Social eller ensamvarg..

[The Trooper]

Har provat båda.

Är man inställd på det går båda varianterna galant. Men får jag välja blir det solovandring än så länge, det enda som skulle få mig att ens överväga att tura tillsammans med någon annan skulle vara en flickvän eller värre. Singel=solo således, och har man tur så är blivande en som gillar handväskor och lippgloss bättre. Men att sitta och snacka lite skit med nån en stund är inget problem, kan t o m vara trevligt.


valdemar

 

[Vonsan]

Kåt, pratglad eller intresserad av yngre manliga vandrare???

Nej så känner jag mig inte alls! Jag vill på intet sätt göra mig till tolk för alla ensamvandrande tjejer/kvinnor men för mig gäller följande:
Älskar tystnaden och just ensamheten under vandringarna. På kvällarna då jag sover i stugor
blir det ju naturligt med en del samtal. Många riktigt givande.
Vill jag njuta av ensamheten även på kvällen då uppsöker man bästa sten utanför stugan eller
tar upp något läsvärt och vips får åtminstonde jag vara ifred.
På morgonen känns det riktigt skönt att få ge sig iväg och åter njuta av ensamheten.
Skulle aldrig tänka tanken att slå följe med någon om det inte vore för något alldeles speciellt.
Som någon skrev, man bör känna den man vandrar med rätt väl annars kan det nog lätt bli obekvämt.
Några andra böjelser förutom just vandringen och tystnaden, det har åtminstonde inte jag under fjällvistelsen!
Yvonne

 

[Bulingen]

Jag har tidigare bara vandrat med folk som jag känner mycket väl, och som jag känner mig absolut bekväm med.
På mina ensamvandringar så kan det ibland bli tämligen långa tider utan någon mänsklig kontakt alls. Desto trevligare när man då möter någon att prata en liten stund med, dessa pratstunder kan faktiskt bli riktiga guldkorn i den totala vandringsupplevelsen.
Enligt mig är det just kontrasten mellan den långa ensamheten och det korta mötet med en annan människa som förstärker alla intryck under en ensamvandring.
Att vandra med en nära vän eller att vandra ensam , ger enligt mitt tycke, vitt skilda vandringsupplevelser. Båda varianterna tilltalar mig väldigt mycket.

God tur och väl mött därute!

 

[Boludo]

Mindre social

Jag själv blir mindre social ju längre tid jag vandrar ensam. Efter en vecka kan jag göra nära nog vad som helst för att slippa andra människor. Allra värst är grupper, kring dem kan jag göra långa omvägar.
Skulle jag slå följe med någon, så vore det efter att ha frågat om lov, och efter att ha gått igenom noga vad som gäller. Hittills har det inte hänt.
Jag är ibland lite lat när jag är ute, sover länge på morgnarna och degar gärna i solskenet halva dagen. De mer energiska vandrarna står inte ut med det, så därför vandrar jag på egen hand. När jag går med sällskap är det efter en rejäl genomgång om förväntningar, matvanor, kondition och annat.

 

[hannaagneta]

ofrivilligt sällskap

Jag och min sambo fick med oss en ofrivillig ensamvandrare som trodde att det fanns guidade turer runt jämtlandstriangeln. Det gjorde det ju inte nu, vilket det tydligen gjort tidigare, och hon fick gå själv. Hon var en äldre (runt 70) kvinna som gått från Storulvån till Sylarna. Vi var på Sylarnas fjällstation ett par dagar, och hon likaså, hon pratade med de flesta på fjällstationen och berättade om sitt misstag. Rätt harmlös och vi tänkte inte mer på det.

När vi skulle tillryggalägga sista vandringen från Sylarna till Storulvån och precis skulle gå vidare efter att ha rastat och druckit lite vatten ser vi hur någon kommer halvspringande efter oss. Då är det denna kvinna som bestämt sig för att vi var ett lämpligt par att gå med hela vägen. Detta kändes ärligt talat inte helt ok.

Men hon frågade inte om det var ok att hon gick med oss, och vi sa inte heller att hon gärna får gå med oss. Så det slutade med att hon kom allt längre bakom oss, för hon stannade och pratade med alla vi mötte ("ni är nr x som jag träffar idag och jag har varit med om det och det" osv osv). Vi var rätt frustrerade under vandringen och funderade över om man på sin semester verkligen ska behöva "ta hand om" okända personer som ger sig iväg på vandring själv men sen inte klarar att gå ensam utan i princip tvingar sig på andra.

 

[The Trooper]

Vi var rätt frustrerade under vandringen och funderade över om man på sin semester verkligen ska behöva "ta hand om" okända personer som ger sig iväg på vandring själv men sen inte klarar att gå ensam utan i princip tvingar sig på andra.

Luften är fri och stalking inget brott, vissa Kulturföreningar och Handikappsorg. kan nog upplysa dig.


valdemar

 

[hannaagneta]

svar

"Luften är fri och stalking inget brott, vissa Kulturföreningar och Handikappsorg. kan nog upplysa dig.


valdemar"

Förstår verkligen inte vad du menar och vad vissa kulturföreningar och handikapporganisationer har med saken att göra. Jag ville beskriva hur det kan bli och hur vi faktiskt kände, även om det kanske inte var politiskt korrekt... Vi kom över frustrationen väldigt snabbt och ser tillbaka på det mest som en komisk händelse

 

[The Trooper]

"Luften är fri och stalking inget brott, vissa Kulturföreningar och Handikappsorg. kan nog upplysa dig.


valdemar"

Förstår verkligen inte vad du menar och vad vissa kulturföreningar och handikapporganisationer har med saken att göra. Jag ville beskriva hur det kan bli och hur vi faktiskt kände, även om det kanske inte var politiskt korrekt... Vi kom över frustrationen väldigt snabbt och ser tillbaka på det mest som en komisk händelse

Självklart är det obehagligt att bli förföljd eller 'förföljd', men det finns inget att göra åt det då det är lagligt. Vissa kulturf. och Handikappso. använder sig av dessa metoder för att skapa 'slavar', de söker upp levnadsglada personer och låtsas att det finns tysta överrenskommelser och hemliga whatever tills de har lärt sig. De är parasiter...


valdemar

 

[hannaagneta]

Självklart är det obehagligt att bli förföljd eller 'förföljd', men det finns inget att göra åt det då det är lagligt. Vissa kulturf. och Handikappso. använder sig av dessa metoder för att skapa 'slavar', de söker upp levnadsglada personer och låtsas att det finns tysta överrenskommelser och hemliga whatever tills de har lärt sig. De är parasiter...


valdemar

Det hade jag ingen aning om, i det här fallet handlade det nog bara om en förvirrad dam som inte visste bättre. Det var mer irriterande än obehagligt. Till råga på allt skulle vi förlova oss samma dag som vi fick henne på halsen, så vandringen blev verkligen inte som vi tänkt oss. Men nu tycker vi det är rätt kul när vi ser tillbaka på det som sagt

 

[anjoua]

ofrivilligt sällskap

Nej fy sjutton gubbar!

Skulle ganska snabbt bli en aningen irriterad och känna mig otrevlig om jag skulle råka "få" ett oönskat sällskap på vandringen. Visst kan man snacka lite grann med varandra en stund om ditten o datten, men sen skulle jag vilja vara själv. Nu förtiden brukar det inte bli såå långa vandringar utan -till stället och fram med flugspöt är det som gäller. Skulle bli skitsur om jag vaknade upp en morgon och någon annan valt nästan samma plats för sitt läger.

Hannaagneta. Jag hade flippat ur totalt om jag vore dig

 

[hannaagneta]

Hannaagneta. Jag hade flippat ur totalt om jag vore dig

Vi pinnade på lite extra varje gång hon skulle prata med alla vi träffade på vägen, så hon kom längre och längre bakom oss...

 

[avslutat_medlemskap_2501]

Kanske ska förtydliga mina egna beslut i fjällen, pratar gärna med andra och ser man något tält på vägen kanske man stannar och pratar lite. Söker mig dock gärna upp på höjder där få tältar när jag själv slår läger, så slipper man både efterhängsna pensionärer och snygga tjejer på köpet... haha.

// Jocke