Det handlar alltså om dödsfall i vissa fall, sannolikt traumatiskt oavsett utgång.
Jag tror att många fall med äldre inte alls handlar om ett medvetet prov på sin förmåga. Det kan vara helt andra saker. Vana, begynnande demens eller bara mänskliga faktorn där misstag ibland sker.

Om man är ett gammalt par och den ena går ut och försvinner är det inget skämt. Det är väldigt jobbigt när anhöriga försvinner även i de fall man hittar dem.
 
Livskvalitet är för mig en kombination av oberoende självständighet och socialt sammanhang t ex familj och vänner.

Visst kan elektriska mojänger vara ett frivilligt val som kan passa vissa personer och sammanhang. Men obligatorium gillar jag inte. Frihet är mycket värt. Spårningsprylar har viss likhet med elektroniska fotbojor.

Thure
 
Elektronisk fotboja är inte frivilligt alls vad jag vet utan en variant på straff.
Här var det frivillighet, ingen har varit inne på obligatorium i form av tvång.

Två helt olika saker i det avseendet.

En gemensam sak tror jag är att det i båda fallen handlar om att den som bär utrustningen är medveten om det. Är det en dement person är det andra saker som spelar in helt oavsett.

Den som har fotboja som straff vet nog vad det handlar. om och att fotbojan liksom finns där. Tvång OCH medvetenhet.

Spårningsprylar som är dolda/okända för bäraren eller påtvingande kan diskuteras mycket men känns lite som ett separat ämne som inte nödvändigtvis ger något här.

Viss spårningskapacitet lär kunna finnas med flertalet "moderna" mobiltelefoner och vissa nät, men jag tror det måste triggas lagstöd då för att användas för pejling av tredje part (kan ha fel) och dessutom kanske en del äldre personer inte har en "modern" mobiltelefon" alternativ inte lyckas hålla den laddad (vilket säkert drabbar fler). Ja, det verkar finnas flera alternativ där man frivilligt/själv kan skaffa sig spårning av sin mobiltelefon, men det kräver nog lite kunskap som inte alla seniorer har. En telefon kan tappas. Ett armband eller något fastsatt är svårare att "tappa" respektive glömma.

Minns ett närliggande fall som slutade väl vad jag vet där den äldre personens mobilbatteri tog slut under samtalet med polisen.
 
Här kommer en fundering som ligger mycket nära trådens ämne. Trådägaren får meddela om det faller utanför de som ska diskuteras.

Efter olösta försvinnanden har jag tänkt att det vore bra om jag som privatperson kan se på en karta vilka områden som har blivit avsökta. Då kan jag söka av ytterligare en liten bit och rapportera in digitalt tillsammans med använd sökmetodik. Finns något sådant system? Om inte: varför? Inser att det blir problematiskt om man misstänker brott, den aspekten kan jag inte överblicka.

Skulle ett sådant system kunna användas även innan hoppet är ute, efter att polisen har släppt in allmänheten? Jag tror det skulle sänka tröskeln för att gå från tanke till handling för de som vill hjälpa till med sökandet.
 
Elektronisk fotboja är inte frivilligt alls vad jag vet utan en variant på straff.
Här var det frivillighet, ingen har varit inne på obligatorium i form av tvång.

Två helt olika saker i det avseendet.

En gemensam sak tror jag är att det i båda fallen handlar om att den som bär utrustningen är medveten om det. Är det en dement person är det andra saker som spelar in helt oavsett.

Den som har fotboja som straff vet nog vad det handlar. om och att fotbojan liksom finns där. Tvång OCH medvetenhet.

Spårningsprylar som är dolda/okända för bäraren eller påtvingande kan diskuteras mycket men känns lite som ett separat ämne som inte nödvändigtvis ger något här.

Viss spårningskapacitet lär kunna finnas med flertalet "moderna" mobiltelefoner och vissa nät, men jag tror det måste triggas lagstöd då för att användas för pejling av tredje part (kan ha fel) och dessutom kanske en del äldre personer inte har en "modern" mobiltelefon" alternativ inte lyckas hålla den laddad (vilket säkert drabbar fler). Ja, det verkar finnas flera alternativ där man frivilligt/själv kan skaffa sig spårning av sin mobiltelefon, men det kräver nog lite kunskap som inte alla seniorer har. En telefon kan tappas. Ett armband eller något fastsatt är svårare att "tappa" respektive glömma.

Minns ett närliggande fall som slutade väl vad jag vet där den äldre personens mobilbatteri tog slut under samtalet med polisen.
Menar du den äldre mannen som återfanns vid sin bil på gränsen mellan Småland och Blekinge med urladdad mobil. Hade han haft mobilladdare i bilen hade han kunnat hittas mycket snabbare och med mindre resurser. Nu var hemvärn, polis, missing people och privatpersoner ute och sökte i ett relativt stort område.
Han återfanns av MCpolis vid sin bil på en liten väg, medtagen men vid liv, efter över ett dygn försvunnen.
Jag förordar elektronik men respekterar de som inte vill ha av integritesskäl, men det kostar samhället en del att ha den friheten. Inte så att min position ska delas till allt och alla hela tiden men att en myndighet efter polisanmälan om försvinnande spårar någon via mobilopertör, det finner jag vara ett rimligt intrång i integriteten.

/Patrik
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips